Snaggen i en mening
Hon kände inte till Snaggen.
Den där snaggen får dig att se tuffare ut på nåt vis.
Snaggen kom närmare och var nu bara en meter bakom Maryann Morris bedrövade ande.
Den svarta snaggen som vi hade hört så mycket om hade uppenbarligen varit en peruk.
”De ska just framträda”, sade jag till henne, fast alla andar utom Snaggen hade försvunnit.
Det var en otäck typ, ända från snaggen ner till de välputsade svarta skorna lyste elakheten.
Jag kände omedelbart igen den korta snaggen och de vackra kraftiga ansiktsdragen – det var Majakovskij.
Kastar en hastig blick i spegeln, drar med handen över snaggen, blir sedan stående oväntat förlägen i dörröppningen.
Snaggen slet i luften med händerna, som om han försökte klösa sig tillbaka genom slöjan som skilde honom från de levandes värld.
Snaggen slungade energiviggar från händerna, och när han gav ifrån sig ytterligare ett tyst tjut vällde koncentriska energicirklar fram ur hans öppna mun.
Inspirerad av Datura och full av ny energi ryckte det spastiskt i Snaggen som om han piskades med hundratals piskor eller plågades av den ena elektriska stöten efter den andra.
När Snaggen tappade andan, när de muntra tre slutade upp att klamra sig fast vid golvet och vågade höja på huvudet skulle de förvänta sig att hitta mig i den närmaste omgivningen.
Snaggen var mer än rasande, han närmade sig blint raseri och kastade huvudet bakåt och tjöt, men ljudet var instängt tillsammans med honom i området mellan här och någon annanstans.
Tack vare min begynnande flint och den nykomponerade snaggen är det inte så mycket att ta bort men det är ändå besvärligt och jag får en del småsår innan nacke och huvud glänser kala.
Fast cocktailservitrisen bara begravde ansiktet i händerna och uthärdade de giftiga anklagelserna blängde Snaggen på Datura, och hans ansiktsuttryck hettades upp från sjudande till kokande vrede.
Medan Snaggen högljutt gav uttryck för sin frustration i dunklet bakom oss skyndade vi vidare mycket snabbare än jag kunnat göra på egen hand, passerade förbi hinder istället för att klättra över dem och tvekade aldrig av fruktan att ramla.
Snaggen gick omkring, vände sig om, gick omkring igen, runt, runt, som fångad i en bur, som om han var mer än uthärdligt frustrerad av att vara inspärrad, och han slog ihop händerna hårt nog för att knäcka knogar mot knogar om han hade varit en materiell närvaro, men från hans andeform hördes inte så mycket som ett ljud.
Fast jag aldrig hade kunnat frambesvärja de här andarna i ett tillräckligt materiellt tillstånd för att Datura skulle ha kunnat se dem hade jag hoppats att Snaggen, med sin stora poltergeistpotential, skulle erbjuda ett spektakel som inte bara underhöll mina tillfångatagare utan också distraherade dem så totalt att jag kanske skulle komma undan.
När väl en så kraftfull poltergeist som Snaggen har överlämnat sig åt det våldsamma frigörandet av uppdämt raseri kommer den med sällsynta undantag att fortsätta att rasa okontrollerat tills den har tömt sig själv – på i stort sett samma sätt som den vanliga, osammanhängande rapstjärnan som blir helt galen på den årliga Vibe-prisutdelningen.
Den där snaggen får dig att se tuffare ut på nåt vis.
Snaggen kom närmare och var nu bara en meter bakom Maryann Morris bedrövade ande.
Den svarta snaggen som vi hade hört så mycket om hade uppenbarligen varit en peruk.
”De ska just framträda”, sade jag till henne, fast alla andar utom Snaggen hade försvunnit.
Det var en otäck typ, ända från snaggen ner till de välputsade svarta skorna lyste elakheten.
Jag kände omedelbart igen den korta snaggen och de vackra kraftiga ansiktsdragen – det var Majakovskij.
Kastar en hastig blick i spegeln, drar med handen över snaggen, blir sedan stående oväntat förlägen i dörröppningen.
Snaggen slet i luften med händerna, som om han försökte klösa sig tillbaka genom slöjan som skilde honom från de levandes värld.
Snaggen slungade energiviggar från händerna, och när han gav ifrån sig ytterligare ett tyst tjut vällde koncentriska energicirklar fram ur hans öppna mun.
Inspirerad av Datura och full av ny energi ryckte det spastiskt i Snaggen som om han piskades med hundratals piskor eller plågades av den ena elektriska stöten efter den andra.
När Snaggen tappade andan, när de muntra tre slutade upp att klamra sig fast vid golvet och vågade höja på huvudet skulle de förvänta sig att hitta mig i den närmaste omgivningen.
Snaggen var mer än rasande, han närmade sig blint raseri och kastade huvudet bakåt och tjöt, men ljudet var instängt tillsammans med honom i området mellan här och någon annanstans.
Tack vare min begynnande flint och den nykomponerade snaggen är det inte så mycket att ta bort men det är ändå besvärligt och jag får en del småsår innan nacke och huvud glänser kala.
Fast cocktailservitrisen bara begravde ansiktet i händerna och uthärdade de giftiga anklagelserna blängde Snaggen på Datura, och hans ansiktsuttryck hettades upp från sjudande till kokande vrede.
