Skimrar i en mening
Vars pärlor skimrar i natten.
Hennes kropp skimrar i mörkret.
I simbassängen skimrar svart mosaik.
Med tänder så blekta att de skimrar i blått.
Generationer av krossat glas skimrar som glitter i gatan.
Den skimrar i ljuset från de höga, stora gula gatlyktorna.
Grönt som gräs om våren, blått som skimrar som is på vatten.
Alldeles nedanför lyktstolpen står han och hans vita päls skimrar.
Ett grönaktigt ljus skimrar från en serie tavlor som Shulman har målat.
Det nötta skinnet i fåtöljerna skimrar i ljuset från kristallkronor och kandelabrar.
En värld där hud skimrar, ögon strålar och kläderna tydligen tillverkas av ädelstenar.
Det skimrar, det tätnar, det kommer svävande närmare och bildar egendomliga, drivande skepnader.
En stund verkar djungeln nästan elektrisk, det surrar och skimrar om den, men den döljer sina faror.
Jag går på cykelvägen som skimrar av nylagd asfalt, fram till korsningen där föreningshusen står uppradade.
Ön på andra sidan sundet är belyst av morgonsolen; träden är klargröna, de långa stränderna skimrar som silver.
Bulgaris klockor blänker i skyltfönstren, Damianis juveler skimrar, broscherna hos Massoni glittrar fram sina lockrop.
Rich håller upp fångsten: sex långa bäckrödingar som skimrar silvrigt i den avlägsna verandabelysningens svaga sken.
Körbanan skimrar grå och blöt av den våta snön när han backar ut i mörkret och svänger vänster på Valhallavägen.
Hon är lång och strålande vacker, det röda håret hänger fritt och skimrar i ljuset från alla adventsljusstakar och julstjärnor.
Där myllrar sommaren, det är liv och rörelse, det finns växter att samla, rötter att gräva upp, fisk som skimrar i regnbågens alla färger.
Det skimrar, det utdunstar den där speciella lukten av olja och saltvatten som alltid verkar sväva över en flod när tidvattnet är på väg ut.
Hon går baklänges längs huset nu, leder honom förbi rosenbuskarna till deras lilla trädgård på baksidan, som skimrar orange i kvällssolen.
Fru Hansson pekar på en trollslända som torde vara den största jag har sett, den skimrar i gult och grönt och svävar en bit ovanför hennes huvud.
Vattnet ångar upp ur femtiometersbassängen, ut i den omgivande kyliga luften; upplyst av lampor i poolens kanter skimrar det som en meteorit från en avlägsen galax.
På de övre däcken står män i svart och lutar sig mot relingen, och kvinnor i vitt står ett halvt steg bakom, de solbelysta parasollerna skimrar som glorior bakom deras huvuden.
Fågelns skugga splittras i lika många svarta fragment som det finns gnistor, och när molnet av dessa klara och mörka skärvor skimrar tillsammans sluter Dusty ögonen i skräck och förvirring.
På den inramade arkitektskissen som fortfarande hänger i lobbyn framställs byggnaden i en mjuk vit nyans som skimrar i solen och omgärdas av smaragdgröna gräsmattor och lummiga ekar och askar.
Mitt i allt detta simmar jag omkring, med loja rörelser, en gammal gråsäl som ingen fäster något avseende vid, och inte ens upplevelsen av det kalla vattnet, som skimrar så vackert mot mina vita armar, kan lösa mig ur förlamningen.
Och de här tjejerna, de här kvinnorna … ja, de skimrar av yppig perfektion under solskyddsfaktorn som gräddar deras mjuka, lena hud till en honungslik lasyr medan de läser kurslitteratur eller skvallertidningar, knappar iväg sms eller lyssnar på iPods samtidigt som deras bara, salongsfixade fötter rör sig i takt till musiken.
