Tjekan i en mening
Anställningen vid Tjekan var en dörröppnare i de flesta sammanhang.
När hans egen son arresterades av tjekan undrade Stalin varför fadern inte försvarade honom.
Anarkisterna, som ockuperade flera hus i närheten, syntes ofta på Poeternas Café – liksom säkerhetspolisen, Tjekan.
Detta var den civila organisation för säkerhets- och underrättelseverksamhet i Sovjetunionen, vars föregångare var Tjekan.
Under samtalen i Berlin chockerades Jakobson av Osips berättelser om de »rätt blodiga episoder« som han varit med om inom Tjekan.
Många av dem arresterades, men eftersom han själv var världsberömd avvaktade tjekan tills Hitler sommaren 1940 anföll Västeuropa.
Uppgifterna i Semjonovs bok kom som manna från himlen, men eftersom bokens författare numera arbetade för Tjekan inte som någon överraskning.
Enligt Jakobson var det första gången som Brik gjorde »ett närmast frånstötande intryck« på honom: »Arbetet inom Tjekan hade fördärvat honom ordentligt.
« Resultatet blev att Tjekan (som från 1922 hette GPU) fick utökade befogenheter och antalet koncentrationsläger växte från 84 i slutet av 1920 till 315 tre år senare.
Frisläppandet kunde ske sedan Lunatjarskij uppmärksammats på fallet av Punins hustru – och av Osip, vars arbete inom Tjekan i detta fall således hade något gott med sig.
Idén att landsförvisa dem var Lenins och arbetet uppdrogs åt Tjekan, som i maj bildade en särskild kommission med uppgift att samla in information om »antisovjetiska element«.
Vad uppdraget än gick ut på var det enligt Pasternak, som besökte Briks ofta de här åren, »kusligt« att höra Lili säga: »Vänta litet, vi skall snart äta, bara Osia kommer hem från Tjekan.
Efter mordet på Tysklands ambassadör von Mirbach sommaren 1918 flydde han Moskva, men följande år togs han till nåder av Tjeka-chefen Dzerzjinskij och under tjugotalet gjorde han en enastående karriär inom Tjekan.
Efter att i åratal ha varit helt uppslukad av sina nya litterära och versteoretiska intressen fick Osip plötsligt anställning hos den fruktade Tjekan! Hur gick det till? Det var knappast en tjänst som annonserades ut.
Bljumkin var vänstersocialistrevolutionär, tjekist och en äkta revolutionsromantiker som ofta sågs vifta med sin revolver – bland annat mot Osip Mandelstam, när denne kritiserade honom för hans verksamhet inom Tjekan.
Men för Tjekan var det inte tillräckligt med Tagantsev och två medarbetare (som redan skjutits till döds) för att sätta skräck i intelligentsian; det krävdes en ordentlig »sammansvärjning«, vilken också framprovocerades.
I mars 1922 rapporterade den ryska Berlintidningen Rysslands röst att det »om Brik sägs att han hamnade i Tjekan därför att han inte ville till fronten; som partimedlem måste han välja mellan fronten och Tjekan – han föredrog det senare«.
Majakovskij var varken med i partiet eller anställd av säkerhetstjänsten, men i en dikt från september 1922 hyllar han för första gången Tjekan – som vid det här laget döpts om till GPU – som samhällets vapen i kampen mot ekonomisk spekulation.
Ironiskt nog var det just i egenskap av »expert på före detta borgare« som han hade anställts inom Tjekan; att uteslutningen ur partiet inte innebar att han måste upphöra med detta arbete visar att kopplingen mellan partiet och säkerhetstjänsten ännu inte var lika självklar som den senare skulle bli.
Vem var Gendin? Han var bara tjugoåtta år gammal men hade varit verksam inom Tjekan i hela sitt vuxna liv, sedan han var nitton; och i februari 1930 hade han utnämnts till chef för kontraspionagets 9:e och 10:e sektion med ansvar för övervakningen av sovjetmedborgarnas kontakter med utlänningar och med »den kontrarevolutionära vita emigrationen«.
Detta var bara de senaste av en lång rad förkortningar som den ryska underrättelsetjänsten hade använt sig av, från den tid då organisationen gått under det fruktade namnet tjekan, även om KGB – Kommittén för statssäkerhet – enligt mångas förmenande hade varit den mest effektiva och mest fruktade av alla både tidigare och senare organisationer i denna soppa med diverse förkortningar.
