Tomtenisse i en mening
Tomtenisse, ni minns det väl?.
”Jaså! Men varför tomtenisse?”.
Jaha, jag förstår! Fallet Tomtenisse.
”Expedierat! Fallet Tomtenisse slutfört!”.
Kommissarie Escherich arrangerar fallet Tomtenisse.
Men min tomtenisse är begåvad och säkert inte rädd.
Fallet Tomtenisse hade till en början bara varit ett av många.
Tjugofemte kapitlet – Kommissarie Escherich arrangerar fallet Tomtenisse.
I målet Tomtenisse har hittills ingen skött sig som han borde ha gjort.
”Och det är inom det området min tomtenisse finns”, viskade kommissarien.
”Tomtenisse?” frågade obergruppenführern och tänkte efter riktigt skarpt.
Saken var ju den att hans tankar för jämnan var upptagna av fallet Tomtenisse.
Min tomtenisse är en änkeman eller i varje fall en man som lever alldeles ensam.
Och där de små flaggorna till sist sitter tätast, där ungefär bor vår tomtenisse.
Låt besserwissrarna föreslå någon bättre metod att fånga min tomtenisse, så får vi se.
Däremot hade hon ett svagt minne av någon liten tomtenisse i emalj med en röd mössa på huvudet.
Ni vet, jag har ett mål liggande där – vad var det det hette nu igen? – jo, målet Tomtenisse.
Han är en fördömt seglivad, kallblodig gynnare, min tomtenisse, men så har han också haft en enastående bondflax.
Det var förstås inte bara fallet Tomtenisse som stod på dagordningen, utan också en hel del andra ärenden som hörde hemma under de andra avdelningarna.
Kriminalrådet Zott hade hållit sig instängd med handlingarna i fallet Tomtenisse tre dygn i sträck, och sedan hos obergruppenführern anhållit om ett samtal.
Vi måste vänta och se! Om ännu ett halvt år, ifall min tomtenisse inte dessförinnan har begått något felgrepp, kommer kartan att ge en ännu tydligare bild.
Under den veckas nådatid som sålunda hade blivit honom beskärd, sysslade kommissarie Escherich med fallet Tomtenisse på det sättet att han alls inte sysselsatte sig med det.
Och med tanke på den starka trafik i trapporna som min tomtenisse utnyttjar, får man väl anta att alla korten har blivit funna tämligen snart efter det de har blivit utlagda.
Han hade fångat tomtenissen, som han till en början bara på skämt hade kallat honom, men mannen hade blivit en riktig tomtenisse, i stånd att bringa ofärd över sin förföljare.
I och för sig hade det alltså inte legat någonting besynnerligt i att kommissarie Escherich hade föreslagit att man skulle överlämna fallet Tomtenisse i kriminalrådet Zotts händer.
När Escherich med krigsförtjänstkorset alltjämt i handen kom in på sitt tjänsterum, satt hans ställföreträdare just vid telefonen och skrek: ”Vad då? Fallet Tomtenisse? Är det inte ett misstag? Här finns inget fall Tomtenisse!”.
På detta sätt uppehöll kommissarien Kluge, tills biträdande kriminalkommissarie Schröder kom tillbaka: Ordern verkställd, kommissarien! Skulle hälsa från kommissarie Linke att han också gärna ville tala med kommissarien om fallet Tomtenisse.
Bäckström vägde schatullet i handen innan han öppnade locket men istället för den slipade kristallkaraffen som han hade hoppats hitta innehöll den bara en liten emaljerad pojkfigur iförd en toppig röd mössa, gul jacka och gröna byxor, knappt större än ett gammaldags kvarter från Systembolaget och mest lik en vanlig tomtenisse.
Redan ett par gånger hade han i ganska kraftiga ordalag antytt att han skulle komma att lägga hela fallet Tomtenisse i andra händer, anförtro problemet åt en mera slipad hjärna! Och till den grad kunde kommissarien inte tillåta sig att bli blamerad – och till yttermera visso var han fäst vid fallet, det hade blivit en väsentlig angelägenhet för honom.
Brevkortens väg | Ett halvår senare: hos Quangels | Kommissarie Escherich | Enno Kluge | Förhöret | Kommissarie Escherich arrangerar fallet Tomtenisse | Fru Hete fattar beslut | Fruktan och ångest | Emil Barkhausen gör sig nyttig | En snygg liten utpressning | Enno körs ut | Emil Barkhausen och hans son Kuno-Dieter | Besök hos fröken Anna Schönlein | Escherich och Kluge tar en promenad.
