Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Stripigt i en mening

Det halvlånga håret var stripigt.
Svullen, rödögd och stripigt hår.
Hans hår är platt och stripigt av regnet.
Hon är inte bara fet och har stripigt hår.
Lång och mager med stripigt råttfärgat hår.
Stripigt brunt hår, glanslöst som Mojave-jord.
Han hade långt stripigt hår, små glasögon och keps.

Hennes hår var stripigt och hon skrattade när hon såg Sussi.
Hennes hår är stripigt, klänger sig fast vid pannan och kinderna.
Håret lika stripigt som Mia kom ihåg det från deras första möte.
»Han hade stripigt skägg, var väldigt smal och liknade Ho Chi Minh.
Över kappans solkiga pälskrage hängde hennes hår långt och stripigt.
Nykomlingen var lika liten som Alice, med stripigt, kortklippt brunt hår.
Håret var alltjämt glänsande korpsvart, ehuru en smula stripigt och hårt.
Hon var vid medvetande, det blonda blöta håret låg stripigt över ansiktet.
Håret är tunt och stripigt, näringsbristen har gjort att hon tappat det mesta.
Det mörka håret var tjockt och stripigt och hårfästet hade börjat dra sig tillbaka.
Björn Dufwa hade vitt pipskägg och mörkt stripigt hår som nästan helt täckte öronen.
Elina vände sig om och såg tre personer i fransiga kläder och stripigt hår titta mot henne.
Han ser trött ut och har påsar under ögonen, det långa svarta håret stripigt och otvättat.

