Skrangliga i en mening
Martinson pekade på sin slitna och skrangliga besöksstol.
Kvinnor och barn sålde grönsaker vid skrangliga träbord.
Det kom en bår på skrangliga hjul som skulle föreställa ett flyttbart altare.
Inne i ett litet bås knegade en späd kalv omkring på skälvande, skrangliga ben.
Han stirrade ner i hålet längs den skrangliga trappan och trampade samtidigt på en lös planka.
Han ställde ner maten på det skrangliga köksbordet som Billy sedan länge hade lovat att laga och såg sedan anklagande på honom.
Jag lyssnade med slutna ögon och sökte kontakt, kände av och spelade ut min stund av längtan på min skrangliga gitarr, sorgset befriande.
Publiken var nästan uteslutande afrikansk, lite äldre, lägre tjänstemän och sekreterare och statsanställda som alla samlats efter jobbet kring skrangliga plastbord.
Det som skilde grannskapet från tusentals andra amerikanska förortsområden med nyplanterade, skrangliga små träd var just att de missanpassade ofta var ingenjörer.
Livet som ständigt brann av längtan att älska och föda och älska igen, till dess hela jorden vimlade av små nyfödda kroppar, som kalvens där, med skrangliga ben och stora oformliga huvuden.
Den var otymplig och så tokig, med sina smala skrangliga ben, som den vinglande sökte stå på, vacklande fram och tillbaka med sin tunga klump till kropp, med stora viftande öron och stora, milda ögon.
Monika hade familjefritt, sonen var hemma hos Olivia och lekte med Olivias son, och Monika satte sig tillrätta i sin skrangliga röda (nåja, en gång röda, numera ordentligt påspacklade), rostiga carreta, en mycket liten bil.
Hon skulle ha tagit Aarons hand också men han höll sig utom räckhåll, stod någonstans bakom mig när jag slog mig ner i en nedsutten fåtölj helt nära den skrangliga soffa där Jacky låg med de magra benen täckta av ett slitet lapptäcke.
Bortsett från alla överfulla små taxibilar, fortkörande jeepar och skrangliga små lastbilar, som oavlåtligt körde om dem med allas liv som insats, fanns det också tungt lastade och illa tilltygade långtradare med krossade strålkastare på vägen.
Bilarna myllrade mellan filer och genom rondeller och väjde för gropar, cyklister och fotgängare medan skrangliga småbussar – som kallades matatus, fick jag veta – stannade utan någon som helst förvarning så att fler passagerare kunde pressa sig ombord.
Så vi satt alltså shiva och det var precis så jobbigt som jag hade trott att sitta med Russ hela dagen med svettig röv på de låga vinylklädda stolar som den judiska begravningsbyrån höll med, nicka och truta åt den oändliga raden nyfikna som passerade revy i vårt vardagsrum: vänner, grannar och släktingar som kom med haltande samtalsöppningar från sina skrangliga plaststolar innan de styrde mot matrummet och buffén.
Kvinnor och barn sålde grönsaker vid skrangliga träbord.
Det kom en bår på skrangliga hjul som skulle föreställa ett flyttbart altare.
Inne i ett litet bås knegade en späd kalv omkring på skälvande, skrangliga ben.
Han stirrade ner i hålet längs den skrangliga trappan och trampade samtidigt på en lös planka.
Han ställde ner maten på det skrangliga köksbordet som Billy sedan länge hade lovat att laga och såg sedan anklagande på honom.
Jag lyssnade med slutna ögon och sökte kontakt, kände av och spelade ut min stund av längtan på min skrangliga gitarr, sorgset befriande.
Publiken var nästan uteslutande afrikansk, lite äldre, lägre tjänstemän och sekreterare och statsanställda som alla samlats efter jobbet kring skrangliga plastbord.
Det som skilde grannskapet från tusentals andra amerikanska förortsområden med nyplanterade, skrangliga små träd var just att de missanpassade ofta var ingenjörer.
Livet som ständigt brann av längtan att älska och föda och älska igen, till dess hela jorden vimlade av små nyfödda kroppar, som kalvens där, med skrangliga ben och stora oformliga huvuden.
Den var otymplig och så tokig, med sina smala skrangliga ben, som den vinglande sökte stå på, vacklande fram och tillbaka med sin tunga klump till kropp, med stora viftande öron och stora, milda ögon.
Monika hade familjefritt, sonen var hemma hos Olivia och lekte med Olivias son, och Monika satte sig tillrätta i sin skrangliga röda (nåja, en gång röda, numera ordentligt påspacklade), rostiga carreta, en mycket liten bil.
Hon skulle ha tagit Aarons hand också men han höll sig utom räckhåll, stod någonstans bakom mig när jag slog mig ner i en nedsutten fåtölj helt nära den skrangliga soffa där Jacky låg med de magra benen täckta av ett slitet lapptäcke.
Bortsett från alla överfulla små taxibilar, fortkörande jeepar och skrangliga små lastbilar, som oavlåtligt körde om dem med allas liv som insats, fanns det också tungt lastade och illa tilltygade långtradare med krossade strålkastare på vägen.
Bilarna myllrade mellan filer och genom rondeller och väjde för gropar, cyklister och fotgängare medan skrangliga småbussar – som kallades matatus, fick jag veta – stannade utan någon som helst förvarning så att fler passagerare kunde pressa sig ombord.
Så vi satt alltså shiva och det var precis så jobbigt som jag hade trott att sitta med Russ hela dagen med svettig röv på de låga vinylklädda stolar som den judiska begravningsbyrån höll med, nicka och truta åt den oändliga raden nyfikna som passerade revy i vårt vardagsrum: vänner, grannar och släktingar som kom med haltande samtalsöppningar från sina skrangliga plaststolar innan de styrde mot matrummet och buffén.
