Skrockar i en mening
Han skrockar roat.
Han skrockar förvånat.
– Ha, skrockar Hanna Pers.
Den gamla damen skrockar förnöjt.
Den sävliga rösten skrockar besvärat.
»Japp«, säger Stan och skrockar glatt.
”Här är jag, snäckan”, skrockar han.
– Trodde väl det, skrockar Magnus Niander.
”Thailand vill ha de där”, skrockar Rundberg.
Tanterna och farbröderna i publiken skrockar nöjt.
”Han har alltid så tjusiga flickor”, skrockar han.
Kamerorna pekar mot spelledarna som skrockar och nickar.
Fyrahundra svenska för en liten fiskbit, skrockar han.
Frågar jag om sexualitet skrockar han och svarar vänligt.
Gubben skrockar och dricker starkt kaffe ur en silvrig kopp.
Överrumplad ryggar jag undan och Chaff och Haymitch skrockar.
I andra ändan av telefonförbindelsen skrockar generalen lätt.
Sedan skrockar han: Nu ska du få se vilka viner jag dricker.
”Det, min vän, det är en helt annan diskussion”, skrockar han.
Han doppar den i sitt vin, sliter loss ett stycke kött och skrockar till.
”En korkskalle som jag flyter alltid”, skrockar Janne och tittar på honom.
De skrockar och hoppar nöjda på var sin sida av det ljusa furubordet i hennes kök.
Jag skrockar och himlar med ögonen, som för att säga: ja, vad annat kunde man vänta sig.
Jimmy skrockar tacksamt när han stiger ut ur köket och trycker en korvmacka i handen på honom.
”Och det är därför alla sagor nuförtiden har drakar i slutet! Min förtjänst!” skrockar mormor.
För några ögonblick tror Malin att Jochen Goldman ska lägga på, men sedan harklar han sig, skrockar roat:.
LORD BIRKETT (skrockar): Det låter kanske högfärdigt, men det är lättare att komma ihåg de fall då jag misslyckades.
Han skrockar förnöjt, någon gång svär han, och ibland spärrar han upp ögonen och ser rent förskräckt ut inför mina frågor.
– Men så mycket har jag lärt mig, skrockar Halvar, att om jag skulle nappa på det erbjudandet, då skulle jag få äta upp det till döddagar.
Men mor skrockar i sin stol, ler mot henne i generat samförstånd och Hanna tvingar sig själv att le tillbaka och nicka åt moderns lugnande försäkringar.
Dessa fantasier blir som ett rött skynke, som jag viftar med framför en stor tjur, och den frustar och fnyser och sätter fart, vilket var precis vad jag hade hoppats på, och snart sitter jag där och betraktar makarna Wallgren med ett slags skadeglad triumf, och jag skrockar inombords och tänker: jojo, nu står ni framför den löjliga figuren med mössan i hand.
Han skrockar förvånat.
– Ha, skrockar Hanna Pers.
Den gamla damen skrockar förnöjt.
Den sävliga rösten skrockar besvärat.
»Japp«, säger Stan och skrockar glatt.
”Här är jag, snäckan”, skrockar han.
– Trodde väl det, skrockar Magnus Niander.
”Thailand vill ha de där”, skrockar Rundberg.
Tanterna och farbröderna i publiken skrockar nöjt.
”Han har alltid så tjusiga flickor”, skrockar han.
Kamerorna pekar mot spelledarna som skrockar och nickar.
Fyrahundra svenska för en liten fiskbit, skrockar han.
Frågar jag om sexualitet skrockar han och svarar vänligt.
Gubben skrockar och dricker starkt kaffe ur en silvrig kopp.
Överrumplad ryggar jag undan och Chaff och Haymitch skrockar.
I andra ändan av telefonförbindelsen skrockar generalen lätt.
Sedan skrockar han: Nu ska du få se vilka viner jag dricker.
”Det, min vän, det är en helt annan diskussion”, skrockar han.
Han doppar den i sitt vin, sliter loss ett stycke kött och skrockar till.
”En korkskalle som jag flyter alltid”, skrockar Janne och tittar på honom.
De skrockar och hoppar nöjda på var sin sida av det ljusa furubordet i hennes kök.
Jag skrockar och himlar med ögonen, som för att säga: ja, vad annat kunde man vänta sig.
Jimmy skrockar tacksamt när han stiger ut ur köket och trycker en korvmacka i handen på honom.
”Och det är därför alla sagor nuförtiden har drakar i slutet! Min förtjänst!” skrockar mormor.
För några ögonblick tror Malin att Jochen Goldman ska lägga på, men sedan harklar han sig, skrockar roat:.
LORD BIRKETT (skrockar): Det låter kanske högfärdigt, men det är lättare att komma ihåg de fall då jag misslyckades.
Han skrockar förnöjt, någon gång svär han, och ibland spärrar han upp ögonen och ser rent förskräckt ut inför mina frågor.
– Men så mycket har jag lärt mig, skrockar Halvar, att om jag skulle nappa på det erbjudandet, då skulle jag få äta upp det till döddagar.
Men mor skrockar i sin stol, ler mot henne i generat samförstånd och Hanna tvingar sig själv att le tillbaka och nicka åt moderns lugnande försäkringar.
