Ståndarna i en mening
Det sopade bort det vackra trädet, så att de starka ståndarna brötos av och dränktes i vattnet.
Hon hade plockat av blomman alla dess kronblad så att bara det gröna blomfästet, foderbladen som hade skyddat kronbladen, ståndarna och pistillen var kvar.
Men hade han på allvar sökt lista ut dess hemligheter? Hade han någonsin böjt sitt öra mot marken och lyssnat till allt groende och växande i dess sköte? Hade han någonsin i lugn vandrat på en äng fylld av vajande blommor och i stum ödmjukhet sett in i de dunkla kalkarna som ömt skyddade de fruktavlande ståndarna och pistillerna? Hade han någonsin sett en liten glänsande flod med en iver, som skuffade undan allt som var i vägen för den, flyta mot sitt mål som var det stora havet? Hade han väl märkt hur allt i naturen skyndade, löpte, växte, ja, andades mot något som det trängtade och älskade att gå upp uti, för att allt skilt skulle bli förenat i ett stort klappande glödande hjärta som var skapelsens eget? Nej, det hade han inte, och därför var natten ute i naturen så skräckinjagande att han nu alltjämt hopplöst och oavbrutet måste tränga sig in mot sina slappa gossälskarinnor.
Hon hade plockat av blomman alla dess kronblad så att bara det gröna blomfästet, foderbladen som hade skyddat kronbladen, ståndarna och pistillen var kvar.
Men hade han på allvar sökt lista ut dess hemligheter? Hade han någonsin böjt sitt öra mot marken och lyssnat till allt groende och växande i dess sköte? Hade han någonsin i lugn vandrat på en äng fylld av vajande blommor och i stum ödmjukhet sett in i de dunkla kalkarna som ömt skyddade de fruktavlande ståndarna och pistillerna? Hade han någonsin sett en liten glänsande flod med en iver, som skuffade undan allt som var i vägen för den, flyta mot sitt mål som var det stora havet? Hade han väl märkt hur allt i naturen skyndade, löpte, växte, ja, andades mot något som det trängtade och älskade att gå upp uti, för att allt skilt skulle bli förenat i ett stort klappande glödande hjärta som var skapelsens eget? Nej, det hade han inte, och därför var natten ute i naturen så skräckinjagande att han nu alltjämt hopplöst och oavbrutet måste tränga sig in mot sina slappa gossälskarinnor.
Jag drar försiktigt upp ståndaren genom blomman och låter nektardroppen falla ner på tungan.
ståndare till hela idén med EU.
Om blommor och bin, ståndare och pistiller.
På den ena finns en blomma och under den två bilder på en ståndare och en pistill.
Hon vandrade liten och ödmjuk bland dess violetta ståndare och pistiller som reste sig som pelare omkring henne.
Från dessa ståndare, sjudande och kokande av kraft, skulle hon kunna hämta liv åt generationer av nya människor.
Tror du att man lär sig förstå blommorna och naturen på det sättet? Genom att räkna upp ståndare och pistiller? Oj! Oj!.
Och när deras kalkar nu långsamt, långsamt öppnade sig, bara till hälften som om de endast motvilligt släppte fram vad de hade inom sig, såg hon ståndare tjocka som små stammar sträcka sig fram mot henne.
Hon är en liten del av allt växande, en knopp färdig att brista ut, och liksom blomknoppens kronblad skyddande sluta sig ännu om ståndare och pistiller som tränga sig i dess kalk, darrande av växandets oro, är också den brådmognande unga kvinnan inom Angela ännu sovande i djupet inom henne, oberörd av hennes hjärtas skygga, skälvande slag.
Om blommor och bin, ståndare och pistiller.
På den ena finns en blomma och under den två bilder på en ståndare och en pistill.
Hon vandrade liten och ödmjuk bland dess violetta ståndare och pistiller som reste sig som pelare omkring henne.
Från dessa ståndare, sjudande och kokande av kraft, skulle hon kunna hämta liv åt generationer av nya människor.
Tror du att man lär sig förstå blommorna och naturen på det sättet? Genom att räkna upp ståndare och pistiller? Oj! Oj!.
Och när deras kalkar nu långsamt, långsamt öppnade sig, bara till hälften som om de endast motvilligt släppte fram vad de hade inom sig, såg hon ståndare tjocka som små stammar sträcka sig fram mot henne.
Hon är en liten del av allt växande, en knopp färdig att brista ut, och liksom blomknoppens kronblad skyddande sluta sig ännu om ståndare och pistiller som tränga sig i dess kalk, darrande av växandets oro, är också den brådmognande unga kvinnan inom Angela ännu sovande i djupet inom henne, oberörd av hennes hjärtas skygga, skälvande slag.