Snava i en mening
Hon höll på att snava i den korta trappan ner till källardörren.
Han klättrade ner från berget och höll på att snava över en trädrot.
Han föste Bruno framför sig, höll på att snava på den trasiga stolen, men höll balansen.
Snava på vassa stenar, råka vilse i skymningen, höra de stora träden susa och tala med varandra.
Förvridna rötter fångade en och fick en att snava, våt ljung slog mot ens ben och ärttörne piskade och stacks.
Där tände hon den fluorescerande belysningen för att undvika att snava på bråten, falla och skära sig på glassplitter.
Bara en liten strimma ljus föll över golvet och gjorde det möjligt för Al att närma sig väskan utan att snava över något.
”… men man ska inte få sina medsystrar att falla och snava, Margareta, tänk på det!” säger han, och då är saken på något sätt avgjord.
Han kliver försiktigt över högar av tegel och glaskross – i den här stinkande djungeln vill han absolut inte snava – och ställer sig bakom busken.
Knut var så fokuserad på ljudet som kom från den lilla bersån längst nere vid häcken att han höll på att snava på Viktors cykel som låg på grusgången.
Agnes kunde nästan tänka sig den tredimensionella geometriska modell som hennes lilla underbarn hade byggt i sitt inre och som han nu använde sig av för att nå övervåningen utan att snava.
Hon vet att om hon skulle snava och ramla i så skulle det inte ta lång tid innan det iskalla vattnet paralyserade henne, hon skulle sjunka som en sten med den tjocka kappan och stövlarna fulla av svart vintervatten.
Han gick åt trappan; men han ryste, ty om hon verkligen var död, vad i herrans namn skulle han då med rummen? Hans fot höll på att snava över första trappsteget, han vände sig om till den gamla tjänarinnan, han ville fråga något, men tungan vägrade att lyda.
” Hon plockade fram pappersfoldern och läste högt: ”Resan ställdes ifrån Fläringe åt Hau, som var ¾ mil, där vi mest måste gå i fruktan att mista armar och ben, om hästen skulle snava; ty vägen låg endast över kalkflisor, som voro jämna med jorden, att man reste i största livsfara.
Han klättrade ner från berget och höll på att snava över en trädrot.
Han föste Bruno framför sig, höll på att snava på den trasiga stolen, men höll balansen.
Snava på vassa stenar, råka vilse i skymningen, höra de stora träden susa och tala med varandra.
Förvridna rötter fångade en och fick en att snava, våt ljung slog mot ens ben och ärttörne piskade och stacks.
Där tände hon den fluorescerande belysningen för att undvika att snava på bråten, falla och skära sig på glassplitter.
Bara en liten strimma ljus föll över golvet och gjorde det möjligt för Al att närma sig väskan utan att snava över något.
”… men man ska inte få sina medsystrar att falla och snava, Margareta, tänk på det!” säger han, och då är saken på något sätt avgjord.
Han kliver försiktigt över högar av tegel och glaskross – i den här stinkande djungeln vill han absolut inte snava – och ställer sig bakom busken.
Knut var så fokuserad på ljudet som kom från den lilla bersån längst nere vid häcken att han höll på att snava på Viktors cykel som låg på grusgången.
Agnes kunde nästan tänka sig den tredimensionella geometriska modell som hennes lilla underbarn hade byggt i sitt inre och som han nu använde sig av för att nå övervåningen utan att snava.
Hon vet att om hon skulle snava och ramla i så skulle det inte ta lång tid innan det iskalla vattnet paralyserade henne, hon skulle sjunka som en sten med den tjocka kappan och stövlarna fulla av svart vintervatten.
Han gick åt trappan; men han ryste, ty om hon verkligen var död, vad i herrans namn skulle han då med rummen? Hans fot höll på att snava över första trappsteget, han vände sig om till den gamla tjänarinnan, han ville fråga något, men tungan vägrade att lyda.
” Hon plockade fram pappersfoldern och läste högt: ”Resan ställdes ifrån Fläringe åt Hau, som var ¾ mil, där vi mest måste gå i fruktan att mista armar och ben, om hästen skulle snava; ty vägen låg endast över kalkflisor, som voro jämna med jorden, att man reste i största livsfara.
Han snavade och föll.
Hon snavade när hon klev ur.
Men så snavade han över något.
Sedan snavade han och föll omkull.
Petra snavade till i sina våta skor.
Jag snavade och råkade välta burken.
– Hon snavade väl och föll baklänges.
Lindas rullskridskor nästan snavade hon över.
Richardsson snavade i en skreva och gled bakåt.
När jag skulle gå iland vid Slussen snavade jag.
Hon snavade mot en sten och föll raklång i snön.
Han snavade vid diket, men kom upp på fötter igen.
Vi var ute på fotvandring, och jag snavade över en sten.
