Tiggare i en mening
En ung, vanskapt tiggare.
FRÄLSAREN En enkel tiggare.
De såg ut som lortiga tiggare.
Som hur man handskades med tiggare.
Som tiggare och krabba visste han det.
Han ger en sou åt mig som åt en tiggare!.
”Hur många tiggare är det på gatan?”.
Men förutom några tiggare var det heldött.
Tiggare! ja, ty du förtjänar ingenting och du.
Dra fram längs landsvägen klädd som en annan tiggare.
Tiggare! Det var den dolk, som jag borrar in i mitt bröst.
Jag var en fattig tiggare som inte hade råd att tacka nej.
Irene såg på mig som folk ser på en tiggare utanför Ica.
I släptåg har han en trasig tiggare med ett koppel om halsen.
Han såg ut som en uteliggare, eller tiggare, men han tiggde inte.
Och nu: tiggare, en brännmärkt man, utstött ur folks umgänge!.
KYRKOFADERN Det är en tiggare som försöker göra sig märkvärdig.
Tiggare följer dem i spåren, men sällskapets tjänare motar bort dem.
Och sen fick jag se honom full, utan pengar, som en tiggare levde han ju.
Envisa tiggare försökte göra sina armar längre än sina konkurrenters.
Han spelade hjärtskärande falskt, det var en tiggare, inte en gatumusikant.
Bättre än de flesta länder skulle behandla tiggare som knackar på dörren.
Jag kliade mig på halsen, plötsligt medveten om att jag såg ut som en tiggare.
Såväl en tiggare som en herre kunde bli kungens eller någon annans skuggväktare.
Även om jag såg hur såväl tiggare som furstar släppte allt för att följa dig.
Hellre det än att leva resten av sitt liv som tiggare med en stympad kropp, som Miryam.
Han reser säkert på turistvisum, inte sant? Turister matar tiggare och klappar elefanter.
Jag fick nästan kliva över en tiggare, en ung tjej helt klädd i svart och med täckt huvud.
Man skulle kunna tro att det var en tiggare eller en fyllbult som kommit fram till vårat bord.
Även om det inte fanns några tiggare på gatorna i de rika kvarteren var det nästan lika trångt.
En tiggare, en medelålders kvinna med stripigt hår, sitter med utsträckt hand utanför gallerian.
FRÄLSAREN En enkel tiggare.
De såg ut som lortiga tiggare.
Som hur man handskades med tiggare.
Som tiggare och krabba visste han det.
Han ger en sou åt mig som åt en tiggare!.
”Hur många tiggare är det på gatan?”.
Men förutom några tiggare var det heldött.
Tiggare! ja, ty du förtjänar ingenting och du.
Dra fram längs landsvägen klädd som en annan tiggare.
Tiggare! Det var den dolk, som jag borrar in i mitt bröst.
Jag var en fattig tiggare som inte hade råd att tacka nej.
Irene såg på mig som folk ser på en tiggare utanför Ica.
I släptåg har han en trasig tiggare med ett koppel om halsen.
Han såg ut som en uteliggare, eller tiggare, men han tiggde inte.
Och nu: tiggare, en brännmärkt man, utstött ur folks umgänge!.
KYRKOFADERN Det är en tiggare som försöker göra sig märkvärdig.
Tiggare följer dem i spåren, men sällskapets tjänare motar bort dem.
Och sen fick jag se honom full, utan pengar, som en tiggare levde han ju.
Envisa tiggare försökte göra sina armar längre än sina konkurrenters.
Han spelade hjärtskärande falskt, det var en tiggare, inte en gatumusikant.
Bättre än de flesta länder skulle behandla tiggare som knackar på dörren.
Jag kliade mig på halsen, plötsligt medveten om att jag såg ut som en tiggare.
Såväl en tiggare som en herre kunde bli kungens eller någon annans skuggväktare.
Även om jag såg hur såväl tiggare som furstar släppte allt för att följa dig.
