Sorglöst i en mening
Heimersson gick sorglöst vidare.
Men det är inget sorglöst uttryck.
– Av egen erfarenhet, svarar hon sorglöst.
– Det vet jag inte, svarar Halvar sorglöst.
Stillsamma vågor kluckade sorglöst utmed skrovet.
Han hörde Santos vissla lite sorglöst inifrån stationen.
Phillip har alltid varit sorglöst immun mot råd och kritik.
I Aleksanderträdgården bredvid Kreml tumlade barn sorglöst omkring.
Just ett sådant sorglöst landskap i vilket folk som Marco arbetade bäst.
De borde försäkras om att detta var ett klarsynt, nästan sorglöst beslut.
– Jag är på föräldraledighet, säger Parvaneh och klappar sorglöst på magen.
Hon snurrar sorglöst en hårslinga runt fingret, tvinnar den mellan tummen och pekfingret.
Petra försökte få till en sorglöst retsam ton och tyckte själv att hon lyckades ganska bra.
”Hallå där”, ropar hon piggt och sorglöst till oss och går fram för att hälsa på Jen.
Sorglöst på något vis och långt ifrån verkligheten, sa han längtansfullt och rösten dog ut.
Nu gnolade han sorglöst och hoppades att familjens goda lynne åtminstone i någon min återvänt.
Paff ser han henne sorglöst stanna vid matbordet, dra ned dragkedjan på ryggen och kliva ur klänningen.
Sedan fiskar han sorglöst upp en rund dosa ur fickan och packar in en snus stor som en handboll under läppen.
Han bjöd, just i denna stund, hela sitt jag utan baktankar, sorglöst och impulsivt, i detta förledande leende.
Han skulle ha rusat iväg med detonatorerna med ett sorglöst leende och i en hastighet som kvalificerade honom för OS.
Hon tänkte på Marie-Félice Naigiziki som aldrig fått gå med skolryggsäck på ryggen och fnissa sorglöst på en gata i Villette.
Folk tycks tro att jag lever ett fullkomligt sorglöst ansvarslöst liv och därför också avnjuter en synnerligen behaglig tillvaro.
Han förstod att argentinaren såg efter honom och han försökte att släntra iväg så sorglöst han förmådde, men inombords rådde kaos.
Han var i högsta grad en anförvant till bröderna Sven och Henrik Palme som sorglöst hade lämnat barndomens Kalmar för en ny tillvaro i Stockholm.
Han bedömde av kläderna att döma att korten var från sjuttiotalet och Anders ansikte log mot honom från alla de lätt gulnade bilderna, öppet och sorglöst.
Den sköna såg lite mindre sorglöst på det hela och menade att såväl Allan som Julius och Benny gjorde bäst i att hålla sig undan från folk ett bra tag framöver.
Jag låter det ligga kvar medan jag funderar ut något att säga om Helga skulle komma in, och om hon skulle fråga, kanske i ett sorglöst tonfall, vad det är jag läser.
Trots att Alexander VI »var spanjor och ingen vän till fransmännen«, fortsatte krönikören, »tog han emot de franska kaptenerna och talade sorglöst med dem om olika ämnen«.
Lili, som levt ett sorglöst, självständigt liv i London i över en månad, tröttnade snart på Majakovskij och hans svartsjuka, liksom hon tröttnade på att hela tiden behöva tolka åt honom.
”Irländaren är ett sorglöst, glatt och potatisätande naturbarn” och helt oförmögen att tampas med ”de engelska fabriksstädernas mekaniska, egoistiska, iskalla villervalla”, menade Engels.
Pojken med syndrom bor i lägenheten mittemot den hiskeliga kamphunden, men hans mamma sa sorglöst till Britt-Marie att hon nog ändå trodde att kamphunden tyckte att pojken var störigare än tvärtom.
Men det är inget sorglöst uttryck.
– Av egen erfarenhet, svarar hon sorglöst.
