Snärtat i en mening
Emir tystnade lika hastigt som om hans far snärtat till honom på kinden.
Brevet om att Thomas skulle komma tillbaka hade på nytt snärtat till hennes längtan och fått den att vrida sig inom henne.
Snärtat upp den längs ena vaden, klämt fast den i knävecket, släppt över den på andra vristen och låtit den fortsätta upp mot nacken där ….
Brevet om att Thomas skulle komma tillbaka hade på nytt snärtat till hennes längtan och fått den att vrida sig inom henne.
Snärtat upp den längs ena vaden, klämt fast den i knävecket, släppt över den på andra vristen och låtit den fortsätta upp mot nacken där ….
Mamman hans var en riktig liten snärta.
Jacobs hand flög ut för att snärta till Quil i bakhuvudet.
Svansen svart och höjd till att snärta, ögonen smala och glimmande.
Okej? sa Hero med en röst som såg ut att snärta honom i ansiktet.
”Vad skulle du kunna göra med den mer än att snärta till mig i ändan?”.
Hon låter inte som nån liten snärta, som dom andra som sjunger den där popen.
Innan mästerdomptören där framme hann snärta till med piskan reste sig John Wallin.
I en sista kraftansträngning lyckades mannen få upp handen och snärta till hunden över nosen.
När Danny var sex hade han brutit höger handled genom att snärta med handleden när han gav i Svarte Petter.
Paul brukade göra ett mål utav två särade fingrar på kanten av sin bönbok och jag försökte snärta in mitt hopskrynklade kolapapper.
En av Lagers ovanor var att rätt som det var rycka åt sig en pil från stället på skrivbordet och med en knyck på handleden snärta iväg den mot tavlan.
Det förekom också lekar där någon fick vara lärare och snärta till de andra på fingrarna, så att de grät på låtsas över olika överträdelser och dumheter.
Jacobs hand flög ut för att snärta till Quil i bakhuvudet.
Svansen svart och höjd till att snärta, ögonen smala och glimmande.
Okej? sa Hero med en röst som såg ut att snärta honom i ansiktet.
”Vad skulle du kunna göra med den mer än att snärta till mig i ändan?”.
Hon låter inte som nån liten snärta, som dom andra som sjunger den där popen.
Innan mästerdomptören där framme hann snärta till med piskan reste sig John Wallin.
I en sista kraftansträngning lyckades mannen få upp handen och snärta till hunden över nosen.
När Danny var sex hade han brutit höger handled genom att snärta med handleden när han gav i Svarte Petter.
Paul brukade göra ett mål utav två särade fingrar på kanten av sin bönbok och jag försökte snärta in mitt hopskrynklade kolapapper.
En av Lagers ovanor var att rätt som det var rycka åt sig en pil från stället på skrivbordet och med en knyck på handleden snärta iväg den mot tavlan.
Det förekom också lekar där någon fick vara lärare och snärta till de andra på fingrarna, så att de grät på låtsas över olika överträdelser och dumheter.
Leah snärtade med svansen.
Flaggorna snärtade i vinden.
”En gaffel snärtade till?”.
Hennes svar snärtade som en örfil.
Jag snärtade till honom över handen.
Han snärtade i en perfekt rak rörelse.
Snärtade alkisgubben en gång mot nacken.
”Tänk!” Ordet snärtade som från en piska.
Han snärtade till med handleden och slängde stenen.
Innebörden i dem snärtade honom som toppen av en piska.
Han snärtade med vapnet och träffade killen i bakhuvudet.
Vladislav snärtade iväg telefonen över skrivbordet intill.
En ung herre snärtade med piskan och höll in de präktiga hästarna.
I munstycket höll en galen furir och det iskalla vattnet snärtade mot kroppen.
Plötsligt och helt utan förvarning snärtade han fram huvudet i en dansk skalle.
Killen var verkligen ett proffs, snärtade med styrka när han drog tillbaka armen.
Dock inte denna gång, presidenten snärtade iväg blicken åt socialministerns håll.
Den svartklädde stod plötsligt framför honom och snärtade handskarna över hans mun.
Hon snärtade till med tummen och fick fram ett uppslag med två nakna blondiner i helfigur.
Det skarpa ljudet när handskarna snärtade på plats runt hans handleder lät olycksbådande.
Centern tillbaka till högerforward som snärtade till pucken med baksidan av klubban, in i mål.
Han nådde inte fram, utan fingertopparna snärtade bara till och gjorde en lätt rodnad på hennes kind.
Hon berättade att hon skulle resa bort i tjänsten, men bara ett par dagar, och Tove snärtade tillbaka:.
Jag fiskade upp tre mynt och snärtade upp dem i luften så att de klingade mot bordsskivan och studsade åt olika håll.
Spetsen på kroksabeln ven förbi mitt ansikte så tätt att en liten flik av det skinn som sabeln virats in i snärtade mot min näsa och kind.
»Och varje bunt motsvarar femtio Baht, alltså var och en av dessa är värda en Baht«, fortsatte han och snärtade till med fingret på bunten.
Den gamle mannens huvud snärtade bakåt, och ett ögonblick tecknade blodet en gloria runt hans ansikte innan han långsamt segnade ner till golvet.
Vadium snärtade upp slanten i luften, fångade den i vänstra handen och fortsatte vända den över knogarna lika snabbt och elegant som han gjort med högra handen.
Satt det i generna? Var det reptilhjärnan som snärtade med svansen i deras undermedvetna? Var det, kort sagt, det gamla Urhavet som plaskade runt nere i själen?.
Det var länge sedan han spontant brutit några ben, som när han vid sex års ålder hade knäckt handleden för att han snärtade för hårt när han gav i Svarte Petter.
