Stillastående i en mening
Något själlöst, stillastående.
Luften var kvalmig och stillastående.
Plötsligt bromsade bilen till stillastående.
Stillastående män i utkanten av ljuskäglor.
Sedan är värmen torr och stillastående igen.
Alla var lika tysta som den stillastående natten.
Han ryste till och blev stillastående någon minut.
Så fort livet är stillastående vill jag ha action.
Föraren fick göra en sväng runt den stillastående.
Men plötsligt stannade alla upp och blev stillastående.
Det är ett outhärdligt, stillastående kramptillstånd.
Oordning och stillastående, vore en mer välfunnen paroll.
Det stillastående blodet har ruttnat i sitt system av vener.
En kvav doft av stillastående luft och svävande dammpartiklar.
Att aktierna sjunker som bly i stillastående vatten är en sak.
Sedan stapplade hon ut på gatan, framför en stillastående bil.
Den stillastående luften i sprickan började bli riktigt behaglig.
Han la i ettan och gasade förbi den fortfarande stillastående taxin.
Det fanns ytterligare en stillastående gestalt drygt hundra meter bort.
Alldeles utanför samhället fanns ett stort stillastående vägbygge.
En svag doft av ruttna växter hängde i den dunkla stillastående luften.
Lukt av dy och ruttnande växter steg upp från det stillastående vattnet.
Som om hon ville bort från det stillastående, från sorgen och besvikelsen.
Och inte minst blev den alltför stillastående för de anhöriga till offren.
Det känns märkligt att vara i en stillastående hiss, som om tiden har stannat.
Vattnet var svart och stillastående, det gick inte att avgöra hur djupt det var.
Anlägger man det stora perspektivet är det en rätt fastkörd, stillastående tid.
Erna var en blek, späd flicka med blå ögon, som hade en stillastående, dum blick.
En kall vind kom ilande och stötte emot den heta, stillastående luften på stranden.
Kjetil blev stillastående, grävde i sina innerfickor och hittade vad han letade efter.
Hans ansikte, väderbitet av sol och vind, hade trygga ögon med en stillastående blick.
Luften var kvalmig och stillastående.
Plötsligt bromsade bilen till stillastående.
Stillastående män i utkanten av ljuskäglor.
Sedan är värmen torr och stillastående igen.
Alla var lika tysta som den stillastående natten.
Han ryste till och blev stillastående någon minut.
Så fort livet är stillastående vill jag ha action.
Föraren fick göra en sväng runt den stillastående.
Men plötsligt stannade alla upp och blev stillastående.
Det är ett outhärdligt, stillastående kramptillstånd.
Oordning och stillastående, vore en mer välfunnen paroll.
Det stillastående blodet har ruttnat i sitt system av vener.
En kvav doft av stillastående luft och svävande dammpartiklar.
Att aktierna sjunker som bly i stillastående vatten är en sak.
Sedan stapplade hon ut på gatan, framför en stillastående bil.
Den stillastående luften i sprickan började bli riktigt behaglig.
Han la i ettan och gasade förbi den fortfarande stillastående taxin.
Det fanns ytterligare en stillastående gestalt drygt hundra meter bort.
Alldeles utanför samhället fanns ett stort stillastående vägbygge.
En svag doft av ruttna växter hängde i den dunkla stillastående luften.
Lukt av dy och ruttnande växter steg upp från det stillastående vattnet.
Som om hon ville bort från det stillastående, från sorgen och besvikelsen.
Och inte minst blev den alltför stillastående för de anhöriga till offren.
Det känns märkligt att vara i en stillastående hiss, som om tiden har stannat.
Vattnet var svart och stillastående, det gick inte att avgöra hur djupt det var.
Anlägger man det stora perspektivet är det en rätt fastkörd, stillastående tid.
Erna var en blek, späd flicka med blå ögon, som hade en stillastående, dum blick.
En kall vind kom ilande och stötte emot den heta, stillastående luften på stranden.
Kjetil blev stillastående, grävde i sina innerfickor och hittade vad han letade efter.
Hans ansikte, väderbitet av sol och vind, hade trygga ögon med en stillastående blick.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.