Tjära i en mening
Munnen smakade tjära.
Vattenytan var som tjära.
Stinkande, kvävande tjära.
Tjära, salt och rök i andra.
Den var som ett golv av tjära.
Det var som att trampa i tjära.
Det luktade friskt virke och tjära.
Då behövde han inte tjära sina rep.
Jag drar in doften av tjära och cigarr.
Det lät som om hans strupe var tätad av tjära.
Till slut kändes det som kokande tjära i såret.
Alla dränktes i het tjära innan de rullades i fjädrar.
Här luktade det tjära, havsväta, diesel och kokt kaffe.
Lukten av tjära gav en rofylld känsla och han slöt ögonen.
Det kändes som om magen bottnats med tjära, som en tom tunna.
På Tellusgatan doftade det fränt av tång, tjära och spillolja.
Den svarta vätskan hade bränts fast som tjära på botten av kannan.
Jag sträcker mödosamt upp handen, det är som att röra sig i tjära.
Kunde nästan känna doften av tjära och bränt gummi och gräs… Gräs.
Den innehåller en tjock, mörk salva med frän lukt av tjära och tallbarr.
När jag slickade mig om läpparna verkade smaken av tjära ha kondenserat på dem.
Här låg gammal halm hoprafsad, och det luktade svagt av intorkad tjära från en pyts.
Det luktade rost och smutsigt vatten, järn, bränt stål, svavel, eld, jord, tjära, hav.
Den smakade småbåt, tänkte han – tjock tjära som klibbade mot gommen och stack i näsan.
Fläckade av tiden och många lager tjära, sköljda av regnet, glänste väggarna som mörka ormskinn.
De steg in genom dörröppningen och kom in i ett avlångt, smalt och tomt rum som luktade tjära och urin.
Och han hade lite tjära från ledningsarbetet på fingrarna, så det gick att se direkt på huden faktiskt.
Jag önskade att jag hade trehundraåttio liter tjära, en ilsken skelögd iller eller åtminstone en brödrost.
Jag klamrade mig fast vid betongen och flämtade efter luft som luktade jod och tjära och smakade salt och kalk.
Den ljusa hade kängor av läder som var så blankt att det såg ut som våt tjära, med silverspännen och små kedjor.
Det var ett väldigt skepp, invävt i dofter av friskt trä, tjära, tågvirke och annat som var okänt för vanligt folk.
Vattenytan var som tjära.
Stinkande, kvävande tjära.
Tjära, salt och rök i andra.
Den var som ett golv av tjära.
Det var som att trampa i tjära.
Det luktade friskt virke och tjära.
Då behövde han inte tjära sina rep.
Jag drar in doften av tjära och cigarr.
Det lät som om hans strupe var tätad av tjära.
Till slut kändes det som kokande tjära i såret.
Alla dränktes i het tjära innan de rullades i fjädrar.
Här luktade det tjära, havsväta, diesel och kokt kaffe.
Lukten av tjära gav en rofylld känsla och han slöt ögonen.
Det kändes som om magen bottnats med tjära, som en tom tunna.
På Tellusgatan doftade det fränt av tång, tjära och spillolja.
Den svarta vätskan hade bränts fast som tjära på botten av kannan.
Jag sträcker mödosamt upp handen, det är som att röra sig i tjära.
Kunde nästan känna doften av tjära och bränt gummi och gräs… Gräs.
Den innehåller en tjock, mörk salva med frän lukt av tjära och tallbarr.
När jag slickade mig om läpparna verkade smaken av tjära ha kondenserat på dem.
Här låg gammal halm hoprafsad, och det luktade svagt av intorkad tjära från en pyts.
Det luktade rost och smutsigt vatten, järn, bränt stål, svavel, eld, jord, tjära, hav.
Den smakade småbåt, tänkte han – tjock tjära som klibbade mot gommen och stack i näsan.
Fläckade av tiden och många lager tjära, sköljda av regnet, glänste väggarna som mörka ormskinn.
De steg in genom dörröppningen och kom in i ett avlångt, smalt och tomt rum som luktade tjära och urin.
Och han hade lite tjära från ledningsarbetet på fingrarna, så det gick att se direkt på huden faktiskt.
Jag önskade att jag hade trehundraåttio liter tjära, en ilsken skelögd iller eller åtminstone en brödrost.
Jag klamrade mig fast vid betongen och flämtade efter luft som luktade jod och tjära och smakade salt och kalk.
Den ljusa hade kängor av läder som var så blankt att det såg ut som våt tjära, med silverspännen och små kedjor.
Det var ett väldigt skepp, invävt i dofter av friskt trä, tjära, tågvirke och annat som var okänt för vanligt folk.
Tjäran blockerar toppen i sprutan, jävla skitheroin.
Träden stabiliserar och håller kvar den där svarta tjäran som är natten.
Tjäran såldes bland annat till franska och engelska flottan som låg i Fårösund.
Han drar i sig lite av tjäran - jag gissade rätt, han grinar illa åt vätskan innan han fortsätter.
Trots det var han fortfarande på fötter och hasade sig fram genom den kokande tjäran som bubblade upp ur den mjuknande asfalten.
Och det är väl så, att om hans anti-borgerliga dramer inte handlat om borgerligheten utan någon svagare grupp hade tjäran och fjädrarna plockats fram redan då.
Träden stabiliserar och håller kvar den där svarta tjäran som är natten.
Tjäran såldes bland annat till franska och engelska flottan som låg i Fårösund.
Han drar i sig lite av tjäran - jag gissade rätt, han grinar illa åt vätskan innan han fortsätter.
Trots det var han fortfarande på fötter och hasade sig fram genom den kokande tjäran som bubblade upp ur den mjuknande asfalten.
Och det är väl så, att om hans anti-borgerliga dramer inte handlat om borgerligheten utan någon svagare grupp hade tjäran och fjädrarna plockats fram redan då.