Dessa fantasier blir som ett rött skynke, som jag viftar med framför en stor tjur, och den frustar och fnyser och sätter fart, vilket var precis vad jag hade hoppats på, och snart sitter jag där och betraktar makarna Wallgren med ett slags skadeglad triumf, och jag skrockar inombords och tänker: jojo, nu står ni framför den löjliga figuren med mössan i hand.
Rolf fortsatte att skrocka.
Han log snett och började skrocka.
Vanja hörde honom skrocka segervisst.
Russell började skrocka för sig själv.
Efter en stund började han skrocka igen.
Han fortsatte skrocka medan han vände sig till Tolke.
Hörde män gorma och skrocka om vartannat i ett angränsande rum.
Mannen i huvan började skrocka hånfullt, men kungen tystade honom.
Hon hör honom skrocka lite, och det låter som om han tycker det är roligt.
Shui-Kahn svarade ja nästan för fort, vilket fick ryssen att skrocka ännu mer.
Ingen har fått tillfälle att – så småningom, efter plågsam väntan – få skrocka så belåtet.
Jag tyckte mig höra honom skrocka bakom mig, men ljudet var för svagt för att jag skulle vara helt säker.
Om det bara hade rört sig om ett litet barns överhettade fantasi hade man kunnat skrocka åt det, skaka på huvudet, få något vemodigt i sinnet.
Han log snett och började skrocka.
Vanja hörde honom skrocka segervisst.
Russell började skrocka för sig själv.
Efter en stund började han skrocka igen.
Han fortsatte skrocka medan han vände sig till Tolke.
Hörde män gorma och skrocka om vartannat i ett angränsande rum.
Mannen i huvan började skrocka hånfullt, men kungen tystade honom.
Hon hör honom skrocka lite, och det låter som om han tycker det är roligt.
Shui-Kahn svarade ja nästan för fort, vilket fick ryssen att skrocka ännu mer.
Ingen har fått tillfälle att – så småningom, efter plågsam väntan – få skrocka så belåtet.
Jag tyckte mig höra honom skrocka bakom mig, men ljudet var för svagt för att jag skulle vara helt säker.
Om det bara hade rört sig om ett litet barns överhettade fantasi hade man kunnat skrocka åt det, skaka på huvudet, få något vemodigt i sinnet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Jag skrockade tyst.
Han skrockade i luren.
Clark skrockade åt det.
Han skrockade förtjust.
Han skrockade bistert.
Han skrockade utan glädje.
Kiril skrockade åt tanken.
”Jag vet”, skrockade han.
Han skrockade för sig själv.
Han skrockade roat och sade:.
”God morgon”, skrockade han.
Den gamle mannen skrockade högt.
Rösten skrockade gott åt ivern.
Han skrockade svagt för sig själv.
Billys far skrockade för sig själv.
Han skrockade lågt innan han svarade.
Han skrockade åt sitt eget skämt.
”Ja, inte sant!” skrockade Bodil.
Edward skrockade och var sig själv igen.
Han riktigt skrockade när han skrattade.
”Inte behagligt?” skrockade hon lågt.
Hon skrockade förtjust för sig själv.
Maria himlade med ögonen och Brian skrockade.
”Jag är redan där”, skrockade Wetterholm.
Delegationen mumlade och skrockade uppskattande.
Hon skrockade så att hela hennes kropp gungande.
– Han såg ingenting! skrockade Charlie belåtet.
Han skrockade och fick något begrundande i blicken.
”Det där borde du inte ha sagt”, skrockade han.
– God afton, lille Eliasson, skrockade han belåtet.
– Gumman tycks ha trappat upp, skrockade Bäckström.
Han skrockade i luren.
Clark skrockade åt det.
Han skrockade förtjust.
Han skrockade bistert.
Han skrockade utan glädje.
Kiril skrockade åt tanken.
”Jag vet”, skrockade han.
Han skrockade för sig själv.
Han skrockade roat och sade:.
”God morgon”, skrockade han.
Den gamle mannen skrockade högt.
Rösten skrockade gott åt ivern.
Han skrockade svagt för sig själv.
Billys far skrockade för sig själv.
Han skrockade lågt innan han svarade.
Han skrockade åt sitt eget skämt.
”Ja, inte sant!” skrockade Bodil.
Edward skrockade och var sig själv igen.
Han riktigt skrockade när han skrattade.
”Inte behagligt?” skrockade hon lågt.
Hon skrockade förtjust för sig själv.
Maria himlade med ögonen och Brian skrockade.
”Jag är redan där”, skrockade Wetterholm.
Delegationen mumlade och skrockade uppskattande.
Hon skrockade så att hela hennes kropp gungande.
– Han såg ingenting! skrockade Charlie belåtet.
Han skrockade och fick något begrundande i blicken.
”Det där borde du inte ha sagt”, skrockade han.
– God afton, lille Eliasson, skrockade han belåtet.
– Gumman tycks ha trappat upp, skrockade Bäckström.
Han hade tittat på mig och skrockat.
Emmett hade redan skrockat lågt en gång.
Skrockat och sagt att det var den perfekta symbolen för allt som gått åt helvete med landet.
Emmett hade redan skrockat lågt en gång.
Skrockat och sagt att det var den perfekta symbolen för allt som gått åt helvete med landet.