Skeppen i en mening
Skeppen var redan långt borta nu.
Skeppen krängde upp och ner på det oroliga havet.
De andra skeppen var fortfarande längre ut till havs.
Från början hade de varit 234 man på de fem skeppen.
Det var omöjligt att säga om de kunde se det från skeppen.
Ett av skeppen gled graciöst fram mot stranden trots de höga vågorna.
Det skulle dock ta lång tid för alla skeppen att ta sig igenom de två valvbågarna.
Därefter smet helt enkelt ett av de kvarvarande skeppen och seglade tillbaka mot Spanien.
Droganalysenhetens laboratorier var belägna i de mittersta av byggnaderna, även kallade skeppen.
Ett av de fem skeppen förliste redan på vägen över Atlanten och många besättningsmän omkom.
Varje gång Svartnacken skickade förstärkningar var det endast en bråkdel av skeppen som nådde land.
Var skeppen brända nu? Tankarna var så djupa att han missade den hållplats där han borde ha stigit av.
Skeppen sattes ihop till tidningssidor och kompletterades med bilder och annonser i form av metallklichéer.
Alla de strandade skeppen var borta från Ölands stränder, och ingen berättade historier i skumtimmen längre.
Sättaren vid sättmaskinen rättade felen med nya blyrader och ombrytaren petade in dem på rätt plats i skeppen.
Medan de andra skeppen livnärde sig på tunnor med lagrat kött, hade vi alltid färsk fisk att grilla eller röka.
De var promiskuösa, de älskade sina ölstugor och alla de exotiska droger som skeppen hade med sig från fjärran länder.
Det såg ut som om skeppen hade hakat i varandra, och mitt i alltihop vällde bärsärkarna fram likt uppretade bålgetingar.
Detta gjorde dem galna och enligt ögonvittnen hade man sett bärsärkar störta ner i havet redan innan skeppen rammade varandra.
De tre namnskyltarna i lackat trä från hans skutor Vågryttaren, Vind och Nore hängde ovanför inramade svartvita fotografier av skeppen.
Romantikens konstnärer ligger också bakom föreställningen att de vikingatida skeppen hade segel som var färgade i ett rödvitrandigt mönster.
Han hade stått på bryggan vid Nya Varvet och sett när skeppen gled iväg, ut mot Vinga, bort över haven, mot ekvatorn, ännu längre bort, Söderhavet, Australien.
De sjöfåglar som hade samlats kring skeppen när vi lade ut från Gånghyle hade varit rätt ute, och deras kraxanden drog till sig fler fåglar för varje dag som gick.
Magellan blev tvungen att öppna eld och lyckades ta tillbaka kommandot över skeppen, men han såg sig nödsakad att avrätta eller lämna kvar flera av sina män på en öde ö mitt ute i havet.
Jag går långa promenader längs The Rocks, den – med Sydneymått – urgamla strandpromenaden där skeppen med straffångar kastade ankar och slängde av de dömda, denna eländiga mänskliga last.
Jag kunde inte höra hans ord eftersom de dränktes i sången, men det såg ut som om han ville få sina män att anfalla vitländarna som försökte sära på skeppen, så att ingen av oss skulle kunna fly.
Men egentligen spelar det ingen roll, för oavsett vem av européerna på de tre skeppen som först såg ön så var det ingen av dem som upptäckte det område som senare skulle komma att få namnet Amerika.
Grekland var en sjöfararnation under antiken och det var inte svårt för dåtidens människor att lägga märke till att det första man såg av skeppen när de dök upp vid horisonten var masterna – vilket alltså måste betyda att jorden var rund och inte platt.
Jag frågade iraniern om han kände till namnen på de oräkneliga tusentals som hade kastat sig i hajrika vatten innan deras fångskepp någonsin nått amerikansk hamn; frågade om han, när skeppen väl lagt till, ändå hade föredragit döden om han vetat att en revolt kanske bara skulle orsaka än mer lidande för kvinnorna och barnen.
”27 Eggad av Moses Hess förutsägelser om en engelsk social kris var Engels från det ögonblick han gick i land från sitt skepp i Londons hamn år 1842 – ”husmassorna, varven på båda sidor … de oräkneliga skeppen längs båda stränderna … alltsammans är så storartat, så massivt, att man inte kan samla sina tankar utan häpnar inför Englands storhet redan innan man beträtt engelsk mark” – på jakt efter tecken på den förestående katastrofen.
