Stubbe i en mening
Karlen hade suttit på en stubbe.
Jag stötte också mitt knä mot en stubbe.
Seppo berättade att Sture ställt sig på en stubbe:.
I den lilla branten ovan den fanns en bastant torr stubbe.
Hon var så häpen att hon var tvungen att sätta sig på en stubbe.
Stannar till vid en större stubbe där det finns en stor sten intill.
”I vems värld gör det det”, svarar Svinhuvud och sätter sig på en stubbe.
Gunnar, målvakten i fotbollslaget, låg vid en stubbe, med ansiktet mot gräset.
Den ryske premiärministern Primakov såg ut som en stubbe men var faktiskt humoristisk.
Hade han bara varit litet kortare kunde man ha misstagit honom för en stubbe och satt sig på honom.
En liten stubbe mitt i spåret fick henne att tappa balansen och plötsligt låg hon raklång i snön.
Någon, som i hundra år bott under en trädrot eller en kvarglömd hög vissna löv över en stubbe i skogen.
I en glänta mellan träden en bit in i skogen satt en man på en stubbe, framåtlutad med ansiktet i händerna.
En stubbe att sitta på, utsikten över älven där hemma och de grova skallen från en jämthund som just ställt en älg.
Vi slog oss ner på varsin bränd stubbe och försökte andas ut, men så fort vi gjorde det så flammade det upp någonstans och vi fick börja veva igen.
Klockan har hunnit bli halv fyra och Malin ser bort mot det runda hus som kröner Slussen likt en avhuggen, övergiven stubbe, och hur Stadsmuseets fasad förgäves försöker ta plats i det urbana misch-maschet, hur de bleka affischerna för utställningen om framtidens stad fåfängt pryder fasaderna.
Jag stötte också mitt knä mot en stubbe.
Seppo berättade att Sture ställt sig på en stubbe:.
I den lilla branten ovan den fanns en bastant torr stubbe.
Hon var så häpen att hon var tvungen att sätta sig på en stubbe.
Stannar till vid en större stubbe där det finns en stor sten intill.
”I vems värld gör det det”, svarar Svinhuvud och sätter sig på en stubbe.
Gunnar, målvakten i fotbollslaget, låg vid en stubbe, med ansiktet mot gräset.
Den ryske premiärministern Primakov såg ut som en stubbe men var faktiskt humoristisk.
Hade han bara varit litet kortare kunde man ha misstagit honom för en stubbe och satt sig på honom.
En liten stubbe mitt i spåret fick henne att tappa balansen och plötsligt låg hon raklång i snön.
Någon, som i hundra år bott under en trädrot eller en kvarglömd hög vissna löv över en stubbe i skogen.
I en glänta mellan träden en bit in i skogen satt en man på en stubbe, framåtlutad med ansiktet i händerna.
En stubbe att sitta på, utsikten över älven där hemma och de grova skallen från en jämthund som just ställt en älg.
Vi slog oss ner på varsin bränd stubbe och försökte andas ut, men så fort vi gjorde det så flammade det upp någonstans och vi fick börja veva igen.
Klockan har hunnit bli halv fyra och Malin ser bort mot det runda hus som kröner Slussen likt en avhuggen, övergiven stubbe, och hur Stadsmuseets fasad förgäves försöker ta plats i det urbana misch-maschet, hur de bleka affischerna för utställningen om framtidens stad fåfängt pryder fasaderna.
Han gissade att det var när hans kropp passerade stubbar och rötter.
– Att gamla stubbar kan smaka så gott, sa Jarnebring och sköljde efter med öl.
Petra sprang så fort hon orkade över tuvor och stubbar åt det håll ropet kommit ifrån.
Men snart satt alla runtomkring på vad de kunde hitta av torra campingstolar, lådor eller stubbar.
Lingontuvor och blåbärsris, stenar och stubbar, lava och mossa, ja hela skogen badade i höstsol.
Det blev glesare mellan träden och tjock mossa täckte både stenar och stubbar, bäddade in hela marken.
