Skitpratet i en mening
Var fanns pengarna i det där skitpratet?.
Skitpratet har förstört kommunikationen, tänkte han.
– Men ni kan väl inte tro på det där skitpratet om planterade minnen?.
Enda sättet att slå tillbaka mot henne var att underminera hennes trovärdighet genom att bidra till skitpratet om henne i kafferummet.
Skitpratet har förstört kommunikationen, tänkte han.
– Men ni kan väl inte tro på det där skitpratet om planterade minnen?.
Enda sättet att slå tillbaka mot henne var att underminera hennes trovärdighet genom att bidra till skitpratet om henne i kafferummet.
Det var skitprat.
Det är bara skitprat.
Men det var bara skitprat.
– Skitprat, sa Bäckström.
Det där är bara skitprat.
Åtminstone inte för skitprat.
– Vad är det för skitprat, avbröt Johansson.
(Men som på sätt och vis också gillar mitt skitprat.
”Och mycket småprat, eller skitprat om man ska vara ärlig”, fortsatte Holst.
Varför skulle jag? Det var avancerat skitprat, om blod, svett och tårar och sånt.
”Skitprat! Inget gnäll nu! Du blir aldrig färdig till det! Ner i vattnet med dig…”.
Naturligtvis borde hon vara rädd om en så bra arbetsplats där intriger och skitprat lyste med sin frånvaro.
Malin hade aldrig hört något skitprat om Ingrid, men i Malins ögon var hon väldigt respektingivande och gav ett kyligt intryck.
Då bad jag desperat Ben att tala om varför, varför det var så, och Ben kunde inte svara med något annat än en axelryckning – Skitprat.
Jag frågade Ben vad detta hade att göra med att mrs Kruller blivit dödad och Ben upprepade bara på ett irriterande idiotiskt sätt – Skitprat.
Enligt Persson skulle hon inte ha varit den enda heller men vilka dom andra var ville han inte gå in på så det var väl mest skitprat om man så säger.
”Tror du verkligen att någon kommer att bry sig om det här? Tror du att du kan fälla mig genom skitprat? Och varför i helvete skicka den anonymt till mig?”.
Ingen har rätt att ta en annans liv! Skitprat! De starka har alltid tagit sig den rätten! Egentligen är det fundamentalt, det handlade ursprungligen om artens överlevnad.
De hade allihop ägnat sig åt samma hatfulla utfall och följt upp dessa med en systematisk, underminerande verksamhet, spritt ut en massa skitprat överallt, fullt av en massa lögner.
I vilket fall som helst fanns det gott om folk som ställde upp och lyssnade på hennes skitprat och Kalle lärde sig en sak av Sally-kvinnan: Att inte underskatta någon, inte ens en sån som hon.
Kanske var det bara skitprat, hur skulle Aaron kunna veta? När de sa att det var på det viset som vita horor uppträdde, man kan inte lita på dem, när allt kommer omkring är de vita och man är inte värd ett jävla dugg, det är som om Delray varit fullblodsindian, helt igenom senecaindian, och det var han ju inte, och Aaron var det ännu mindre, Aaron var ju Zoes unge och inte bara Delrays, och kanske såg han ut som en indian, men han var mer än det.
Ända tills Prall plötsligt blev trött på leken och brutalt avbröt den: ”Sluta upp med det där idiotiska läsandet! Ser ni inte att jag är full, hur ska jag då kunna fatta det där! Ni tänkte, ni skulle riktigt jäsa med ert fina förhörsprotokoll, va! Andra rapporter följer ytterligare, men de är inte så viktiga som den store kriminalmannen Escherichs protokoll, va? Att man ska få höra sådant skitprat! Kort och gott: har ni tagit brevkortsskrivaren än?”.
Det är bara skitprat.
Men det var bara skitprat.
– Skitprat, sa Bäckström.
Det där är bara skitprat.
Åtminstone inte för skitprat.
– Vad är det för skitprat, avbröt Johansson.
(Men som på sätt och vis också gillar mitt skitprat.
”Och mycket småprat, eller skitprat om man ska vara ärlig”, fortsatte Holst.
Varför skulle jag? Det var avancerat skitprat, om blod, svett och tårar och sånt.
”Skitprat! Inget gnäll nu! Du blir aldrig färdig till det! Ner i vattnet med dig…”.
Naturligtvis borde hon vara rädd om en så bra arbetsplats där intriger och skitprat lyste med sin frånvaro.
Malin hade aldrig hört något skitprat om Ingrid, men i Malins ögon var hon väldigt respektingivande och gav ett kyligt intryck.
Då bad jag desperat Ben att tala om varför, varför det var så, och Ben kunde inte svara med något annat än en axelryckning – Skitprat.
Jag frågade Ben vad detta hade att göra med att mrs Kruller blivit dödad och Ben upprepade bara på ett irriterande idiotiskt sätt – Skitprat.
Enligt Persson skulle hon inte ha varit den enda heller men vilka dom andra var ville han inte gå in på så det var väl mest skitprat om man så säger.
”Tror du verkligen att någon kommer att bry sig om det här? Tror du att du kan fälla mig genom skitprat? Och varför i helvete skicka den anonymt till mig?”.
Ingen har rätt att ta en annans liv! Skitprat! De starka har alltid tagit sig den rätten! Egentligen är det fundamentalt, det handlade ursprungligen om artens överlevnad.
De hade allihop ägnat sig åt samma hatfulla utfall och följt upp dessa med en systematisk, underminerande verksamhet, spritt ut en massa skitprat överallt, fullt av en massa lögner.
I vilket fall som helst fanns det gott om folk som ställde upp och lyssnade på hennes skitprat och Kalle lärde sig en sak av Sally-kvinnan: Att inte underskatta någon, inte ens en sån som hon.
Kanske var det bara skitprat, hur skulle Aaron kunna veta? När de sa att det var på det viset som vita horor uppträdde, man kan inte lita på dem, när allt kommer omkring är de vita och man är inte värd ett jävla dugg, det är som om Delray varit fullblodsindian, helt igenom senecaindian, och det var han ju inte, och Aaron var det ännu mindre, Aaron var ju Zoes unge och inte bara Delrays, och kanske såg han ut som en indian, men han var mer än det.
Ända tills Prall plötsligt blev trött på leken och brutalt avbröt den: ”Sluta upp med det där idiotiska läsandet! Ser ni inte att jag är full, hur ska jag då kunna fatta det där! Ni tänkte, ni skulle riktigt jäsa med ert fina förhörsprotokoll, va! Andra rapporter följer ytterligare, men de är inte så viktiga som den store kriminalmannen Escherichs protokoll, va? Att man ska få höra sådant skitprat! Kort och gott: har ni tagit brevkortsskrivaren än?”.