Spöklika i en mening
De här spöklika tecknen kunde M.
Hon såg de spöklika resterna av en trädgård.
Det disiga kvällsvädret fick träden att se spöklika ut.
Alice sov ända tills de lämnade heden och de spöklika husen.
Jag var tacksam för det totala mörkret och hans spöklika tystnad.
Och nu stod dom här och vajade hotfullt med sina spöklika vildskottsgrenar.
Sedan var det spöklika eldflugor som fladdrade runt i utkanten av hennes synfält.
Två förskrämda unga människor, synbart förhäxade av den spöklika stämningen.
När bilen saktade farten började spöklika formationer dyka upp i snön på båda sidor.
Mascaran var nästan helt borta, det som var kvar fick de slutna ögonen att se spöklika ut.
Medan Jacob arbetade, omedveten om sina spöklika besökare, verkade de stryka honom över kinderna.
Luiz såg Robsons ansikte lysas upp i displayens spöklika sken och hur han omedvetet drog handen över skallen.
Fast det lät så ljuvt och melankoliskt och aldrig hotfullt, hade den spöklika sången fått honom att känna sig … hotad.
Runt stugan stod döda träd med vita, spöklika grenar, några förtorkade enbuskar och små martallar vars grenar vridits i vinden.
Ljungen som växte på kullen hade blivit genomdränkt av regnet, och nu när Steven grävde, föll spöklika vattendroppar på den våta torven.
Jag lyssnar inte så noga, eftersom jag egendomligt nog mest känner en stor lättnad över att hennes frånvända, spöklika tillstånd har brutits.
Sedan visade sig en rörelse i rummet, en skugga som steg fram ur dunklet och när hon steg fram inom synhåll förlorade dockorna sin spöklika magi.
Vågor från brisen svallade genom det torra gräset på de månbelysta sluttningarna: en hägring av vatten, som det spöklika tidvattnet i ett forntida hav.
När jag bläddrade tillbaka till den första bilden såg jag att mannens krusiga hår, hans fylliga läppar och breda, köttiga näsa allihop hade samma ojämna spöklika färgton.
Jag var tvungen att fråga mig själv om gemenskapens sammanflätning kunde återställas utan att man först kollektivt fördrev den där spöklika figuren som hemsökte svartas drömmar.
Hans ansikte glänste av svett och framhävde de spöklika fårorna i hans panna, de där konstiga vertikala rynkorna från hårfästet som hade verkat vara försvunna men som nu åter syntes.
Jag antar att de för sig själva grubblar över mitt plågade hjärta: det blandade blodet, den delade själen, den spöklika bilden av den tragiske mulatten som sitter fast mellan två världar.
Hon måste ge sig av från den öppna gläntan, men hon rös vid blotta tanken på att försöka smyga sig på honom – eller att han skulle smyga sig på henne – på denna spöklika gamla plats.
Den blonde jätten hade inte dykt upp i öst, och inte heller de rödhåriga i väst, så jag skyndade – om än försiktigt – efter den spöklika schäferhunden som ledde mig mot pirens södra sida.
Det hade ännu inte börjat blåsa, men även om snön inte lagt sig i drivor var sikten dålig och de kände sig inte säkra på att de skulle hitta tillbaka till grusvägen från de spöklika ruinerna.
Han var tyst i några sekunder, innan han fortsatte: »Jag kan förstås berätta en historia som jag aldrig har skrivit om i någon hembygdsbok, men det är det enda riktigt spöklika jag själv har upplevt.
Istället för att bo i det isolerade och något spöklika, omöblerade huset i Woodside flyttade paret till ett charmigt och opretentiöst hus med hörntomt i ett familjevänligt område i gamla Palo Alto.
De är spöklika skelett, den frusna stirrande blicken från deras djupa ögonhålor en enda brännande anklagelse, eller bara blotta högar av styvnat skinn och ben med öppna munnar som fortfarande tycks klaga.