En liten flicka snavade framför hans fötter och började skrika.
En lömsk liten grop i gräset sög in hennes fot och hon snavade till.
Men så snavade han på mattan och slog ihjäl sig mot fönsterbrädan.
Så att vanligt folk inte snavade på honom eller ens behövde se honom.
Elisabeth backade ett par steg, snavade på någonting och föll baklänges.
Vi brottades, jag fick tag om nacken på honom och sedan liksom snavade jag.
Hon snavade till och var tvungen att ta stöd mot väggen för att inte falla omkull.
Det var svårt att ta sig fram, flera gånger snavade hon på rötter och lösa stenar.
Hästen snavade på ett hinder, hon kastades av och bröt vänstra benet på tre ställen.
Hans far haltade fort fram, snavade och föll, var rädd, såg krumma häxor och elaka troll.
Hon svor till riktigt okvinnligt när hon snavade över stockrännan, men svordomen hjälpte inte.
Hon drog sig sakta tillbaka mot garaget, snavade över en trasig regntunna, föll och blev liggande.
Som blindbockar rusade männen mot uppgångskappet, de snavade, de stötte ihop med varandra i mörkret.
Han lyckades hålla kvar sin bok den här gången, men snavade på fotpallen och var nära att tappa balansen.
Ludmila tänkte inte, hon tog spjärn och kastade sig ut ur bilen, snavade men kom upp igen och tog sats för att börja springa.
Ibland sjönko fötterna ned i mjuk mossa, ibland snavade de till över någon murken trädrot, som small av som ett dovt pistolskott.
Hon gick efter honom med hans käpp som han sa att han föredrog att inte använda inomhus, beredd att fånga upp honom om han snavade.
Bland det sönderbrända och ruttna träet låg bitar av trasig cement och de var vassa och kunde vara farliga om man snavade över dem.
Hon snavade när hon klev ur.
Men så snavade han över något.
Sedan snavade han och föll omkull.
Petra snavade till i sina våta skor.
Jag snavade och råkade välta burken.
– Hon snavade väl och föll baklänges.
Lindas rullskridskor nästan snavade hon över.
Richardsson snavade i en skreva och gled bakåt.
När jag skulle gå iland vid Slussen snavade jag.
Hon snavade mot en sten och föll raklång i snön.
Han snavade vid diket, men kom upp på fötter igen.
Vi var ute på fotvandring, och jag snavade över en sten.
En liten flicka snavade framför hans fötter och började skrika.
En lömsk liten grop i gräset sög in hennes fot och hon snavade till.
Men så snavade han på mattan och slog ihjäl sig mot fönsterbrädan.
Så att vanligt folk inte snavade på honom eller ens behövde se honom.
Elisabeth backade ett par steg, snavade på någonting och föll baklänges.
Vi brottades, jag fick tag om nacken på honom och sedan liksom snavade jag.
Hon snavade till och var tvungen att ta stöd mot väggen för att inte falla omkull.
Det var svårt att ta sig fram, flera gånger snavade hon på rötter och lösa stenar.
Hästen snavade på ett hinder, hon kastades av och bröt vänstra benet på tre ställen.
Hans far haltade fort fram, snavade och föll, var rädd, såg krumma häxor och elaka troll.
Hon svor till riktigt okvinnligt när hon snavade över stockrännan, men svordomen hjälpte inte.
Hon drog sig sakta tillbaka mot garaget, snavade över en trasig regntunna, föll och blev liggande.
Som blindbockar rusade männen mot uppgångskappet, de snavade, de stötte ihop med varandra i mörkret.
Han lyckades hålla kvar sin bok den här gången, men snavade på fotpallen och var nära att tappa balansen.
Ludmila tänkte inte, hon tog spjärn och kastade sig ut ur bilen, snavade men kom upp igen och tog sats för att börja springa.
Ibland sjönko fötterna ned i mjuk mossa, ibland snavade de till över någon murken trädrot, som small av som ett dovt pistolskott.
Hon gick efter honom med hans käpp som han sa att han föredrog att inte använda inomhus, beredd att fånga upp honom om han snavade.
Bland det sönderbrända och ruttna träet låg bitar av trasig cement och de var vassa och kunde vara farliga om man snavade över dem.
Hon måste ha snavat eller nåt när hon gick ut ur sovrummet.
Hon har hunnit till byggplatsen, snavat över någonting och ramlat.
– Ringer du till mig för att säga att du har snavat på nånting?.
Han pekade på väskan som stod mitt framför dörren, den som han snavat på.
Hon skulle snavat och fallit i gödselhögen, om inte Petra fattat tag i henne i sista stunden.
Inte heller kunde han förstå varför han brydde sig om att undersöka vad han egentligen hade snavat över.
Galningen hade vält några soptunnor när han flydde, men han hade inte snavat och hamnat bland det andra avskrädet.