Hellre det än att leva resten av sitt liv som tiggare med en stympad kropp, som Miryam.
Han reser säkert på turistvisum, inte sant? Turister matar tiggare och klappar elefanter.
Jag fick nästan kliva över en tiggare, en ung tjej helt klädd i svart och med täckt huvud.
Man skulle kunna tro att det var en tiggare eller en fyllbult som kommit fram till vårat bord.
Även om det inte fanns några tiggare på gatorna i de rika kvarteren var det nästan lika trångt.
En tiggare, en medelålders kvinna med stripigt hår, sitter med utsträckt hand utanför gallerian.
Tiggaren dröjde med svaret.
– Onkel, upprepade tiggaren.
Tiggaren hasade sig upp i sängen.
– Onkel, svarade tiggaren snabbt.
– Han äger alla, mumlade tiggaren.
Harry stannade till och tiggaren gled fram.
Tiggaren tittade upp när Truls passerade på väg ut.
Nils Anders Nylund lade tröstande sin arm om tiggaren.
Hon hade bytt namn, mumlade tiggaren och tittade i marken.
– Rani är död, inte sant? frågade tiggaren försiktigt.
Bland penningutlånarna inledde tiggaren Thomas dagens arbete.
Det bästa var att lämna tiggaren i fred med sina tankar ett tag.
Nylund betraktade tiggaren med lika delar misstro och förundran.
– Tiggaren var er chokladgosse, påpekade polischefen anklagande.
Tiggaren Thomas hade drunknat och Vinod Kumar var som uppslukad av jorden.
– Tack, sir, mumlade tiggaren och började hasa sig iväg neråt gatan.
Ett viskande meningsutbyte följde och en av pojkarna satte fart mot tiggaren.
– Biståndspengar från utlandet, svarade tiggaren och ryckte på de sneda axlarna.
Tiggaren berättade att han varje kväll gjorde ett par vändor i de historiska kvarteren.
Till sin stora glädje hade han fått höra att tiggaren och Rani tillhört samma församling.
I det svaga skenet från gatlyktorna såg det ut som om tiggaren blivit av med sin underkropp.
Den invalidiserade tiggaren Thomas hade redan upptäckt honom och manövrerade sig fram mellan två parkerade vespor.
Första gången hade de satans omänniskorna missat tiggaren med någon meter, andra gången hade de tydligen lyckats.
Tiggaren är utmattad men försummar inte för ett ögonblick att hålla upp sin herres mantel så att den inte släpar i marken.
Någonstans måste man börja, hade Nils Anders Nylund resonerat och valt en frikyrkoförsamling på ön där tiggaren Thomas bodde.
Då klockan närmade sig halv åtta hade tiggaren betat av fiskmarknaden och hasade vidare uppför trapporna till strandpromenaden.
Enligt tiggaren hade fabriken kommit till som en kugge i ett av många korruptionshjul, den här gången med Apostoliska missionen som nav.
Precis som mannen hon lämnat på Studentvägen alldeles nyss var tiggaren också lik någon hon kände, eller hade känt eller borde ha känt.
Tiggaren målade upp en bild av Broder Rolf som en stor förkunnare som lockade mycket folk trots att hans predikningar måste tolkas till malayalam.
– Vypen, svarade tiggaren och nickade mot andra sidan sundet där en fullastad färja höll på att lägga till, piskande runt en sörja av gröna växter med propellrarna.
En stund njöt han därav, liksom tiggaren utanför i mörkret kan snåla sig till ljuset från ett präktigt upplyst fönster och girigt insupa matångorna som strömma ut från en öppnad köksdörr.
– Onkel, upprepade tiggaren.
Tiggaren hasade sig upp i sängen.
– Onkel, svarade tiggaren snabbt.
– Han äger alla, mumlade tiggaren.
Harry stannade till och tiggaren gled fram.
Tiggaren tittade upp när Truls passerade på väg ut.
Nils Anders Nylund lade tröstande sin arm om tiggaren.