Azorernas spöklika scenografi gör det enkelt att föreställa sig hur ovälkomna de första sjöfararna torde ha känt sig, hur hemsökta och elakartade vulkanlandskapen framträdde, insvepta i sin vakande tystnad.
Han kommer aldrig att glömma känslan av att sitta vid köksradion hemma i Malmö, fixerad av Johnny Cashs själfulla baryton i ”I Walk The Line” och ”Ballad Of A Teenage Queen”, som närmast spöklika signaler från en avlägsen galax.
I rektorsbostaden, barfota och darrande i morgonrock i ett av rummen på första våningen, och i en blyinfattad glasruta några meter bort syntes hennes spöklika gestalt där den osäkert svävade omkring, ansiktslös och utan identitet som en provdocka.
Hon såg de spöklika resterna av en trädgård.
Det disiga kvällsvädret fick träden att se spöklika ut.
Alice sov ända tills de lämnade heden och de spöklika husen.
Jag var tacksam för det totala mörkret och hans spöklika tystnad.
Och nu stod dom här och vajade hotfullt med sina spöklika vildskottsgrenar.
Sedan var det spöklika eldflugor som fladdrade runt i utkanten av hennes synfält.
Två förskrämda unga människor, synbart förhäxade av den spöklika stämningen.
När bilen saktade farten började spöklika formationer dyka upp i snön på båda sidor.
Mascaran var nästan helt borta, det som var kvar fick de slutna ögonen att se spöklika ut.
Medan Jacob arbetade, omedveten om sina spöklika besökare, verkade de stryka honom över kinderna.
Luiz såg Robsons ansikte lysas upp i displayens spöklika sken och hur han omedvetet drog handen över skallen.
Fast det lät så ljuvt och melankoliskt och aldrig hotfullt, hade den spöklika sången fått honom att känna sig … hotad.
Runt stugan stod döda träd med vita, spöklika grenar, några förtorkade enbuskar och små martallar vars grenar vridits i vinden.
Ljungen som växte på kullen hade blivit genomdränkt av regnet, och nu när Steven grävde, föll spöklika vattendroppar på den våta torven.
Jag lyssnar inte så noga, eftersom jag egendomligt nog mest känner en stor lättnad över att hennes frånvända, spöklika tillstånd har brutits.
Sedan visade sig en rörelse i rummet, en skugga som steg fram ur dunklet och när hon steg fram inom synhåll förlorade dockorna sin spöklika magi.
Vågor från brisen svallade genom det torra gräset på de månbelysta sluttningarna: en hägring av vatten, som det spöklika tidvattnet i ett forntida hav.
När jag bläddrade tillbaka till den första bilden såg jag att mannens krusiga hår, hans fylliga läppar och breda, köttiga näsa allihop hade samma ojämna spöklika färgton.
Jag var tvungen att fråga mig själv om gemenskapens sammanflätning kunde återställas utan att man först kollektivt fördrev den där spöklika figuren som hemsökte svartas drömmar.
Hans ansikte glänste av svett och framhävde de spöklika fårorna i hans panna, de där konstiga vertikala rynkorna från hårfästet som hade verkat vara försvunna men som nu åter syntes.
Jag antar att de för sig själva grubblar över mitt plågade hjärta: det blandade blodet, den delade själen, den spöklika bilden av den tragiske mulatten som sitter fast mellan två världar.
Hon måste ge sig av från den öppna gläntan, men hon rös vid blotta tanken på att försöka smyga sig på honom – eller att han skulle smyga sig på henne – på denna spöklika gamla plats.
Den blonde jätten hade inte dykt upp i öst, och inte heller de rödhåriga i väst, så jag skyndade – om än försiktigt – efter den spöklika schäferhunden som ledde mig mot pirens södra sida.
Det hade ännu inte börjat blåsa, men även om snön inte lagt sig i drivor var sikten dålig och de kände sig inte säkra på att de skulle hitta tillbaka till grusvägen från de spöklika ruinerna.
