Surmulen i en mening
Stämningen var surmulen i mötesrummet.
En tjockteve stod surmulen vid en vägg.
Det låg inte i hennes natur att vara surmulen.
Såja, och du behöver inte se så surmulen ut.
Men nu undrar jag varför Weil ser så surmulen ut?.
Du?« sade han och såg lika surmulen ut som tidigare.
Han hade sett surmulen och koncentrerad ut när vi kom in.
Den som inte kände Sune kunde uppleva honom som aningen surmulen.
Hans ilska hade kylts av helt och hållet; han var bara drucken och surmulen.
”Skit i GI”, sade Johanna tvärs över bordet, men fick bara en surmulen blick till svar.
Hon menade att han i allt högre grad hade blivit lik sin far, surmulen, lättretad, otålig.
Ett par tonåringar och en skinntorr, medelålders kvinna med surmulen uppsyn stod i närheten.
När jag svettig och surmulen vände mig mot honom förvånade han mig dock med att klappa händerna.
Kvinnan hade kanske skrattat och skämtat med den andra personen, men nu såg hon plötsligt surmulen ut.
Jag lirkade litet för mycket, och till sist blev till och med den annars så gladlynte gamlingen surmulen.
En gång, i en taxi på hemväg efter en företagsfest dit jag efter mycket tjat lyckades få honom, var han surmulen.
Byggnaden ligger som en surmulen drake strax bortom Tivoli och verkar vara ritad för att avskräcka potentiella lagbrytare.
Han blev glad, och i köket stod en surmulen och trött Ferran Adrià och verkade inte kunna få slå igen portarna fort nog.
Vad var det för konstig människa som förhörde mig? Han liknade ju en förgrämd kvinna i övre medelåldern, mager och surmulen.
Bartendern var en surmulen man i femtioårsåldern med ett sönderslaget och slarvigt reparerat ansikte som inte inbjöd till småprat.
Jag tyckte om gammelfarmor, men gammelfarfar Ralph var mycket nyckfull och surmulen och brukade skrika ut kommentarer, vilket skrämde mig.
Under en surmulen himmel var den gula och vita herrgårdsvagnen som en lysande pil, siktad och avfyrad inte av en jägare, utan av en samarit.
I sina »Radiominnen« skriver Nils-Olof Franzén, som sedermera skulle bli en strikt och ofta surmulen chef för radion, också om fredsdagen:.
Yasmine hade kommit ut, den vita blusen hade hon bytt mot en rosa T-tröja och till det ljusblå jeans, satt sig vid bordet och börjat äta under surmulen tystnad.
Killen som Sam hårdhänt hade tagit hand om satt med surmulen min vid bordet och drack caffelatte, utan att bry sig om de kubanska kakorna de hade köpt på Augusts favoritkafé i närheten.
I stället för att som väntat mötas av kaos, trotsiga tonåringar, sjuka sjuåringar och en surmulen Guro, som för vem vet vilken gång i ordningen tvingats klara av en vaknatt på egen hand, hade han kommit hem till ett tomt hus efter besöket hos Sara.
Varje försök från någon läkare eller myndighetsperson att inleda en konversation om hennes känslor, själsliv eller hälsotillstånd hade till deras stora frustration mötts av en kompakt surmulen tystnad och ett intensivt stirrande i golv, tak och väggar.
De verkade också skylla alla sina mödor på Banks, särskilt brottsplatschefen som visade sig vara en särskilt surmulen och motbjudande individ som hette Cyril Smedley, som inte gjorde mycket annat än att beklaga sig över att platsen var förorenad och gläfsa order åt alla och envar.
En tjockteve stod surmulen vid en vägg.
Det låg inte i hennes natur att vara surmulen.
Såja, och du behöver inte se så surmulen ut.
Men nu undrar jag varför Weil ser så surmulen ut?.
Du?« sade han och såg lika surmulen ut som tidigare.
Han hade sett surmulen och koncentrerad ut när vi kom in.
Den som inte kände Sune kunde uppleva honom som aningen surmulen.