Då ser jag Nelson Mandela, denne långe, skranglige man, komma gående.
Ett skrangligt köksbord och två pinnstolar.
Inne i mjölkrummet stod i alla fall ett emaljerat vitt handfat med blåa kanter på ett skrangligt bord.
Han kokade potatis och dukade upp senapssill med gräslök och ägg vid ett skrangligt bord utomhus, på brosidan av gäststugan.
Herr brandstodsdirektören och majoren var en liten undersätsig, kvadratiskt tillskuren man med alltför bred bål till ett skrangligt underrede.
Vid ena väggen stod ett skrangligt bord belamrat med gamla dagstidningar, en verktygslåda, trasselsuddar, oljiga verktyg och odiskade kaffekoppar.
Inne i mjölkrummet stod i alla fall ett emaljerat vitt handfat med blåa kanter på ett skrangligt bord.
Han kokade potatis och dukade upp senapssill med gräslök och ägg vid ett skrangligt bord utomhus, på brosidan av gäststugan.
Herr brandstodsdirektören och majoren var en liten undersätsig, kvadratiskt tillskuren man med alltför bred bål till ett skrangligt underrede.
Vid ena väggen stod ett skrangligt bord belamrat med gamla dagstidningar, en verktygslåda, trasselsuddar, oljiga verktyg och odiskade kaffekoppar.
Broder John var en lång och skranglig men bredaxlad man.
”Vad vet du om Josef K?” frågade Nedjma och satte sig på en skranglig stol.
Nu var även han en lika skranglig, gänglig, något tanketom tonåring som min egen.
Coraline låg med ansiktet ner mot kudden på en skranglig säng som inte räckte till för dem båda.
Min arbetsplats är en skranglig kontorsstol framför ett antal etiketterade fack, ett för varje postnummerområde.
Men den sommaren hade jag växt helt sjukt, tretton centimeter bara på några månader och jag gissar att jag såg skranglig ut.
– Har ni några misstänkta i fallet? frågade en skranglig karl med rakad hjässa; han stod nästan längst bak i lokalen och ropade högt.
Med oss hade vi en lång och skranglig kock vid namn Rafael, en mörkhårig italienare vid namn Mauro och ett brittiskt par strax över fyrtio, Wilkersons.
Medan hon talade kom en gammal man med skranglig cykel fram och ställde sig bredvid oss, och sedan ytterligare en man som var lång och spinkig och luktade sprit.
Hon log lika sällan som mamma, och en gång hörde jag mamma säga: Vi kan bara hoppas att du inte växer upp och blir en lång skranglig flicka med missbelåten min.
Där stod han, en skranglig, mager figur i sliten kostym, och stirrade buttert med sin färglösa uppsyn ut mot den vid denna tidpunkt nästan människotomma Jablonskistrasse.
Jag och pappa, som det radarpar vi alltid har varit, fick sova tillsammans i underslafen medan en manlig pensionär, skranglig och vithårig vars namn jag har glömt, sov överst.
Huset låg bara några kvarter från Cathedral of Saint Francis of Assisi, inhägnat av en mur av obränt, soltorkat tegel med en trappstegsformad valvbåge med en skranglig trägrind.
En lång skranglig man trädde in, och det såg ut som om han under vilda protester från sin sida sakta, men oemotståndligt sköts in av värdshusvärdinnans knotiga och starka armar.
En författare som fått sin utbildning vid Kenyon beskrev det som ett osannolikt ställe: ”ett engelskt universitet som omringade en skranglig appalachisk by, beläget på en kulle i mitten av Ohio”.
”Vad vet du om Josef K?” frågade Nedjma och satte sig på en skranglig stol.
Nu var även han en lika skranglig, gänglig, något tanketom tonåring som min egen.
Coraline låg med ansiktet ner mot kudden på en skranglig säng som inte räckte till för dem båda.
Min arbetsplats är en skranglig kontorsstol framför ett antal etiketterade fack, ett för varje postnummerområde.
Men den sommaren hade jag växt helt sjukt, tretton centimeter bara på några månader och jag gissar att jag såg skranglig ut.
– Har ni några misstänkta i fallet? frågade en skranglig karl med rakad hjässa; han stod nästan längst bak i lokalen och ropade högt.
Med oss hade vi en lång och skranglig kock vid namn Rafael, en mörkhårig italienare vid namn Mauro och ett brittiskt par strax över fyrtio, Wilkersons.
Medan hon talade kom en gammal man med skranglig cykel fram och ställde sig bredvid oss, och sedan ytterligare en man som var lång och spinkig och luktade sprit.
Hon log lika sällan som mamma, och en gång hörde jag mamma säga: Vi kan bara hoppas att du inte växer upp och blir en lång skranglig flicka med missbelåten min.
Där stod han, en skranglig, mager figur i sliten kostym, och stirrade buttert med sin färglösa uppsyn ut mot den vid denna tidpunkt nästan människotomma Jablonskistrasse.
Jag och pappa, som det radarpar vi alltid har varit, fick sova tillsammans i underslafen medan en manlig pensionär, skranglig och vithårig vars namn jag har glömt, sov överst.
Huset låg bara några kvarter från Cathedral of Saint Francis of Assisi, inhägnat av en mur av obränt, soltorkat tegel med en trappstegsformad valvbåge med en skranglig trägrind.
En lång skranglig man trädde in, och det såg ut som om han under vilda protester från sin sida sakta, men oemotståndligt sköts in av värdshusvärdinnans knotiga och starka armar.
En författare som fått sin utbildning vid Kenyon beskrev det som ett osannolikt ställe: ”ett engelskt universitet som omringade en skranglig appalachisk by, beläget på en kulle i mitten av Ohio”.