Sublimt i en mening
Möjligt var att hon nog aldrig skulle få uppleva något så sublimt spännande mer i hela sitt liv.
Reed tog hand om Eve hemma i Palo Alto medan Erin och hennes föräldrar bodde på Tawaraya Ryokan, ett sublimt och enkelt värdshus som Jobs älskade.
Reed tog hand om Eve hemma i Palo Alto medan Erin och hennes föräldrar bodde på Tawaraya Ryokan, ett sublimt och enkelt värdshus som Jobs älskade.
»Det mest sublima jag någonsin sett är trädgårdarna kring Tokyo.
Han kastade sig sedan från det sublima till 1960-talet: Donovans »Catch the Wind«.
Nu begriper jag Jobs dunkla och sublima ord: O hur lycklig är den man, som Gud straffar!.
»Känslovarelsen« kvinnan kunde ägna sig åt skönheten men inte åt det Höga, det sublima.
Man måste betänka att ”den sublima föreningen mellan gin och vermouth är inte mer hållbar än en kyss”.
Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att Séraphitas sublima ord rinna mig i hågen: farväl, arma jord! Farväl!.
De stunder i kock- och krog- och matmänniskofamn då livet når de sublima ögonblick av fullständig närvaro som det ruvar på.
Målningarna och skulpturerna skulle bli en fotboja till lägenheten, skönheten och det sublima skulle ge mig en känsla av ”hem”, var min tanke.
För att nå detta sublima tillstånd av samarbete måste man angripa det samtida kapitalistiska system som var orsaken till så mycket av den moderna människans avhumanisering.
Andra tablåer, som den avslutande där Il Duce själv anländer till Karinhall, blir närmast sublima i sin blandning av fjäsk och burdust ryggdunkande de två »vännerna« emellan.
Precis som resten av överklassen och en stor del av svensk medelklass, de som läst vidare, lärt sig recitera dikt och prosa utantill, de som njöt av de tyska kompositörernas sublima verk i konserthus och operor.
Tiden gick långsammare men rörde sig dock framåt, vaggad av den sublima musiken och skickligheten hos resten av orkestern där särskilt bleckblåsarna hade viktiga insatser, inklusive hennes kroatiska vänner, som log stort och attackerade instrumenten med balanserad aggression.
Han längtade efter verklig konst och den ondsinta känslovirvel av förtvivlan och äckel den ledde till, men hittade bara sublima teman och hoppingivande bilder, omgivna av människor som verkade trivas med allt, från målningarna till sandwicharna och den kalla januarikvällen, människor som troligen inte hade ägnat dagen åt att grubbla på den oundvikliga kärnvapenförintelsen före seklets slut, människor som log för mycket för att vara riktiga intellektuella, och han kände sig mer ensam och hotad än den blinde Simson, kedjad i Gaza.
Han kastade sig sedan från det sublima till 1960-talet: Donovans »Catch the Wind«.
Nu begriper jag Jobs dunkla och sublima ord: O hur lycklig är den man, som Gud straffar!.
»Känslovarelsen« kvinnan kunde ägna sig åt skönheten men inte åt det Höga, det sublima.
Man måste betänka att ”den sublima föreningen mellan gin och vermouth är inte mer hållbar än en kyss”.
Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att Séraphitas sublima ord rinna mig i hågen: farväl, arma jord! Farväl!.
De stunder i kock- och krog- och matmänniskofamn då livet når de sublima ögonblick av fullständig närvaro som det ruvar på.
Målningarna och skulpturerna skulle bli en fotboja till lägenheten, skönheten och det sublima skulle ge mig en känsla av ”hem”, var min tanke.
För att nå detta sublima tillstånd av samarbete måste man angripa det samtida kapitalistiska system som var orsaken till så mycket av den moderna människans avhumanisering.
Andra tablåer, som den avslutande där Il Duce själv anländer till Karinhall, blir närmast sublima i sin blandning av fjäsk och burdust ryggdunkande de två »vännerna« emellan.
Precis som resten av överklassen och en stor del av svensk medelklass, de som läst vidare, lärt sig recitera dikt och prosa utantill, de som njöt av de tyska kompositörernas sublima verk i konserthus och operor.
Tiden gick långsammare men rörde sig dock framåt, vaggad av den sublima musiken och skickligheten hos resten av orkestern där särskilt bleckblåsarna hade viktiga insatser, inklusive hennes kroatiska vänner, som log stort och attackerade instrumenten med balanserad aggression.
Han längtade efter verklig konst och den ondsinta känslovirvel av förtvivlan och äckel den ledde till, men hittade bara sublima teman och hoppingivande bilder, omgivna av människor som verkade trivas med allt, från målningarna till sandwicharna och den kalla januarikvällen, människor som troligen inte hade ägnat dagen åt att grubbla på den oundvikliga kärnvapenförintelsen före seklets slut, människor som log för mycket för att vara riktiga intellektuella, och han kände sig mer ensam och hotad än den blinde Simson, kedjad i Gaza.
But ere Logick rear’d its ugly Head, I was lost in a Loving so sublime that I forgot the Author of my Good Fortune.
När Balzac hade gjort mig bekant med min sublime landsman Emanuel Swedenborg, denna Nordens Buddha, i sin bok »Séraphita», hade han lärt mig känna den evangeliska sidan hos profeten.
Men Baggbölaren och Baronen var inga passiva, grå förvaltare, och tillbakagången under den sublime slösaren James Fredrik har föga gemensamt med Thomas Manns berättelse om den livströtta handelshusfamiljen Buddenbrooks undergång eller de patetiska sista generationerna av internationella dynastier som Ford eller Agnelli eller ett par exempel vi ska möta här framöver.