Hans ilska hade kylts av helt och hållet; han var bara drucken och surmulen.
”Skit i GI”, sade Johanna tvärs över bordet, men fick bara en surmulen blick till svar.
Hon menade att han i allt högre grad hade blivit lik sin far, surmulen, lättretad, otålig.
Ett par tonåringar och en skinntorr, medelålders kvinna med surmulen uppsyn stod i närheten.
När jag svettig och surmulen vände mig mot honom förvånade han mig dock med att klappa händerna.
Kvinnan hade kanske skrattat och skämtat med den andra personen, men nu såg hon plötsligt surmulen ut.
Jag lirkade litet för mycket, och till sist blev till och med den annars så gladlynte gamlingen surmulen.
En gång, i en taxi på hemväg efter en företagsfest dit jag efter mycket tjat lyckades få honom, var han surmulen.
Byggnaden ligger som en surmulen drake strax bortom Tivoli och verkar vara ritad för att avskräcka potentiella lagbrytare.
Han blev glad, och i köket stod en surmulen och trött Ferran Adrià och verkade inte kunna få slå igen portarna fort nog.
Vad var det för konstig människa som förhörde mig? Han liknade ju en förgrämd kvinna i övre medelåldern, mager och surmulen.
Bartendern var en surmulen man i femtioårsåldern med ett sönderslaget och slarvigt reparerat ansikte som inte inbjöd till småprat.
Jag tyckte om gammelfarmor, men gammelfarfar Ralph var mycket nyckfull och surmulen och brukade skrika ut kommentarer, vilket skrämde mig.
Under en surmulen himmel var den gula och vita herrgårdsvagnen som en lysande pil, siktad och avfyrad inte av en jägare, utan av en samarit.
I sina »Radiominnen« skriver Nils-Olof Franzén, som sedermera skulle bli en strikt och ofta surmulen chef för radion, också om fredsdagen:.
Yasmine hade kommit ut, den vita blusen hade hon bytt mot en rosa T-tröja och till det ljusblå jeans, satt sig vid bordet och börjat äta under surmulen tystnad.
Killen som Sam hårdhänt hade tagit hand om satt med surmulen min vid bordet och drack caffelatte, utan att bry sig om de kubanska kakorna de hade köpt på Augusts favoritkafé i närheten.
I stället för att som väntat mötas av kaos, trotsiga tonåringar, sjuka sjuåringar och en surmulen Guro, som för vem vet vilken gång i ordningen tvingats klara av en vaknatt på egen hand, hade han kommit hem till ett tomt hus efter besöket hos Sara.
Varje försök från någon läkare eller myndighetsperson att inleda en konversation om hennes känslor, själsliv eller hälsotillstånd hade till deras stora frustration mötts av en kompakt surmulen tystnad och ett intensivt stirrande i golv, tak och väggar.
De verkade också skylla alla sina mödor på Banks, särskilt brottsplatschefen som visade sig vara en särskilt surmulen och motbjudande individ som hette Cyril Smedley, som inte gjorde mycket annat än att beklaga sig över att platsen var förorenad och gläfsa order åt alla och envar.
– När, sa Johansson surmulet.
”Inte nu”, svarade hon surmulet.
Gerhard ruskade surmulet på huvudet.
Jag öppnade surmulet dörren för honom.
”Inte ens då”, bekräftade Jack surmulet.
– Boemer vill ha det så, sade Fontaine surmulet.
”Ta inte ut segern i förskott”, sade han surmulet.
De plockade surmulet fram sina identitetshandlingar ur fickorna.
Henrik Vanger betraktade honom surmulet innan han började skratta.
Åtalsjuryns medlemmar var den morgonen på surmulet, uppgivet humör.
Sedan lämnar han slutligen över dem med ett surmulet ”här’rå”.
De två männen väntade en stund under surmulet blängande innan de förde ut honom på nytt.
Långsamt och surmulet låter han först den ena och sedan den andra foten falla ner på golvet.
Serge blängde surmulet under några sekunder innan han riktade uppmärksamheten mot skärmen igen.