Inget gott kommer av att sätta på Laney heller, jag vet, men när har någon någonsin låtit sig stoppas av det? Efter att det varit så nära i tisdags, har Laney idag klätt sig för att nedlägga sitt byte, hudnära och urringat, i kort kjol, hennes långa kopparbruna ben vaxade och polerade så att de skimrar och jag var fast redan när hon sa hej.
och hennes hud skimrar som om den är självlysande och vi är unga och vackra och vi kommer inte att vara det för evigt, men idag är vi det, mjuka och hårda på alla de rätta ställena, och vi är skyldiga världen att ha sex som det är meningen att man ska ha sex och hon smakar kanel och sex och fan då, det här är vad det är meningen att vi ska göra, vad vi är gjorda för, och varje molekyl i våra kroppar kräver det, och det finns ingen annanstans för oss än här, inget annat att göra än det här.
Hennes kropp skimrar i mörkret.
I simbassängen skimrar svart mosaik.
Med tänder så blekta att de skimrar i blått.
Generationer av krossat glas skimrar som glitter i gatan.
Den skimrar i ljuset från de höga, stora gula gatlyktorna.
Grönt som gräs om våren, blått som skimrar som is på vatten.
Alldeles nedanför lyktstolpen står han och hans vita päls skimrar.
Ett grönaktigt ljus skimrar från en serie tavlor som Shulman har målat.
Det nötta skinnet i fåtöljerna skimrar i ljuset från kristallkronor och kandelabrar.
En värld där hud skimrar, ögon strålar och kläderna tydligen tillverkas av ädelstenar.
Det skimrar, det tätnar, det kommer svävande närmare och bildar egendomliga, drivande skepnader.
En stund verkar djungeln nästan elektrisk, det surrar och skimrar om den, men den döljer sina faror.
Jag går på cykelvägen som skimrar av nylagd asfalt, fram till korsningen där föreningshusen står uppradade.
Ön på andra sidan sundet är belyst av morgonsolen; träden är klargröna, de långa stränderna skimrar som silver.
Bulgaris klockor blänker i skyltfönstren, Damianis juveler skimrar, broscherna hos Massoni glittrar fram sina lockrop.
Rich håller upp fångsten: sex långa bäckrödingar som skimrar silvrigt i den avlägsna verandabelysningens svaga sken.
Körbanan skimrar grå och blöt av den våta snön när han backar ut i mörkret och svänger vänster på Valhallavägen.
Hon är lång och strålande vacker, det röda håret hänger fritt och skimrar i ljuset från alla adventsljusstakar och julstjärnor.
Där myllrar sommaren, det är liv och rörelse, det finns växter att samla, rötter att gräva upp, fisk som skimrar i regnbågens alla färger.
Det skimrar, det utdunstar den där speciella lukten av olja och saltvatten som alltid verkar sväva över en flod när tidvattnet är på väg ut.
Hon går baklänges längs huset nu, leder honom förbi rosenbuskarna till deras lilla trädgård på baksidan, som skimrar orange i kvällssolen.
Fru Hansson pekar på en trollslända som torde vara den största jag har sett, den skimrar i gult och grönt och svävar en bit ovanför hennes huvud.
Vattnet ångar upp ur femtiometersbassängen, ut i den omgivande kyliga luften; upplyst av lampor i poolens kanter skimrar det som en meteorit från en avlägsen galax.
På de övre däcken står män i svart och lutar sig mot relingen, och kvinnor i vitt står ett halvt steg bakom, de solbelysta parasollerna skimrar som glorior bakom deras huvuden.
Fågelns skugga splittras i lika många svarta fragment som det finns gnistor, och när molnet av dessa klara och mörka skärvor skimrar tillsammans sluter Dusty ögonen i skräck och förvirring.
På den inramade arkitektskissen som fortfarande hänger i lobbyn framställs byggnaden i en mjuk vit nyans som skimrar i solen och omgärdas av smaragdgröna gräsmattor och lummiga ekar och askar.