”Jaså! Men varför tomtenisse?”.
Jaha, jag förstår! Fallet Tomtenisse.
”Expedierat! Fallet Tomtenisse slutfört!”.
Kommissarie Escherich arrangerar fallet Tomtenisse.
Men min tomtenisse är begåvad och säkert inte rädd.
Fallet Tomtenisse hade till en början bara varit ett av många.
Tjugofemte kapitlet – Kommissarie Escherich arrangerar fallet Tomtenisse.
I målet Tomtenisse har hittills ingen skött sig som han borde ha gjort.
”Och det är inom det området min tomtenisse finns”, viskade kommissarien.
”Tomtenisse?” frågade obergruppenführern och tänkte efter riktigt skarpt.
Saken var ju den att hans tankar för jämnan var upptagna av fallet Tomtenisse.
Min tomtenisse är en änkeman eller i varje fall en man som lever alldeles ensam.
Och där de små flaggorna till sist sitter tätast, där ungefär bor vår tomtenisse.
Låt besserwissrarna föreslå någon bättre metod att fånga min tomtenisse, så får vi se.
Däremot hade hon ett svagt minne av någon liten tomtenisse i emalj med en röd mössa på huvudet.
Ni vet, jag har ett mål liggande där – vad var det det hette nu igen? – jo, målet Tomtenisse.
Han är en fördömt seglivad, kallblodig gynnare, min tomtenisse, men så har han också haft en enastående bondflax.
Det var förstås inte bara fallet Tomtenisse som stod på dagordningen, utan också en hel del andra ärenden som hörde hemma under de andra avdelningarna.
Kriminalrådet Zott hade hållit sig instängd med handlingarna i fallet Tomtenisse tre dygn i sträck, och sedan hos obergruppenführern anhållit om ett samtal.
Vi måste vänta och se! Om ännu ett halvt år, ifall min tomtenisse inte dessförinnan har begått något felgrepp, kommer kartan att ge en ännu tydligare bild.
Under den veckas nådatid som sålunda hade blivit honom beskärd, sysslade kommissarie Escherich med fallet Tomtenisse på det sättet att han alls inte sysselsatte sig med det.
Och med tanke på den starka trafik i trapporna som min tomtenisse utnyttjar, får man väl anta att alla korten har blivit funna tämligen snart efter det de har blivit utlagda.
Han hade fångat tomtenissen, som han till en början bara på skämt hade kallat honom, men mannen hade blivit en riktig tomtenisse, i stånd att bringa ofärd över sin förföljare.
I och för sig hade det alltså inte legat någonting besynnerligt i att kommissarie Escherich hade föreslagit att man skulle överlämna fallet Tomtenisse i kriminalrådet Zotts händer.
När Escherich med krigsförtjänstkorset alltjämt i handen kom in på sitt tjänsterum, satt hans ställföreträdare just vid telefonen och skrek: ”Vad då? Fallet Tomtenisse? Är det inte ett misstag? Här finns inget fall Tomtenisse!”.
På detta sätt uppehöll kommissarien Kluge, tills biträdande kriminalkommissarie Schröder kom tillbaka: Ordern verkställd, kommissarien! Skulle hälsa från kommissarie Linke att han också gärna ville tala med kommissarien om fallet Tomtenisse.
Bäckström vägde schatullet i handen innan han öppnade locket men istället för den slipade kristallkaraffen som han hade hoppats hitta innehöll den bara en liten emaljerad pojkfigur iförd en toppig röd mössa, gul jacka och gröna byxor, knappt större än ett gammaldags kvarter från Systembolaget och mest lik en vanlig tomtenisse.
Redan ett par gånger hade han i ganska kraftiga ordalag antytt att han skulle komma att lägga hela fallet Tomtenisse i andra händer, anförtro problemet åt en mera slipad hjärna! Och till den grad kunde kommissarien inte tillåta sig att bli blamerad – och till yttermera visso var han fäst vid fallet, det hade blivit en väsentlig angelägenhet för honom.
Brevkortens väg | Ett halvår senare: hos Quangels | Kommissarie Escherich | Enno Kluge | Förhöret | Kommissarie Escherich arrangerar fallet Tomtenisse | Fru Hete fattar beslut | Fruktan och ångest | Emil Barkhausen gör sig nyttig | En snygg liten utpressning | Enno körs ut | Emil Barkhausen och hans son Kuno-Dieter | Besök hos fröken Anna Schönlein | Escherich och Kluge tar en promenad.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.