– Det vet jag inte, svarar Halvar sorglöst.
Stillsamma vågor kluckade sorglöst utmed skrovet.
Han hörde Santos vissla lite sorglöst inifrån stationen.
Phillip har alltid varit sorglöst immun mot råd och kritik.
I Aleksanderträdgården bredvid Kreml tumlade barn sorglöst omkring.
Just ett sådant sorglöst landskap i vilket folk som Marco arbetade bäst.
De borde försäkras om att detta var ett klarsynt, nästan sorglöst beslut.
– Jag är på föräldraledighet, säger Parvaneh och klappar sorglöst på magen.
Hon snurrar sorglöst en hårslinga runt fingret, tvinnar den mellan tummen och pekfingret.
Petra försökte få till en sorglöst retsam ton och tyckte själv att hon lyckades ganska bra.
”Hallå där”, ropar hon piggt och sorglöst till oss och går fram för att hälsa på Jen.
Sorglöst på något vis och långt ifrån verkligheten, sa han längtansfullt och rösten dog ut.
Nu gnolade han sorglöst och hoppades att familjens goda lynne åtminstone i någon min återvänt.
Paff ser han henne sorglöst stanna vid matbordet, dra ned dragkedjan på ryggen och kliva ur klänningen.
Sedan fiskar han sorglöst upp en rund dosa ur fickan och packar in en snus stor som en handboll under läppen.
Han bjöd, just i denna stund, hela sitt jag utan baktankar, sorglöst och impulsivt, i detta förledande leende.
Han skulle ha rusat iväg med detonatorerna med ett sorglöst leende och i en hastighet som kvalificerade honom för OS.
Hon tänkte på Marie-Félice Naigiziki som aldrig fått gå med skolryggsäck på ryggen och fnissa sorglöst på en gata i Villette.
Folk tycks tro att jag lever ett fullkomligt sorglöst ansvarslöst liv och därför också avnjuter en synnerligen behaglig tillvaro.
Han förstod att argentinaren såg efter honom och han försökte att släntra iväg så sorglöst han förmådde, men inombords rådde kaos.
Han var i högsta grad en anförvant till bröderna Sven och Henrik Palme som sorglöst hade lämnat barndomens Kalmar för en ny tillvaro i Stockholm.
Han bedömde av kläderna att döma att korten var från sjuttiotalet och Anders ansikte log mot honom från alla de lätt gulnade bilderna, öppet och sorglöst.
Den sköna såg lite mindre sorglöst på det hela och menade att såväl Allan som Julius och Benny gjorde bäst i att hålla sig undan från folk ett bra tag framöver.
Jag låter det ligga kvar medan jag funderar ut något att säga om Helga skulle komma in, och om hon skulle fråga, kanske i ett sorglöst tonfall, vad det är jag läser.
Trots att Alexander VI »var spanjor och ingen vän till fransmännen«, fortsatte krönikören, »tog han emot de franska kaptenerna och talade sorglöst med dem om olika ämnen«.
Lili, som levt ett sorglöst, självständigt liv i London i över en månad, tröttnade snart på Majakovskij och hans svartsjuka, liksom hon tröttnade på att hela tiden behöva tolka åt honom.
”Irländaren är ett sorglöst, glatt och potatisätande naturbarn” och helt oförmögen att tampas med ”de engelska fabriksstädernas mekaniska, egoistiska, iskalla villervalla”, menade Engels.
Pojken med syndrom bor i lägenheten mittemot den hiskeliga kamphunden, men hans mamma sa sorglöst till Britt-Marie att hon nog ändå trodde att kamphunden tyckte att pojken var störigare än tvärtom.
Stiegs lyckliga, sorglösa värld försvann.
De sökte något annat, bohemernas sorglösa tillvaro.
Till och med sorglösa Renée skulle antagligen bli upprörd över det.
Men torget skulle kunna vara vilket torg som helst i landet där det sorglösa sorlet tystnat.