Mitt i allt detta simmar jag omkring, med loja rörelser, en gammal gråsäl som ingen fäster något avseende vid, och inte ens upplevelsen av det kalla vattnet, som skimrar så vackert mot mina vita armar, kan lösa mig ur förlamningen.
Och de här tjejerna, de här kvinnorna … ja, de skimrar av yppig perfektion under solskyddsfaktorn som gräddar deras mjuka, lena hud till en honungslik lasyr medan de läser kurslitteratur eller skvallertidningar, knappar iväg sms eller lyssnar på iPods samtidigt som deras bara, salongsfixade fötter rör sig i takt till musiken.
Inget gott kommer av att sätta på Laney heller, jag vet, men när har någon någonsin låtit sig stoppas av det? Efter att det varit så nära i tisdags, har Laney idag klätt sig för att nedlägga sitt byte, hudnära och urringat, i kort kjol, hennes långa kopparbruna ben vaxade och polerade så att de skimrar och jag var fast redan när hon sa hej.
och hennes hud skimrar som om den är självlysande och vi är unga och vackra och vi kommer inte att vara det för evigt, men idag är vi det, mjuka och hårda på alla de rätta ställena, och vi är skyldiga världen att ha sex som det är meningen att man ska ha sex och hon smakar kanel och sex och fan då, det här är vad det är meningen att vi ska göra, vad vi är gjorda för, och varje molekyl i våra kroppar kräver det, och det finns ingen annanstans för oss än här, inget annat att göra än det här.
Byggnaden tycktes skimra i dåsig ro.
Det tidiga ljuset fick rutorna att skimra.
Den förvandlade parken och kom allt att skimra.
Petras ögon började åter skimra vid den tanken.
Mördaren vacklade till och började sedan skimra.
Han höll upp glaset och lät vinet skimra i ljuset.
Genom fönstret såg man den gyllene höstdagen skimra.
I dess blick skulle framtiden skimra som pärlan i en snäcka.
Bakom de slutna ögonlocken såg hon ett rött töcken skimra.
Anitras kropp började glöda igen, skimra med en mörk kopparglans.
Hela världen tycktes skimra i rött, när hon tittade genom sidenet.
Den lätt rosa fasaden hade en färg som såg ut att skimra i solskenet.
Solen bröt fram i en spricka i molnen och fick monumentets guld att skimra.
En bit från sängen, närmare ytterväggen, tycktes något skimra i månskenet.
Men när hon hastigt vände på huvudet, såg hon genom öppningen havet skimra.
Det brukade skimra grönt där, medan ännu alla andra träd stodo nakna och kala.
Den röda gryningen av i kärleken, av förälskelsen hade börjat skimra inom honom.
Då de vände ibland, sågo de kopparn skimra från den snett emot liggande kyrkans tak.
Penny verkade skimra och mörkna medan hon gick genom detta spetsmönster av ljus och skugga.
Jag såg en glimt av glädje skimra till någonstans i hans ögon, och det värmde i hjärtat.
Den första morgonsolen som sken in genom fönstren på andra sidan rummet fick honom att skimra.
I soluppgången hade han sett stenhusen på sluttningarna skimra som guld i det livgivande ljuset.
Moln hetsades över himlen och fick skuggor och dagrar att skimra på gravstenens blanka marmoryta.
Det underliga ljuset på glaciären fick snön att skimra och förvandlade dem till små ljuskällor.
Och alla läto de denna andra värld, den, som intet mänskligt öga kunde se, skimra övermåttan härligt.
Den här herrn är inte särskilt färsk som döing, det ser man på att huden börjat skimra lite i grönt.
Huden var jämnt blåvit med ett genomskinligt yttre lager som lät ådrorna skimra igenom, särskilt på brösten.
Röda, gröna, gula och blå slingor fick husvagnen att skimra som ett färgsprakande utropstecken mot den mörka skogen.
”Andas bara djupt”, säger han, och sedan börjar rummet skimra och blekna innan det försvinner bort i den djupaste svärta.
