Skränet i en mening
Genom smutsen, skränet och skratten.
Skränet hade tydligen larmat nattvakterna som nu kom springande ute i korridoren.
Medan han slog fast att det säkert var en månad eller rent av två, tilltog skränet från teven i styrka.
Skränet hade tydligen larmat nattvakterna som nu kom springande ute i korridoren.
Medan han slog fast att det säkert var en månad eller rent av två, tilltog skränet från teven i styrka.
Det är ett ständigt stim och skränen ekar från de kala väggarna.
Skrik från folk, skrän från motorer.
Skrål, skrän och gurglingar steg mot skyn.
Daniel tyckte att det lät som ett hotfullt skrän.
Med freestylens hjälp undgick han Larssons skrål och skrän.
De drevos nerför gatan under skrik och skrän från mängdens sida.
Till en början syns han knappt för allt stoj och skrän, alla som hojtar och svär och armbågar sig fram.
Spårvagnens skrän och doften av grillad fisk, den svala skuggan och musiken som stiger från en bar någonstans, han är nära målet nu.
Det privatägda badet en succé en sommar som denna, och genom stängslet kan Malin och Zeke höra ljuden från de badande, deras skrik och skrän, de lyckliga skratten.
Så blev den dömde förd till schavotten där han – fortfarande till barnens förtjusning – efter mycket skrik och skrän fick sitt huvud lagt till rätta under eggen.
Lik ute på alvaret brukar snabbt dra till sig många asätare i form av olika smådjur och fåglar, och deras skrän och slagsmål om bytet både syns och hörs vida omkring.
Brummande, mörka mansröster flätades samman med skratt, skrik och skrän från ljusare kvinnostämmor och det lät på det hela taget som antalet gäster var långt fler än fyra.
Barnens skrik och skrän på dagisets lekplats hörs inte in i rummet men i polisernas öron viskar två små svävande flickor ohörbara ord om rädsla, att de undrar var mamma är, borde hon inte vara här nu? Pappa, pappa, var är du?.
Jag varken vill eller kan försvara min avvikelse från Säters sjukhus, men jag känner det alldeles nödvändigt att här försöka lyfta fram något av det framgångsrika arbete som gjorts och görs här vid kliniken; det som helt och hållet tappas bort i det skrän som nyhetsjournalisternas jakt på sensationer skapar och som får även goda intellektuella krafter att haverera i sina försök att ljuda med i denna högljudda kör och helst överrösta den.
Kornej Tjukovskij hade några månader tidigare publicerat en uppmärksammad artikel, »Achmatova och Majakovskij«, där de båda poeterna lyfts fram som varandras absoluta motpoler: medan Achmatova är den »aktsamma arvtagerskan till alla den förrevolutionära ryska litteraturens rikedomar«, med den »själsliga förfining« som är ett resultat av »sekler av kulturtraditioner«, är Majakovskij ett barn av revolutionens tidevarv med dess trossatser, skrän och extas; Achmatova är måttfull som Pusjkin, hos Majakovskij är varje bokstav en hyperbol, en överdrift.
Skrål, skrän och gurglingar steg mot skyn.
Daniel tyckte att det lät som ett hotfullt skrän.
Med freestylens hjälp undgick han Larssons skrål och skrän.
De drevos nerför gatan under skrik och skrän från mängdens sida.
Till en början syns han knappt för allt stoj och skrän, alla som hojtar och svär och armbågar sig fram.
Spårvagnens skrän och doften av grillad fisk, den svala skuggan och musiken som stiger från en bar någonstans, han är nära målet nu.
Det privatägda badet en succé en sommar som denna, och genom stängslet kan Malin och Zeke höra ljuden från de badande, deras skrik och skrän, de lyckliga skratten.
Så blev den dömde förd till schavotten där han – fortfarande till barnens förtjusning – efter mycket skrik och skrän fick sitt huvud lagt till rätta under eggen.
Lik ute på alvaret brukar snabbt dra till sig många asätare i form av olika smådjur och fåglar, och deras skrän och slagsmål om bytet både syns och hörs vida omkring.
Brummande, mörka mansröster flätades samman med skratt, skrik och skrän från ljusare kvinnostämmor och det lät på det hela taget som antalet gäster var långt fler än fyra.
Barnens skrik och skrän på dagisets lekplats hörs inte in i rummet men i polisernas öron viskar två små svävande flickor ohörbara ord om rädsla, att de undrar var mamma är, borde hon inte vara här nu? Pappa, pappa, var är du?.
Jag varken vill eller kan försvara min avvikelse från Säters sjukhus, men jag känner det alldeles nödvändigt att här försöka lyfta fram något av det framgångsrika arbete som gjorts och görs här vid kliniken; det som helt och hållet tappas bort i det skrän som nyhetsjournalisternas jakt på sensationer skapar och som får även goda intellektuella krafter att haverera i sina försök att ljuda med i denna högljudda kör och helst överrösta den.
Kornej Tjukovskij hade några månader tidigare publicerat en uppmärksammad artikel, »Achmatova och Majakovskij«, där de båda poeterna lyfts fram som varandras absoluta motpoler: medan Achmatova är den »aktsamma arvtagerskan till alla den förrevolutionära ryska litteraturens rikedomar«, med den »själsliga förfining« som är ett resultat av »sekler av kulturtraditioner«, är Majakovskij ett barn av revolutionens tidevarv med dess trossatser, skrän och extas; Achmatova är måttfull som Pusjkin, hos Majakovskij är varje bokstav en hyperbol, en överdrift.