Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Städerska i en mening

Av en städerska.
Det var en städerska.
– Jag är städerska.
Städerska hos von Enkes.
– En … En städerska?.
Har arbetat som städerska.
Och med honom hans städerska.
Jag är som sagt städerska här.
Samma städerska som första gången.
Mamma slet som städerska inne i stan.
Kanske var det en städerska i rum tio.
En färgad städerska i ett barnakvarium.
En städare, städerska, ett rum, ett hotell.
– Ingen städerska? Ingen som såg till huset?.
Jag jobbade några år som städerska på hotell.
Har man råd att bo så här kan man ha städerska.
Modern arbetade som städerska, fastighetsskötare m m.
Ingenjören orkade inte läxa upp sin städerska längre.
Inte just för att han förutsatte att hon var städerska.
För tio år sen jobbade hon som städerska på lasarettet.
”Du skulle ha råd att anlita en polsk städerska”, sa han.
Han hade säkert en städerska som kom in tre gånger i veckan.
Men det kan varken vara Welander, Tischler eller hans städerska.
Jag tog på mig rollen som städerska och sjukvårdare åt min bror.
Min fru är städerska på ett av Phukets finare hotell på Kata Noi.
Pappan hans är ju vanlig arbetare och hans mamma är visst städerska.
De hade en fast städerska som kom in och fixade allt en gång i veckan.
Han var glad att de faktiskt hade städerska till de gemensamma utrymmena.
Ingen tidresande städerska hade tagit hand om de smutsiga tallrikarna i vasken.
Du åker och hämtar Nicke på dagis så åker jag och hör Erikssons städerska.
Julias mamma Birgitta har jobbat som städerska och frukostvärdinna här i flera år.
Städerskan kom gående.
Det är nog städerskan.
– Städerskan? sa Holger 1.
Städerskan såg surt på honom.
”Jag är städerskan”, sa hon.
Snyftande hade städerskan gått ut.
Den där städerskan tog över helt.
Städerskan är strax färdig …«.
Och den förbannade, jävla städerskan.
Nu hade städerskan lurat dem tre gånger.
Den enda som såg var nämligen städerskan.
Städerskan måste ha varit här tidigt idag.
Städerskan hade varit där kort före mordet.
Ni trodde förstås att jag var städerskan.
Städerskan vilade i ett av hotellets personalrum.
Städerskan satt en dag på deras säng och grät.
Jag vill inte att städerskan ser mitt rum just nu.
– Det var bara städerskan, sa han och rynkade pannan.
Sen ordnade städerskan att jag kom iväg till en doktor.
Städerskan och parkeringshuset var två pinsamma minnen.
Vi har pratat med städerskan och hon märkte ingenting.
Och jag tänkte inte ta fler risker som den med städerskan.
Städerskan var säker på att han inte hade sovit i sängen.
Marit spydde ner hela sin säng och fick skäll av städerskan.
Den historien funkar inte om städerskan är brittisk arbetarklass.
Med uppbjudande av allt mod lyckades jag be städerskan om en extrafilt.
Vad skulle han i så fall göra där? Och vad visste städerskan om det?.
Han ringde till städerskan som tog hand om Yossarian när han var bortrest.
Städerskan stod en stund med den falnande cigaretten i handen och synade Rose.
Men det var naturligtvis mer troligt att det var städerskan som glömt något.
Vi skulle också behöva prata med städerskan som hittade den och det omgående.
Mina släktingar har städerskor.
Ungefär som det fungerar med polska städerskor.
Det var en av våra städerskor som hittade den i går bakom en gardin i ett av konferensrummen.
Familjen von Enke tillhörde en överklass där städerskor togs för givna: Man behövde inte tala om dem, de bara fanns.
Städerskor som smyger längs väggarna och undrar hur de ska hinna ta sig hem till ungarna i kåkstaden innan det blir mörkt ….
Istället för att kalla damerna vid den rätta benämningen har de mönstrats på som köksbiträden, städerskor eller vad sjutton som helst.
Varje hotell hade sina egna städerskor och underhållspersonal, och restaurangerna hade hovmästare, servitörer, kockar, diskare och diskplockare.
Det var som om en liten armé av städerskor gick över det varje morgon varpå en fientlig armé av ungar genast återerövrade det förlorade territoriet.
Han har genom åren huggit sig en nisch genom att dela ut visitkort till massorna av daglönare som kommer till New Radford varje dag: barnflickor, städerskor, trädgårdsarkitekter och byggarbetare.
Vid ett tillfälle torkade en av Jobs städerskor av det med en våt trasa, vilket fick Jobs att söka reda på en person som arbetat med Adams och ta honom till huset för att ta av ett lager och restaurera det.
Ingenjören hade varit vänlig nog att informera henne om att chauffören tillika safariguiden bar med sig ett gevär och att han var instruerad att inte bara skjuta anfallande lejon, utan också flyende städerskor om sådana skulle uppenbara sig.
Hennes berättelse om det ekonomiska pusslandet, om den ständiga planeringen och om känslan av att inte ha några marginaler, påminner mycket om situationen för de svenska städerskor jag intervjuar i kapitel 1, även om Mary Usmas tillvaro är snäppet hårdare.
Teorin ”Jag städade inte hos andra för att du skulle vända hamburgare”: Många av mina svarta vänner i medelklassen och övre medelklassen har föräldrar som inte hade mycket att välja på i yrkesväg utanför tjänstesektorn eller jobbade som städerskor, dörrvakter eller fastighetsskötare för att bekosta sina barns studier.
Städerskorna är där uppe.
Kanske förväntas inte heller städerskorna vara DN-konsumenter.
”Städerskorna då? Ser dom inte allt? Dom går ju in i rummen?”.
Tord fick också vänner bland Lazios materialare och städerskorna på Formello.
Jag gick förbi städerskorna som gjorde i ordning rummen där det bott gäster natten före.
När städerskorna dök upp på måndagmorgonen satt vi fortfarande kvar ute i korridoren och såg ut som zombies.
När Tord mötte någon av städerskorna i korridorerna log han alltid och sade ett ”Buongiorno” och ”här står du och gör fint för oss som vanligt”.
Jag trodde att jag kunde lämna modellen nånstans på RoyDram, men städerskorna har visst för vana att slänga alla Globe-modeller så Geoffrey rådde mej att inte lämna den i skolan.
Bakom en dörr ägnar städerskorna timmar varje vecka åt att putsa en prissamling som måste vara en av fotbollsvärldens största; ett helt rum fyllt från golv till tak med bucklor, vimplar och plaketter.
Mannen skrattade när hon tog honom för ett bud för doktorn, och hon fick snart läxa upp honom eftersom städerskorna klagade över att han satt på sitt rum och knattrade på sin skrivmaskin obekymrad om deras närvaro – spritt naken.
Under lunchpausen hade en av männen berättat något en av städerskorna på hotellet hade viskat i hans öra i all förtrolighet: att lakanen i Rasmus Olsens rum, maken till den döda stortingskvinnan, hade varit röda av blod när han checkade ut.
Men handlar det inte om något mer – som det talas ännu mindre om – finns det ett intresse hos den övre medelklassen att hålla nere lönerna för servicearbetarna, eftersom de själva tjänar på att tjänsterna då blir billigare? Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att den svenska rut-debatten så sällan handlar om städerskorna och deras villkor.