Skrattaren i en mening
I Miamas anses ett barnskratt vara ofelbart, och skrattaren är personligt ansvarig för att framkalla det så ofta och så högljutt och i så många situationer som kan vara pinsamma för barnets föräldrar som möjligt.
Så när ett barn föds i Miamas kommer alla familjens vänner till spjälsängen och berättar historier och gör grimaser och dansar och sjunger och drar skämt, och den första som får barnet att skratta, det är skrattaren.
Efter barnets föräldrar och barnets mormor och några andra personer som Elsas mormor inte tyckte var så värst jätteviktiga när hon berättade den historien för Elsa första gången så är skrattaren den viktigaste personen i ett barns liv i Miamas.
Så när ett barn föds i Miamas kommer alla familjens vänner till spjälsängen och berättar historier och gör grimaser och dansar och sjunger och drar skämt, och den första som får barnet att skratta, det är skrattaren.
Efter barnets föräldrar och barnets mormor och några andra personer som Elsas mormor inte tyckte var så värst jätteviktiga när hon berättade den historien för Elsa första gången så är skrattaren den viktigaste personen i ett barns liv i Miamas.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
”Och du är min farsa som jag har sett full lite för ofta för att du ska imponera på mig”, säger Baldur kvickt och får därmed skrattarna på sin sida, till och med den alltid förskrämda modern.
Men i Miamas får man inte en gudförälder när man föds, man får en skrattare istället.
Och en skrattare utses förstås inte av föräldrarna, eftersom det är ett alldeles för viktigt uppdrag för att låta klåpare som föräldrar få utse, utan av barnet självt.
Så även om många av underhusets ledamöter trodde på premiärministern när denne hävdade att han hade säkrat freden i Europa genom att ge efter för Adolf Hitler, så kunde den som gav Nancy Astor en gliring vara säker på att få skrattare på sin sida.
Och en skrattare utses förstås inte av föräldrarna, eftersom det är ett alldeles för viktigt uppdrag för att låta klåpare som föräldrar få utse, utan av barnet självt.
Så även om många av underhusets ledamöter trodde på premiärministern när denne hävdade att han hade säkrat freden i Europa genom att ge efter för Adolf Hitler, så kunde den som gav Nancy Astor en gliring vara säker på att få skrattare på sin sida.