Skrovlig i en mening
Skrovlig? Hårdhänt.
Huden kändes skrovlig.
Den är mörk och skrovlig.
Rösten så mörk, skrovlig.
Hans röst var hes och skrovlig.
Som järn över en skrovlig yta.
Mariannes röst blev skrovlig.
Hans röst var mörk och skrovlig.
Sen hörde han en ny skrovlig röst.
”Hej”, sa hon med skrovlig röst.
Sunes röst var skrovlig av trötthet.
Min röst lät lika skrovlig som förut.
Rösten skrovlig, som om han vore nyvaken.
– Nej då, svarar jag med skrovlig röst.
Den var skrovlig av stuckatur och ornament.
”Ja?” Min röst var fortfarande skrovlig.
Min röst är skrovlig av återhållen vrede.
» Min röst låter lika skrovlig som Finnicks.
– Goddag, säger svärmodern med skrovlig röst.
En skrovlig stentrappa ledde upp till ytterdörren.
Min röst var skrovlig och jag måste harkla mig.
”Vagga dem inte”, manar mamma med skrovlig röst.
Så sjönk sången bort som vågen mot en skrovlig strand.
”De är till mig båda två”, sa jag med skrovlig röst.
”Snälla, Claire”, säger han med skrovlig och hes röst.
Kanten på stegen var också skrovlig, eller åtminstone vass.
– Var är … är vi ensamma? frågar hon med skrovlig stämma.
Rösten är grov och skrovlig, precis som resten av Arne Larsson.
Ögonen spärrades upp och rösten blev skrovlig av låtsad rädsla.
– Tack, det räcker, jag mår bättre nu, sa han med skrovlig röst.
– Man har förlåtit dig, får han till sist ur sig med skrovlig röst.
Huden kändes skrovlig.
Den är mörk och skrovlig.
Rösten så mörk, skrovlig.
Hans röst var hes och skrovlig.
Som järn över en skrovlig yta.
Mariannes röst blev skrovlig.
Hans röst var mörk och skrovlig.
Sen hörde han en ny skrovlig röst.
”Hej”, sa hon med skrovlig röst.
Sunes röst var skrovlig av trötthet.
Min röst lät lika skrovlig som förut.
Rösten skrovlig, som om han vore nyvaken.
– Nej då, svarar jag med skrovlig röst.
Den var skrovlig av stuckatur och ornament.
”Ja?” Min röst var fortfarande skrovlig.
Min röst är skrovlig av återhållen vrede.
» Min röst låter lika skrovlig som Finnicks.
– Goddag, säger svärmodern med skrovlig röst.
En skrovlig stentrappa ledde upp till ytterdörren.
Min röst var skrovlig och jag måste harkla mig.
”Vagga dem inte”, manar mamma med skrovlig röst.
Så sjönk sången bort som vågen mot en skrovlig strand.
”De är till mig båda två”, sa jag med skrovlig röst.
”Snälla, Claire”, säger han med skrovlig och hes röst.
Kanten på stegen var också skrovlig, eller åtminstone vass.
– Var är … är vi ensamma? frågar hon med skrovlig stämma.
Rösten är grov och skrovlig, precis som resten av Arne Larsson.
Ögonen spärrades upp och rösten blev skrovlig av låtsad rädsla.
– Tack, det räcker, jag mår bättre nu, sa han med skrovlig röst.
– Man har förlåtit dig, får han till sist ur sig med skrovlig röst.
Kände den skrovliga huden.
Skrovliga skrik från kråkor.
Ner i de mörkröda skrovliga djupen.
Hon for med handen över den skrovliga ytan.
Stirrar in i den gula, skrovliga fängelsemuren.
Han drog med tungan över de skrovliga tänderna.
Den skrovliga rösten sa: Det är sex fina saker.
Hon kände den skrovliga ytan av sten mot handflatorna.
My har precis fått sin skrovliga portion på tallriken.
Han klev ur och gick utefter den skrovliga strandpromenaden.
Mammas väna ansikte, hennes varma hand mot hans skrovliga kind.
De var inte så hala som han hade trott, bara skrovliga och ojämna.
Den skrovliga ytan fångade sällan upp några avtryck från fingrar.
Julia öppnade den och klev in på en gång av skrovliga kalkstensplattor.
Den senapsgula lacken är på flera ställen upprostad i skrovliga fläckar.
”Ja, det är jag, chefen”, sa han slutligen på sin skrovliga, lantliga dialekt.
Elsa känner snuddandet av hans skrovliga handflator mot sin arm men glider ur greppet.
Jag gick med bar överkropp genom rummen, kände stenens skrovliga kalla yta mot min hud.
Tystnaden var så total att till och med hennes skrovliga andedräkt var nästan ohörbar.
Utanför köpcentret sitter tre berusade män på en bänk och pratar med skrovliga röster.
Med en lyckokänsla i kroppen singlar han bara tyngdlös nedåt längs den skrovliga väggen.
”Och deras namn”, sa Lindsten, och hon hörde ett par takter av det skrovliga skrattet igen.
”Vad är det med den här stan och fotboll?” knorrade han på sin skrovliga, lantliga dialekt.
Och så majoren som klappar till på stjärten med sin skrovliga hand, för att hon ska komma runt.
