Strofer i en mening
Gäspar ljudligt och börjar nynna strofer ur en Jim Morrisonlåt.
My nynnade några strofer ur Bob Dylans ”Visions of Johanna” tyst för sig själv.
Ånger – för vad? Det låter Correia vara osagt som en dold gåta bland strofer, texter och rop.
Medan jag lyssnar till nationalsångens strofer tänker jag att det blir värre för Finnick och Mags.
Det var tre strofer ur en ganska populär kärleksdikt och det var mördaren själv som skrivit i sitt offers dagbok.
I den version som publicerades i Vorwärts! 10 juli 1844 under rubriken ”De arma vävarna” hade dikten fyra strofer.
Peterson träffade Olof efter moderns begravning 1972 hade han lågmält citerat några strofer ur Vennbergs dikt ”Avsked” som han läst på begravningen.
Till ingångsspråk tog han åter några strofer ur denna skatt av andliga sånger, som han lärt sig att älska så under missionsskolans ljuvliga avskildhet på Johannelund:.
Hans ord är »inte vana / att smeka / och smickra«, han ställer upp sina strofer på parad, där de står »blytunga / rad efter rad / beredda både på döden / och på odödlig ära«.
Vad angingo Gotthards konstnärsdrömmar henne? För henne kunde han fortsätta bäst han gitte med sina löjliga ”poesier”, men kunde han inte åstadkomma något bättre än de barocka strofer hon nyss läst, så förstod hon ju att hans talang som diktare inte var vidare betydande.
Med undantag för enstaka strofer kan man tvärt om tala om en sorts intellektuell devalvering, som när han driver med sex nunnor som färdas på båten: »I stället för de välkända / symmetriska ställen / där kvinnor har en utbuktning / har de en grop: / i den ena / ett silverkors, / i den andra / medaljer / med [påvarna] Leo / och Pius.
My nynnade några strofer ur Bob Dylans ”Visions of Johanna” tyst för sig själv.
Ånger – för vad? Det låter Correia vara osagt som en dold gåta bland strofer, texter och rop.
Medan jag lyssnar till nationalsångens strofer tänker jag att det blir värre för Finnick och Mags.
Det var tre strofer ur en ganska populär kärleksdikt och det var mördaren själv som skrivit i sitt offers dagbok.
I den version som publicerades i Vorwärts! 10 juli 1844 under rubriken ”De arma vävarna” hade dikten fyra strofer.
Peterson träffade Olof efter moderns begravning 1972 hade han lågmält citerat några strofer ur Vennbergs dikt ”Avsked” som han läst på begravningen.
Till ingångsspråk tog han åter några strofer ur denna skatt av andliga sånger, som han lärt sig att älska så under missionsskolans ljuvliga avskildhet på Johannelund:.
Hans ord är »inte vana / att smeka / och smickra«, han ställer upp sina strofer på parad, där de står »blytunga / rad efter rad / beredda både på döden / och på odödlig ära«.
Vad angingo Gotthards konstnärsdrömmar henne? För henne kunde han fortsätta bäst han gitte med sina löjliga ”poesier”, men kunde han inte åstadkomma något bättre än de barocka strofer hon nyss läst, så förstod hon ju att hans talang som diktare inte var vidare betydande.
Med undantag för enstaka strofer kan man tvärt om tala om en sorts intellektuell devalvering, som när han driver med sex nunnor som färdas på båten: »I stället för de välkända / symmetriska ställen / där kvinnor har en utbuktning / har de en grop: / i den ena / ett silverkors, / i den andra / medaljer / med [påvarna] Leo / och Pius.
”Jag såg den strofen någonstans”, sa hon.
Jag citerar första strofen ur Gullbergs vers:.
Redan efter första strofen hade Pers knän varit nära att vika sig.
Medan Heffke sjöng andra strofen hade det åter börjat bli oro i salen.
När jag läste sista strofen drunknade mina ord i en utdragen signal från en förbipasserande båt.
Engels översatte den dessutom från en tidigare version där den första strofen hade en extra vers.
Den som börjar med strofen ”Ingen tycker om mej, ingen vill ha mej, för att jag gillar mask…”.
Torkels mobilsignal avbröt sista strofen i ”Ja må hon leva” och han svarade medan han drog sig ut i köket.
Han kastade en blick överst på sidan och såg att psalmen vari strofen förekom var avsedd att sjungas ”vid prästvigning”.
Den femte strofen ur Heines dikt som citeras här och även i MEW tillfogade diktaren först 1857 i en i övrigt oförändrad ny version av dikten.
”Fast döden sugit ut din andas honung, så har han intet mot din fägring mäktat”, mumlade han, och jag kände igen strofen Romeo uttalat i gravkammaren.
Jag citerar första strofen ur Gullbergs vers:.
Redan efter första strofen hade Pers knän varit nära att vika sig.
Medan Heffke sjöng andra strofen hade det åter börjat bli oro i salen.
När jag läste sista strofen drunknade mina ord i en utdragen signal från en förbipasserande båt.
Engels översatte den dessutom från en tidigare version där den första strofen hade en extra vers.
Den som börjar med strofen ”Ingen tycker om mej, ingen vill ha mej, för att jag gillar mask…”.
