Snörd i en mening
En korsett hårt snörd av det förgångna.
Hon, snörd i ljus klänning med krås, vrider sig mot honom som om det blåste och han var lä.
Hon, snörd i ljus klänning med krås, vrider sig mot honom som om det blåste och han var lä.
Skulle de snöra in henne som i en påse?.
Och så började Betty snöra upp Edlas kängor.
Väntar du? Hon börjar snöra upp kängorna igen.
Sebastian böjde sig ner och började snöra på sig skorna.
Varje krök är som att snöra av det som finns kvar av mitt liv.
Jag går in och sätter mig på stolen och börjar snöra upp kartongen.
Han lägger upp högerfoten på sitt vänstra knä och börjar snöra av sig skon.
Han ville helt enkelt inte dra på sig uniformen, snöra på sig kängor och koppel.
Jag gick fram och hjälpte henne att snöra fast rustningen och dra på henne stövlarna.
Nu när hon ju ändå skulle gifta sig och bli fru, brydde hon sig inte om att snöra sig.
Däremot kan hon snöra av ovanför skadan med ett stasband, och det hjälper till viss del.
Han satte sig mödosamt på den alltför låga bäddsoffan och började snöra av sig skorna.
Det är väl roligt att hon hör av sig för en gångs skull, tänkte Petra, sjönk ner på träsoffan och började snöra upp kängorna.
(Det enda moment under hembesöken som Benjamin aldrig blivit bekväm med är den stund det tar att snöra på sig skorna när ett besök är över.
Luciano övervägde att ge sig på mannen, överraska med att sparka honom i skrevet, slita åt sig säcken och sjappa, men han valde att snöra upp säcken.
Några av de mer rationella eleverna som har tröttnat på att snöra upp kängorna i tid och otid har istället införskaffat landstingets blåa skoskydd som de käckt drar över kängorna.
Bältena till läderbyxorna utgjordes av öglor och långa kardborreknäppningar, så hon lyckades snöra åt dem tillräckligt hårt för att de inte skulle kunna glida nedför höfterna på henne.
Ett tiotal långbenta modeller trängdes med hårkreatörer, makeupartister, påkläderskor och stylister som hjälpte till med att nåla upp hår, böja ögonfransar, knyta skärp, snöra skor, rätta till fallet på en klänning.
Hon försökte inte ens lyfta kroppen utan flyttade i stället återigen de uppsvullna benen, som for hit och dit i något slags illvillig lekfullhet; för att göra benen mindre tunga och uppgiften mindre besvärlig tänkte hon att hon skulle ta av honom skorna – att snöra upp skorna på en död man är inte lätt! – det är aldrig lätt att dra skorna av någon annan, men det är ännu svårare att dra skorna av en död – detta var någonting som M.
Och så började Betty snöra upp Edlas kängor.
Väntar du? Hon börjar snöra upp kängorna igen.
Sebastian böjde sig ner och började snöra på sig skorna.
Varje krök är som att snöra av det som finns kvar av mitt liv.
Jag går in och sätter mig på stolen och börjar snöra upp kartongen.
Han lägger upp högerfoten på sitt vänstra knä och börjar snöra av sig skon.
Han ville helt enkelt inte dra på sig uniformen, snöra på sig kängor och koppel.
Jag gick fram och hjälpte henne att snöra fast rustningen och dra på henne stövlarna.
Nu när hon ju ändå skulle gifta sig och bli fru, brydde hon sig inte om att snöra sig.
Däremot kan hon snöra av ovanför skadan med ett stasband, och det hjälper till viss del.
Han satte sig mödosamt på den alltför låga bäddsoffan och började snöra av sig skorna.
Det är väl roligt att hon hör av sig för en gångs skull, tänkte Petra, sjönk ner på träsoffan och började snöra upp kängorna.
(Det enda moment under hembesöken som Benjamin aldrig blivit bekväm med är den stund det tar att snöra på sig skorna när ett besök är över.
Luciano övervägde att ge sig på mannen, överraska med att sparka honom i skrevet, slita åt sig säcken och sjappa, men han valde att snöra upp säcken.
Några av de mer rationella eleverna som har tröttnat på att snöra upp kängorna i tid och otid har istället införskaffat landstingets blåa skoskydd som de käckt drar över kängorna.
Bältena till läderbyxorna utgjordes av öglor och långa kardborreknäppningar, så hon lyckades snöra åt dem tillräckligt hårt för att de inte skulle kunna glida nedför höfterna på henne.
Ett tiotal långbenta modeller trängdes med hårkreatörer, makeupartister, påkläderskor och stylister som hjälpte till med att nåla upp hår, böja ögonfransar, knyta skärp, snöra skor, rätta till fallet på en klänning.
Hon försökte inte ens lyfta kroppen utan flyttade i stället återigen de uppsvullna benen, som for hit och dit i något slags illvillig lekfullhet; för att göra benen mindre tunga och uppgiften mindre besvärlig tänkte hon att hon skulle ta av honom skorna – att snöra upp skorna på en död man är inte lätt! – det är aldrig lätt att dra skorna av någon annan, men det är ännu svårare att dra skorna av en död – detta var någonting som M.