Hon hade ju hört det ända sedan barndomen av överstelöjtnant Strussenhielms skrovliga stämma:.
Väggarna hade sett skrovliga ut under det korta ögonblick han skymtat dem i skenet från ficklampan.
Ett blått sken lyste upp de tjocka kalkstensvalven, skuggorna dansade mot de skrovliga stenväggarna.
Om han gnuggade tejpen upp och ner längs den skrovliga kanten skulle han kanske kunna såga igenom den.
I den skrovliga ytan fanns det inbäddat polerade bokstäver som bildade tre latinska ord: LUMIN DE LUMINE.
En enorm bassäng utan vatten, med skrovliga bergväggar, förstärkta med betong och armerade med stålband.
Hon höll i Gerlofs arm när de öppnade den tunga järngrinden och långsamt gick över de skrovliga stenarna.
Skrovliga skrik från kråkor.
Ner i de mörkröda skrovliga djupen.
Hon for med handen över den skrovliga ytan.
Stirrar in i den gula, skrovliga fängelsemuren.
Han drog med tungan över de skrovliga tänderna.
Den skrovliga rösten sa: Det är sex fina saker.
Hon kände den skrovliga ytan av sten mot handflatorna.
My har precis fått sin skrovliga portion på tallriken.
Han klev ur och gick utefter den skrovliga strandpromenaden.
Mammas väna ansikte, hennes varma hand mot hans skrovliga kind.
De var inte så hala som han hade trott, bara skrovliga och ojämna.
Den skrovliga ytan fångade sällan upp några avtryck från fingrar.
Julia öppnade den och klev in på en gång av skrovliga kalkstensplattor.
Den senapsgula lacken är på flera ställen upprostad i skrovliga fläckar.
”Ja, det är jag, chefen”, sa han slutligen på sin skrovliga, lantliga dialekt.
Elsa känner snuddandet av hans skrovliga handflator mot sin arm men glider ur greppet.
Jag gick med bar överkropp genom rummen, kände stenens skrovliga kalla yta mot min hud.
Tystnaden var så total att till och med hennes skrovliga andedräkt var nästan ohörbar.
Utanför köpcentret sitter tre berusade män på en bänk och pratar med skrovliga röster.
Med en lyckokänsla i kroppen singlar han bara tyngdlös nedåt längs den skrovliga väggen.
”Och deras namn”, sa Lindsten, och hon hörde ett par takter av det skrovliga skrattet igen.
”Vad är det med den här stan och fotboll?” knorrade han på sin skrovliga, lantliga dialekt.
Och så majoren som klappar till på stjärten med sin skrovliga hand, för att hon ska komma runt.
Hon hade ju hört det ända sedan barndomen av överstelöjtnant Strussenhielms skrovliga stämma:.
Väggarna hade sett skrovliga ut under det korta ögonblick han skymtat dem i skenet från ficklampan.
Ett blått sken lyste upp de tjocka kalkstensvalven, skuggorna dansade mot de skrovliga stenväggarna.
Om han gnuggade tejpen upp och ner längs den skrovliga kanten skulle han kanske kunna såga igenom den.
I den skrovliga ytan fanns det inbäddat polerade bokstäver som bildade tre latinska ord: LUMIN DE LUMINE.
En enorm bassäng utan vatten, med skrovliga bergväggar, förstärkta med betong och armerade med stålband.
Hon höll i Gerlofs arm när de öppnade den tunga järngrinden och långsamt gick över de skrovliga stenarna.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
– Johansson, svarade han skrovligt.
Han pressade fram ett skrovligt vrål.
Han gav ifrån sig ett skrovligt skratt.
«Till sömns?» säger Thresh skrovligt.
En hund skällde skrovligt och däck gnisslade mot asfalten.
”Ses om en stund”, säger jag skrovligt och lämnar rummet.
Han hörde hennes lätt raspiga andning, och plötsligt ett skrovligt skratt.
Och armbandet hade varit för skrovligt för att innehålla något avtryck som polisen hade nytta av.
Det var nästan lika skrovligt som Sivs, men Angela hade aldrig rökt en enda cigarrett i hela sitt liv.
”Låt oss ta varandra i hand” sa pastorn, ”och så faller vi på knä och ber vid foten av ett gammalt skrovligt kors …”.
Kroppen kändes mörbultad och stel av att ha legat på det hårda underlaget, som var placerat på ett kallt och skrovligt stengolv.
Han pressade fram ett skrovligt vrål.
Han gav ifrån sig ett skrovligt skratt.
«Till sömns?» säger Thresh skrovligt.
En hund skällde skrovligt och däck gnisslade mot asfalten.
”Ses om en stund”, säger jag skrovligt och lämnar rummet.
Han hörde hennes lätt raspiga andning, och plötsligt ett skrovligt skratt.
Och armbandet hade varit för skrovligt för att innehålla något avtryck som polisen hade nytta av.
Det var nästan lika skrovligt som Sivs, men Angela hade aldrig rökt en enda cigarrett i hela sitt liv.
”Låt oss ta varandra i hand” sa pastorn, ”och så faller vi på knä och ber vid foten av ett gammalt skrovligt kors …”.
Kroppen kändes mörbultad och stel av att ha legat på det hårda underlaget, som var placerat på ett kallt och skrovligt stengolv.