Smockan i en mening
Och respekt är inte samma sak som att vara rädd för smockan.
Någonting sådant är respekt, inte att vara rädd för smockan.
En förhandlare blir mindre effektiv om smockan ständigt dallrar i luften.
Respekt, som hade med relationer att göra; respekt, som inte är att vara rädd för smockan.
Kanske ser jag upptakten, jag är inte säker, men jag missar definitivt smockan som dock inte missar mig.
Att vara rädd för smockan har inte med relationer att göra; att vara rädd för smockan har med förtryck att göra.
Vad är respekt? Det är i alla fall inte att vara rädd för smockan – utom i maffian, i ungdomgäng och i vissa idrottssammanhang.
Smockan kommer långt innan min menlösa parering hinner upp, den träffar mig rakt över hakan och på underläppen och jag faller i backen.
”Och vad ska det betyda Paul?” Vi avslutar våra meningar med namn, vilket är motsvarigheten till boxare som cirklar runt varandra i väntan på att få in första smockan.
Men jag har använt högerhanden till att peka, så det är min svagare och mindre pålitliga vänsterhand som snurrar runt med smockan och Wade vänder sig reflexmässigt bort så att min knytnäve snuddar vekt mot hans förbannade axel.
Någonting sådant är respekt, inte att vara rädd för smockan.
En förhandlare blir mindre effektiv om smockan ständigt dallrar i luften.
Respekt, som hade med relationer att göra; respekt, som inte är att vara rädd för smockan.
Kanske ser jag upptakten, jag är inte säker, men jag missar definitivt smockan som dock inte missar mig.
Att vara rädd för smockan har inte med relationer att göra; att vara rädd för smockan har med förtryck att göra.
Vad är respekt? Det är i alla fall inte att vara rädd för smockan – utom i maffian, i ungdomgäng och i vissa idrottssammanhang.
Smockan kommer långt innan min menlösa parering hinner upp, den träffar mig rakt över hakan och på underläppen och jag faller i backen.
”Och vad ska det betyda Paul?” Vi avslutar våra meningar med namn, vilket är motsvarigheten till boxare som cirklar runt varandra i väntan på att få in första smockan.
Men jag har använt högerhanden till att peka, så det är min svagare och mindre pålitliga vänsterhand som snurrar runt med smockan och Wade vänder sig reflexmässigt bort så att min knytnäve snuddar vekt mot hans förbannade axel.
Jussi Björling var sensibel och sårbar på konstnärers vis och smockor och slag tålde han dåligt, sitt robusta väsen till trots.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det var lika bra att smocka till med detsamma.
Han släppte taget och drog ena knytnäven bakåt för att smocka till mig i ansiktet.
Dotterns röst som kallar honom pappa, den adrenalinstinna stormningen av huset, allt blir till en känslomässig smocka han inte är beredd på, och plötsligt gråter han.
Han har inte McReedys resonans eller tonvighet, och hans röst låter mer nasal än vanligt tack vare svullnaden efter Richs smocka, men han kan hålla en ton hyfsat bra, och i och med att han sjöng stämma på inspelningen låter hans röst som om den hör hemma i låten.
Och jag ser förspelet till nästa smocka som i slow motion, ser hur den föds, följer dess bana och det är på den handen han bär den vidrigt stora examensringen, stor nog att kyssas som om han vore påven av Rockland Community College, och mina händer åker inte upp och blockerar, mitt huvud duckar inte och jag förstår att slaget kommer, hårt och mitt i prick, att det blir ett jävla slag, med Jims hela vikt bakom, ett ansiktsreviderande, benknäckande knytnävsslag, och ändå hänger mina armar slokande vid mina sidor.
Han släppte taget och drog ena knytnäven bakåt för att smocka till mig i ansiktet.
Dotterns röst som kallar honom pappa, den adrenalinstinna stormningen av huset, allt blir till en känslomässig smocka han inte är beredd på, och plötsligt gråter han.
Han har inte McReedys resonans eller tonvighet, och hans röst låter mer nasal än vanligt tack vare svullnaden efter Richs smocka, men han kan hålla en ton hyfsat bra, och i och med att han sjöng stämma på inspelningen låter hans röst som om den hör hemma i låten.
Och jag ser förspelet till nästa smocka som i slow motion, ser hur den föds, följer dess bana och det är på den handen han bär den vidrigt stora examensringen, stor nog att kyssas som om han vore påven av Rockland Community College, och mina händer åker inte upp och blockerar, mitt huvud duckar inte och jag förstår att slaget kommer, hårt och mitt i prick, att det blir ett jävla slag, med Jims hela vikt bakom, ett ansiktsreviderande, benknäckande knytnävsslag, och ändå hänger mina armar slokande vid mina sidor.