Mungiporna var surmulet nedåtvända och läpparna darrade som om hon var på väg att brista i gråt.
»Jag förväntar mig att du ber mig om hjälp om du behöver den«, svarade han lika surmulet som tidigare.
En ledande fackföreningsman förklarade surmulet att ”direktörerna har samlats på betald arbetstid för att slå ner på småfolket”.
Vinet kan jag möjligtvis skära ner på, hade Rafael surmulet tänkt i taxin på väg hem, och sång har jag aldrig ägnat mig åt, så den biten blir enkel.
Flickan gav honom surmulet det han ville ha, och han betalade med ett ettpundsmynt för vykortet med fåret, och stoppade sedan växeln i insamlingsbössan för RNLI.
Jag hade varit rädd för att de skulle avbryta mig och kasta saker omkring sig, men i stället satt de och stirrade surmulet rakt ut i luften som om de aldrig hade varit så uttråkade i hela sitt liv.
Hon stirrade ut genom fönstret och avböjde hans förslag att de skulle gå ut och trutade precis tillräckligt surmulet på munnen … Efter en halvtimme frågade Steve: ”Vad är det som är fel?”.
Eller när hon surmulet och trumpet knuffade honom ifrån sig och han för ett ögonblick greps av panik eftersom han inte visste om hon menade allvar eller bara retades med honom: Ser man på! Du älskar mig inte gå tillbaka till din feta inskränkta fru din skitstövel.
”Inte nu”, svarade hon surmulet.
Gerhard ruskade surmulet på huvudet.
Jag öppnade surmulet dörren för honom.
”Inte ens då”, bekräftade Jack surmulet.
– Boemer vill ha det så, sade Fontaine surmulet.
”Ta inte ut segern i förskott”, sade han surmulet.
De plockade surmulet fram sina identitetshandlingar ur fickorna.
Henrik Vanger betraktade honom surmulet innan han började skratta.
Åtalsjuryns medlemmar var den morgonen på surmulet, uppgivet humör.
Sedan lämnar han slutligen över dem med ett surmulet ”här’rå”.
De två männen väntade en stund under surmulet blängande innan de förde ut honom på nytt.
Långsamt och surmulet låter han först den ena och sedan den andra foten falla ner på golvet.
Serge blängde surmulet under några sekunder innan han riktade uppmärksamheten mot skärmen igen.
Mungiporna var surmulet nedåtvända och läpparna darrade som om hon var på väg att brista i gråt.
»Jag förväntar mig att du ber mig om hjälp om du behöver den«, svarade han lika surmulet som tidigare.
En ledande fackföreningsman förklarade surmulet att ”direktörerna har samlats på betald arbetstid för att slå ner på småfolket”.
Vinet kan jag möjligtvis skära ner på, hade Rafael surmulet tänkt i taxin på väg hem, och sång har jag aldrig ägnat mig åt, så den biten blir enkel.
Flickan gav honom surmulet det han ville ha, och han betalade med ett ettpundsmynt för vykortet med fåret, och stoppade sedan växeln i insamlingsbössan för RNLI.
Jag hade varit rädd för att de skulle avbryta mig och kasta saker omkring sig, men i stället satt de och stirrade surmulet rakt ut i luften som om de aldrig hade varit så uttråkade i hela sitt liv.
Hon stirrade ut genom fönstret och avböjde hans förslag att de skulle gå ut och trutade precis tillräckligt surmulet på munnen … Efter en halvtimme frågade Steve: ”Vad är det som är fel?”.
Eller när hon surmulet och trumpet knuffade honom ifrån sig och han för ett ögonblick greps av panik eftersom han inte visste om hon menade allvar eller bara retades med honom: Ser man på! Du älskar mig inte gå tillbaka till din feta inskränkta fru din skitstövel.
Han fick två surmulna nickar till svar.
Alla nickade och såg en smula surmulna ut.
Jag gick folk på nerverna med mitt surmulna sätt.
Vi slår oss alla ner på våra platser, tysta och surmulna som ett gäng uppläxade skolelever.