Han var tyst i några sekunder, innan han fortsatte: »Jag kan förstås berätta en historia som jag aldrig har skrivit om i någon hembygdsbok, men det är det enda riktigt spöklika jag själv har upplevt.
Istället för att bo i det isolerade och något spöklika, omöblerade huset i Woodside flyttade paret till ett charmigt och opretentiöst hus med hörntomt i ett familjevänligt område i gamla Palo Alto.
De är spöklika skelett, den frusna stirrande blicken från deras djupa ögonhålor en enda brännande anklagelse, eller bara blotta högar av styvnat skinn och ben med öppna munnar som fortfarande tycks klaga.
Azorernas spöklika scenografi gör det enkelt att föreställa sig hur ovälkomna de första sjöfararna torde ha känt sig, hur hemsökta och elakartade vulkanlandskapen framträdde, insvepta i sin vakande tystnad.
Han kommer aldrig att glömma känslan av att sitta vid köksradion hemma i Malmö, fixerad av Johnny Cashs själfulla baryton i ”I Walk The Line” och ”Ballad Of A Teenage Queen”, som närmast spöklika signaler från en avlägsen galax.
I rektorsbostaden, barfota och darrande i morgonrock i ett av rummen på första våningen, och i en blyinfattad glasruta några meter bort syntes hennes spöklika gestalt där den osäkert svävade omkring, ansiktslös och utan identitet som en provdocka.
Susan behövde förvissa sig om att åtminstone hennes bästa vän trodde på den spöklike våldtäktsmannen.
Men om det var han som var hennes spöklike besökare som obarmhärtigt våldtog henne både fysiskt och psykiskt var han en helt annan man än hon trott när hon gifte sig med honom.
När hon vaknade visste hon genast om den spöklike inkräktaren hade besökt henne under natten, även om hon inte kände någon sveda eller hade några blåmärken, till och med innan hon blev medveten om de spår han lämnat i henne, därför att hon kände sig smutsig, oren.
Men om det var han som var hennes spöklike besökare som obarmhärtigt våldtog henne både fysiskt och psykiskt var han en helt annan man än hon trott när hon gifte sig med honom.
När hon vaknade visste hon genast om den spöklike inkräktaren hade besökt henne under natten, även om hon inte kände någon sveda eller hade några blåmärken, till och med innan hon blev medveten om de spår han lämnat i henne, därför att hon kände sig smutsig, oren.
» Det var spöklikt tyst.
Jag fick till ett spöklikt leende.
Avdelningen är spöklikt tyst och övergiven.
Spöklikt sade Edgler Vess: Orörd och levande.
På Chapmansgården känns världen spöklikt stilla.
Det var spöklikt, som att titta ut i ett mörkt tomrum.
Hur spöklikt hennes ansiktsuttryck än var var hans ännu värre.
Gruppen i sängen svarade inte, spöklikt orörlig i det flackande ljuset.
De flesta håller sig därifrån, Det är nåt spöklikt med hela stället.
Hon hade en spöklikt utstofferad klänning, som hon var mycket stolt över.
En mörk gloria omgav hans huvud och fick ansiktet att se spöklikt blekt ut.
Fyra lågande gasringar skimrade spöklikt blå i det i övrigt dunkla köket.
Bitar av skärt och vitt kött och ögon som spöklikt tittade ut ur sina hålor.
Vaxkabinettet är trångt och överfullt och upplyst med ett spöklikt rött sken.
Gryningsljuset tränger in i rummet och staden utanför vilar i ett spöklikt dunkel.
Där flickorna var tillsammans med den lilla blonda Krista som hade så spöklikt hår.
Allt skedde oändligt sakta och på nåt sätt spöklikt, om du förstår vad jag menar.
Att ta den i handen igen och sedan gå från rum till spöklikt rum för att hitta honom.
