Symmetri i en mening
Bakfickan och badgen i symmetri.
Det är en relation utan symmetri.
Det ligger något i det, en symmetri som känns rimlig.
Min relation till Tine hade präglats av en sällsynt symmetri.
Han drömde om två barn som gungade på varsin gunga, i perfekt symmetri.
Symmetri gav själslugn, men han visste att de flesta andra inte var såna.
Det ser ut som om någon dragit fast dem på måfå, nästan i panik, det finns ingen symmetri.
En handgjord mattas perfektion låg i det icke perfekta, små, små avvikelser från det på förhand bestämda men ändå i sträng symmetri och ordning.
Kändes som han fått ett extra arsle uppslitet bredvid sitt första – naturens märkliga symmetri fullbordad: två ögon, två öron, två näsborrar, två armar och två ben.
Vi satt så en stund, fångade i vår patetiska, ynkliga symmetri, en moderlös pojke och en barnlös mor utan någon plats däremellan att mötas och utan något av värde att ge varandra.
I det som hänt, som i allt annat, såg Celestina White en skymt av ett mönster, invecklat och mystiskt, och i konstnärens blick krävde mönstrets symmetri att fadern en dag skulle komma.
Ett klassiskt v-format ansikte med symmetri och proportion var definitionen av vacker, men permanenta rynkor i ansiktet och en härdad blick vittnade om år av tunga upplevelser och kritiska beslut.
För länge sedan hade Celestina sett en skymt av det invecklade och mystiska mönstret i detta och för en konstnärs sätt att se krävde mönstrets symmetri att fadern förr eller senare skulle dyka upp.
Hudavskrapen har uppstått efter döden, en viss symmetri finns förstås men att börja yra om att de uppkommit som följd av någon sorts religiös ceremoni, ja då måste man heta Olle Lundström eller ha samma problem som han.
Kommer hennes hud att kännas varm och len? Kommer han att uppleva ögonblickets triumf när hon ger upp och inser att han är henne övermäktig? Det finns en sorts symmetri i deras spel, som han ser det – just nu väger det över åt hennes håll, men vänta bara! Det är inte dags än.
Hon hade börjat läsa »klassiker« hon hittade i sin fars bibliotek – en av dem var den tunga Platons dialoger – och där hade hon bland mycket annat som hon inte förstod mycket av men som hon tyckte var spännande med sin dogmatiska övertygelse och sina paradoxer, läst att skönhet är symmetri och exakthet.
Någon dylik systematik eller symmetri finns inte i dikten, men om man byter ut det ideologiskt motiverade pronominet »er« mot första person singularis kan beskrivningen sägas vara korrekt: »Ett moln i byxor« handlar om dessa ting, men inte om »er« – det vill säga, det kapitalistiska samhällets – utan om min, Majakovskijs, smärtfyllda, obesvarade kärlek, min estetiska golgatavandring, mitt uppror mot orättvisorna, min kamp mot en grym och frånvarande gud.
Det är en relation utan symmetri.
Det ligger något i det, en symmetri som känns rimlig.
Min relation till Tine hade präglats av en sällsynt symmetri.
Han drömde om två barn som gungade på varsin gunga, i perfekt symmetri.
Symmetri gav själslugn, men han visste att de flesta andra inte var såna.
Det ser ut som om någon dragit fast dem på måfå, nästan i panik, det finns ingen symmetri.
En handgjord mattas perfektion låg i det icke perfekta, små, små avvikelser från det på förhand bestämda men ändå i sträng symmetri och ordning.
Kändes som han fått ett extra arsle uppslitet bredvid sitt första – naturens märkliga symmetri fullbordad: två ögon, två öron, två näsborrar, två armar och två ben.
Vi satt så en stund, fångade i vår patetiska, ynkliga symmetri, en moderlös pojke och en barnlös mor utan någon plats däremellan att mötas och utan något av värde att ge varandra.
I det som hänt, som i allt annat, såg Celestina White en skymt av ett mönster, invecklat och mystiskt, och i konstnärens blick krävde mönstrets symmetri att fadern en dag skulle komma.
Ett klassiskt v-format ansikte med symmetri och proportion var definitionen av vacker, men permanenta rynkor i ansiktet och en härdad blick vittnade om år av tunga upplevelser och kritiska beslut.
För länge sedan hade Celestina sett en skymt av det invecklade och mystiska mönstret i detta och för en konstnärs sätt att se krävde mönstrets symmetri att fadern förr eller senare skulle dyka upp.
Hudavskrapen har uppstått efter döden, en viss symmetri finns förstås men att börja yra om att de uppkommit som följd av någon sorts religiös ceremoni, ja då måste man heta Olle Lundström eller ha samma problem som han.
Kommer hennes hud att kännas varm och len? Kommer han att uppleva ögonblickets triumf när hon ger upp och inser att han är henne övermäktig? Det finns en sorts symmetri i deras spel, som han ser det – just nu väger det över åt hennes håll, men vänta bara! Det är inte dags än.
Hon hade börjat läsa »klassiker« hon hittade i sin fars bibliotek – en av dem var den tunga Platons dialoger – och där hade hon bland mycket annat som hon inte förstod mycket av men som hon tyckte var spännande med sin dogmatiska övertygelse och sina paradoxer, läst att skönhet är symmetri och exakthet.
Någon dylik systematik eller symmetri finns inte i dikten, men om man byter ut det ideologiskt motiverade pronominet »er« mot första person singularis kan beskrivningen sägas vara korrekt: »Ett moln i byxor« handlar om dessa ting, men inte om »er« – det vill säga, det kapitalistiska samhällets – utan om min, Majakovskijs, smärtfyllda, obesvarade kärlek, min estetiska golgatavandring, mitt uppror mot orättvisorna, min kamp mot en grym och frånvarande gud.
Hon mötte min blick, och jag såg plötsligt symmetrin under hennes deformerade drag.
Mikael noterade den underliga symmetrin som visade att just den grenen av familjen, farfar, far och dotter, hade härjats av olyckor.
Den enda förklaring han kunde komma på var att buskarna vid något tillfälle grävts upp och sedan placerats tillbaka igen av någon som inte haft en känsla för symmetrin.
Han visste att Lauralynn vid något tillfälle sög av honom – var det för att göra honom hårdare innan han penetrerade Miranda eller var det senare under deras orgie? Han slickade också Lauralynn samtidigt som Lauralynn slickade Miranda och det slog honom hur passande den symmetrin var.
Mikael noterade den underliga symmetrin som visade att just den grenen av familjen, farfar, far och dotter, hade härjats av olyckor.
Den enda förklaring han kunde komma på var att buskarna vid något tillfälle grävts upp och sedan placerats tillbaka igen av någon som inte haft en känsla för symmetrin.
Han visste att Lauralynn vid något tillfälle sög av honom – var det för att göra honom hårdare innan han penetrerade Miranda eller var det senare under deras orgie? Han slickade också Lauralynn samtidigt som Lauralynn slickade Miranda och det slog honom hur passande den symmetrin var.