Piffle! Do they not understand that we Scribblers must scourge the World to bring it to its Senses? Do they not understand that an Author doth not necessarily approve the Sins his Love of Truth causes him to chronicle? And, as for depicting Female Venery and Lust, I hardly do so to recommend the same to my Daughter, but only to give her the Benefit of Experience, that sublime Teacher.
När Balzac hade gjort mig bekant med min sublime landsman Emanuel Swedenborg, denna Nordens Buddha, i sin bok »Séraphita», hade han lärt mig känna den evangeliska sidan hos profeten.
Men Baggbölaren och Baronen var inga passiva, grå förvaltare, och tillbakagången under den sublime slösaren James Fredrik har föga gemensamt med Thomas Manns berättelse om den livströtta handelshusfamiljen Buddenbrooks undergång eller de patetiska sista generationerna av internationella dynastier som Ford eller Agnelli eller ett par exempel vi ska möta här framöver.
Piffle! Do they not understand that we Scribblers must scourge the World to bring it to its Senses? Do they not understand that an Author doth not necessarily approve the Sins his Love of Truth causes him to chronicle? And, as for depicting Female Venery and Lust, I hardly do so to recommend the same to my Daughter, but only to give her the Benefit of Experience, that sublime Teacher.
I detta fanns en sublim ironi.
Kalles humor var inte alls subtil, möjligen skulle den kunna kallas sublim.
Luktar som kattpiss blandat med vitlök, men konsistensen är som vaniljkräm, sammetslen, och om man håller andan medan man äter den är smaken sublim.
Som en basrelief […] höjde han sig över de sittande och stående åhörarna och läste, än stöttande sitt vackra huvud med handen, än lutande knät mot soffkudden, en dikt av enastående djup och sublim exaltation.
Inte minst den sistnämnda egenskapen fångar Wijkmark med sublim precision i detta fingerade samtal mellan herren på Karinhall och den brittiska ambassadören Blunt (ett av många förtroliga politiska samtal i denna Blåskäggsborg):.
Att använda en apparat från Apple kunde vara en lika sublim upplevelse som att vandra omkring i en av de zenträdgårdar i Kyoto som Jobs älskade, och ingen av de upplevelserna hade skapats genom att man dyrkade öppenhet eller lät tusen blommor blomma.
När Björling sedan får fler år på nacken och rösten blir tyngre kompenseras det han eventuellt förlorar i briljans mer än väl av hans omsorgsfulla gestaltning av sin sång och det är då han når den där skönheten i sin sång som är så sublim att den är till för alla, som Guds lov i naturen, som aftonrodnaden i junikvällen.
I Stockholm, där han studerade konsthistoria vid högskolan, hade han råkat in i ett demimondänt sällskap av unga småfördärvade målare och koketta, i egen inbillning estetiska halvadelsmän, bland vilka en ton av smart, förvärvsbegiven perversitet blandad med sublim fräckhet och med en viss läspande och tillgjord naivitet då började bli på modet, och han hade mistat en hel del av sin ursprungliga friskhet.
Björling har ju alltid uttryckt vad han vill uttrycka med hjälp av den musikaliska gestaltningen – sin utmärkta diktion till trots gör Björling inga som helst piruetter med sin presentation av texten – allt sitter i frasens klanger, nyanser och dynamik, och nu når Jussi Björling den där förtätningen i sina tolkningar som innehåller naket drama och sublim stillhet på en gång, som livet självt, födelsen och döden.
Kalles humor var inte alls subtil, möjligen skulle den kunna kallas sublim.
Luktar som kattpiss blandat med vitlök, men konsistensen är som vaniljkräm, sammetslen, och om man håller andan medan man äter den är smaken sublim.
Som en basrelief […] höjde han sig över de sittande och stående åhörarna och läste, än stöttande sitt vackra huvud med handen, än lutande knät mot soffkudden, en dikt av enastående djup och sublim exaltation.
Inte minst den sistnämnda egenskapen fångar Wijkmark med sublim precision i detta fingerade samtal mellan herren på Karinhall och den brittiska ambassadören Blunt (ett av många förtroliga politiska samtal i denna Blåskäggsborg):.
Att använda en apparat från Apple kunde vara en lika sublim upplevelse som att vandra omkring i en av de zenträdgårdar i Kyoto som Jobs älskade, och ingen av de upplevelserna hade skapats genom att man dyrkade öppenhet eller lät tusen blommor blomma.
När Björling sedan får fler år på nacken och rösten blir tyngre kompenseras det han eventuellt förlorar i briljans mer än väl av hans omsorgsfulla gestaltning av sin sång och det är då han når den där skönheten i sin sång som är så sublim att den är till för alla, som Guds lov i naturen, som aftonrodnaden i junikvällen.
I Stockholm, där han studerade konsthistoria vid högskolan, hade han råkat in i ett demimondänt sällskap av unga småfördärvade målare och koketta, i egen inbillning estetiska halvadelsmän, bland vilka en ton av smart, förvärvsbegiven perversitet blandad med sublim fräckhet och med en viss läspande och tillgjord naivitet då började bli på modet, och han hade mistat en hel del av sin ursprungliga friskhet.
Björling har ju alltid uttryckt vad han vill uttrycka med hjälp av den musikaliska gestaltningen – sin utmärkta diktion till trots gör Björling inga som helst piruetter med sin presentation av texten – allt sitter i frasens klanger, nyanser och dynamik, och nu når Jussi Björling den där förtätningen i sina tolkningar som innehåller naket drama och sublim stillhet på en gång, som livet självt, födelsen och döden.