Svärtan i en mening
Nu såg hon svärtan i hans ansikte.
Svärtan under ögonen ville inte gå bort.
Motorcykelns röda bakljus glimmade i svärtan.
Och medan de älskade, tänkte han bara på svärtan och doften.
De röda bakljusen liknade glödande kolbitar i svärtan utanför.
Svärtan utanför var kompakt, trots att klockan inte var så mycket.
Håret nästan detsamma, långt, men svärtan kanske en aning gråare.
Gryningsljuset började flyta in i mörkret därute och mjuka upp svärtan.
Svärtan tonar ner färgen lite grann, men ett lager lera skulle göra susen.
Med gyllene hud, den perfekta legeringen mellan det bleka i hennes och svärtan i hans.
Himlen är nästan klar ovanför henne, och stjärnorna spirar i den flerskiktade svärtan.
Hela tiden medan han pratar ser han henne i ögonen, väntar på att svärtan i dem ska återvända.
De hjälpte henne att härda ut några timmar till när svärtan la sig som en svepning över själva livet.
Winter kunde se de mörka ringarna under ögonen, som en misslyckad sminkning: upp blev ner, svärtan sjönk.
Krabba små vågor dansade över hela ytan och den långa, släta svärtan bröts kontinuerligt av små fontäner av vit fradga.
Malik Han lösgjorde lyran ur hennes grepp och försökte tvätta bort svärtan från de delar av henne som inte var sönderbrända.
När jag började forska i den saken visade det sig att bisfenol A används som en svag syra, med uppgift att stabilisera svärtan i trycket.
Den fränt doftande svärtan pressade mot mitt ansikte, mot mina läppar, och jag samlade det lilla mod jag hade kvar innan jag började andas in det.
Det var nästan uteslutande vitländska soldater han levt på under sina år som utstött på Isöarna, och han hoppades att svärtan i hans sinne skulle renas om han vistades bland dem.
Var detta döden? Var detta vad människan fruktade? Vad underligt, tänkte han, och väntade inte tålmodigt utan förvirrat på att den sista svärtan skulle sänka sig ner över honom.
Winter såg en strand, klippor, en byggnad som skymtade till vänster, ett par gavlar, en ö eller holme syntes en bit ut i havet, det såg ut som något slags stenröse på ön men det kunde vara kopieringen, svärtan flöt ihop med ljuset.
Svärtan under ögonen ville inte gå bort.
Motorcykelns röda bakljus glimmade i svärtan.
Och medan de älskade, tänkte han bara på svärtan och doften.
De röda bakljusen liknade glödande kolbitar i svärtan utanför.
Svärtan utanför var kompakt, trots att klockan inte var så mycket.
Håret nästan detsamma, långt, men svärtan kanske en aning gråare.
Gryningsljuset började flyta in i mörkret därute och mjuka upp svärtan.
Svärtan tonar ner färgen lite grann, men ett lager lera skulle göra susen.
Med gyllene hud, den perfekta legeringen mellan det bleka i hennes och svärtan i hans.
Himlen är nästan klar ovanför henne, och stjärnorna spirar i den flerskiktade svärtan.
Hela tiden medan han pratar ser han henne i ögonen, väntar på att svärtan i dem ska återvända.
De hjälpte henne att härda ut några timmar till när svärtan la sig som en svepning över själva livet.
Winter kunde se de mörka ringarna under ögonen, som en misslyckad sminkning: upp blev ner, svärtan sjönk.
Krabba små vågor dansade över hela ytan och den långa, släta svärtan bröts kontinuerligt av små fontäner av vit fradga.
Malik Han lösgjorde lyran ur hennes grepp och försökte tvätta bort svärtan från de delar av henne som inte var sönderbrända.
När jag började forska i den saken visade det sig att bisfenol A används som en svag syra, med uppgift att stabilisera svärtan i trycket.
Den fränt doftande svärtan pressade mot mitt ansikte, mot mina läppar, och jag samlade det lilla mod jag hade kvar innan jag började andas in det.
Det var nästan uteslutande vitländska soldater han levt på under sina år som utstött på Isöarna, och han hoppades att svärtan i hans sinne skulle renas om han vistades bland dem.
