Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Ståndaktig i en mening

Han gav fan i att vara ståndaktig.
Han hade troget stått i hennes ringhörna som en ståndaktig tennsoldat.
Det hade varit nära att hon glömt Olle några gånger, men hittills hade hon varit ståndaktig.
, som vet mycket om kärlek, som är stark och ståndaktig, bortskämd, stolt och behärskad, älskar så – är det bra.
Samtidigt som Majakovskij anpassade sig tematiskt var han emellertid ståndaktig vad gäller det språkliga laboratoriearbetet.
Men du var ståndaktigare än någon annan, så ståndaktig att alla i smyg hade börjat skaka på huvudet och ömka dig, och se dig som en verklighetsfrånvänd stackare.
Hugh, ståndaktig Vietnamveteran, yrkessoldat och vän, gjorde mig sällskap på slagfältet vid Reipertsweiler, en terräng han känner till så mycket bättre än vad jag gör.

Han hade hoppats att Carlotta av Aragonien vid det här laget skulle ha ändrat sig och nu ville gifta sig med honom, men den napolitanska prinsessan var mer ståndaktig i sin vägran än tidigare, »såvida inte« – som kardinal della Rovere rapporterade, »hennes far insisterar«.
Utan ett ögonblicks tvekan klev den gamla damen rakt ut i tomma luften, utanför helikoptern, och föll stående som en Mary-Poppins-figur utan paraply med handväska i hand, liksom en ståndaktig tennsoldat, med fötterna före, rakt ner mot jorden, där hon omedelbart slog ihjäl sig.
Det är visserligen omdebatterat hur många och ståndaktiga de egentligen var.
Lili och Osip var emellertid ståndaktiga och bönföll Elsa att inte be honom läsa.
Tre bodacher hade samlats vid fönstret ut mot gatan, ståndaktiga skuggor som förblev oberörda av ökensolens förödande kraft, och tittade in på oss som om vi var utställningsobjekt.
Hennes mamma hade visserligen inte längre rollen som den ståndaktiga och duktiga modern som satte sin handikappade son före allt annat, utan log nu tappert genom tårarna utan förmåga att komma över förlusten.
Biskopsstolen blev vakant från år 309, och församlingen skakades samtidigt av strider mellan de ståndaktiga och sådana som under förföljelsen gjort avbön som Marcellinus men nu ville bli återupptagna i gemenskapen.
Hon var den ståndaktige tennsoldaten som alltid sa NEJ!.
Hjälten från 1848 års revolution, den ståndaktige kämpen från Barmens barrikader som ville genomföra den socialistiska revolutionen med blodigt våld höll på att skärpa sin politiska strategi för en tid av massdemokrati.
Två tortyrkilometer, men alla bet ihop och plutonen behöll ståndaktigt takt och rättning.
Staden hade varit isolerad i decennier, en koloni som ståndaktigt vägrade att införlivas med Spanien.
»Vilka två?« kan jag säga bara för att retas, och då svarar han ståndaktigt: »Josie, Josie och jag förstås.
En lång rad män rörde sig i takt med floden; de gick med ögonen fästa på fötterna, spända axlar och de var ståndaktigt på väg ingenstans.
De enda som skulle vägra komma in i kyrkan för avslutningsceremonierna, skulle vara Morföräldrarna som ståndaktigt skulle vänta utanför den falska religionens tempel.
På det viset hade han skaffat sig ett tiotal nya medarbetare och enda smolken i glädjebägaren var att Jarnebring själv ståndaktigt stått emot alla hans värvningsförsök.
Och mot det faktum att Fallada ståndaktigt vägrar teckna några stereotypa personporträtt och lika styvsint håller sig för god för att i onödan demonisera de onda krafterna eller skönmåla de goda.
I likhet med Leningrad och Moskva behövde Stalingrad en frälsare och i den rollen ville Stalin ha en person som förde kampen på det sätt han själv ville att den skulle föras – ståndaktigt, skoningslöst och med orubblig övertygelse.
»Den enda rätta vägen«, förklarade Osip, är därför att »oförtröttligt följa sin egen kulturella linje, vara överallt där kulturen hotas av fara och ståndaktigt försvara den mot alla former av vandalism, den bolsjevikiska inbegripen.
Han hade tagit med sig in ett gevär, som han ståndaktigt vägrat lämna ifrån sig ens till rockvaktmästarn i tamburen, och satt nu hela tiden och höll i det med vänstra handen, medan han stoppade och hällde i sig mat och dryck med den högra.
Varför i allsindar hade Anna Månsdotter, som ståndaktigt förnekat all inblandning i mordet trots massiva påtryckningar från såväl honom själv som domare Wahlbom, gjort en helomvändning och erkänt när allt redan var över? Att döma av hur bekännelsen var formulerad tycktes hon hoppas och tro att den skulle kunna leda till benådning och en mildare dom.