Målningen var större än han uppfattat den tidigare och motivet såg spöklikt ut i dunklet.
Belysningen i den långa raden av kyldiskar glänser spöklikt bakom de isolerade glasdörrarna.
Hans ansikte var spöklikt vitt i kontrast till blodet som bildade spår från hans mun och ner mot halsen.
Den hesa rösten följde honom och vid varje gatlykta lyste mannens ansikte spöklikt upp i ett kritvitt sken.
Jag sitter med bågen spänd och spanar ut i djungeln, som skiftar i olika spöklikt gröna nyanser i månskenet.
Åskknallarna kommer med allt kortare mellanrum, en taggig blixt lyser upp deras ansikten med ett spöklikt ljus.
Krister Karlén gjorde en svepande gest över ruinens höga väggar som reste sig, nästan spöklikt, omkring dem.
Han ger henne ett spöklikt leende – den sortens leende som tyder på att han inte har fått särskilt mycket övning.
Ljuset från parkeringens svaga belysning i kombination med den tilltagande dimman gjorde alla spöklikt gråbleka i ansiktena.
Jag hemsökte till och med några av mina vänner, fast de aldrig var medvetna om att jag fanns med dem i ett spöklikt tillstånd.
Susans röst blev till en viskning, och hennes ansikte var spöklikt fritt från varje uttryck, lika livlöst som ansiktet på en docka.
Jag blir först spöklikt vit i ansiktet, sedan får jag två knallröda rosor på kinderna och slutligen tjocka kolsvarta streck runt ögonen.
Det var ett spöklikt väsande ljud som vid varje utandning lämnade strupen, och den nuvarande situationens likhet med en skräckfilm var påtaglig.
Jag fick till ett spöklikt leende.
Avdelningen är spöklikt tyst och övergiven.
Spöklikt sade Edgler Vess: Orörd och levande.
På Chapmansgården känns världen spöklikt stilla.
Det var spöklikt, som att titta ut i ett mörkt tomrum.
Hur spöklikt hennes ansiktsuttryck än var var hans ännu värre.
Gruppen i sängen svarade inte, spöklikt orörlig i det flackande ljuset.
De flesta håller sig därifrån, Det är nåt spöklikt med hela stället.
Hon hade en spöklikt utstofferad klänning, som hon var mycket stolt över.
En mörk gloria omgav hans huvud och fick ansiktet att se spöklikt blekt ut.
Fyra lågande gasringar skimrade spöklikt blå i det i övrigt dunkla köket.
Bitar av skärt och vitt kött och ögon som spöklikt tittade ut ur sina hålor.
Vaxkabinettet är trångt och överfullt och upplyst med ett spöklikt rött sken.
Gryningsljuset tränger in i rummet och staden utanför vilar i ett spöklikt dunkel.
Där flickorna var tillsammans med den lilla blonda Krista som hade så spöklikt hår.
Allt skedde oändligt sakta och på nåt sätt spöklikt, om du förstår vad jag menar.
Att ta den i handen igen och sedan gå från rum till spöklikt rum för att hitta honom.
Målningen var större än han uppfattat den tidigare och motivet såg spöklikt ut i dunklet.
Belysningen i den långa raden av kyldiskar glänser spöklikt bakom de isolerade glasdörrarna.
Hans ansikte var spöklikt vitt i kontrast till blodet som bildade spår från hans mun och ner mot halsen.
Den hesa rösten följde honom och vid varje gatlykta lyste mannens ansikte spöklikt upp i ett kritvitt sken.
Jag sitter med bågen spänd och spanar ut i djungeln, som skiftar i olika spöklikt gröna nyanser i månskenet.
Åskknallarna kommer med allt kortare mellanrum, en taggig blixt lyser upp deras ansikten med ett spöklikt ljus.
Krister Karlén gjorde en svepande gest över ruinens höga väggar som reste sig, nästan spöklikt, omkring dem.