Var detta döden? Var detta vad människan fruktade? Vad underligt, tänkte han, och väntade inte tålmodigt utan förvirrat på att den sista svärtan skulle sänka sig ner över honom.
Winter såg en strand, klippor, en byggnad som skymtade till vänster, ett par gavlar, en ö eller holme syntes en bit ut i havet, det såg ut som något slags stenröse på ön men det kunde vara kopieringen, svärtan flöt ihop med ljuset.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
I solens svärta.
I solens svärta!.
Hennes svärta är verklig.
I solens svärta, tänkte Loke.
”I solens svärta”, sade Blek.
”I solens svärta”, sade Vanja.
”I solens svärta”, morrade hon.
”I solens svärta”, viskade Vanja.
”I solens svärta!” flämtade Loke.
”Vad i solens svärta svamlar du om?”.
Hon hade också lagt svärta över ögonen.
Järnkärl böra ej begagnas, de svärta svampen.
”Gudhem? Vad i solens svärta gjorde ni där?”.
”I solens svärta”, sade hon, mer trött än arg.
”I solens svärta”, väste jag och böjde mig ner.
”I solens svärta”, säger han och stapplar bakåt.
Många av dem syftade till att svärta ner hans person.
”Vad i solens svärta håller hon på med?” sade jag.
– Min son, du ensam lyser upp min svärta med ditt ljus.
Du och Sirkka har konspirerat för att svärta ned Göran.
Utanför det enda fönstret ruvade kvällen med sin svärta.
Små oskyldiga blommor som aldrig behövt se livets svärta.
”Vad? Varför har du inte sagt något? I solens svärta!”.
”I solens svärta! Jag tyckte nog att jag hörde röster!”.
”Karl Solhand! Var i solens svärta har du stött på honom?”.
Vad har hänt dig? I solens svärta! Vad … vad gör du här?.
Jag såg upphetsning i hans blick, men också ett stänk av svärta.
”Ni ska göra som jag säger! I solens svärta! Ni är mina tigrar!”.
Han fick en svärta och ett allvar i rösten han inte haft när han svarade.
Men om det skulle hända dig något kommer ditt blod att svärta mina fingrar.
”I solens svärta”, sade han klent, och blod sipprade fram i hans mungipor.
I solens svärta!.
Hennes svärta är verklig.
I solens svärta, tänkte Loke.
”I solens svärta”, sade Blek.
”I solens svärta”, sade Vanja.
”I solens svärta”, morrade hon.
”I solens svärta”, viskade Vanja.
”I solens svärta!” flämtade Loke.
”Vad i solens svärta svamlar du om?”.
Hon hade också lagt svärta över ögonen.
Järnkärl böra ej begagnas, de svärta svampen.
”Gudhem? Vad i solens svärta gjorde ni där?”.
”I solens svärta”, sade hon, mer trött än arg.
”I solens svärta”, väste jag och böjde mig ner.
”I solens svärta”, säger han och stapplar bakåt.
Många av dem syftade till att svärta ner hans person.
”Vad i solens svärta håller hon på med?” sade jag.
– Min son, du ensam lyser upp min svärta med ditt ljus.
Du och Sirkka har konspirerat för att svärta ned Göran.
Utanför det enda fönstret ruvade kvällen med sin svärta.
Små oskyldiga blommor som aldrig behövt se livets svärta.
”Vad? Varför har du inte sagt något? I solens svärta!”.
”I solens svärta! Jag tyckte nog att jag hörde röster!”.
”Karl Solhand! Var i solens svärta har du stött på honom?”.
Vad har hänt dig? I solens svärta! Vad … vad gör du här?.
Jag såg upphetsning i hans blick, men också ett stänk av svärta.
”Ni ska göra som jag säger! I solens svärta! Ni är mina tigrar!”.
Han fick en svärta och ett allvar i rösten han inte haft när han svarade.
Men om det skulle hända dig något kommer ditt blod att svärta mina fingrar.
”I solens svärta”, sade han klent, och blod sipprade fram i hans mungipor.