Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Skråla i en mening

Återigen började alla skratta och skråla.
Hon ville skråla, skratta och sjunga oanständiga sånger.
Detta öppna landskap, som får Ulf Lundell att skråla av hjärtats lust.
Jag hörde människor skratta och skråla igen, såg män och kvinnor kyssas i gränder och kanske mer därtill, talade med fyllbultar som gått vilse och med flickor.
”Alexander, den stora Alexander, nu ska han till köket gå och skrubba potatis gul och blå, Alexander, den stora Alexander, han blive snart helt grå!” började William skråla.
Vid något tillfälle hörde han sig själv skråla med till ”Rest in Pieces”, och det var det sista han mindes innan han vaknade ungefär trettio timmar senare med ansiktet fastklistrat mot trägolvet med torkade spyor, som hade stelnat som cement.
Håvard skrålade högst.
Hela familjen skrålade Taubevisor.
Han hörde ljudet av en TV som skrålade.
De skrålade upprymt allihop utom Bodils son, som såg sur ut.
Några ungdomar skrålade högt och vinkade åt dem genom bilrutorna.
Undantaget var Karl, som drack och skrålade som om han var på gästabud.
Han hängde vid korvkiosken på fyllan, sjöng och skrålade Nationalteaternlåtar och pratade.
I vanliga fall satt jag vid lägereldarna tillsammans med mina män och skrattade och skrålade.
Utanför Angelos skrålade en annan Santos, Luiz trodde att det var en halvbror till kommissarien.
En grupp pojkar stod med ölburkar i händerna och skrålade en oanständig version av skeppssången.
Nu var båten så nära att man hörde allt vad det slutna, och berusade, sällskapet skrålade och sjöng.
Eller åtminstone brista ut i den där bedårande barnvisan som jag och barnen förtjust skrålade medan vi cyklade ihop.
Han släppte ut fyra, fem stycken på en gång, just när vi var utanför dörren, kom de raglande, de var definitivt fulla, de skrålade och skrattade och skrek och jag släppte mammas hand och störtade iväg, jag flög gatan framåt, jag sprang det fortaste jag gjort i mitt liv.
De hade rusat ut på skolgården klockan tolv, skrålat sig runt Hisingen på en flakvagn dragen av en traktor och därefter kramat släktingar, ätit buffé och druckit champagne i ett antal timmar.
Lili har gäster, man dansar och skrålar.
De andra skrålar berusat till uppmuntran.
Publiken skränar, skrålar och kastar grus på scenen.
Efter någon timme står bara två män kvar och skrålar för full hals.
De är höga och berusade och skrålar med i hooksen till förra årets Ibiza Dance Mix.
Att det är en möhippa märks på att de skrålar »Going to the Chapel« så högt de orkar.
Snart trängs skränande charterresenärer runt om henne i bussen, en utmattad mamma håller en sovande tvååring i famnen, ett grabbgäng rejält på fyllan skrålar en hejaramsa för IFK Norrköping.
Och i alla de där barerna finns några idioter som skrålar med för full hals, särskilt till partiet som dissar Neil Young, och sedan tittar de sig omkring som om de förtjänar ett pris för att de kan texten, som om inte alla kan texten, som om inte alla har haft den där kompisen som hade låten på alla sina blandband, som om inte alla är dödströtta på ”Sweet home Alabama”.
När Svennis går mot spelarbussen skrålar en kvarglömd supporter ”Rule Britannia” och om man lyssnar noga kan man höra att melodin också är första takterna i ”Här kommer Pippi Långstrump” – en annan svensk exportvara som vid första anblicken inte ser mycket ut för världen, men gång på gång visat sina muskler, sitt urstarka psyke och sin säregna förmåga att skapa scenarion som mest liknar fantastiska sagor.