Han hade den sorglösa tonen hos någon som haft en lyckad dag i staden, och det irriterade Julia.
Hon ska dessutom även fortsättningsvis kunna leva sitt tämligen rika och sorglösa liv i Arizona.
Det sena nittiotalets sorglösa webb-direktörer och virtuella entreprenörer har beundrat Stenbeck ända sedan de gick på Handels.
Jag måste omedvetet ha hoppats på att få se den mindre Jacob från mina minnen, min sorglösa kompis som inte hade gjort allting så svårt.
Alla som satt runt krogborden hade ett behov av att vara sorglösa några timmar och runtom i kvarteren fanns alla sorters liv, alla slags människor.
Den sorglösa tillvaron i Arild bestod vid sidan av manusskrivandet av långa sovmorgnar, promenader längs havet och stunder framför brasan hos paret Fernström.
Det var dumt av mig att tro att hans sorglösa sinnesstämning skulle kunna smitta av sig på mig, eller att han skulle kunna få mig att skratta i en stund som denna.
Alla verkade så sorglösa och lyckliga, till och med flickan, trots att hon såg så sjuk ut, med sina stora mörka ringar under ögonen och de insjunkna, bleka kinderna.
Jag visste att det bara berodde på att jag var ensam, att jag saknade Jacobs sorglösa visslande och ljudet av ännu ett par fötter som traskade fram på den fuktiga marken.
”Vi är alla socialister nu”, var den liberale statsmannen sir William Harcourts sorglösa reaktion på det föränderliga politiska vädret i det sena 1880-talets Storbritannien.
Jag var alltigenom nöjd med min sorglösa tillvaro, där jag kunde bestämma mina egna tider, gick ut med polarna när jag ville, förälskade mig och nyktrade till, och i stort sett bara väntade på att livet skulle börja.
Arbetarstatens »ärorika emblem« hammaren och skäran hade ersatts med bajonetten och järnröret, »skapade till försvar för den lugna och sorglösa tillvaron hos den nya byråkratin, de kommunistiska kommissarierna och funktionärerna«.
Han kunde ha varit ledig i flera dagar för att vandra i vårvärmen och lyssna på näktergalens sorglösa sång ute på alvaret, där de sista vattensamlingarna från snösmältningen höll på att torka bort i solen – men han ville jobba just den här dagen.
Det skulle innebära en återgång till det sorglösa liv som de nomadiserande människorna levde innan människan blev bofast och började odla jorden och så som det framställs i boken ’Gryning över Kalahari’ som skildrar bushmännen i Kalahari, som fortfarande lever på det sättet.
Därmed skulle åtminstone följande personer veta det de inte borde: 1) överbefälhavaren, 2) desarmerare A, 3) murare B, 4) den illegala invand raren Nombeko Mayeki, 5) den ickeexisterande Holger Qvist, 6) hans alltför existerande bror, 7) broderns koleriska flickvän, 8) en före detta potatisodlare, numera grevinna, 9) Hans sorglösa majestät konungen samt 10) en pensionerad Mossadagent.
Om Lili inte var särskilt detaljerad i breven till pojkarna i Moskva var hon desto uppriktigare i rapporterna till Rita: »Jag skulle gärna stanna i London ett par tre månader till«, skrev hon den 22 september: »På dagarna promenerar jag och går på museer och på nätterna dansar jag!« Lili kastade sig hänfört in i det sorglösa, rika liv som London erbjöd och som i Ryssland var ett minne blott.
De sökte något annat, bohemernas sorglösa tillvaro.
Till och med sorglösa Renée skulle antagligen bli upprörd över det.
Men torget skulle kunna vara vilket torg som helst i landet där det sorglösa sorlet tystnat.
Han hade den sorglösa tonen hos någon som haft en lyckad dag i staden, och det irriterade Julia.
Hon ska dessutom även fortsättningsvis kunna leva sitt tämligen rika och sorglösa liv i Arizona.