Hade jag missat något? Det fanns gott om stenar, stubbar och hålor där det mycket väl kunde ligga fiender gömda.
Allt var emellertid bränt till grunden – av trädstammarna fanns inte mer än lemlästade, förkolnade stubbar kvar.
Innan hade vi bara haft teori, räknat på trä, stålrör, golv, dörrar, stubbar, betong, plåt, balkar och så vidare.
Under den sommaren brukade Loke skämta om att de liknade små stubbar, och framåt hösten kallade han dem för öltunnor.
Överarmarna började bli stumma av alla slag från sabeln, låren var tunga som stubbar och min sida pulserade av smärta varenda gång jag rörde mig.
Irriterad kämpade han sig genom snåren, höll undan grenar så gott det gick och försökte undvika att snubbla på ojämnheterna i marken, rötter, gamla stubbar och kaninhål.
När vi hade kommit ut ur ett kärr var vi glada åt att för en gångs skull ha fast mark under fötterna, men då var vi tvungna att börja snubbla oss upp över klippblock och stubbar.
Jag hörde ljudet av en leopard som morrade, och började springa in mot skogen, där jag snubblade på rötter och stubbar och slingerväxter tills jag slutligen inte kunde springa mer och föll på knä mitt i en ljus glänta.
– Att gamla stubbar kan smaka så gott, sa Jarnebring och sköljde efter med öl.
Petra sprang så fort hon orkade över tuvor och stubbar åt det håll ropet kommit ifrån.
Men snart satt alla runtomkring på vad de kunde hitta av torra campingstolar, lådor eller stubbar.
Lingontuvor och blåbärsris, stenar och stubbar, lava och mossa, ja hela skogen badade i höstsol.
Det blev glesare mellan träden och tjock mossa täckte både stenar och stubbar, bäddade in hela marken.
Hade jag missat något? Det fanns gott om stenar, stubbar och hålor där det mycket väl kunde ligga fiender gömda.
Allt var emellertid bränt till grunden – av trädstammarna fanns inte mer än lemlästade, förkolnade stubbar kvar.
Innan hade vi bara haft teori, räknat på trä, stålrör, golv, dörrar, stubbar, betong, plåt, balkar och så vidare.
Under den sommaren brukade Loke skämta om att de liknade små stubbar, och framåt hösten kallade han dem för öltunnor.
Överarmarna började bli stumma av alla slag från sabeln, låren var tunga som stubbar och min sida pulserade av smärta varenda gång jag rörde mig.
Irriterad kämpade han sig genom snåren, höll undan grenar så gott det gick och försökte undvika att snubbla på ojämnheterna i marken, rötter, gamla stubbar och kaninhål.
När vi hade kommit ut ur ett kärr var vi glada åt att för en gångs skull ha fast mark under fötterna, men då var vi tvungna att börja snubbla oss upp över klippblock och stubbar.
Jag hörde ljudet av en leopard som morrade, och började springa in mot skogen, där jag snubblade på rötter och stubbar och slingerväxter tills jag slutligen inte kunde springa mer och föll på knä mitt i en ljus glänta.
mindes det – mycket små trädgårdar framför husen, smala asfalterade uppfarter tätt intill grannhusen vid de korta stubbarna efter de jättelika spökalmarna som hade fällts på grund av någon sjukdom när Meredith var flicka.
Du sa att jag måste åka på stubben.
Det här är häktningsskäl på stubben.
Jag var ju tvungen att packa ihop och ge mig av på stubben.
”Kan du hoppa ur paulunen och komma till Göteborg på stubben?”.
Fler och fler fåglar kretsade över stubben, landade och började äta.
”Ingenting”, sa Grim och log, drog handen genom stubben på sitt huvud.
Ute på stubben stod spannmålslastbilar och väntade på att få forsla bort vetet.
Han hade rakat huvud, där den mörka stubben ändå avslöjade att han höll på att bli skallig.
Jacob stirrade på den vassa, uppstickande stubben med en förvåning som snart övergick i rädsla.