Han ger henne ett spöklikt leende – den sortens leende som tyder på att han inte har fått särskilt mycket övning.
Ljuset från parkeringens svaga belysning i kombination med den tilltagande dimman gjorde alla spöklikt gråbleka i ansiktena.
Jag hemsökte till och med några av mina vänner, fast de aldrig var medvetna om att jag fanns med dem i ett spöklikt tillstånd.
Susans röst blev till en viskning, och hennes ansikte var spöklikt fritt från varje uttryck, lika livlöst som ansiktet på en docka.
Jag blir först spöklikt vit i ansiktet, sedan får jag två knallröda rosor på kinderna och slutligen tjocka kolsvarta streck runt ögonen.
Det var ett spöklikt väsande ljud som vid varje utandning lämnade strupen, och den nuvarande situationens likhet med en skräckfilm var påtaglig.
Så spöklik vår sommarstuga var.
En skola nattetid känns spöklik.
Stämningen i Anders lägenhet var spöklik.
Han såg otäckt spöklik ut i det falnande ljuset.
Återberg tyckte att tystnaden därinne var spöklik.
Hans orakade hy hade en spöklik blåaktig skiftning.
I brist på ett bättre ord var hennes röst spöklik.
En underlig spöklik stämning hade fått makt med henne.
En spöklik halvmåne med blekt sken lyste på den svarta graniten.
Om åldringar: »En spöklik stad fylld av faror«, Fönstret 7/1980.
Ljusstrålen blev spöklik av den ljusa rök som seglade runt i rummet.
De upplysta statyerna skapar en spöklik stämning och Svea ryser till.
Den blonda mohikanfrisyren var som en välansad, spöklik bård av hår.
Motorn hade slutat rusa och en kompakt, spöklik tystnad rådde runt bilen.
En lätt snöstorm lindade långsamt in slaget i en dämpad och spöklik atmosfär.
Den gamla stenkrossen uppe på höjden tedde sig spöklik och skrämmande i mörkret.
I backspegeln skymtar jag en konturlös, nästan spöklik gestalt försvinna runt hörnet.
Den svaga, elektroniska musiken, spöklik och disharmonisk, spelade i konsertsalen inne i Dustys huvud.
Men minen från frukosten – spöklik och utvakad – lämnade hans ansikte och han återfick färgen.
Varje blixt reflekterade från Robert och kastade en spöklik spegelbild av honom i balkongdörrarnas glas.
– Eller båda, morrade Sohlman med spöklik röst och höll upp händerna som en vampyr beredd att gå till attack.
En sällsam, ödslig, spöklik hemvist, bortsett från Charley i sin trailer och mrs Gedins som sällan låtsades om mig.
– De döda är inte alldeles döda, säger Joona och ryser till då han anar en spöklik rörelse i Katja Eks slappa arm.
Preeces beniga, skarpt markerade anletsdrag var sig lika från fotografierna, men hans hy hade en spöklik, nästan genomskinlig glans.
Kombinationen av sången, födelsemärket och kassörens oförglömliga grå ögon åstadkommer en spöklik känsla av förväntan i Vess.
Den höljda månen skänker natten en lite spöklik air, och jag föreställer mig hur Waynes ande svävar någonstans i diset framför mig, osynlig och tunn som luft.
Claires och min pappa är ute på framsidan av huset, en spöklik silhuett mot eftermiddagssolen, endast iklädd himmelsblå boxershorts och vita Nike-skor med svarta strumpor.
Efter det att Amy hade gjort slut med Desi brukade han fortfarande dra omkring på universitetsområdet vid Wickshire; en spöklik gestalt i mörk kavaj som stod och lutade sig mot vintrigt kala ekar.
Parkeringsplatsen är spöklik, med bara ett fåtal bilar och några övergivna kundvagnar som skramlar fram och tillbaka över asfalten drivna av de kraftiga höstvindarna, som minnen av forna kunder.