När hans egen son arresterades av tjekan undrade Stalin varför fadern inte försvarade honom.
Anarkisterna, som ockuperade flera hus i närheten, syntes ofta på Poeternas Café – liksom säkerhetspolisen, Tjekan.
Detta var den civila organisation för säkerhets- och underrättelseverksamhet i Sovjetunionen, vars föregångare var Tjekan.
Under samtalen i Berlin chockerades Jakobson av Osips berättelser om de »rätt blodiga episoder« som han varit med om inom Tjekan.
Många av dem arresterades, men eftersom han själv var världsberömd avvaktade tjekan tills Hitler sommaren 1940 anföll Västeuropa.
Uppgifterna i Semjonovs bok kom som manna från himlen, men eftersom bokens författare numera arbetade för Tjekan inte som någon överraskning.
Enligt Jakobson var det första gången som Brik gjorde »ett närmast frånstötande intryck« på honom: »Arbetet inom Tjekan hade fördärvat honom ordentligt.
« Resultatet blev att Tjekan (som från 1922 hette GPU) fick utökade befogenheter och antalet koncentrationsläger växte från 84 i slutet av 1920 till 315 tre år senare.
Frisläppandet kunde ske sedan Lunatjarskij uppmärksammats på fallet av Punins hustru – och av Osip, vars arbete inom Tjekan i detta fall således hade något gott med sig.
Idén att landsförvisa dem var Lenins och arbetet uppdrogs åt Tjekan, som i maj bildade en särskild kommission med uppgift att samla in information om »antisovjetiska element«.
Vad uppdraget än gick ut på var det enligt Pasternak, som besökte Briks ofta de här åren, »kusligt« att höra Lili säga: »Vänta litet, vi skall snart äta, bara Osia kommer hem från Tjekan.
Efter mordet på Tysklands ambassadör von Mirbach sommaren 1918 flydde han Moskva, men följande år togs han till nåder av Tjeka-chefen Dzerzjinskij och under tjugotalet gjorde han en enastående karriär inom Tjekan.
Efter att i åratal ha varit helt uppslukad av sina nya litterära och versteoretiska intressen fick Osip plötsligt anställning hos den fruktade Tjekan! Hur gick det till? Det var knappast en tjänst som annonserades ut.
Bljumkin var vänstersocialistrevolutionär, tjekist och en äkta revolutionsromantiker som ofta sågs vifta med sin revolver – bland annat mot Osip Mandelstam, när denne kritiserade honom för hans verksamhet inom Tjekan.
Men för Tjekan var det inte tillräckligt med Tagantsev och två medarbetare (som redan skjutits till döds) för att sätta skräck i intelligentsian; det krävdes en ordentlig »sammansvärjning«, vilken också framprovocerades.
I mars 1922 rapporterade den ryska Berlintidningen Rysslands röst att det »om Brik sägs att han hamnade i Tjekan därför att han inte ville till fronten; som partimedlem måste han välja mellan fronten och Tjekan – han föredrog det senare«.
Majakovskij var varken med i partiet eller anställd av säkerhetstjänsten, men i en dikt från september 1922 hyllar han för första gången Tjekan – som vid det här laget döpts om till GPU – som samhällets vapen i kampen mot ekonomisk spekulation.
Ironiskt nog var det just i egenskap av »expert på före detta borgare« som han hade anställts inom Tjekan; att uteslutningen ur partiet inte innebar att han måste upphöra med detta arbete visar att kopplingen mellan partiet och säkerhetstjänsten ännu inte var lika självklar som den senare skulle bli.
Vem var Gendin? Han var bara tjugoåtta år gammal men hade varit verksam inom Tjekan i hela sitt vuxna liv, sedan han var nitton; och i februari 1930 hade han utnämnts till chef för kontraspionagets 9:e och 10:e sektion med ansvar för övervakningen av sovjetmedborgarnas kontakter med utlänningar och med »den kontrarevolutionära vita emigrationen«.
Detta var bara de senaste av en lång rad förkortningar som den ryska underrättelsetjänsten hade använt sig av, från den tid då organisationen gått under det fruktade namnet tjekan, även om KGB – Kommittén för statssäkerhet – enligt mångas förmenande hade varit den mest effektiva och mest fruktade av alla både tidigare och senare organisationer i denna soppa med diverse förkortningar.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.