Skeppen krängde upp och ner på det oroliga havet.
De andra skeppen var fortfarande längre ut till havs.
Från början hade de varit 234 man på de fem skeppen.
Det var omöjligt att säga om de kunde se det från skeppen.
Ett av skeppen gled graciöst fram mot stranden trots de höga vågorna.
Det skulle dock ta lång tid för alla skeppen att ta sig igenom de två valvbågarna.
Därefter smet helt enkelt ett av de kvarvarande skeppen och seglade tillbaka mot Spanien.
Droganalysenhetens laboratorier var belägna i de mittersta av byggnaderna, även kallade skeppen.
Ett av de fem skeppen förliste redan på vägen över Atlanten och många besättningsmän omkom.
Varje gång Svartnacken skickade förstärkningar var det endast en bråkdel av skeppen som nådde land.
Var skeppen brända nu? Tankarna var så djupa att han missade den hållplats där han borde ha stigit av.
Skeppen sattes ihop till tidningssidor och kompletterades med bilder och annonser i form av metallklichéer.
Alla de strandade skeppen var borta från Ölands stränder, och ingen berättade historier i skumtimmen längre.
Sättaren vid sättmaskinen rättade felen med nya blyrader och ombrytaren petade in dem på rätt plats i skeppen.
Medan de andra skeppen livnärde sig på tunnor med lagrat kött, hade vi alltid färsk fisk att grilla eller röka.
De var promiskuösa, de älskade sina ölstugor och alla de exotiska droger som skeppen hade med sig från fjärran länder.
Det såg ut som om skeppen hade hakat i varandra, och mitt i alltihop vällde bärsärkarna fram likt uppretade bålgetingar.
Detta gjorde dem galna och enligt ögonvittnen hade man sett bärsärkar störta ner i havet redan innan skeppen rammade varandra.
De tre namnskyltarna i lackat trä från hans skutor Vågryttaren, Vind och Nore hängde ovanför inramade svartvita fotografier av skeppen.
Romantikens konstnärer ligger också bakom föreställningen att de vikingatida skeppen hade segel som var färgade i ett rödvitrandigt mönster.
Han hade stått på bryggan vid Nya Varvet och sett när skeppen gled iväg, ut mot Vinga, bort över haven, mot ekvatorn, ännu längre bort, Söderhavet, Australien.
De sjöfåglar som hade samlats kring skeppen när vi lade ut från Gånghyle hade varit rätt ute, och deras kraxanden drog till sig fler fåglar för varje dag som gick.
Magellan blev tvungen att öppna eld och lyckades ta tillbaka kommandot över skeppen, men han såg sig nödsakad att avrätta eller lämna kvar flera av sina män på en öde ö mitt ute i havet.
Jag går långa promenader längs The Rocks, den – med Sydneymått – urgamla strandpromenaden där skeppen med straffångar kastade ankar och slängde av de dömda, denna eländiga mänskliga last.
Jag kunde inte höra hans ord eftersom de dränktes i sången, men det såg ut som om han ville få sina män att anfalla vitländarna som försökte sära på skeppen, så att ingen av oss skulle kunna fly.
Men egentligen spelar det ingen roll, för oavsett vem av européerna på de tre skeppen som först såg ön så var det ingen av dem som upptäckte det område som senare skulle komma att få namnet Amerika.
Grekland var en sjöfararnation under antiken och det var inte svårt för dåtidens människor att lägga märke till att det första man såg av skeppen när de dök upp vid horisonten var masterna – vilket alltså måste betyda att jorden var rund och inte platt.
Jag frågade iraniern om han kände till namnen på de oräkneliga tusentals som hade kastat sig i hajrika vatten innan deras fångskepp någonsin nått amerikansk hamn; frågade om han, när skeppen väl lagt till, ändå hade föredragit döden om han vetat att en revolt kanske bara skulle orsaka än mer lidande för kvinnorna och barnen.
