Spillning i en mening
Det fanns i alla fall ingen torkad spillning eller högar av gammalt hö där.
Hästarnas rörelser, ljudet av deras käkar som maler, den fräna doften av spillning.
De äro vakna, strax skola de söka sin föda ute på de mejade åkrarna och i hjulspårens spillning.
Han försöker lära Rasmus att skilja fåglarna åt bara på deras läte och djuren på deras spillning.
Där var ett spel av muskler, ett blänk av stora mörka ögon, en stark lukt av spillning och av rykande hudar.
Där trädkronorna sträckte sig över strandpromenaden var alla sittplatser nersölade av spillning från kråkorna.
Stod han i den brunskimrande ladugården med dess kvävande lukt av spillning och ljum mjölk, tyckte han sig se en lång, blek kvinna med en korg på armen komma glidande om ett hörn.
Hon kände alla kornas namn och älskade att gå omkring i ladugården, inandas den varma lukten av djur och spillning, höra mjölken strila från spenarna ned i spannarna och tala med folket som arbetade.
Stugorna är gamla, smutsiga och av den minsta sorten, gatorna ojämna, gropiga och saknar delvis beläggning och rännstenar; en mängd skräp, avfall och äcklig spillning ligger överallt mellan stillastående pölar … Det släkte som lever i dessa förfallna stugor, bakom de trasiga fönsterrutorna, lagade med oljeduk, sviktande dörrar och ruttna dörrposter, eller rentav i mörka våta källare, i måttlös smuts och stank, fångna i denna liksom avsiktligt instängda atmosfär – detta släkte måste verkligen stå på mänsklighetens lägsta trappsteg – det är det intryck och den slutsats som man påtvingas redan av distriktets utsida.
Hästarnas rörelser, ljudet av deras käkar som maler, den fräna doften av spillning.
De äro vakna, strax skola de söka sin föda ute på de mejade åkrarna och i hjulspårens spillning.
Han försöker lära Rasmus att skilja fåglarna åt bara på deras läte och djuren på deras spillning.
Där var ett spel av muskler, ett blänk av stora mörka ögon, en stark lukt av spillning och av rykande hudar.
Där trädkronorna sträckte sig över strandpromenaden var alla sittplatser nersölade av spillning från kråkorna.
Stod han i den brunskimrande ladugården med dess kvävande lukt av spillning och ljum mjölk, tyckte han sig se en lång, blek kvinna med en korg på armen komma glidande om ett hörn.
Hon kände alla kornas namn och älskade att gå omkring i ladugården, inandas den varma lukten av djur och spillning, höra mjölken strila från spenarna ned i spannarna och tala med folket som arbetade.
Stugorna är gamla, smutsiga och av den minsta sorten, gatorna ojämna, gropiga och saknar delvis beläggning och rännstenar; en mängd skräp, avfall och äcklig spillning ligger överallt mellan stillastående pölar … Det släkte som lever i dessa förfallna stugor, bakom de trasiga fönsterrutorna, lagade med oljeduk, sviktande dörrar och ruttna dörrposter, eller rentav i mörka våta källare, i måttlös smuts och stank, fångna i denna liksom avsiktligt instängda atmosfär – detta släkte måste verkligen stå på mänsklighetens lägsta trappsteg – det är det intryck och den slutsats som man påtvingas redan av distriktets utsida.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.