Alternativfolket i hårt snörda kängor, insvepta i Palestinasjalar.
Enformigheten skavde som blöta sockor i ett par alltför löst snörda löparskor.
Med stigande upphetsning såg han knappar i metall och ben, en nål i ben, rester av spetsiga, snörda läderskor.
Som de här: böljande svarta byxor gjorda av ett tjockt, varmt tyg, en bekväm vit skjorta, en tjock tröja i grönt, blått och grått ylle, mjukt som en kattunges päls, och snörda läderkängor som inte klämmer i tårna.
Benen hårt snörda i dessa våldsamt höga, tofsprydda promenadkängor av smidigt grått handskskinn med jätteklackar och utskuren krage av blänkande lack, som trängde nästan upp i knävecken, voro praktfulla där de otåligt rörde sig framför tvättbordet.
På styltaktigt höga klackar vaggade hon fram i en kort taftkjol, som kom de välformade benen att synas ända långt ovanför de höga, halvvägs till de runda knäna gående kängskaften av utsöktaste handskskinn, raffinerat snörda på sidan och utskurna upptill, där eleganta tofsar hängde ned.
Enformigheten skavde som blöta sockor i ett par alltför löst snörda löparskor.
Med stigande upphetsning såg han knappar i metall och ben, en nål i ben, rester av spetsiga, snörda läderskor.
Som de här: böljande svarta byxor gjorda av ett tjockt, varmt tyg, en bekväm vit skjorta, en tjock tröja i grönt, blått och grått ylle, mjukt som en kattunges päls, och snörda läderkängor som inte klämmer i tårna.
Benen hårt snörda i dessa våldsamt höga, tofsprydda promenadkängor av smidigt grått handskskinn med jätteklackar och utskuren krage av blänkande lack, som trängde nästan upp i knävecken, voro praktfulla där de otåligt rörde sig framför tvättbordet.
På styltaktigt höga klackar vaggade hon fram i en kort taftkjol, som kom de välformade benen att synas ända långt ovanför de höga, halvvägs till de runda knäna gående kängskaften av utsöktaste handskskinn, raffinerat snörda på sidan och utskurna upptill, där eleganta tofsar hängde ned.
Han snörde på sig kängorna.
Tog på kängorna och snörde dem.
Hennes hjärta snörde sig krampaktigt samman.
Nere vid bryggan snörde han på sig skridskorna.
Paniken överväldigade mig, snörde ihop min strupe.
Snabbt snörde hon på sig skorna och lämnade lägenheten.
Det brann, tänkte jag och rädslan snörde åt mitt bröst.
Snabbt snörde han av sig skridskorna och lämnade dem på isen.
Han kände blodet pulsera i öronen och strupen snörde ihop sig.
Man hängde på sig sina rustningar och snörde fast sina vapenbälten.
Ja, sysslolösheten hade redan börjat, då Betty snörde av henne kängorna.
Det snörde samman om hans strupe, och han längtade själv efter att kunna gråta.
Han vände sig om, såg ner på förföljarna och snörde loss ett litet knyte från bältet.
Karl snörde upp pungen, höll upp öppningen för att titta vad som fanns i och stack sedan ned handen.
I kväll ska de i alla fall få vara ifred, tänkte Olivia och kände hur det snörde ihop sig i bröstet.
Hon visste inte hur det var att förlora allt, att vakna upp och känna hur ens mage snörde sig samman.
Vi lindade handlederna och snörde handskarna och började jabba och veva tills vi båda förlorade förståndet.
Hon var så lång och mager och kantig, fastän hon snörde sig så att en aning av höfter måste komma till synes.
En hunger efter ömhet, som han aldrig förr förnummit, kom hans strupe att kännas torr och snörde samman hans hals.
Han snörde istället fast Raskov, Raskovs hustru och deras tre barn runt handlederna och lät dem dingla från Solsalas murar levande.
”Du behöver inte bekymra dig för vad som ska hända när Britta kommer”, sa han när han satt på huk i hallen och snörde på sig skorna.
En vitklädd kvinna hoppade upp och ner nästan ända framme vid ringen, och Bobby gav henne en slängkyss innan två sekonder snörde på honom boxhandskarna.
Jag går ner till argentinarens bar, tänkte han, där kan jag kanske få lite mat, och han reste sig, snörde åt byxorna, det enda klädesplagg han bar, och försvann in i snåren.
Palms fötter rörde sig lätt över golvet och han förvånades över att konditionen räckte till fyra ronder innan han flåsande sjönk ned på en bänk och snörde av sig de svarta handskarna.
Vem fan som i så fall skulle vända sig till sådana där, tänkte Bäckström medan han med visst besvär snörde på sig sina nyinköpta joggingskor i akt och mening att promenera runt Kungsholmen.
I ett sista försök att ordna till det med Dominik klädde jag mig i min svarta korsett och snörde den så hårt jag kunde utan hjälp och prydde mig med mitt kvällsläppstift som var det han gillade bäst, på samma sätt som jag hade gjort under vår första natt tillsammans i vindsvåningen, och på samma sätt som han hade målat mig när jag spelat för honom och hans hemliga publik, målat bröstvårtorna och blygdläpparna knallröda.