Medan Snaggen högljutt gav uttryck för sin frustration i dunklet bakom oss skyndade vi vidare mycket snabbare än jag kunnat göra på egen hand, passerade förbi hinder istället för att klättra över dem och tvekade aldrig av fruktan att ramla.
Snaggen gick omkring, vände sig om, gick omkring igen, runt, runt, som fångad i en bur, som om han var mer än uthärdligt frustrerad av att vara inspärrad, och han slog ihop händerna hårt nog för att knäcka knogar mot knogar om han hade varit en materiell närvaro, men från hans andeform hördes inte så mycket som ett ljud.
Fast jag aldrig hade kunnat frambesvärja de här andarna i ett tillräckligt materiellt tillstånd för att Datura skulle ha kunnat se dem hade jag hoppats att Snaggen, med sin stora poltergeistpotential, skulle erbjuda ett spektakel som inte bara underhöll mina tillfångatagare utan också distraherade dem så totalt att jag kanske skulle komma undan.
När väl en så kraftfull poltergeist som Snaggen har överlämnat sig åt det våldsamma frigörandet av uppdämt raseri kommer den med sällsynta undantag att fortsätta att rasa okontrollerat tills den har tömt sig själv – på i stort sett samma sätt som den vanliga, osammanhängande rapstjärnan som blir helt galen på den årliga Vibe-prisutdelningen.
– Inte snagg väl?.
Två solbrända snagg – typiska federalare.
Det elaka ljuset i kafferummet lyste igenom hans snagg och blottade skalpen.
Han hade ett vekt ansikte med kort ljusblond snagg, men gav på det hela taget ett mycket potent intryck.
På mig verkade han som något slags halvgangster, han hade tatueringar och snagg, och det var helt klart han som angav tonen.
Barnets huvud var nästan skalligt med kort snagg och det blödde och barnets ögon tycktes förvirrade, som om det inte förstod någonting.
Med snagg, solglasögon, svart t-shirt, jeans, stövlar och skinnjacka och med hjälmen under armen är det inte många som direkt känner igen mig.
Hans bröder – alla med likadan snagg och var sin äkta diamant i vänstra örsnibben – hoppar och skuttar i vattnet tillsammans med andra pojkar från samma bostadsområde.
På skrivbordet, nästan som om han kommit på det i sista stund, stod ett gammalt kort på Dugan och hans fru där de kramar om två små pojkar med snagg, olycklig uppsyn och pappas mörka ögon.
Män som klär ut sig för att se onda ut blir lika misstänkta för att vara nördar som de män som har snagg, sköldpaddsskalglasögon, byxor som går en dryg decimeter över naveln och slutar en knapp decimeter ovanför skorna, och som kör omkring med texten JAR JAR BINKS RULES på kofångaren.
Jag hade mörkare hy än nästan allesammans men talade deras språk dåligt och min klädstil var ännu sämre – mina jeans var för tajta, mina Doc Martens var inte Tims och det dröjde ett tag innan jag klippte av mig min yviga Hendrixafro och bytte frisyr till den modifierade snagg, kort bak och längre fram, som jag behöll så länge jag var kvar.
Sean var med sin kraftiga haka, platinablonda snagg och mörka, smala ögon, som ständigt glimmade med en liten gnutta illvilja, en notorisk mobbare som i stort sett fick gå ostraffad, antingen på grund av sin status som stjärnforward i Cougars eller på grund av att det ryktades om att hans farsa jobbade för Frankie the Shoe, en beryktad lokal gangster.
Två solbrända snagg – typiska federalare.
Det elaka ljuset i kafferummet lyste igenom hans snagg och blottade skalpen.
Han hade ett vekt ansikte med kort ljusblond snagg, men gav på det hela taget ett mycket potent intryck.
På mig verkade han som något slags halvgangster, han hade tatueringar och snagg, och det var helt klart han som angav tonen.
Barnets huvud var nästan skalligt med kort snagg och det blödde och barnets ögon tycktes förvirrade, som om det inte förstod någonting.
Med snagg, solglasögon, svart t-shirt, jeans, stövlar och skinnjacka och med hjälmen under armen är det inte många som direkt känner igen mig.
Hans bröder – alla med likadan snagg och var sin äkta diamant i vänstra örsnibben – hoppar och skuttar i vattnet tillsammans med andra pojkar från samma bostadsområde.
På skrivbordet, nästan som om han kommit på det i sista stund, stod ett gammalt kort på Dugan och hans fru där de kramar om två små pojkar med snagg, olycklig uppsyn och pappas mörka ögon.
Män som klär ut sig för att se onda ut blir lika misstänkta för att vara nördar som de män som har snagg, sköldpaddsskalglasögon, byxor som går en dryg decimeter över naveln och slutar en knapp decimeter ovanför skorna, och som kör omkring med texten JAR JAR BINKS RULES på kofångaren.
Jag hade mörkare hy än nästan allesammans men talade deras språk dåligt och min klädstil var ännu sämre – mina jeans var för tajta, mina Doc Martens var inte Tims och det dröjde ett tag innan jag klippte av mig min yviga Hendrixafro och bytte frisyr till den modifierade snagg, kort bak och längre fram, som jag behöll så länge jag var kvar.
Sean var med sin kraftiga haka, platinablonda snagg och mörka, smala ögon, som ständigt glimmade med en liten gnutta illvilja, en notorisk mobbare som i stort sett fick gå ostraffad, antingen på grund av sin status som stjärnforward i Cougars eller på grund av att det ryktades om att hans farsa jobbade för Frankie the Shoe, en beryktad lokal gangster.