Samma dämpade gråa ljus som visade gravstenarna och de droppande träden visade också Barty, och genom honom sken ingen spöklik strålglans från en annan värld, som genom Joey, den döde och uppståndne.
I det fladdriga skenet från ljuset såg han spöklik ut, det härjade ansiktet, det bylsiga bandaget över axeln som var färgat av blod som trängt igenom och en blek hand som fortfarande vilade på madrassen.
En skola nattetid känns spöklik.
Stämningen i Anders lägenhet var spöklik.
Han såg otäckt spöklik ut i det falnande ljuset.
Återberg tyckte att tystnaden därinne var spöklik.
Hans orakade hy hade en spöklik blåaktig skiftning.
I brist på ett bättre ord var hennes röst spöklik.
En underlig spöklik stämning hade fått makt med henne.
En spöklik halvmåne med blekt sken lyste på den svarta graniten.
Om åldringar: »En spöklik stad fylld av faror«, Fönstret 7/1980.
Ljusstrålen blev spöklik av den ljusa rök som seglade runt i rummet.
De upplysta statyerna skapar en spöklik stämning och Svea ryser till.
Den blonda mohikanfrisyren var som en välansad, spöklik bård av hår.
Motorn hade slutat rusa och en kompakt, spöklik tystnad rådde runt bilen.
En lätt snöstorm lindade långsamt in slaget i en dämpad och spöklik atmosfär.
Den gamla stenkrossen uppe på höjden tedde sig spöklik och skrämmande i mörkret.
I backspegeln skymtar jag en konturlös, nästan spöklik gestalt försvinna runt hörnet.
Den svaga, elektroniska musiken, spöklik och disharmonisk, spelade i konsertsalen inne i Dustys huvud.
Men minen från frukosten – spöklik och utvakad – lämnade hans ansikte och han återfick färgen.
Varje blixt reflekterade från Robert och kastade en spöklik spegelbild av honom i balkongdörrarnas glas.
– Eller båda, morrade Sohlman med spöklik röst och höll upp händerna som en vampyr beredd att gå till attack.
En sällsam, ödslig, spöklik hemvist, bortsett från Charley i sin trailer och mrs Gedins som sällan låtsades om mig.
– De döda är inte alldeles döda, säger Joona och ryser till då han anar en spöklik rörelse i Katja Eks slappa arm.
Preeces beniga, skarpt markerade anletsdrag var sig lika från fotografierna, men hans hy hade en spöklik, nästan genomskinlig glans.
Kombinationen av sången, födelsemärket och kassörens oförglömliga grå ögon åstadkommer en spöklik känsla av förväntan i Vess.
Den höljda månen skänker natten en lite spöklik air, och jag föreställer mig hur Waynes ande svävar någonstans i diset framför mig, osynlig och tunn som luft.
Claires och min pappa är ute på framsidan av huset, en spöklik silhuett mot eftermiddagssolen, endast iklädd himmelsblå boxershorts och vita Nike-skor med svarta strumpor.
Efter det att Amy hade gjort slut med Desi brukade han fortfarande dra omkring på universitetsområdet vid Wickshire; en spöklik gestalt i mörk kavaj som stod och lutade sig mot vintrigt kala ekar.
Parkeringsplatsen är spöklik, med bara ett fåtal bilar och några övergivna kundvagnar som skramlar fram och tillbaka över asfalten drivna av de kraftiga höstvindarna, som minnen av forna kunder.
Samma dämpade gråa ljus som visade gravstenarna och de droppande träden visade också Barty, och genom honom sken ingen spöklik strålglans från en annan värld, som genom Joey, den döde och uppståndne.
I det fladdriga skenet från ljuset såg han spöklik ut, det härjade ansiktet, det bylsiga bandaget över axeln som var färgat av blod som trängt igenom och en blek hand som fortfarande vilade på madrassen.