Supermakter i en mening
Kanske var det också känslan av att stå några meter från de militära ledarna i en av världens supermakter som satte sin fantastiska prägel på situationen.
Två supermakter, USA och Sovjetunionen, på vänskaplig fot med varandra kunde innebära att Europa och därmed Storbritannien skulle få nöja sig med en marginell roll i storpolitiken.
I detta fanns latenta drag av den storsvenskhet som hans farfar hade omfattat: om Sverige var militärt starkt och kunde hävda sin neutralitet kunde också hans egen nation spela en större roll i en värld där svaga länder i tredje världen pressades av det kalla krigets supermakter.
Men av mänskliga organisationer är påvedömet även för ögonblicket den som har den bästa prognosen för överlevnad med bevarad identitet, om inte »till tidens ände« så åtminstone sedan nu rådande supermakter och globala maktstrukturer sällat sig till sina föregångare bland försvunna storheter i historiens halvdunkel.
För Pat och många professionellt verksamma inom underrättelsevärlden hade den 11 september inte direkt kommit som en överraskning utan snarare som en tråkig bekräftelse på vad de sedan länge hade misstänkt: Den amerikanska regeringen hade inte tagit terroristhotet på tillräckligt stort allvar, och det handlade inte bara om perioden de sista åren före den 11 september, utan denna godtrogenhet gick så långt tillbaka som till 1979 och den sovjetiska invasionen av Afghanistan, när talibanerna och mujaheddin – som då var behändiga men ideologiskt oförenliga bundsförvanter – hade visat vad soldater som var beslutsamma men oerhört underlägsna i antal och beväpning kunde åstadkomma mot den ena av världens två supermakter.
Två supermakter, USA och Sovjetunionen, på vänskaplig fot med varandra kunde innebära att Europa och därmed Storbritannien skulle få nöja sig med en marginell roll i storpolitiken.
I detta fanns latenta drag av den storsvenskhet som hans farfar hade omfattat: om Sverige var militärt starkt och kunde hävda sin neutralitet kunde också hans egen nation spela en större roll i en värld där svaga länder i tredje världen pressades av det kalla krigets supermakter.
Men av mänskliga organisationer är påvedömet även för ögonblicket den som har den bästa prognosen för överlevnad med bevarad identitet, om inte »till tidens ände« så åtminstone sedan nu rådande supermakter och globala maktstrukturer sällat sig till sina föregångare bland försvunna storheter i historiens halvdunkel.
För Pat och många professionellt verksamma inom underrättelsevärlden hade den 11 september inte direkt kommit som en överraskning utan snarare som en tråkig bekräftelse på vad de sedan länge hade misstänkt: Den amerikanska regeringen hade inte tagit terroristhotet på tillräckligt stort allvar, och det handlade inte bara om perioden de sista åren före den 11 september, utan denna godtrogenhet gick så långt tillbaka som till 1979 och den sovjetiska invasionen av Afghanistan, när talibanerna och mujaheddin – som då var behändiga men ideologiskt oförenliga bundsförvanter – hade visat vad soldater som var beslutsamma men oerhört underlägsna i antal och beväpning kunde åstadkomma mot den ena av världens två supermakter.
USA framstod inte längre som den enda imperialistiska supermakten.
När Nixon bröt samman var det i realiteten Haig som var president i supermakten.
Det organiserade våldet släpps ut över världen genom den enda kvarvarande supermakten.
Europa behöver utveckla en ny typ av relation till supermakten USA, som samarbetspartner och som motvikt.
Den kanske närmaste historiska parallellen är det samtida politiska partnerskapet i supermakten på andra sidan Atlanten mellan senatorn John F.
Johannes Paulus II förvandlade oväntat men målmedvetet kyrkan till en sorts andlig supermakt, som först aktivt inledde störtandet av den ena världsliga supermakten och sedan framgångsrikt trotsade den andra.
Likaså kan han, precis som Papa Wojtyła, vars antiimperialistiska politik han antagligen varit en drivande kraft bakom, stå upp mot supermakten USA och de västliga, »globaliserade« finans- och militärintressena på ett sätt som dessa och den av dem styrda medieopinionen knappast ännu skulle tolerera från en mexikan, afrikan eller indier, vilken snabbt skulle marginaliseras ungefär som FN:s afrikanske generalsekreterare.
När Nixon bröt samman var det i realiteten Haig som var president i supermakten.
Det organiserade våldet släpps ut över världen genom den enda kvarvarande supermakten.
Europa behöver utveckla en ny typ av relation till supermakten USA, som samarbetspartner och som motvikt.
Den kanske närmaste historiska parallellen är det samtida politiska partnerskapet i supermakten på andra sidan Atlanten mellan senatorn John F.
Johannes Paulus II förvandlade oväntat men målmedvetet kyrkan till en sorts andlig supermakt, som först aktivt inledde störtandet av den ena världsliga supermakten och sedan framgångsrikt trotsade den andra.
Likaså kan han, precis som Papa Wojtyła, vars antiimperialistiska politik han antagligen varit en drivande kraft bakom, stå upp mot supermakten USA och de västliga, »globaliserade« finans- och militärintressena på ett sätt som dessa och den av dem styrda medieopinionen knappast ännu skulle tolerera från en mexikan, afrikan eller indier, vilken snabbt skulle marginaliseras ungefär som FN:s afrikanske generalsekreterare.