Det sena nittiotalets sorglösa webb-direktörer och virtuella entreprenörer har beundrat Stenbeck ända sedan de gick på Handels.
Jag måste omedvetet ha hoppats på att få se den mindre Jacob från mina minnen, min sorglösa kompis som inte hade gjort allting så svårt.
Alla som satt runt krogborden hade ett behov av att vara sorglösa några timmar och runtom i kvarteren fanns alla sorters liv, alla slags människor.
Den sorglösa tillvaron i Arild bestod vid sidan av manusskrivandet av långa sovmorgnar, promenader längs havet och stunder framför brasan hos paret Fernström.
Det var dumt av mig att tro att hans sorglösa sinnesstämning skulle kunna smitta av sig på mig, eller att han skulle kunna få mig att skratta i en stund som denna.
Alla verkade så sorglösa och lyckliga, till och med flickan, trots att hon såg så sjuk ut, med sina stora mörka ringar under ögonen och de insjunkna, bleka kinderna.
Jag visste att det bara berodde på att jag var ensam, att jag saknade Jacobs sorglösa visslande och ljudet av ännu ett par fötter som traskade fram på den fuktiga marken.
”Vi är alla socialister nu”, var den liberale statsmannen sir William Harcourts sorglösa reaktion på det föränderliga politiska vädret i det sena 1880-talets Storbritannien.
Jag var alltigenom nöjd med min sorglösa tillvaro, där jag kunde bestämma mina egna tider, gick ut med polarna när jag ville, förälskade mig och nyktrade till, och i stort sett bara väntade på att livet skulle börja.
Arbetarstatens »ärorika emblem« hammaren och skäran hade ersatts med bajonetten och järnröret, »skapade till försvar för den lugna och sorglösa tillvaron hos den nya byråkratin, de kommunistiska kommissarierna och funktionärerna«.
Han kunde ha varit ledig i flera dagar för att vandra i vårvärmen och lyssna på näktergalens sorglösa sång ute på alvaret, där de sista vattensamlingarna från snösmältningen höll på att torka bort i solen – men han ville jobba just den här dagen.
Det skulle innebära en återgång till det sorglösa liv som de nomadiserande människorna levde innan människan blev bofast och började odla jorden och så som det framställs i boken ’Gryning över Kalahari’ som skildrar bushmännen i Kalahari, som fortfarande lever på det sättet.
Därmed skulle åtminstone följande personer veta det de inte borde: 1) överbefälhavaren, 2) desarmerare A, 3) murare B, 4) den illegala invand raren Nombeko Mayeki, 5) den ickeexisterande Holger Qvist, 6) hans alltför existerande bror, 7) broderns koleriska flickvän, 8) en före detta potatisodlare, numera grevinna, 9) Hans sorglösa majestät konungen samt 10) en pensionerad Mossadagent.
Om Lili inte var särskilt detaljerad i breven till pojkarna i Moskva var hon desto uppriktigare i rapporterna till Rita: »Jag skulle gärna stanna i London ett par tre månader till«, skrev hon den 22 september: »På dagarna promenerar jag och går på museer och på nätterna dansar jag!« Lili kastade sig hänfört in i det sorglösa, rika liv som London erbjöd och som i Ryssland var ett minne blott.
Fredrik Reinfeldt visste inte hur han skulle tackla sin sorglöse kung.
Rom hade emellertid under den sorglöse och obeslutsamme Innocentius VIII, som gick under namnet »Haren«, återigen sjunkit ner i det tillstånd av anarki som hade kännetecknat staden hundra år tidigare.
Rom hade emellertid under den sorglöse och obeslutsamme Innocentius VIII, som gick under namnet »Haren«, återigen sjunkit ner i det tillstånd av anarki som hade kännetecknat staden hundra år tidigare.
En sorglös ton av lättnad.
Jag kände mig nästan sorglös.
Jag försökte vara lättsam och sorglös under besöken.
