Skräddare i en mening
Fadern var skräddare.
Hennes far var skräddare.
En skräddare med mattan mot Mekka.
Min skräddare väntar sedan länge på betalningen.
Du skulle behöva en bra skräddare, kommissarie Nyman.
Här min teater, min bokhandel, min skräddare, min apotekare.
Förutsatt att du inte har en dejt med din skräddare, förstås.
Smed eller alkemist, skräddare eller fiskare, örtsamlare eller kock.
Hon köpte mig en kostym förra veckan, hos en skräddare i Stockholm.
Jag har inte betalat en frisör, skomakare, skräddare eller revisor sedan krisen kom.
Jag var och hälsade på en bekant, han är skräddare, och jag skulle just gå därifrån.
å då! vi har skräddare, finsmeder, grovsmeder, schatullmakare, grovsnickare, vi har allting.
Markkula skickade dem till en skräddare i San Francisco som försåg dem med varsin tredelad kostym.
I den var de köpmän och skräddare, drev affärer och kafé och levde nära bruksortens finare folk.
Skjortor av märkena Paul Smith och Dior och en måttbeställd av en skräddare på Jermyn Street i London.
Vid bordets kortända satt landets statsminister uppkrupen på sin stol med benen under sig som en skräddare.
En var måttbeställd från skräddare på Savile Row i London: tydliga sömmar i slagens kanter och rött foder.
Dagen därpå firades en skräddare i Hudiksvall trettiotre mil därifrån för att ha tecknat den miljonte licensen.
Därefter hade han hos sin skräddare hämtat ut en sval linnekostym med ledigt sittande kavaj och byxor med vida ben.
Det krävs en bokad tid med skräddare och den färdigställda kostymen kan hämtas ut tre till fem arbetsdagar senare.
Kåporna och högtidskläderna som bröderna bar hade klippts till och sytts av fyra bröder som var utbildade skräddare.
Kung Sven har en italiensk skräddare som skickar små tygprover och sedan levererar färdigsydda kostymer i prydliga kartonger.
Jag lärde känna en pakistanier som var skräddare och hjälpte honom att designa en strandkaftan som sålde som smör i solsken.
Skräddare och sömmerskor arbetade dygnet runt för att hinna få klart de beställningar som hade influtit från stadens hovmän.
Hon konstaterade att hon borde lämna in den till en skräddare som kunde laga det trasiga och närmast obefintliga fodret i fickorna.
Till skillnad från Engels hade denne son till en enkel judisk skräddare aldrig riktigt befriat sig från ”Unga Tysklands” romantik.
Här på begravningsplatsen verkade han inte bara som en man med en dålig skräddare, utan som en gravplundrare som hade knyckt sin garderob från de döda.
Den stampade jorden framför varje hem var rensopad och överallt syntes skräddare och skomakare och möbelsnickare förrätta sitt värv i stånd längs med vägen.
Det var heller inte det lättaste att hitta en skräddare i något av tältlägren och när det ändå var gjort återstod något så trivialt som att få tag i nål och tråd.
Numera behövs dock ingen bomull i tårna, allt är tillverkat direkt för mister Eriksson; skräddarsydda kostymer från hans egen skräddare och handgjorda skor i finaste läder.
Och skräddare som smekte fram nya uniformer på hans nybadade och lätt berusade kropp, medan betjänten och munskänken Robert stod bredvid spegeln med flaskan i hand, beredd att fylla på.
Hennes far var skräddare.
En skräddare med mattan mot Mekka.
Min skräddare väntar sedan länge på betalningen.
Du skulle behöva en bra skräddare, kommissarie Nyman.
Här min teater, min bokhandel, min skräddare, min apotekare.
Förutsatt att du inte har en dejt med din skräddare, förstås.
Smed eller alkemist, skräddare eller fiskare, örtsamlare eller kock.
Hon köpte mig en kostym förra veckan, hos en skräddare i Stockholm.
Jag har inte betalat en frisör, skomakare, skräddare eller revisor sedan krisen kom.
Jag var och hälsade på en bekant, han är skräddare, och jag skulle just gå därifrån.
å då! vi har skräddare, finsmeder, grovsmeder, schatullmakare, grovsnickare, vi har allting.
Markkula skickade dem till en skräddare i San Francisco som försåg dem med varsin tredelad kostym.
I den var de köpmän och skräddare, drev affärer och kafé och levde nära bruksortens finare folk.
Skjortor av märkena Paul Smith och Dior och en måttbeställd av en skräddare på Jermyn Street i London.
Vid bordets kortända satt landets statsminister uppkrupen på sin stol med benen under sig som en skräddare.
