Träslag i en mening
Något mörkt träslag.
Mörka exotiska träslag i rum efter rum.
Dörren var ny, av ett träslag han inte kände igen.
Också här var väggarna panelklädda, men i ett mörkare träslag.
Möblerna, i ljusa träslag, är byggda i fängelsets egen träindustri.
Däcket var av ett exklusivt ljust träslag, typen utrotningshotad regnskog.
(Utrotningen kom tack och lov av sig och björken har åter blivit ett populärt träslag.
Villan, någon form av souterräng, var delvis klädd i ett skinande träslag, teak kanske.
Ett gediget gammaldags skrivbord i mahogny med infällda dekorationer i ett ljusare träslag.
Möblerna var gjorda i ljusa träslag och där fanns en imponerande samling datorer och kontorsmaskiner.
Stilen var skandinaviskt kylig med blonda träslag, ljusa tyger och kanske en aning för mycket glas och stål.
Hennes händer var smala och seniga, de såg ut att vara av ett ömtåligt träslag som utsatts för vind och regn.
Det här landet hade en förkärlek för ljusa träslag, tänkte hon och lät blicken vandra längs de kala väggarna.
Hon kunde läsa i mordbibeln om hon ville veta vad det var för träslag, allting en människa behövde veta fanns i en mordbibel.
Holst satte sig i närmaste fåtölj, av mörkt skinn, som de andra tre som stod runt ett lågt bord tillverkat i något oljat träslag.
Hon öppnar sin garderob, lyfter ut en skokartong och tar upp ett par mörkbruna sandaletter med mjuka remmar och smäckra klackar, randiga av skiftande träslag.
Ett elegant avlångt bord i något ljust träslag, stolar som var mer visuellt slående än bekväma och vid kortändan Pidda med en ordförandeklubba framför sig.
Mikael vandrade genom ödsliga och nästan spöklikt tomma korridorer och salar med mönsterlagda parkettgolv i olika träslag och Tricia Guild-tapeter av den typ som Erika Berger förtjust brukade mumla om.
Kungskvisten var segare än något annat träslag och vi skulle förmodligen behöva använda allt tyg som vi redan hade samlat för att få fyr på den, men när vi väl fick fart på brasan skulle det bli hett.
Utan hennes lov letade jag upp hans lyra som fanns längre in i grottan – ett utsökt snidat instrument av ett träslag jag aldrig sett tidigare, med strängar som såg ut att vara tvinnat guld – och placerade det framför hans knän.
Att halta och ha huvudvärk och det där jäkla ringandet i öronen som han blivit tvungen att leva med, att han den sommaren, då han var tjugotvå, hade fått se skymtar av ”rikedom” – ”äkta vara” – inte bara den ”stuga” som hans arbetslag höll på att bygga åt en affärsman som var miljonär och kom från södra delen av delstaten, utan de flesta egendomar på ön, som var Harbor Island – sommarstugor med upp till femton eller tjugo rum – och det var inga små rum – de allra finaste träslag (redwood, ceder) – kök, badrum och kaminer av högsta kvalitet, alla sorters elektriska installationer; dessutom de tio meter långa hamnbassängerna för yachterna, så många yachter, och alla var bländvita och några så stora att man behövde besättning för att bemanna dem, och segelbåtar av en storlek och kvalitet som Eddy Diehl inte ens hade vetat existerade, första klassens racerbåtar, till och med kanoter! Folk där kunde lägga ut hundratals dollar på en kanot.
Mörka exotiska träslag i rum efter rum.
Dörren var ny, av ett träslag han inte kände igen.
Också här var väggarna panelklädda, men i ett mörkare träslag.
Möblerna, i ljusa träslag, är byggda i fängelsets egen träindustri.
Däcket var av ett exklusivt ljust träslag, typen utrotningshotad regnskog.
(Utrotningen kom tack och lov av sig och björken har åter blivit ett populärt träslag.
Villan, någon form av souterräng, var delvis klädd i ett skinande träslag, teak kanske.
Ett gediget gammaldags skrivbord i mahogny med infällda dekorationer i ett ljusare träslag.
Möblerna var gjorda i ljusa träslag och där fanns en imponerande samling datorer och kontorsmaskiner.
Stilen var skandinaviskt kylig med blonda träslag, ljusa tyger och kanske en aning för mycket glas och stål.
Hennes händer var smala och seniga, de såg ut att vara av ett ömtåligt träslag som utsatts för vind och regn.
Det här landet hade en förkärlek för ljusa träslag, tänkte hon och lät blicken vandra längs de kala väggarna.
Hon kunde läsa i mordbibeln om hon ville veta vad det var för träslag, allting en människa behövde veta fanns i en mordbibel.
Holst satte sig i närmaste fåtölj, av mörkt skinn, som de andra tre som stod runt ett lågt bord tillverkat i något oljat träslag.
Hon öppnar sin garderob, lyfter ut en skokartong och tar upp ett par mörkbruna sandaletter med mjuka remmar och smäckra klackar, randiga av skiftande träslag.
Ett elegant avlångt bord i något ljust träslag, stolar som var mer visuellt slående än bekväma och vid kortändan Pidda med en ordförandeklubba framför sig.
Mikael vandrade genom ödsliga och nästan spöklikt tomma korridorer och salar med mönsterlagda parkettgolv i olika träslag och Tricia Guild-tapeter av den typ som Erika Berger förtjust brukade mumla om.
Kungskvisten var segare än något annat träslag och vi skulle förmodligen behöva använda allt tyg som vi redan hade samlat för att få fyr på den, men när vi väl fick fart på brasan skulle det bli hett.
Utan hennes lov letade jag upp hans lyra som fanns längre in i grottan – ett utsökt snidat instrument av ett träslag jag aldrig sett tidigare, med strängar som såg ut att vara tvinnat guld – och placerade det framför hans knän.
Att halta och ha huvudvärk och det där jäkla ringandet i öronen som han blivit tvungen att leva med, att han den sommaren, då han var tjugotvå, hade fått se skymtar av ”rikedom” – ”äkta vara” – inte bara den ”stuga” som hans arbetslag höll på att bygga åt en affärsman som var miljonär och kom från södra delen av delstaten, utan de flesta egendomar på ön, som var Harbor Island – sommarstugor med upp till femton eller tjugo rum – och det var inga små rum – de allra finaste träslag (redwood, ceder) – kök, badrum och kaminer av högsta kvalitet, alla sorters elektriska installationer; dessutom de tio meter långa hamnbassängerna för yachterna, så många yachter, och alla var bländvita och några så stora att man behövde besättning för att bemanna dem, och segelbåtar av en storlek och kvalitet som Eddy Diehl inte ens hade vetat existerade, första klassens racerbåtar, till och med kanoter! Folk där kunde lägga ut hundratals dollar på en kanot.
Och jag såg klockan på hans arm, de dyra träslagen i hytten, rikedomen som han vältrade sig i.
Om pianon eller bord täcktes med tyg var det mest för att dölja att träslaget var furu i stället för den dyra och kungliga mahognyn.