Syrener i en mening
Ren luft, med smak av syrener.
Petra hade prytt middagsbordet med syrener.
Aldrig hade Angela sett så mycket syrener.
En krans av syrener låg också kring Angelas tallrik.
Den mättade doften av syrener påminde honom om barndomen.
”Orangeblommor, syrener och … något annat? Gissar jag rätt?”.
En häck med höga syrener skilde huset från den intilliggande tomten.
– Jag kommer inte ihåg, men finns det syrener på din mammas tomt?.
Ett par stora päronträd blommade vita, syrener och häggblommor sände ut en stark doft.
Och framför allt kände jag en doft av honung, syrener och sol från det som var närmast mig.
Deras andhämtning blandades med doften som liknade honung, syrener och sol, och förde med sig nya inslag.
Höga syrener och stockrosor växte runt dörren, precis som hemma hos oss, och någon hade byggt en rund svinkätte av bilkylare.
Hon beundrade rummen och tyckte att det borde blommat äppleträd och syrener utanför och att sirliga, vackra damer borde suttit vid fönstren, lutade över sybågar och knyppeldynor.
Det gröna lövverket övertäcker marken och döljer smutsen, så att detta Gehenna förvandlas till Sarons dal, där icke blott liljorna blomstra, utan även syrener, Robinier, Paulownier.
Om vårarna blommade kastanjer och syrener i trädgården, och vajande syrenkvistar sträckte sig över planket, tunga av gredelina blomklasar, vilka fyllde den lilla gatan utanför med sin vällukt.
Enligt Amys berättelser var han en blek och romantisk gestalt och deras förhållande hade varit typiskt för internatskolemiljön: kyliga fotbollsmatcher och alldeles för svettiga danser, bröstbuketter med syrener och åkturer i en gammal klassisk Jaguar.
Petra hade prytt middagsbordet med syrener.
Aldrig hade Angela sett så mycket syrener.
En krans av syrener låg också kring Angelas tallrik.
Den mättade doften av syrener påminde honom om barndomen.
”Orangeblommor, syrener och … något annat? Gissar jag rätt?”.
En häck med höga syrener skilde huset från den intilliggande tomten.
– Jag kommer inte ihåg, men finns det syrener på din mammas tomt?.
Ett par stora päronträd blommade vita, syrener och häggblommor sände ut en stark doft.
Och framför allt kände jag en doft av honung, syrener och sol från det som var närmast mig.
Deras andhämtning blandades med doften som liknade honung, syrener och sol, och förde med sig nya inslag.
Höga syrener och stockrosor växte runt dörren, precis som hemma hos oss, och någon hade byggt en rund svinkätte av bilkylare.
Hon beundrade rummen och tyckte att det borde blommat äppleträd och syrener utanför och att sirliga, vackra damer borde suttit vid fönstren, lutade över sybågar och knyppeldynor.
Det gröna lövverket övertäcker marken och döljer smutsen, så att detta Gehenna förvandlas till Sarons dal, där icke blott liljorna blomstra, utan även syrener, Robinier, Paulownier.
Om vårarna blommade kastanjer och syrener i trädgården, och vajande syrenkvistar sträckte sig över planket, tunga av gredelina blomklasar, vilka fyllde den lilla gatan utanför med sin vällukt.
Enligt Amys berättelser var han en blek och romantisk gestalt och deras förhållande hade varit typiskt för internatskolemiljön: kyliga fotbollsmatcher och alldeles för svettiga danser, bröstbuketter med syrener och åkturer i en gammal klassisk Jaguar.
Insekter surrar, syrenen doftar.
Grenarna från den stora syrenen skrapar mot fönstret.
Morsan hade inte beskurit syrenen utanför fönstret på några år så halva fönstret doldes av spretiga grenar.
Det var också den vita syrenen (som inte längre blommade) och den lila syrenen – som alltid kallades syrenträd och inte busken, eftersom den vuxit sig så hög.
UNDER DESSA långa eftermiddagar, under en svalkande hög himmel, då man kunde se månen i dagsljus, och innan eller efter det att jag åt mitt kvällsmål (ett trasigt matbord hade kastats bland tistlarna och jag bar ut en ranglig stol från rucklet och ställde bord och stol vid syrenen utanför fönstret, där jag hade utsikt mot norr) – under dessa dagar brukade jag företa en andra vandring, runt Partreau.
Grenarna från den stora syrenen skrapar mot fönstret.
Morsan hade inte beskurit syrenen utanför fönstret på några år så halva fönstret doldes av spretiga grenar.