Tog på kängorna och snörde dem.
Hennes hjärta snörde sig krampaktigt samman.
Nere vid bryggan snörde han på sig skridskorna.
Paniken överväldigade mig, snörde ihop min strupe.
Snabbt snörde hon på sig skorna och lämnade lägenheten.
Det brann, tänkte jag och rädslan snörde åt mitt bröst.
Snabbt snörde han av sig skridskorna och lämnade dem på isen.
Han kände blodet pulsera i öronen och strupen snörde ihop sig.
Man hängde på sig sina rustningar och snörde fast sina vapenbälten.
Ja, sysslolösheten hade redan börjat, då Betty snörde av henne kängorna.
Det snörde samman om hans strupe, och han längtade själv efter att kunna gråta.
Han vände sig om, såg ner på förföljarna och snörde loss ett litet knyte från bältet.
Karl snörde upp pungen, höll upp öppningen för att titta vad som fanns i och stack sedan ned handen.
I kväll ska de i alla fall få vara ifred, tänkte Olivia och kände hur det snörde ihop sig i bröstet.
Hon visste inte hur det var att förlora allt, att vakna upp och känna hur ens mage snörde sig samman.
Vi lindade handlederna och snörde handskarna och började jabba och veva tills vi båda förlorade förståndet.
Hon var så lång och mager och kantig, fastän hon snörde sig så att en aning av höfter måste komma till synes.
En hunger efter ömhet, som han aldrig förr förnummit, kom hans strupe att kännas torr och snörde samman hans hals.
Han snörde istället fast Raskov, Raskovs hustru och deras tre barn runt handlederna och lät dem dingla från Solsalas murar levande.
”Du behöver inte bekymra dig för vad som ska hända när Britta kommer”, sa han när han satt på huk i hallen och snörde på sig skorna.
En vitklädd kvinna hoppade upp och ner nästan ända framme vid ringen, och Bobby gav henne en slängkyss innan två sekonder snörde på honom boxhandskarna.
Jag går ner till argentinarens bar, tänkte han, där kan jag kanske få lite mat, och han reste sig, snörde åt byxorna, det enda klädesplagg han bar, och försvann in i snåren.
Palms fötter rörde sig lätt över golvet och han förvånades över att konditionen räckte till fyra ronder innan han flåsande sjönk ned på en bänk och snörde av sig de svarta handskarna.
Vem fan som i så fall skulle vända sig till sådana där, tänkte Bäckström medan han med visst besvär snörde på sig sina nyinköpta joggingskor i akt och mening att promenera runt Kungsholmen.
I ett sista försök att ordna till det med Dominik klädde jag mig i min svarta korsett och snörde den så hårt jag kunde utan hjälp och prydde mig med mitt kvällsläppstift som var det han gillade bäst, på samma sätt som jag hade gjort under vår första natt tillsammans i vindsvåningen, och på samma sätt som han hade målat mig när jag spelat för honom och hans hemliga publik, målat bröstvårtorna och blygdläpparna knallröda.
Ett snört och snöpt liv.
En vass ståltråd har snört ihop Lottas strupe.
Först hade han snört upp väskan, öppnat locket i tyg.
Läpparna känns kalla och domnade, strupen har snört ihop sig.
Man har tömt hans fickor, tagit ifrån honom livremmen, snört remmarna ur hans skor.
Du har dragit isär mina ben så långt det går och snört fast vristerna i stolsbenen.
När hon hade lyckats ta den på sig och snört den så hårt hon kunde såg hon att klockan redan var ett på natten.
En vass ståltråd har snört ihop Lottas strupe.
Först hade han snört upp väskan, öppnat locket i tyg.
Läpparna känns kalla och domnade, strupen har snört ihop sig.
Man har tömt hans fickor, tagit ifrån honom livremmen, snört remmarna ur hans skor.
Du har dragit isär mina ben så långt det går och snört fast vristerna i stolsbenen.
När hon hade lyckats ta den på sig och snört den så hårt hon kunde såg hon att klockan redan var ett på natten.
När solen höjer sig i gryningen, snör den ett gyllene rep om påsarna och kastar dem i havet.
Med en dov oroskänsla i kroppen söker hon rätt på livstycke, klänning och förkläde och snör dem på sig.
Benpiporna i vänster ben sticker ut i stövelskaftet, blodet pumpar ut i stöveln som lyckligtvis är hel, jag snör åt så hårt jag orkar om skaftet, får tag i mobiltelefonen och ringer till larmcentralen och får prata med en fullt fungerande larmoperatör.
Med en dov oroskänsla i kroppen söker hon rätt på livstycke, klänning och förkläde och snör dem på sig.
Benpiporna i vänster ben sticker ut i stövelskaftet, blodet pumpar ut i stöveln som lyckligtvis är hel, jag snör åt så hårt jag orkar om skaftet, får tag i mobiltelefonen och ringer till larmcentralen och får prata med en fullt fungerande larmoperatör.