En var måttbeställd från skräddare på Savile Row i London: tydliga sömmar i slagens kanter och rött foder.
Dagen därpå firades en skräddare i Hudiksvall trettiotre mil därifrån för att ha tecknat den miljonte licensen.
Därefter hade han hos sin skräddare hämtat ut en sval linnekostym med ledigt sittande kavaj och byxor med vida ben.
Det krävs en bokad tid med skräddare och den färdigställda kostymen kan hämtas ut tre till fem arbetsdagar senare.
Kåporna och högtidskläderna som bröderna bar hade klippts till och sytts av fyra bröder som var utbildade skräddare.
Kung Sven har en italiensk skräddare som skickar små tygprover och sedan levererar färdigsydda kostymer i prydliga kartonger.
Jag lärde känna en pakistanier som var skräddare och hjälpte honom att designa en strandkaftan som sålde som smör i solsken.
Skräddare och sömmerskor arbetade dygnet runt för att hinna få klart de beställningar som hade influtit från stadens hovmän.
Hon konstaterade att hon borde lämna in den till en skräddare som kunde laga det trasiga och närmast obefintliga fodret i fickorna.
Till skillnad från Engels hade denne son till en enkel judisk skräddare aldrig riktigt befriat sig från ”Unga Tysklands” romantik.
Här på begravningsplatsen verkade han inte bara som en man med en dålig skräddare, utan som en gravplundrare som hade knyckt sin garderob från de döda.
Den stampade jorden framför varje hem var rensopad och överallt syntes skräddare och skomakare och möbelsnickare förrätta sitt värv i stånd längs med vägen.
Det var heller inte det lättaste att hitta en skräddare i något av tältlägren och när det ändå var gjort återstod något så trivialt som att få tag i nål och tråd.
Numera behövs dock ingen bomull i tårna, allt är tillverkat direkt för mister Eriksson; skräddarsydda kostymer från hans egen skräddare och handgjorda skor i finaste läder.
Och skräddare som smekte fram nya uniformer på hans nybadade och lätt berusade kropp, medan betjänten och munskänken Robert stod bredvid spegeln med flaskan i hand, beredd att fylla på.
Är skräddaren hemma?«.
”Bra val”, sa skräddaren.
»Ja ja, inga problem«, skrockade skräddaren.
Skräddaren log, men såg fortfarande stressad ut.
Skräddaren vände väskan mot mig för en demonstration.
« Den gamla gumman ropade högt och kallade på skräddaren.
»Allt är klart, jag har pratat med Mr Shun«, sa skräddaren.
Skräddaren och jag satt kvar vid bordet och han bjöd på en kopp te.
»Tack, tack«, sa skräddaren och bockade sig djupt när han tog emot dem.
Jag sprang därifrån direkt till skräddaren för att fracken skulle provas.
Skräddaren ledde mig genom hallen och in i ett rum som låg ut mot innergården.
Skräddaren tittade konstigt på mig när brorsonen ropade till i dörröppningen.
Väskan behövde jag hämta hos skräddaren så jag kunde packa den med mina saker.
Ljudet av symaskinen ekade sövande i rummet nu när skräddaren hade börjat jobba.
Skräddaren, som var kines, hade Mr Shun rekommenderat mig att använda för paketeringen.
Hon såg mig komma och jag hann knappt fram förrän hon redan hade kallat ner skräddaren.
»Ja, vänta, jag ska kalla på honom«, skräddaren reste sig och for iväg nerför trappan.
Hon kallade sig Rose – Rose Cohen sedan hon gift sig med den judiske skräddaren i kvarteret.
Jag berättade om skräddaren och sökte febrilt efter en ursäkt i mitt huvud utan att finna någon.
Skräddaren tog upp två inplastade kartongskivor som var perfekt utskurna för att passa utrymmet mellan facken.
»Ta den du«, sa jag och tittade samtidigt på skräddaren och blinkade till med ena ögat som tack för all hjälp.
Allt jag behövde göra nu var att åka förbi skräddaren och checka så att allt såg rätt ut innan väskan syddes ihop.
Honom hade jag träffat hos skräddaren vid ett tillfälle, en lugn och samlad kille som tränade thaiboxning på Lumpini Stadium.
Jag ville bara kolla om de hade ordnat ett bakhåll, om polisen eller någon annan väntade i gränden när jag kom ner från skräddaren.
Där fanns en kostym som han visste att Toomas Ostroz uppskattade, kanske mest för att han själv instruerat skräddaren hur den skulle sys.
Jag kände med fingret längs sömmen på facket som delade väskan på mitten, skräddaren hade gjort ett bra jobb, det fanns det inget tvivel om.