Det var också den vita syrenen (som inte längre blommade) och den lila syrenen – som alltid kallades syrenträd och inte busken, eftersom den vuxit sig så hög.
UNDER DESSA långa eftermiddagar, under en svalkande hög himmel, då man kunde se månen i dagsljus, och innan eller efter det att jag åt mitt kvällsmål (ett trasigt matbord hade kastats bland tistlarna och jag bar ut en ranglig stol från rucklet och ställde bord och stol vid syrenen utanför fönstret, där jag hade utsikt mot norr) – under dessa dagar brukade jag företa en andra vandring, runt Partreau.
Det var syrenerna.
De gick in genom en järngrind mellan syrenerna.
I Humlegården stannade hon vid de blommande syrenerna.
Jag öppnade fönstret och kände de ljuva dofterna från syrenerna utanför.
Morsan hade ingenting emot att snacka lite skit men då var hon tvungen att tränga sig fram genom syrenerna.
Jag hade alla flickböckernas drömmar om ”frukten av vår kärlek” där syrenerna doftar över barnvagnen med den sötaste, snällaste lilla baby.
De pratar inte om nu, om hur vidunderligt syrenerna doftar, om hur tacksamma vi ska vara för denna kväll istället för att drömma om det som ska komma.
Han satt med ryggen emot mig, helt stilla och såg ut genom fönstret, ner över trädgården, syrenerna, de blommande äppelträden, björkarnas ljust gröna lövverk.
De gick in genom en järngrind mellan syrenerna.
I Humlegården stannade hon vid de blommande syrenerna.
Jag öppnade fönstret och kände de ljuva dofterna från syrenerna utanför.
Morsan hade ingenting emot att snacka lite skit men då var hon tvungen att tränga sig fram genom syrenerna.
Jag hade alla flickböckernas drömmar om ”frukten av vår kärlek” där syrenerna doftar över barnvagnen med den sötaste, snällaste lilla baby.
De pratar inte om nu, om hur vidunderligt syrenerna doftar, om hur tacksamma vi ska vara för denna kväll istället för att drömma om det som ska komma.
Han satt med ryggen emot mig, helt stilla och såg ut genom fönstret, ner över trädgården, syrenerna, de blommande äppelträden, björkarnas ljust gröna lövverk.
Dofter av syren från parkerna.
Hägg och syren slog ut samma dag det året.
Jag kände mest hans lukt – honung, syren och sol.
Det var vackert väder, det var mellan hägg och syren.
Hon luktade fortfarande för starkt av syren men hade så mjuk hud.
En liten trädgård där hon hade planterat klematis, kaprifol, rosor, pion och rosa syren.
Den intensiva lukten av syren fick honom att flämta till, och han sköt henne desperat ifrån sig innan han satte händerna för ansiktet.
Första ridturen, en strålande försommarmorgon med luften fylld av syren och liljekonvalj, går de sakta på den vindlande stigen genom skogen ner mot sjön.
Han hade fått tillbaka detaljerade minnen av hur han plockat upp Thomas Blomgren ”vid en dansbana eller liknande i Växjö” och att händelsen skett ”mellan hägg och syren” 1964.
Monstret med händerna om Toves hals den där gången hon kidnappades av en mördare, och Malin ser ut genom fönstret mot parken, på ett träd, koncentrerar sig på trädet, hon kan inte arten, är det kastanj, syren, och trädet har de mest utsökta vita små blommor hon någonsin sett, tusentals av dem, som en explosion av allt som är vackert med världen.
Hägg och syren slog ut samma dag det året.
Jag kände mest hans lukt – honung, syren och sol.
Det var vackert väder, det var mellan hägg och syren.
Hon luktade fortfarande för starkt av syren men hade så mjuk hud.
En liten trädgård där hon hade planterat klematis, kaprifol, rosor, pion och rosa syren.
Den intensiva lukten av syren fick honom att flämta till, och han sköt henne desperat ifrån sig innan han satte händerna för ansiktet.
Första ridturen, en strålande försommarmorgon med luften fylld av syren och liljekonvalj, går de sakta på den vindlande stigen genom skogen ner mot sjön.
Han hade fått tillbaka detaljerade minnen av hur han plockat upp Thomas Blomgren ”vid en dansbana eller liknande i Växjö” och att händelsen skett ”mellan hägg och syren” 1964.
Monstret med händerna om Toves hals den där gången hon kidnappades av en mördare, och Malin ser ut genom fönstret mot parken, på ett träd, koncentrerar sig på trädet, hon kan inte arten, är det kastanj, syren, och trädet har de mest utsökta vita små blommor hon någonsin sett, tusentals av dem, som en explosion av allt som är vackert med världen.