Jag kan inte minnas när jag senast lät mig undersökas i en så sorglös sinnesstämning.
Men att vara sprallig, sorglös och lättsinnig finns inte med på den listan är jag rädd.
De får en bekymrad livförsäkringsförsäljare som jag att verka sorglös som en skolflicka.
Lång och stilig, med aningen ostyrigt korpsvart hår, hade han en air av sorglös arrogans över sig.
Palme såg ”sorglös och lyckligt oansvarig ut”, konstaterade en intervjuare från tidskriften Industria.
Men sedan svarade han sorglös som vanligt: ”Vad du inbillar dig! Dina bekymmer skulle jag inte vilja ha!”.
Så sorglös och mänsklig han verkade när han skrattade nu, utan ett spår av bekymmer i det änglalika ansiktet.
Han viftar bort dem och tänker på Öland, på hur det var att vandra över det öländska alvaret, fri och sorglös.
Användarkontot låstes upp och som Fågel Fenix ur askan steg ett virtuellt skrivbord upp med en sorglös Tilde som bakgrundsbild.
Hon hade tagit dottern till en glänta full av fjärilar och björnbärsblom och plötsligt blivit ivrig och sorglös som en ung flicka.
Att överge den egna viljan och anamma attityden hos en sorglös medpassagerare känns som en passande taktik, och är faktiskt en lättnad.
Men Majakovskij jublar: »Det är borta – / oket! Utom mig av glädje / hoppade och skuttade jag / likt en indian i en bröllopsdans – så glad, / så sorglös var jag.
I havet utanför Brasilien hade han sett en albatross: en jättelik fågel som fri och sorglös gled runt med utspända vingar över vågtopparna i den varma luften runt fartyget.
I stället för att använda sådana bekräftelser som språngbräda till en mer sorglös tillvaro, blir deprimerade personer bara mer smärtsamt medvetna om avståndet mellan där de befinner sig och där de vill vara.
Hon verkar fullständigt sorglös, och av någon anledning tänker jag att hon ser stolt ut, och jag undrar hur det kan komma sig, och jag tänker att min ömkande inställning till henne verkar tämligen malplacerad.
När han fyllde fyrtio år i januari 1967 skrev Höök, som de bruna skorna till trots var en hängiven Palmebeundrare, att han hade en ovanlig förmåga att se ”sorglös, lycklig och oansvarig ut vid de mest omotiverade tillfällen”.
I skuggorna på den lilla sandstranden nedanför Casa Grandes barveranda hostar någon dämpat och börjar sedan vissla för sig själv, en glad och sorglös melodi som stiger och sjunker nästan i takt med kvällsdyningarnas rytmiska brytande mot land.
Sorglös som han alltid var så snart den närmaste faran var undanröjd svarade Enno: ”Inte! Följt efter oss? Inbillar du dig att folk är så dumma så de springer ärenden åt en sådan idiot som Barkhausen? En sådan tjockskalle! Nä, så dumma är folk ändå inte!”.
Vi byter några ord om värmen, och hennes röst är sorglös och glättig, men jag märker att hon har något stramt över sig, och det slår mig att just så där torde jag se ut när jag talar med människor som äcklar mig: ljus och lättsam på rösten, men vad ansiktsuttrycket beträffar kan jag inte ens med de yttersta av kraftansträngningar se något annat än neutral ut.
I vanliga fall skulle jag förmodligen oroa mig för att hon hade det långtråkigt i mitt sällskap, och hellre var någon annanstans, och jag skulle ställa frågor om vad hon hade gjort under dagen och vad hon hade tänkt göra i morgon, och jag skulle vinnlägga mig om att låta sorglös och obekymrad, så att hon inte fattade några misstankar, och sedan skulle jag ligga och vrida och vända på hennes svar och inte bli nöjd förrän jag hade gjort mig någon riktigt olycksbådande tolkning.
Jag kände mig nästan sorglös.