Nu stod de blöta och surmulna reportrarna under ett träd, och Palm undrade vad de egentligen väntade på.
Hon hamnade därför i situationen att även lärarna struntade i henne och lät henne sitta i sin surmulna tystnad.
Jag uppskattade inte minst Peters förmåga att lätta upp stämningen med de ibland surmulna schweizarna genom ett skämt.
Det hjälpte inte ens att hon utlovade ost och mjölk till brödet uppe i brottet och pannkakor till kvällsmålet, alla var lika surmulna ändå.
Expeditionen påminde Winter om Polispalatsets därhemma, samma slitna charm, det internationella brödraskapets surmulna mottagande av en allmänhet i nöd.
Trots mina återkommande – och stundtals surmulna – anspråk på självständighet fortsatte vi att stå varandra nära, och jag gjorde så gott jag kunde för att hjälpa henne.
Att jag utförde något slags uppdrag som jag blivit ålagd att göra, och att själva åläggaren – om det nu var Martin eller någon annan; Eugen Bergman eller kanske den undanglidande G, eller varför inte de bägge döda huvudpersonerna, Herold och Hyatt? – satt som en eller flera surmulna korpar på mina axlar och såg till att ingenting försummades.
De enda som verkar förväntansfulla och muntra är barnen, som pekar på allt spännande som passerar, och så finns det alltid några barn som inte hinner uppfatta vad de andra barnen pekade på, och sedan blir de osams om vad de egentligen såg, och sedan säger ett storasyskon något elakt till sitt lillasyskon, och lillasyskonet börjar gråta eller gör ett utfall mot sitt storasyskon, och sedan vänder sig fadern häftigt om och fräser någonting, eller modern ger båda en örfil, och bråket kommer av sig, och båda barnen sitter surmulna och tårögda i några minuter, och båda känner sig förfördelade och orättvist behandlade.
Alla nickade och såg en smula surmulna ut.
Jag gick folk på nerverna med mitt surmulna sätt.
Vi slår oss alla ner på våra platser, tysta och surmulna som ett gäng uppläxade skolelever.
Nu stod de blöta och surmulna reportrarna under ett träd, och Palm undrade vad de egentligen väntade på.
Hon hamnade därför i situationen att även lärarna struntade i henne och lät henne sitta i sin surmulna tystnad.
Jag uppskattade inte minst Peters förmåga att lätta upp stämningen med de ibland surmulna schweizarna genom ett skämt.
Det hjälpte inte ens att hon utlovade ost och mjölk till brödet uppe i brottet och pannkakor till kvällsmålet, alla var lika surmulna ändå.
Expeditionen påminde Winter om Polispalatsets därhemma, samma slitna charm, det internationella brödraskapets surmulna mottagande av en allmänhet i nöd.
Trots mina återkommande – och stundtals surmulna – anspråk på självständighet fortsatte vi att stå varandra nära, och jag gjorde så gott jag kunde för att hjälpa henne.
Att jag utförde något slags uppdrag som jag blivit ålagd att göra, och att själva åläggaren – om det nu var Martin eller någon annan; Eugen Bergman eller kanske den undanglidande G, eller varför inte de bägge döda huvudpersonerna, Herold och Hyatt? – satt som en eller flera surmulna korpar på mina axlar och såg till att ingenting försummades.
De enda som verkar förväntansfulla och muntra är barnen, som pekar på allt spännande som passerar, och så finns det alltid några barn som inte hinner uppfatta vad de andra barnen pekade på, och sedan blir de osams om vad de egentligen såg, och sedan säger ett storasyskon något elakt till sitt lillasyskon, och lillasyskonet börjar gråta eller gör ett utfall mot sitt storasyskon, och sedan vänder sig fadern häftigt om och fräser någonting, eller modern ger båda en örfil, och bråket kommer av sig, och båda barnen sitter surmulna och tårögda i några minuter, och båda känner sig förfördelade och orättvist behandlade.
Så Zilldén fortsatte prata, under protest, men Jonnervik visste vilka knappar han skulle trycka på för att mjuka upp den surmulne kriminalöverkonstapeln.