Palme reagerade tidigt på det nya frostiga klimatet mellan supermakterna.
Med de två supermakterna borta fanns en uppsjö av stater som inte längre fick hjälp när de behövde.
Kraftmätningarna mellan supermakterna USA och Sovjetunionen satte under många år sin prägel på hela världen.
Tvärtom såg Palme möjligheten att Europa skulle kunna bli ett tredje block som balanserade supermakterna USA och Sovjet.
Han såg det som en stor olycka att supermakterna behandlade de små staterna främst som brickor i sitt maktpolitiska spel.
Ett nära samarbete mellan världens alliansfria stater, påpekade Palme, skulle skapa en motvikt mot supermakterna USA och Sovjetunionen.
En av Palmes starkaste sidor hade varit att han tagit ställning för små nationer mot båda supermakterna på ett ovanligt konsekvent sätt.
Då hade han ännu kunnat driva de frågor som han prioriterat under större delen av sitt politiska liv: jämlikhet, jämställdhet och stöd till små länder mot supermakterna.
dan trovärdighet att båda supermakterna har ett egenintresse av att Sveriges integritet och självständighet bevaras och, framför allt, att man på båda sidor i sin contingency 252.
Det innebar en subtil men inte helt obetydlig förskjutning från den svenska socialdemokratins strävan efter alliansfrihet till den västtyska socialdemokratins önskan om avspänning mellan supermakterna.
Palme kunde ha upprepat den realpolitiska moraluppfattning han så skickligt lanserat på SSU:s kongress 1958 när den svenska atombomben stått på dagordningen: det var supermakterna som skulle avrusta, inte små fredliga, neutrala stater.
Det var hans egna idéer som tilltalade länderna i tredje världen, skrev Larsson i en stor artikel under rubriken ”Palme för Sverige”, en vecka efter hemkomsten från Cuba: ”De små staterna lyssnar när han talar om risken för att supermakterna gör upp över deras huvuden.
Med de två supermakterna borta fanns en uppsjö av stater som inte längre fick hjälp när de behövde.
Kraftmätningarna mellan supermakterna USA och Sovjetunionen satte under många år sin prägel på hela världen.
Tvärtom såg Palme möjligheten att Europa skulle kunna bli ett tredje block som balanserade supermakterna USA och Sovjet.
Han såg det som en stor olycka att supermakterna behandlade de små staterna främst som brickor i sitt maktpolitiska spel.
Ett nära samarbete mellan världens alliansfria stater, påpekade Palme, skulle skapa en motvikt mot supermakterna USA och Sovjetunionen.
En av Palmes starkaste sidor hade varit att han tagit ställning för små nationer mot båda supermakterna på ett ovanligt konsekvent sätt.
Då hade han ännu kunnat driva de frågor som han prioriterat under större delen av sitt politiska liv: jämlikhet, jämställdhet och stöd till små länder mot supermakterna.
dan trovärdighet att båda supermakterna har ett egenintresse av att Sveriges integritet och självständighet bevaras och, framför allt, att man på båda sidor i sin contingency 252.
Det innebar en subtil men inte helt obetydlig förskjutning från den svenska socialdemokratins strävan efter alliansfrihet till den västtyska socialdemokratins önskan om avspänning mellan supermakterna.
Palme kunde ha upprepat den realpolitiska moraluppfattning han så skickligt lanserat på SSU:s kongress 1958 när den svenska atombomben stått på dagordningen: det var supermakterna som skulle avrusta, inte små fredliga, neutrala stater.
Det var hans egna idéer som tilltalade länderna i tredje världen, skrev Larsson i en stor artikel under rubriken ”Palme för Sverige”, en vecka efter hemkomsten från Cuba: ”De små staterna lyssnar när han talar om risken för att supermakterna gör upp över deras huvuden.
vänner till en viss supermakt, och därför.
multipolär värld som inte domineras av en enda supermakt.
USA:s ställning som supermakt är helt beroende av att resten av.
Något eller några decennier tidigare skulle det givetvis varit orimligt – ingen supermakt skulle ha ansett det mödan värt att försöka röja Pius XII eller Paulus VI ur vägen.
Johannes Paulus II förvandlade oväntat men målmedvetet kyrkan till en sorts andlig supermakt, som först aktivt inledde störtandet av den ena världsliga supermakten och sedan framgångsrikt trotsade den andra.
Bush kan med skäl hävdas att statsledningen i världens enda supermakt gjorde sig skyldig till en rad rättsvidriga och ovärdiga handlingar som gör det befogat att tala om ett intellektuellt och moraliskt nederlag.
multipolär värld som inte domineras av en enda supermakt.
USA:s ställning som supermakt är helt beroende av att resten av.
Något eller några decennier tidigare skulle det givetvis varit orimligt – ingen supermakt skulle ha ansett det mödan värt att försöka röja Pius XII eller Paulus VI ur vägen.
Johannes Paulus II förvandlade oväntat men målmedvetet kyrkan till en sorts andlig supermakt, som först aktivt inledde störtandet av den ena världsliga supermakten och sedan framgångsrikt trotsade den andra.
Bush kan med skäl hävdas att statsledningen i världens enda supermakt gjorde sig skyldig till en rad rättsvidriga och ovärdiga handlingar som gör det befogat att tala om ett intellektuellt och moraliskt nederlag.