Ett axellångt, tunt och gråbrunt hår, som var stripigt av fett, inramade hennes magra ansikte.
Långt stripigt hår, dito skägg och med det magra utsvultna utseende som heroinmissbrukare får.
En tiggare, en medelålders kvinna med stripigt hår, sitter med utsträckt hand utanför gallerian.
Dörren öppnades av en hålögd mager figur med vildvuxet skägg och stripigt hår uppsatt i hästsvans.
Mannen hade ett blekt magert ansikte inramat av stripigt, mörkt och bakåtkammat hår, tuktat av hårpomada.
Han är vid trettioett års ålder en smula överviktig, har stripigt blont hår och rödblommig, fräknig hy.
Men innan hon hinner påbörja sitt intrång kommer en man med långt stripigt hår och bruna kläder stövlande.
Kenta var lång och ranglig med glest stripigt hår, tätt sittande ögon, tunna läppar och det fattades en haka.
Wade är lång och biffig med mörkt, stripigt hår och en haka med en klyfta i som gör att den ser ut som en liten röv.
Han var nästan två meter lång och mager, med stripigt grått hår som inramade det rödlätta ansiktet och den stora näsan.
Bredvid Bob, ett par meter till vänster, stod en liten lömsk typ med flackande blick, tunn mustasch och stripigt, flottigt hår.
Det allt för långa stripiga håret.
Det som mannen med det stripiga håret kallade en lek.
Det stripiga håret var nödtorftigt kammat i knut i nacken.
Den tunna vita och stripiga luggen hängde ner i ögonen på honom.
Det färglöst stripiga håret spretade ut under en snusbrun skinnmössa.
Delar av hennes axellånga gråa stripiga hår hängde ner över hennes ansikte.
Han hade varit så försiktig då han badade henne – mannen med det stripiga håret.
Hon såg en åldrig kvinna med stripiga grå hårtestar gå rysande på en dammig väg.
Kurragömma! Kurragömma, och det var mannen med det stripiga håret som hittade henne!.
Hennes tunna figur hade fyllt ut och hon hade klippt det blonda stripiga håret i en kantig, modern frisyr.
Du har mig att tacka för dina ögonbryn … din far har små stripiga ögonbryn som inte är mycket att ha.
Men hon skulle bjuda honom på en ordentlig klippning, det stripiga hår han hade var verkligen ingen bra reklam för salongen.
Det stripiga håret hängde ner över de buskiga ögonbrynen, och trots att en plåsterlapp täckte tinningen syntes blåmärket.
Till skillnad från sin storasyster så var hon mörkhårig, med korta, stripiga längder i en klippning utan likhet med en frisyr.
I baksätet i den skramlande rostiga Plymouthen, som var det enda mannen med det stripiga håret hade lämnat dem, låg barnets gummidocka.
Det förändrade intrycket något, men det slitna ansiktet, den gulaktiga hyn, de rödstrimmiga ögonen och det stripiga håret kunde hon inte göra något åt.
Denna märkliga blandning av intensitet och tillbakadragenhet gav honom, i kombination med det axellånga håret och stripiga skägget, auran hos en halvt sinnesrubbad schaman.
Hans ansikte är lika insjunket som vanligt, men mindre nikotingrått och till och med hans stripiga bruna hår och grågröna ögon verkar på något vis mer fulla av liv än vanligt.
Sant var i alla fall att bara en mor kunde älska Ernst, när hans utstående tänder, stripiga hår och stora öron ackompanjerades av ett koleriskt lynne och självframhävande sätt.
Hon har aldrig sett någon på nära håll förut, mer än den enormt feta mamman med det tunna stripiga håret – hon som då och då går bort till busshållplatsen med en tom barnvagn.
Den unge mannen med det stripiga håret och Jewell var båda två lika blyga, man skulle kunna säga att de var som två varelser ur samma kull fast de såg helt olika ut och var mycket osäkra på varandra.
Bakom ryggen på henne skämtade pojkarna om ”mrs Hårig” – om mrs Hare hade kortärmat kunde man skymta stripiga hårtestar i hennes armhålor vilket fick de känsligaste flickorna att rysa till och utbyta plågade blickar.
Hon har tagit av sig luvan och det stripiga glansiga håret täcker en avmagrad skalle och hennes insjunkna kinder är fyllda med märken som liknar dem man får när man har kaposis sarkom, en kärlbildande tumörsjukdom vanlig vid hiv.
En halvförmultnad onaindian! Han kunde genast se att det var en indian av det stripiga blåsvarta håret på det redan nästan renskrapade kraniet, som grinade en bit ifrån bålen, tydligen avskilt från den genom en vit huvudjägares bila.
Den femte var en frilansjournalist och webbdesigner som hyrde det minsta rummet; en tjej som enligt uppgift var lite över trettio, men såg ut som femton med sitt svarta, stripiga hår, kolsvarta ögonskugga och piercade ögonbryn, alltid klädd i svart.
Jag kunde se mammas allvarliga drag i hennes platta, fräkniga ansikte – den rundade näsan, de stora ögonen som tycktes sakna pupill, de kraftiga ögonbrynen, de grova porerna i den finniga hyn och det mörka, stripiga, tunga håret med fästet alldeles ovanför pannan.
På något sätt hade Lucille Diehls dotter – Lucille, som var så stolt över sitt hem och sina barn! – kunnat gå hemifrån en iskall februarimorgon bara klädd i en bomullströja och långbyxor under vinterjackan, mitt tunna, stripiga, ljusblonda hår var tovigt i nacken och mina kinder blossade.
Krull hade tvättat sitt orakade, sönderrivna ansikte och fuktat det stripiga håret med vatten från diket, rättat till de smutsiga och trasiga kläderna och med ett visst mått av värdighet gått ut på vägen, som när den medelålders Delray klev av sin Harley-Davidson utan att visa hur ont han hade i ryggen.
Dold för kvinnan var den lilla körsbärspajen – det var en söt körsbärspaj inslagen i smörpapper och den var så liten att mannen med det stripiga håret kunde gömma den inne i handen – den var så läcker att barnet slukade den snabbt och girigt innan hon kanske skulle tvingas dela med sig till någon annan.
För var det som de vuxna hittade på egentligen någonting annat än lekar, och olika varianter av lekar? Men barnet fick lära sig att en lek måste få ett slut, till skillnad från annat som inte var någon lek och inte kunde avslutas, utan sträckte ut sig som en motorväg eller ett järnvägsspår eller som floden där den störtade fram under de löst liggande plankorna i bron nära det hus där hon och kvinnan hade bott tillsammans med mannen med det stripiga håret innan problemen började.
hade alltför länge sluppit detta (den kvinnliga kroppens) liv – den kvinnliga kroppens innersta och oundvikliga liv, så som pojkarna i fosterhemmet för länge sedan hade tvingat yngre, rädda flickor till att våndas och skrika och sparka och fäkta med armarna under sig medan Dyflickan hade sluppit undan, Dyflickan ville i alla fall tro att hon hade sluppit undan pojkarna med de vassa armbågarna, pojkarna med de höga skratten, hundlika, grymma och med blanka ögon – de som efteråt hotade med att de skulle strypa flickorna om de »skvallrade« – fast kanske var det ett skämt och inte något hot – allt det som hänt var ett skämt, inte något hot – och inte på allvar – precis som mycket i barndomen (kanske) var ett skämt och inte på allvar och hur som helst bortglömt, som när mrs Skedd frågade om de där små rackarna hade rört henne och hon stumt och undvikande hade skakat på huvudet och mrs Skedd valde att tro på henne eller att i alla fall inte fråga mer, och när hon hade gömt sig – krupit in i det illaluktande mörka utrymmet under trappan – när mannen med det stripiga håret skrattande drog ut henne i fötterna – hon gjorde det instinktivt precis som hon nu instinktivt hopkrupen och nerhukad vågade dra sig undan från de andra och till sin lättnad på något sätt befann sig under bron eller – det var senare, längre bort på vägen – det var flera timmar senare – hopkrupen under en väg i ett avloppsdike, naken, darrande och ändå lättad och glad – glad över att tro att hon sluppit undan och nu måste ta sig tillbaka hem – var nu »hemma« var någonstans – och göra det slugt som ett vilt djur, på natten så att ingen såg henne; hopkrupen i det smutsiga avloppsdiket länge, länge, ända tills det hördes ett krafsande, syntes ett plötsligt ljussken, skrik och skratt, och hon hade hittats där hon gömde sig, där hon patetiskt nog gömde sig, men männen hade naturligtvis spårat upp henne, dragit fram henne i fötterna så att kroppen blev sönderskrapad, skinnet revs upp och slets itu och blödde: Trodde du att du skulle kunna slippa undan – det här?.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.