Sorgmodige i en mening
Det fanns något i Mankells berättelser om ett ensligt Sverige i Europas utkant och i gestaltningen av den sorgmodige men plikttrogne Kurt Wallander som den tyska publiken omedelbart tog till sig.
Greven fick åter sitt sorgmodiga uttryck.
Han såg den välkända synen av blanka, bruna kroppar, sorgmodiga milda ögon, käkar som långsamt rörde sig.
Han såg den välkända synen av blanka, bruna kroppar, sorgmodiga milda ögon, käkar som långsamt rörde sig.
Han stirrade sorgmodigt ut i mörkret.
Men Gusten skakade bara sorgmodigt på huvudet.
– Czajkowski, sa Jansson och nickade sorgmodigt.
Katz såg förvånat rakt in i den sorgmodigt leende pojkens ögon.
Hans, som hade hört den stora nyheten förut, satt och knäppte helt sorgmodigt med fingrarna.
Hans drev melankoliskt omkring i de öde rummen och knäppte sorgmodigt med sina långa fingrar.
Förstasidan av Sunday Times featurebilaga visade en bild av en ung flicka som sorgmodigt blickade ut över Themsen.
Så vad är det förtjänt av att dras fram så här, det finns ju ändå inget att göra åt det? svarade hon sorgmodigt.
Huvudet balanserade på en fjäder som knäcktes, och nu tittade plastdjuret sorgmodigt på Ola med huvudet kraftigt på sned.
Men Gusten skakade bara sorgmodigt på huvudet.
– Czajkowski, sa Jansson och nickade sorgmodigt.
Katz såg förvånat rakt in i den sorgmodigt leende pojkens ögon.
Hans, som hade hört den stora nyheten förut, satt och knäppte helt sorgmodigt med fingrarna.
Hans drev melankoliskt omkring i de öde rummen och knäppte sorgmodigt med sina långa fingrar.
Förstasidan av Sunday Times featurebilaga visade en bild av en ung flicka som sorgmodigt blickade ut över Themsen.
Så vad är det förtjänt av att dras fram så här, det finns ju ändå inget att göra åt det? svarade hon sorgmodigt.
Huvudet balanserade på en fjäder som knäcktes, och nu tittade plastdjuret sorgmodigt på Ola med huvudet kraftigt på sned.
Då rynkades Peters guttaperkaansikte i en sorgmodig grimas.
En stund blev han sittande tyst med uppgiven, nästan sorgmodig min.
Det blänkte bara till ibland från kastrullerna som hängde i taket, och en bleckburk med karameller gav en sorgmodig blixt ifrån sig, då handelsmannen med den slokande röda mustaschen lyfte av locket.
En stund blev han sittande tyst med uppgiven, nästan sorgmodig min.
Det blänkte bara till ibland från kastrullerna som hängde i taket, och en bleckburk med karameller gav en sorgmodig blixt ifrån sig, då handelsmannen med den slokande röda mustaschen lyfte av locket.