Den röda värmen fanns redan inom honom efter två centimetrar Old Pulteney, tankarna blev ljusare, började skimra, han blev lättare, en bättre människa.
Hennes elfenbensfärgade klänning var bara en nyans mörkare än snön, och hennes rödbruna lockar lyckades skimra trots att solen låg djupt dold bakom molnen.
Det tidiga ljuset fick rutorna att skimra.
Den förvandlade parken och kom allt att skimra.
Petras ögon började åter skimra vid den tanken.
Mördaren vacklade till och började sedan skimra.
Han höll upp glaset och lät vinet skimra i ljuset.
Genom fönstret såg man den gyllene höstdagen skimra.
I dess blick skulle framtiden skimra som pärlan i en snäcka.
Bakom de slutna ögonlocken såg hon ett rött töcken skimra.
Anitras kropp började glöda igen, skimra med en mörk kopparglans.
Hela världen tycktes skimra i rött, när hon tittade genom sidenet.
Den lätt rosa fasaden hade en färg som såg ut att skimra i solskenet.
Solen bröt fram i en spricka i molnen och fick monumentets guld att skimra.
En bit från sängen, närmare ytterväggen, tycktes något skimra i månskenet.
Men när hon hastigt vände på huvudet, såg hon genom öppningen havet skimra.
Det brukade skimra grönt där, medan ännu alla andra träd stodo nakna och kala.
Den röda gryningen av i kärleken, av förälskelsen hade börjat skimra inom honom.
Då de vände ibland, sågo de kopparn skimra från den snett emot liggande kyrkans tak.
Penny verkade skimra och mörkna medan hon gick genom detta spetsmönster av ljus och skugga.
Jag såg en glimt av glädje skimra till någonstans i hans ögon, och det värmde i hjärtat.
Den första morgonsolen som sken in genom fönstren på andra sidan rummet fick honom att skimra.
I soluppgången hade han sett stenhusen på sluttningarna skimra som guld i det livgivande ljuset.
Moln hetsades över himlen och fick skuggor och dagrar att skimra på gravstenens blanka marmoryta.
Det underliga ljuset på glaciären fick snön att skimra och förvandlade dem till små ljuskällor.
Och alla läto de denna andra värld, den, som intet mänskligt öga kunde se, skimra övermåttan härligt.
Den här herrn är inte särskilt färsk som döing, det ser man på att huden börjat skimra lite i grönt.
Huden var jämnt blåvit med ett genomskinligt yttre lager som lät ådrorna skimra igenom, särskilt på brösten.
Röda, gröna, gula och blå slingor fick husvagnen att skimra som ett färgsprakande utropstecken mot den mörka skogen.
”Andas bara djupt”, säger han, och sedan börjar rummet skimra och blekna innan det försvinner bort i den djupaste svärta.
Den röda värmen fanns redan inom honom efter två centimetrar Old Pulteney, tankarna blev ljusare, började skimra, han blev lättare, en bättre människa.
Hennes elfenbensfärgade klänning var bara en nyans mörkare än snön, och hennes rödbruna lockar lyckades skimra trots att solen låg djupt dold bakom molnen.
Rummet skimrade i guld.
Blodet skimrade mellan dem.
Skimrade som stora, tysta slöjor.
Den var stor och skimrade i blått.
Hennes ögon skimrade som av tårar.
Norahs nakna hud skimrade under ytan.
Hon tyckte att den skimrade svagt röd.
Ögonen skimrade bland smuts och tårar.
De skimrade, metalliska och blanka, mot isen.
Hennes ansikte var så blekt att det skimrade.
Se honom på en videofilm som skimrade i grönt.
Hennes våta, släta armar skimrade i solskenet.
Hans svarta glasögon skimrade plötsligt av guld.
Lanternorna från en eller annan bil skimrade förbi.
Det silvriga håret skimrade i skenet från Heros eld.
De höll i en fjäder som skimrade i svart, grått och rött.
Ansiktet skimrade och blågröna stråk rann över hennes panna.