De fick höra att det hade inträffat en olycka: hertigen hade snavat och ramlat, hans sår hade gått upp igen och tyvärr hade han dött.
Ett blodigt handavtryck på väggen ungefär där matvagnen stod förut tyder på att han har snavat till eller varit tvungen att stödja sig.
Jag förstår inte hur dom där murvlarna tänker? Skulle han ha snavat över någon låda som man gömt undan längst in i källaren kanske?.
Slutsats: Han hade snavat och ramlat och dött av kraftigt yttre våld och blodtappning – ett annat sätt att uttrycka att han hade förblött.
Vid en enskilt belägen gård i trakterna av Gunnarskog hade en stackars brandsläckarförsäljare träffat på sin baneman i form av en vresig herre som hade skyllt på att han hade snavat och ramlat så att ett skott hade brunnit av.
Emiren berättade att en man tydligen hade snavat så att han hade hamnat under en spårvagn, men som ung hade den här pojken varit oerhört duktig med hästar, och alltså inte en person av det slaget som skulle ha ramlat under ett fordon i rörelse.
Också om man på något sätt kunde dölja dem genom en listig iscensättning, skulle ingen tro på att Victoria hade dödats när hon snavat så olyckligt och att Vanadium, när han rusade fram till henne, också halkat och fått dödande huvudskador.
Men, svarade emirens man, det stämde, så många som nio personer hade sett olyckan, och alla dessa menade att mannen helt enkelt hade snavat framför spårvagnen, något som kunde ha hänt vem som helst, oavsett hur säker på foten han hade varit som elvaåring.
Andrej Darsjevin är stor, tänker Malin, minns hur Waldemar slog honom, hur en läkare varit där och plåstrat om hans näsa för andra gången på en dag, hur de sagt att han snavat, förvärrat de skador han fick i jakten och hur läkaren inte verkat tro dem, men inte heller bry sig ett dugg om hallickens väl och ve.
Ända sedan det till synes spontana överfallet i omklädningsrummet hade Ben Diehl kanske hoppats att det inte skulle upprepas, för han hade skamset förstått Krulls vrede och han hade inte anmält honom till pojkarnas gymnastiklärare eller till någon annan lärare, han hade inte ens talat om det för sin egen mor, utan övertygande självironiskt förklarat att han hade snavat över en bänk i omklädningsrummet och ramlat mot ett skåp.
Hon har hunnit till byggplatsen, snavat över någonting och ramlat.
– Ringer du till mig för att säga att du har snavat på nånting?.
Han pekade på väskan som stod mitt framför dörren, den som han snavat på.
Hon skulle snavat och fallit i gödselhögen, om inte Petra fattat tag i henne i sista stunden.
Inte heller kunde han förstå varför han brydde sig om att undersöka vad han egentligen hade snavat över.
Galningen hade vält några soptunnor när han flydde, men han hade inte snavat och hamnat bland det andra avskrädet.
De fick höra att det hade inträffat en olycka: hertigen hade snavat och ramlat, hans sår hade gått upp igen och tyvärr hade han dött.
Ett blodigt handavtryck på väggen ungefär där matvagnen stod förut tyder på att han har snavat till eller varit tvungen att stödja sig.
Jag förstår inte hur dom där murvlarna tänker? Skulle han ha snavat över någon låda som man gömt undan längst in i källaren kanske?.
Slutsats: Han hade snavat och ramlat och dött av kraftigt yttre våld och blodtappning – ett annat sätt att uttrycka att han hade förblött.
Vid en enskilt belägen gård i trakterna av Gunnarskog hade en stackars brandsläckarförsäljare träffat på sin baneman i form av en vresig herre som hade skyllt på att han hade snavat och ramlat så att ett skott hade brunnit av.
Emiren berättade att en man tydligen hade snavat så att han hade hamnat under en spårvagn, men som ung hade den här pojken varit oerhört duktig med hästar, och alltså inte en person av det slaget som skulle ha ramlat under ett fordon i rörelse.
Också om man på något sätt kunde dölja dem genom en listig iscensättning, skulle ingen tro på att Victoria hade dödats när hon snavat så olyckligt och att Vanadium, när han rusade fram till henne, också halkat och fått dödande huvudskador.
Men, svarade emirens man, det stämde, så många som nio personer hade sett olyckan, och alla dessa menade att mannen helt enkelt hade snavat framför spårvagnen, något som kunde ha hänt vem som helst, oavsett hur säker på foten han hade varit som elvaåring.
Andrej Darsjevin är stor, tänker Malin, minns hur Waldemar slog honom, hur en läkare varit där och plåstrat om hans näsa för andra gången på en dag, hur de sagt att han snavat, förvärrat de skador han fick i jakten och hur läkaren inte verkat tro dem, men inte heller bry sig ett dugg om hallickens väl och ve.