För det fick skräddaren inte bara berömmelse (han fick vara med i radion!) utan också en minnespokal i silver till ett värde av sexhundra kronor.
Tog upp sedelhögen och räknade upp den summa jag gett honom och la tillbaka resten, det inkluderade mina utgifter för skräddaren och hans brorson också.
Skräddaren kom, mätte sjuklingen från topp till tå, visade tygprover och efter mottot att det inte drabbade någon fattig valde Återberg ett av de allra dyraste.
En dam fick ett sådant argsint utbrott på en parkeringsvakt, att hon i vredesmod orsakade att glasdörren hos Skräddaren gick sönder, då hon smällde igen den, för att gå ut och ta P-vakten i upptuktelse.
Som skräddaren som han hälsat på nästan alla dagar på väg hem från skolan och som alltid småpratat med honom om matchresultat och träning, hur samme skräddare redan dagen efter Anschluss satt hakkorsvimplar på sin motorcykel.
”Bra val”, sa skräddaren.
»Ja ja, inga problem«, skrockade skräddaren.
Skräddaren log, men såg fortfarande stressad ut.
Skräddaren vände väskan mot mig för en demonstration.
« Den gamla gumman ropade högt och kallade på skräddaren.
»Allt är klart, jag har pratat med Mr Shun«, sa skräddaren.
Skräddaren och jag satt kvar vid bordet och han bjöd på en kopp te.
»Tack, tack«, sa skräddaren och bockade sig djupt när han tog emot dem.
Jag sprang därifrån direkt till skräddaren för att fracken skulle provas.
Skräddaren ledde mig genom hallen och in i ett rum som låg ut mot innergården.
Skräddaren tittade konstigt på mig när brorsonen ropade till i dörröppningen.
Väskan behövde jag hämta hos skräddaren så jag kunde packa den med mina saker.
Ljudet av symaskinen ekade sövande i rummet nu när skräddaren hade börjat jobba.
Skräddaren, som var kines, hade Mr Shun rekommenderat mig att använda för paketeringen.
Hon såg mig komma och jag hann knappt fram förrän hon redan hade kallat ner skräddaren.
»Ja, vänta, jag ska kalla på honom«, skräddaren reste sig och for iväg nerför trappan.
Hon kallade sig Rose – Rose Cohen sedan hon gift sig med den judiske skräddaren i kvarteret.
Jag berättade om skräddaren och sökte febrilt efter en ursäkt i mitt huvud utan att finna någon.
Skräddaren tog upp två inplastade kartongskivor som var perfekt utskurna för att passa utrymmet mellan facken.
»Ta den du«, sa jag och tittade samtidigt på skräddaren och blinkade till med ena ögat som tack för all hjälp.
Allt jag behövde göra nu var att åka förbi skräddaren och checka så att allt såg rätt ut innan väskan syddes ihop.
Honom hade jag träffat hos skräddaren vid ett tillfälle, en lugn och samlad kille som tränade thaiboxning på Lumpini Stadium.
Jag ville bara kolla om de hade ordnat ett bakhåll, om polisen eller någon annan väntade i gränden när jag kom ner från skräddaren.
Där fanns en kostym som han visste att Toomas Ostroz uppskattade, kanske mest för att han själv instruerat skräddaren hur den skulle sys.
Jag kände med fingret längs sömmen på facket som delade väskan på mitten, skräddaren hade gjort ett bra jobb, det fanns det inget tvivel om.
För det fick skräddaren inte bara berömmelse (han fick vara med i radion!) utan också en minnespokal i silver till ett värde av sexhundra kronor.
Tog upp sedelhögen och räknade upp den summa jag gett honom och la tillbaka resten, det inkluderade mina utgifter för skräddaren och hans brorson också.
Skräddaren kom, mätte sjuklingen från topp till tå, visade tygprover och efter mottot att det inte drabbade någon fattig valde Återberg ett av de allra dyraste.
En dam fick ett sådant argsint utbrott på en parkeringsvakt, att hon i vredesmod orsakade att glasdörren hos Skräddaren gick sönder, då hon smällde igen den, för att gå ut och ta P-vakten i upptuktelse.
Som skräddaren som han hälsat på nästan alla dagar på väg hem från skolan och som alltid småpratat med honom om matchresultat och träning, hur samme skräddare redan dagen efter Anschluss satt hakkorsvimplar på sin motorcykel.
« Reportern påpekade också att den ryske proletärpoeten »gillar att klä sig som en dandy och beställer sina kläder från de bästa skräddarna i Paris« samt att han »älskar bekvämlighet och lyx men samtidigt föraktar dem«.