Hon hade bytt namn, mumlade tiggaren och tittade i marken.
– Rani är död, inte sant? frågade tiggaren försiktigt.
Bland penningutlånarna inledde tiggaren Thomas dagens arbete.
Det bästa var att lämna tiggaren i fred med sina tankar ett tag.
Nylund betraktade tiggaren med lika delar misstro och förundran.
– Tiggaren var er chokladgosse, påpekade polischefen anklagande.
Tiggaren Thomas hade drunknat och Vinod Kumar var som uppslukad av jorden.
– Tack, sir, mumlade tiggaren och började hasa sig iväg neråt gatan.
Ett viskande meningsutbyte följde och en av pojkarna satte fart mot tiggaren.
– Biståndspengar från utlandet, svarade tiggaren och ryckte på de sneda axlarna.
Tiggaren berättade att han varje kväll gjorde ett par vändor i de historiska kvarteren.
Till sin stora glädje hade han fått höra att tiggaren och Rani tillhört samma församling.
I det svaga skenet från gatlyktorna såg det ut som om tiggaren blivit av med sin underkropp.
Den invalidiserade tiggaren Thomas hade redan upptäckt honom och manövrerade sig fram mellan två parkerade vespor.
Första gången hade de satans omänniskorna missat tiggaren med någon meter, andra gången hade de tydligen lyckats.
Tiggaren är utmattad men försummar inte för ett ögonblick att hålla upp sin herres mantel så att den inte släpar i marken.
Någonstans måste man börja, hade Nils Anders Nylund resonerat och valt en frikyrkoförsamling på ön där tiggaren Thomas bodde.
Då klockan närmade sig halv åtta hade tiggaren betat av fiskmarknaden och hasade vidare uppför trapporna till strandpromenaden.
Enligt tiggaren hade fabriken kommit till som en kugge i ett av många korruptionshjul, den här gången med Apostoliska missionen som nav.
Precis som mannen hon lämnat på Studentvägen alldeles nyss var tiggaren också lik någon hon kände, eller hade känt eller borde ha känt.
Tiggaren målade upp en bild av Broder Rolf som en stor förkunnare som lockade mycket folk trots att hans predikningar måste tolkas till malayalam.
– Vypen, svarade tiggaren och nickade mot andra sidan sundet där en fullastad färja höll på att lägga till, piskande runt en sörja av gröna växter med propellrarna.
En stund njöt han därav, liksom tiggaren utanför i mörkret kan snåla sig till ljuset från ett präktigt upplyst fönster och girigt insupa matångorna som strömma ut från en öppnad köksdörr.
Det påminde om när man sitter ute och äter vid Riverside och tiggarna kommer fram.
I Phnom Penh har till och med gatuförsäljarna, tiggarna och de prostituerade mobiltelefoner.
Och om matsmältningen krånglade lite vid åsynen av de leprasjuka tiggarna utanför hotellet kunde han ju alltid unna sig en färdigblandad drink.
Han försökte däremot påpeka för henne att hon inte skulle ge tiggarna på gatorna pengar, eftersom de säkert ändå bara skulle köpa brännvin för dem.
Tiggarna trängdes med handlarna och köpmännen vid sidan av gatorna, och det var så många hästar och vagnar i rörelse att de ofta fick stanna upp en stund för att de helt enkelt kilades fast.
I Phnom Penh har till och med gatuförsäljarna, tiggarna och de prostituerade mobiltelefoner.
Och om matsmältningen krånglade lite vid åsynen av de leprasjuka tiggarna utanför hotellet kunde han ju alltid unna sig en färdigblandad drink.
Han försökte däremot påpeka för henne att hon inte skulle ge tiggarna på gatorna pengar, eftersom de säkert ändå bara skulle köpa brännvin för dem.
Tiggarna trängdes med handlarna och köpmännen vid sidan av gatorna, och det var så många hästar och vagnar i rörelse att de ofta fick stanna upp en stund för att de helt enkelt kilades fast.