Jag försökte vara lättsam och sorglös under besöken.
Jag kan inte minnas när jag senast lät mig undersökas i en så sorglös sinnesstämning.
Men att vara sprallig, sorglös och lättsinnig finns inte med på den listan är jag rädd.
De får en bekymrad livförsäkringsförsäljare som jag att verka sorglös som en skolflicka.
Lång och stilig, med aningen ostyrigt korpsvart hår, hade han en air av sorglös arrogans över sig.
Palme såg ”sorglös och lyckligt oansvarig ut”, konstaterade en intervjuare från tidskriften Industria.
Men sedan svarade han sorglös som vanligt: ”Vad du inbillar dig! Dina bekymmer skulle jag inte vilja ha!”.
Så sorglös och mänsklig han verkade när han skrattade nu, utan ett spår av bekymmer i det änglalika ansiktet.
Han viftar bort dem och tänker på Öland, på hur det var att vandra över det öländska alvaret, fri och sorglös.
Användarkontot låstes upp och som Fågel Fenix ur askan steg ett virtuellt skrivbord upp med en sorglös Tilde som bakgrundsbild.
Hon hade tagit dottern till en glänta full av fjärilar och björnbärsblom och plötsligt blivit ivrig och sorglös som en ung flicka.
Att överge den egna viljan och anamma attityden hos en sorglös medpassagerare känns som en passande taktik, och är faktiskt en lättnad.
Men Majakovskij jublar: »Det är borta – / oket! Utom mig av glädje / hoppade och skuttade jag / likt en indian i en bröllopsdans – så glad, / så sorglös var jag.
I havet utanför Brasilien hade han sett en albatross: en jättelik fågel som fri och sorglös gled runt med utspända vingar över vågtopparna i den varma luften runt fartyget.
I stället för att använda sådana bekräftelser som språngbräda till en mer sorglös tillvaro, blir deprimerade personer bara mer smärtsamt medvetna om avståndet mellan där de befinner sig och där de vill vara.
Hon verkar fullständigt sorglös, och av någon anledning tänker jag att hon ser stolt ut, och jag undrar hur det kan komma sig, och jag tänker att min ömkande inställning till henne verkar tämligen malplacerad.
När han fyllde fyrtio år i januari 1967 skrev Höök, som de bruna skorna till trots var en hängiven Palmebeundrare, att han hade en ovanlig förmåga att se ”sorglös, lycklig och oansvarig ut vid de mest omotiverade tillfällen”.
I skuggorna på den lilla sandstranden nedanför Casa Grandes barveranda hostar någon dämpat och börjar sedan vissla för sig själv, en glad och sorglös melodi som stiger och sjunker nästan i takt med kvällsdyningarnas rytmiska brytande mot land.
Sorglös som han alltid var så snart den närmaste faran var undanröjd svarade Enno: ”Inte! Följt efter oss? Inbillar du dig att folk är så dumma så de springer ärenden åt en sådan idiot som Barkhausen? En sådan tjockskalle! Nä, så dumma är folk ändå inte!”.
Vi byter några ord om värmen, och hennes röst är sorglös och glättig, men jag märker att hon har något stramt över sig, och det slår mig att just så där torde jag se ut när jag talar med människor som äcklar mig: ljus och lättsam på rösten, men vad ansiktsuttrycket beträffar kan jag inte ens med de yttersta av kraftansträngningar se något annat än neutral ut.
I vanliga fall skulle jag förmodligen oroa mig för att hon hade det långtråkigt i mitt sällskap, och hellre var någon annanstans, och jag skulle ställa frågor om vad hon hade gjort under dagen och vad hon hade tänkt göra i morgon, och jag skulle vinnlägga mig om att låta sorglös och obekymrad, så att hon inte fattade några misstankar, och sedan skulle jag ligga och vrida och vända på hennes svar och inte bli nöjd förrän jag hade gjort mig någon riktigt olycksbådande tolkning.