Torkels mobilsignal avbröt sista strofen i ”Ja må hon leva” och han svarade medan han drog sig ut i köket.
Han kastade en blick överst på sidan och såg att psalmen vari strofen förekom var avsedd att sjungas ”vid prästvigning”.
Den femte strofen ur Heines dikt som citeras här och även i MEW tillfogade diktaren först 1857 i en i övrigt oförändrad ny version av dikten.
”Fast döden sugit ut din andas honung, så har han intet mot din fägring mäktat”, mumlade han, och jag kände igen strofen Romeo uttalat i gravkammaren.
Deras röster slår följe i de välbekanta stroferna.
När Angela kommit till slutet på en av dikterna läste hon de två sista stroferna högt, väl aktande sig för att skratta.
Han sjöng andliga sånger, koraler: ”Es kostet viel, ein Christ zu sein” och ”Zeuch ein zu deinen Toren, sei meines Herzens Gast”2 – alla tretton stroferna.
När de sista stroferna av nationalsången ljuder står vi alla tjugofyra i en obruten rad i vad som måste vara den första öppet visade enigheten mellan distrikten sedan den mörka tiden.
När Angela kommit till slutet på en av dikterna läste hon de två sista stroferna högt, väl aktande sig för att skratta.
Han sjöng andliga sånger, koraler: ”Es kostet viel, ein Christ zu sein” och ”Zeuch ein zu deinen Toren, sei meines Herzens Gast”2 – alla tretton stroferna.
När de sista stroferna av nationalsången ljuder står vi alla tjugofyra i en obruten rad i vad som måste vara den första öppet visade enigheten mellan distrikten sedan den mörka tiden.
En strof ur nationalhymnen lyder:.
Strof ur Azorernas ”nationalsång”, skriven av Natália Correia.
Han slog på radion och ur högtalarna strömmade någon ödesmättad strof av Bach.
På den första Snoddasskivan, som snabbproduceras, avslutas varje strof med det sedan så berömda »haderian hadera«.
Ovanför dörren kunde han läsa det uthuggna namnet Vanger och en strof på latin, som han inte visste vad den betydde.
Han blev sentimental och kände sig samtidigt obehagligt berörd, då han stötte på en strof, som modern satt två streck för.
Med sitt starka behov av att känna sig förstådd och uppskattad fruktade han att reaktionen kunde bli den motsatta, vilket framgår av diktens avslutande strof:.
»En nervös, allvarlig, utarbetad Majakovskij svepte på ett konstigt, tankspritt sätt med blicken över auditoriet och läste för varje strof med allt svagare röst.
Men Mikael hade plötsligt kommit att tänka på en strof ur Lennart Hylands rimbok om alfabetet, som togs fram till Radiohjälpen-insamlingen någon gång på 1960-talet, och som han av någon obegriplig anledning hade memorerat då han lärde sig att läsa och skriva.
L: »Ja«, svarar Laleh, och så sjunger hon en strof: ›när hon la mig vid bröstet, mamma, hon visste mitt namn‹ och så lägger hon till »hela det där med att hon visste mitt namn, det kan ju kännas ganska fånigt eftersom jag, jag är ju inte så stor och jag är inte så gammal heller.
”Beduinen” hade publicerats i Brementidningen Bremisches Conversationsblatt, och Engels hade omedelbart – som vilken erfaren murvel som helst – klagat på att underrubrikerna förstörde hans text (”karln ändrade min sista strof och ställde därmed till med den mest hopplösa förvirring”).
Strof ur Azorernas ”nationalsång”, skriven av Natália Correia.
Han slog på radion och ur högtalarna strömmade någon ödesmättad strof av Bach.
På den första Snoddasskivan, som snabbproduceras, avslutas varje strof med det sedan så berömda »haderian hadera«.
Ovanför dörren kunde han läsa det uthuggna namnet Vanger och en strof på latin, som han inte visste vad den betydde.
Han blev sentimental och kände sig samtidigt obehagligt berörd, då han stötte på en strof, som modern satt två streck för.
Med sitt starka behov av att känna sig förstådd och uppskattad fruktade han att reaktionen kunde bli den motsatta, vilket framgår av diktens avslutande strof:.
»En nervös, allvarlig, utarbetad Majakovskij svepte på ett konstigt, tankspritt sätt med blicken över auditoriet och läste för varje strof med allt svagare röst.
Men Mikael hade plötsligt kommit att tänka på en strof ur Lennart Hylands rimbok om alfabetet, som togs fram till Radiohjälpen-insamlingen någon gång på 1960-talet, och som han av någon obegriplig anledning hade memorerat då han lärde sig att läsa och skriva.
L: »Ja«, svarar Laleh, och så sjunger hon en strof: ›när hon la mig vid bröstet, mamma, hon visste mitt namn‹ och så lägger hon till »hela det där med att hon visste mitt namn, det kan ju kännas ganska fånigt eftersom jag, jag är ju inte så stor och jag är inte så gammal heller.
”Beduinen” hade publicerats i Brementidningen Bremisches Conversationsblatt, och Engels hade omedelbart – som vilken erfaren murvel som helst – klagat på att underrubrikerna förstörde hans text (”karln ändrade min sista strof och ställde därmed till med den mest hopplösa förvirring”).