Ända sedan det till synes spontana överfallet i omklädningsrummet hade Ben Diehl kanske hoppats att det inte skulle upprepas, för han hade skamset förstått Krulls vrede och han hade inte anmält honom till pojkarnas gymnastiklärare eller till någon annan lärare, han hade inte ens talat om det för sin egen mor, utan övertygande självironiskt förklarat att han hade snavat över en bänk i omklädningsrummet och ramlat mot ett skåp.
Erik snavar och kommer upp igen.
Hon snavar på en grästuva, vacklar till och är nära att ramla omkull.
Han backar skrattande och snavar, faller på rygg och försvinner in under den lösa snön.
Han rullar åt sidan och kommer upp, blod rinner ner i hans ena öga, han snavar och tar stöd mot en bil.
När han försöker ruska loss både tejp och byggplast snavar han bakåt och drar med sig ännu mer av den.
Känslobortfallet gör så att han snavar till, stöter axeln mot kanten, tar stöd och kliver över en snövall.
Halvvägs fram till övningsområdet snavar hon över en liten gran och gör en kullerbytta ner i gyttjan på marken.
”Jag tänker på dig”, säger jag och min röst, som på sistone blivit så opålitlig, snavar på det sista ordet.
Allt blir vitt, han tappar balansen och brakar in i väggen innan han snavar över skorna och faller huvudstupa framåt.
Han tar ett steg bakåt, snavar, tappar kameran, slår ut med armen för att hålla balansen och välter en klädhängare.
På undervisningen i tyska snavar jag över ett citat av Friedrich Nietzsche, Was Dich nicht umbringt, macht Dich nur stärker.
Malin frigör sig från sin dotters hand, lägger i stället armen om henne, drar henne tätt intill sig så att de snavar fram längs den upplysta stadsgatan.
Gräsmattan har tillägnat sig några fler exemplar av Bush Falls sedan imorse, och eftersom jag inte kan slita blicken från Lucy snavar jag nästan på ett av dem när jag går uppför gången.
Vi tappade saker, stötte ihop med saker, fick blåmärken och skärsår och vi brände oss som om vi drabbats av någon okänd neurologisk åkomma; för det mesta var det mindre missöden och man skulle ha kunnat tycka att de var komiska – som när någon välter ett paket Cheerios så att små veteringar sprids ut över golvet eller tar miste på avståndet och snavar i trappan – men det hade börjat dyka upp mystiska bucklor i mors bil, repor och märken och jag visste att mor hade fått ”böta” för någon trafikförseelse eftersom jag hittade boten som råkat hamna i en kökslåda tillsammans med hopvikta papperspåsar.
Hon snavar på en grästuva, vacklar till och är nära att ramla omkull.
Han backar skrattande och snavar, faller på rygg och försvinner in under den lösa snön.
Han rullar åt sidan och kommer upp, blod rinner ner i hans ena öga, han snavar och tar stöd mot en bil.
När han försöker ruska loss både tejp och byggplast snavar han bakåt och drar med sig ännu mer av den.
Känslobortfallet gör så att han snavar till, stöter axeln mot kanten, tar stöd och kliver över en snövall.
Halvvägs fram till övningsområdet snavar hon över en liten gran och gör en kullerbytta ner i gyttjan på marken.
”Jag tänker på dig”, säger jag och min röst, som på sistone blivit så opålitlig, snavar på det sista ordet.
Allt blir vitt, han tappar balansen och brakar in i väggen innan han snavar över skorna och faller huvudstupa framåt.
Han tar ett steg bakåt, snavar, tappar kameran, slår ut med armen för att hålla balansen och välter en klädhängare.
På undervisningen i tyska snavar jag över ett citat av Friedrich Nietzsche, Was Dich nicht umbringt, macht Dich nur stärker.
Malin frigör sig från sin dotters hand, lägger i stället armen om henne, drar henne tätt intill sig så att de snavar fram längs den upplysta stadsgatan.
Gräsmattan har tillägnat sig några fler exemplar av Bush Falls sedan imorse, och eftersom jag inte kan slita blicken från Lucy snavar jag nästan på ett av dem när jag går uppför gången.
Vi tappade saker, stötte ihop med saker, fick blåmärken och skärsår och vi brände oss som om vi drabbats av någon okänd neurologisk åkomma; för det mesta var det mindre missöden och man skulle ha kunnat tycka att de var komiska – som när någon välter ett paket Cheerios så att små veteringar sprids ut över golvet eller tar miste på avståndet och snavar i trappan – men det hade börjat dyka upp mystiska bucklor i mors bil, repor och märken och jag visste att mor hade fått ”böta” för någon trafikförseelse eftersom jag hittade boten som råkat hamna i en kökslåda tillsammans med hopvikta papperspåsar.