De vita pigmentfläckarna i hyn skimrade som självlysande färg.
I det ömtåliga ljuset skimrade tallarnas stammar som stöldgods.
På kaffebordet stod tre små oljelampor i blåst glas och skimrade.
Hon tyckte nästan att Arnolds ansikte skimrade i det levande ljuset.
Hennes läppar voro skilda åt, ögonen skimrade litet som bleka opaler.
Solen flödade över ringmuren, skimrade i det grönblå havet nedanför.
Hans hår skimrade som guld i lampskenet när han böjde sig över min arm.
Ett par vallmoblad dansade ned och skimrade som blodfläckar på damastduken.
Fyra lågande gasringar skimrade spöklikt blå i det i övrigt dunkla köket.
Jag föreställde mig honom på stranden, hur hans hud skimrade som vattenytan.
Jag var ensam, regnet föll ihärdigt och det svarta vattnet skimrade under mig.
Det mörkröda vinet skimrade med rubinröda stänk när Celestina höjde glaset.
Han gned frenetiskt på det svarta lädret som skimrade i skenet från golvlampan.
Föregående kvälls regnmoln hade försvunnit och nu skimrade himlen i klarblått.
Blodet skimrade mellan dem.
Skimrade som stora, tysta slöjor.
Den var stor och skimrade i blått.
Hennes ögon skimrade som av tårar.
Norahs nakna hud skimrade under ytan.
Hon tyckte att den skimrade svagt röd.
Ögonen skimrade bland smuts och tårar.
De skimrade, metalliska och blanka, mot isen.
Hennes ansikte var så blekt att det skimrade.
Se honom på en videofilm som skimrade i grönt.
Hennes våta, släta armar skimrade i solskenet.
Hans svarta glasögon skimrade plötsligt av guld.
Lanternorna från en eller annan bil skimrade förbi.
Det silvriga håret skimrade i skenet från Heros eld.
De höll i en fjäder som skimrade i svart, grått och rött.
Ansiktet skimrade och blågröna stråk rann över hennes panna.
De vita pigmentfläckarna i hyn skimrade som självlysande färg.
I det ömtåliga ljuset skimrade tallarnas stammar som stöldgods.
På kaffebordet stod tre små oljelampor i blåst glas och skimrade.
Hon tyckte nästan att Arnolds ansikte skimrade i det levande ljuset.
Hennes läppar voro skilda åt, ögonen skimrade litet som bleka opaler.
Solen flödade över ringmuren, skimrade i det grönblå havet nedanför.
Hans hår skimrade som guld i lampskenet när han böjde sig över min arm.
Ett par vallmoblad dansade ned och skimrade som blodfläckar på damastduken.
Fyra lågande gasringar skimrade spöklikt blå i det i övrigt dunkla köket.
Jag föreställde mig honom på stranden, hur hans hud skimrade som vattenytan.
Jag var ensam, regnet föll ihärdigt och det svarta vattnet skimrade under mig.
Det mörkröda vinet skimrade med rubinröda stänk när Celestina höjde glaset.
Han gned frenetiskt på det svarta lädret som skimrade i skenet från golvlampan.
Föregående kvälls regnmoln hade försvunnit och nu skimrade himlen i klarblått.
Han mindes hur hon i trädgården på Ekered höjt ett ansikte som hemlighetsfullt skimrat emot honom.
Hon berättade om hur den skimrat i grå och gula toner och att det gröna fodret var glansigt och glatt.
Om allt hade skimrat i rosenrött 1987 så fanns det redan 1989 tydliga tecken på ekonomisk avmattning samtidigt som räntesänkningar och lägre skatter drev upp inflationen.
Hon berättade om hur den skimrat i grå och gula toner och att det gröna fodret var glansigt och glatt.
Om allt hade skimrat i rosenrött 1987 så fanns det redan 1989 tydliga tecken på ekonomisk avmattning samtidigt som räntesänkningar och lägre skatter drev upp inflationen.