Den prunkande vildsenapen som under de kallare månaderna blommade mellan plantraderna har kapats av och stubben har plöjts ner.
Under det att han stod på stubben, innan kramperna började, pekade Quick och beskrev att han därifrån kunde se ’hemligheten’.
Vattnet rann över hjässan på honom igen, han kände med handen över huden och drog sen med hyveln där stubben fortfarande var sträv.
Han ville inte riskera att bli stoppad för en trafikförseelse när Thomas Vanadium, den mänskliga stubben, låg död och inlindad i baksätet.
Han hade nog bara en stark skäggväxt, och hans mörka färgsättning fick troligen stubben att börja synas redan innan han hunnit äta färdigt frukosten.
En tredje dobermann reser sig bakom den väldiga och halvt förstenade stubben av ett sedan länge försvunnet cederträd på gårdsplanen, omgivet av en trasslig härva av eksly.
Quick ställer sig någon meter från björken som kapats, stubben har anvisats för honom, och gör en sektor med händerna i riktning uppåt i området i riktning från vägen.
Efter att ha funderat lite på den mest effektiva placeringen lämnade han kvar tjugofemcentaren och väskan – precis när Vanadium, den mänskliga stubben, klampade nerför trappan.
Trots att det ligger nära till hands att se detta närmande som ett infiltrationsförsök från säkerhetsorganens sida var intresset långtifrån ensidigt: sommaren 1928 dyker tjekisterna upp i dikten »En händelse på landet« som gäster på datjan i Pusjkino, där de tillsammans med Majakovskij roar sig med att peppra stubben som utgör måltavlan för deras browning- och mauserpistoler full med bly.
Det här är häktningsskäl på stubben.
Jag var ju tvungen att packa ihop och ge mig av på stubben.
”Kan du hoppa ur paulunen och komma till Göteborg på stubben?”.
Fler och fler fåglar kretsade över stubben, landade och började äta.
”Ingenting”, sa Grim och log, drog handen genom stubben på sitt huvud.
Ute på stubben stod spannmålslastbilar och väntade på att få forsla bort vetet.
Han hade rakat huvud, där den mörka stubben ändå avslöjade att han höll på att bli skallig.
Jacob stirrade på den vassa, uppstickande stubben med en förvåning som snart övergick i rädsla.
Den prunkande vildsenapen som under de kallare månaderna blommade mellan plantraderna har kapats av och stubben har plöjts ner.
Under det att han stod på stubben, innan kramperna började, pekade Quick och beskrev att han därifrån kunde se ’hemligheten’.
Vattnet rann över hjässan på honom igen, han kände med handen över huden och drog sen med hyveln där stubben fortfarande var sträv.
Han ville inte riskera att bli stoppad för en trafikförseelse när Thomas Vanadium, den mänskliga stubben, låg död och inlindad i baksätet.
Han hade nog bara en stark skäggväxt, och hans mörka färgsättning fick troligen stubben att börja synas redan innan han hunnit äta färdigt frukosten.
En tredje dobermann reser sig bakom den väldiga och halvt förstenade stubben av ett sedan länge försvunnet cederträd på gårdsplanen, omgivet av en trasslig härva av eksly.
Quick ställer sig någon meter från björken som kapats, stubben har anvisats för honom, och gör en sektor med händerna i riktning uppåt i området i riktning från vägen.
Efter att ha funderat lite på den mest effektiva placeringen lämnade han kvar tjugofemcentaren och väskan – precis när Vanadium, den mänskliga stubben, klampade nerför trappan.
Trots att det ligger nära till hands att se detta närmande som ett infiltrationsförsök från säkerhetsorganens sida var intresset långtifrån ensidigt: sommaren 1928 dyker tjekisterna upp i dikten »En händelse på landet« som gäster på datjan i Pusjkino, där de tillsammans med Majakovskij roar sig med att peppra stubben som utgör måltavlan för deras browning- och mauserpistoler full med bly.