Snärt i en mening
Kniven högg med en snärt.
Hos Lewin kom det med snärt.
Varje ord följdes av en blöt snärt.
Hon kände själv en kraftig snärt av elchocken fortplanta sig genom den arm som Niedermann höll fast.
I samma stund som hajen dundrade ner genom ytan igen och åter spände linan, skar han av den med en snärt.
Tillbaka får han böteslappen, avriven från blocket med en snärt och sedan åker mc-polisen därifrån utan ett ord.
Det hörs ett vinande ljud och sedan en mjuk snärt, och Mikey stapplar bakåt med ett rött färgstänk på tröjan.
Men när trampet och klirret annonserade den stora divans entré, kom Heydrich genast på fötter med en spänstig snärt i sina långa ben.
En liten snärt från vardagen för att skicka honom i en annan riktning, bort från kvinnorna på nätterna och, framför allt, bort från Vanja på dagarna.
Det blev det alltid och ganska ofta eftersom vi mest sysslade med att springa runt och hoppa över olika läderklädda plintar och bänkar, där de fetare gossarna i klassen punktligt fastnade och omgående fick hjälp på vägen med läderremmen och en uppfriskande snärt i baken eller över ryggen.
Hon hade knappast ännu fått tillbaka krafterna efter sjukdomen, hon var djupt orolig för hur det hade gått för Otto, som hon inte hade hört ett dugg om, och så det skymfliga i att få ta emot örfilar som ett ouppmärksamt skolbarn, allt detta gjorde henne förströdd, och där fick hon en ny snärt av kommissarie Laubs slappa, beniga fingrar.
Hos Lewin kom det med snärt.
Varje ord följdes av en blöt snärt.
Hon kände själv en kraftig snärt av elchocken fortplanta sig genom den arm som Niedermann höll fast.
I samma stund som hajen dundrade ner genom ytan igen och åter spände linan, skar han av den med en snärt.
Tillbaka får han böteslappen, avriven från blocket med en snärt och sedan åker mc-polisen därifrån utan ett ord.
Det hörs ett vinande ljud och sedan en mjuk snärt, och Mikey stapplar bakåt med ett rött färgstänk på tröjan.
Men när trampet och klirret annonserade den stora divans entré, kom Heydrich genast på fötter med en spänstig snärt i sina långa ben.
En liten snärt från vardagen för att skicka honom i en annan riktning, bort från kvinnorna på nätterna och, framför allt, bort från Vanja på dagarna.
Det blev det alltid och ganska ofta eftersom vi mest sysslade med att springa runt och hoppa över olika läderklädda plintar och bänkar, där de fetare gossarna i klassen punktligt fastnade och omgående fick hjälp på vägen med läderremmen och en uppfriskande snärt i baken eller över ryggen.
Hon hade knappast ännu fått tillbaka krafterna efter sjukdomen, hon var djupt orolig för hur det hade gått för Otto, som hon inte hade hört ett dugg om, och så det skymfliga i att få ta emot örfilar som ett ouppmärksamt skolbarn, allt detta gjorde henne förströdd, och där fick hon en ny snärt av kommissarie Laubs slappa, beniga fingrar.
läderpiska som hon snärtar i luften med.
Hennes ord kommer i korta, bittra snärtar.
Per smackar med munnen och snärtar till med tömmarna.
Hon snärtar upp sin mobil som en revolver och vänder ryggen åt oss.
Han snärtar fimpen mellan fötterna och över kanten och vi iakttar hur den faller.
Nya snärtar mot kartan inskärpte det sagda, varpå talaren lät pinnen sjunka mot golvet.
Och mor snärtar till med piskan i luften så att hästen sätter fart och vagnen rullar iväg.
Just när far snärtar till med piskan för att få fart på vallacken kommer mor ut genom porten.
«Kanske en rosett i håret eller så?» Han snärtar till min fläta och jag slår bort hans hand.
”Jag har tänkt att jag ska byta ut den där ringsignalen”, säger han och snärtar upp locket på den.
Per snärtar till med tyglarna, så hårt att hästen gnäggar förskräckt och frustande sätter av i galopp.
Han tar ett sista bloss på cigaretten, snärtar den vant förbi mig och den försvinner omedelbart ner i den strida vattenfallskulissen.
En bonde håller in hästarna och glor lystet mot konstapeln och vagnen där bakom, han pekar och vänder sig till någon som sitter bredvid på kuskbocken, men så kommer ett annat ekipage skramlande och vill fram, och det växlas ett antal hårda ord innan bonden snärtar förargat med tömmarna och åker vidare.
Hennes ord kommer i korta, bittra snärtar.
Per smackar med munnen och snärtar till med tömmarna.
Hon snärtar upp sin mobil som en revolver och vänder ryggen åt oss.
Han snärtar fimpen mellan fötterna och över kanten och vi iakttar hur den faller.
Nya snärtar mot kartan inskärpte det sagda, varpå talaren lät pinnen sjunka mot golvet.
Och mor snärtar till med piskan i luften så att hästen sätter fart och vagnen rullar iväg.
Just när far snärtar till med piskan för att få fart på vallacken kommer mor ut genom porten.
«Kanske en rosett i håret eller så?» Han snärtar till min fläta och jag slår bort hans hand.
”Jag har tänkt att jag ska byta ut den där ringsignalen”, säger han och snärtar upp locket på den.
Per snärtar till med tyglarna, så hårt att hästen gnäggar förskräckt och frustande sätter av i galopp.
Han tar ett sista bloss på cigaretten, snärtar den vant förbi mig och den försvinner omedelbart ner i den strida vattenfallskulissen.
En bonde håller in hästarna och glor lystet mot konstapeln och vagnen där bakom, han pekar och vänder sig till någon som sitter bredvid på kuskbocken, men så kommer ett annat ekipage skramlande och vill fram, och det växlas ett antal hårda ord innan bonden snärtar förargat med tömmarna och åker vidare.
Det brände som eld på ryggen av snärtarna och jag vände mig om för att resa mig upp då ögat blev träffat av piskan.
Hans kind började redan rodna efter snärten.
Fru Landborg tog piskan och drog nervöst snärten mellan sina händer:.
Piskan hade hon i den ena av dem, och snärten kittlade Angela i ansiktet.
Han hade svängt sin piska, och snärten hade träffat honom själv rätt i ansiktet.
Kulan passerade så nära Niedermanns öra att han kunde känna snärten av vinddraget.
Sedan en lätt knäböjning och den lilla snärten som satt kvar i armen från kasten i bastun.
Snärten, när strupen ger vika för kniven och huvudet åker fram av den hängande kroppens tyngd liknar inget annat, vare sig som ljud eller rörelse.
»Du har ljugit för oss», säger han och Johan tänker att hans röst ger honom rysningar: Snärten i slutet av orden trots östgötskan, trots rökhesheten.
Fru Landborg tog piskan och drog nervöst snärten mellan sina händer:.
Piskan hade hon i den ena av dem, och snärten kittlade Angela i ansiktet.
Han hade svängt sin piska, och snärten hade träffat honom själv rätt i ansiktet.
Kulan passerade så nära Niedermanns öra att han kunde känna snärten av vinddraget.
Sedan en lätt knäböjning och den lilla snärten som satt kvar i armen från kasten i bastun.
Snärten, när strupen ger vika för kniven och huvudet åker fram av den hängande kroppens tyngd liknar inget annat, vare sig som ljud eller rörelse.
»Du har ljugit för oss», säger han och Johan tänker att hans röst ger honom rysningar: Snärten i slutet av orden trots östgötskan, trots rökhesheten.