Han snärtade med handen i luften ett par gånger för att försöka få bort dem, men resignerade och lät uppmärksamheten återvända till solfjädern av papper på skrivbordet.
Flaggorna snärtade i vinden.
”En gaffel snärtade till?”.
Hennes svar snärtade som en örfil.
Jag snärtade till honom över handen.
Han snärtade i en perfekt rak rörelse.
Snärtade alkisgubben en gång mot nacken.
”Tänk!” Ordet snärtade som från en piska.
Han snärtade till med handleden och slängde stenen.
Innebörden i dem snärtade honom som toppen av en piska.
Han snärtade med vapnet och träffade killen i bakhuvudet.
Vladislav snärtade iväg telefonen över skrivbordet intill.
En ung herre snärtade med piskan och höll in de präktiga hästarna.
I munstycket höll en galen furir och det iskalla vattnet snärtade mot kroppen.
Plötsligt och helt utan förvarning snärtade han fram huvudet i en dansk skalle.
Killen var verkligen ett proffs, snärtade med styrka när han drog tillbaka armen.
Dock inte denna gång, presidenten snärtade iväg blicken åt socialministerns håll.
Den svartklädde stod plötsligt framför honom och snärtade handskarna över hans mun.
Hon snärtade till med tummen och fick fram ett uppslag med två nakna blondiner i helfigur.
Det skarpa ljudet när handskarna snärtade på plats runt hans handleder lät olycksbådande.
Centern tillbaka till högerforward som snärtade till pucken med baksidan av klubban, in i mål.
Han nådde inte fram, utan fingertopparna snärtade bara till och gjorde en lätt rodnad på hennes kind.
Hon berättade att hon skulle resa bort i tjänsten, men bara ett par dagar, och Tove snärtade tillbaka:.
Jag fiskade upp tre mynt och snärtade upp dem i luften så att de klingade mot bordsskivan och studsade åt olika håll.
Spetsen på kroksabeln ven förbi mitt ansikte så tätt att en liten flik av det skinn som sabeln virats in i snärtade mot min näsa och kind.
»Och varje bunt motsvarar femtio Baht, alltså var och en av dessa är värda en Baht«, fortsatte han och snärtade till med fingret på bunten.
Den gamle mannens huvud snärtade bakåt, och ett ögonblick tecknade blodet en gloria runt hans ansikte innan han långsamt segnade ner till golvet.
Vadium snärtade upp slanten i luften, fångade den i vänstra handen och fortsatte vända den över knogarna lika snabbt och elegant som han gjort med högra handen.
Satt det i generna? Var det reptilhjärnan som snärtade med svansen i deras undermedvetna? Var det, kort sagt, det gamla Urhavet som plaskade runt nere i själen?.
Det var länge sedan han spontant brutit några ben, som när han vid sex års ålder hade knäckt handleden för att han snärtade för hårt när han gav i Svarte Petter.
Han snärtade med handen i luften ett par gånger för att försöka få bort dem, men resignerade och lät uppmärksamheten återvända till solfjädern av papper på skrivbordet.
läderpiska som hon snärtar i luften med.
Hennes ord kommer i korta, bittra snärtar.
Per smackar med munnen och snärtar till med tömmarna.
Hon snärtar upp sin mobil som en revolver och vänder ryggen åt oss.
Han snärtar fimpen mellan fötterna och över kanten och vi iakttar hur den faller.
Nya snärtar mot kartan inskärpte det sagda, varpå talaren lät pinnen sjunka mot golvet.
Och mor snärtar till med piskan i luften så att hästen sätter fart och vagnen rullar iväg.
Just när far snärtar till med piskan för att få fart på vallacken kommer mor ut genom porten.
«Kanske en rosett i håret eller så?» Han snärtar till min fläta och jag slår bort hans hand.
”Jag har tänkt att jag ska byta ut den där ringsignalen”, säger han och snärtar upp locket på den.
Per snärtar till med tyglarna, så hårt att hästen gnäggar förskräckt och frustande sätter av i galopp.
Han tar ett sista bloss på cigaretten, snärtar den vant förbi mig och den försvinner omedelbart ner i den strida vattenfallskulissen.
En bonde håller in hästarna och glor lystet mot konstapeln och vagnen där bakom, han pekar och vänder sig till någon som sitter bredvid på kuskbocken, men så kommer ett annat ekipage skramlande och vill fram, och det växlas ett antal hårda ord innan bonden snärtar förargat med tömmarna och åker vidare.
Hennes ord kommer i korta, bittra snärtar.
Per smackar med munnen och snärtar till med tömmarna.
Hon snärtar upp sin mobil som en revolver och vänder ryggen åt oss.
Han snärtar fimpen mellan fötterna och över kanten och vi iakttar hur den faller.
Nya snärtar mot kartan inskärpte det sagda, varpå talaren lät pinnen sjunka mot golvet.
Och mor snärtar till med piskan i luften så att hästen sätter fart och vagnen rullar iväg.
Just när far snärtar till med piskan för att få fart på vallacken kommer mor ut genom porten.
«Kanske en rosett i håret eller så?» Han snärtar till min fläta och jag slår bort hans hand.
”Jag har tänkt att jag ska byta ut den där ringsignalen”, säger han och snärtar upp locket på den.
Per snärtar till med tyglarna, så hårt att hästen gnäggar förskräckt och frustande sätter av i galopp.
Han tar ett sista bloss på cigaretten, snärtar den vant förbi mig och den försvinner omedelbart ner i den strida vattenfallskulissen.
En bonde håller in hästarna och glor lystet mot konstapeln och vagnen där bakom, han pekar och vänder sig till någon som sitter bredvid på kuskbocken, men så kommer ett annat ekipage skramlande och vill fram, och det växlas ett antal hårda ord innan bonden snärtar förargat med tömmarna och åker vidare.