”27 Eggad av Moses Hess förutsägelser om en engelsk social kris var Engels från det ögonblick han gick i land från sitt skepp i Londons hamn år 1842 – ”husmassorna, varven på båda sidor … de oräkneliga skeppen längs båda stränderna … alltsammans är så storartat, så massivt, att man inte kan samla sina tankar utan häpnar inför Englands storhet redan innan man beträtt engelsk mark” – på jakt efter tecken på den förestående katastrofen.
Vi har målat skeppet.
Skeppet behöver vår tillsyn.
Skeppet flög fram över vågorna.
Råttorna lämna det sjunkande skeppet.
Hon tyckte att skeppet var jättesnyggt.
Det var det där skeppet som jagade oss.
Han såg förbi mig, mot fören av skeppet.
Annars skulle vi aldrig hinna ifatt skeppet.
»Du borde låta dem göra facklor till skeppet.
”Men skeppet försvann med Osvald”, sa Winter.
Men Zlatan ville bort från det sjunkande skeppet.
Ögonblicket då skeppet skulle brännas hade kommit.
En kniv vore bättre, helst innan de övergav skeppet.
Omtöcknad kände jag hur skeppet svängde och tog fart.
Nu verkade hon inte längre bry sig om skeppet bakom oss.
Mistlur gick i konkurs och alla råttorna lämnade skeppet.
Bredvid oss fortsatte det jättelika skeppet att glida förbi.
Vi hade slagit ett stort hål i sidan på det större skeppet.
Kalle hade befunnit sig nära det Onda skeppet på den tiden.
När skeppet kommer tillbaka lever bara 56 av dessa fortfarande.
”De sista som överger skeppet är byråkraterna”, sade Mateo.
För att frakta skinnen till England köpte Astor skeppet Hannibal.
Med de orden vände han Tolke ryggen och gick längre fram i skeppet.
Ansträngningen minskade dock i takt med att skeppet fick upp farten.
Vi måste bort från det sjunkande skeppet och vi fick ta vad som kom.
Skeppet som de givit sig av med från Isöarna var vitländskt det också.
Men sedan höll Guizer Jarl upp sin fackla och kastade upp den på skeppet.
Han var inte typen som övergav skeppet för att gå över till fiendesidan.
Hamnpersonalen är inte beredd på att vi återbördar skeppet till kaj igen.
Pilarna kom rakt emot oss, de skulle sätta hela skeppet i brand trots vätan.
« Margaret tog ett steg tillbaka för att kontrollera att skeppet hängde rakt.
Skeppet behöver vår tillsyn.
Skeppet flög fram över vågorna.
Råttorna lämna det sjunkande skeppet.
Hon tyckte att skeppet var jättesnyggt.
Det var det där skeppet som jagade oss.
Han såg förbi mig, mot fören av skeppet.
Annars skulle vi aldrig hinna ifatt skeppet.
»Du borde låta dem göra facklor till skeppet.
”Men skeppet försvann med Osvald”, sa Winter.
Men Zlatan ville bort från det sjunkande skeppet.
Ögonblicket då skeppet skulle brännas hade kommit.
En kniv vore bättre, helst innan de övergav skeppet.
Omtöcknad kände jag hur skeppet svängde och tog fart.
Nu verkade hon inte längre bry sig om skeppet bakom oss.
Mistlur gick i konkurs och alla råttorna lämnade skeppet.
Bredvid oss fortsatte det jättelika skeppet att glida förbi.
Vi hade slagit ett stort hål i sidan på det större skeppet.
Kalle hade befunnit sig nära det Onda skeppet på den tiden.
När skeppet kommer tillbaka lever bara 56 av dessa fortfarande.
”De sista som överger skeppet är byråkraterna”, sade Mateo.
För att frakta skinnen till England köpte Astor skeppet Hannibal.
Med de orden vände han Tolke ryggen och gick längre fram i skeppet.
Ansträngningen minskade dock i takt med att skeppet fick upp farten.
Vi måste bort från det sjunkande skeppet och vi fick ta vad som kom.
Skeppet som de givit sig av med från Isöarna var vitländskt det också.
Men sedan höll Guizer Jarl upp sin fackla och kastade upp den på skeppet.
Han var inte typen som övergav skeppet för att gå över till fiendesidan.
Hamnpersonalen är inte beredd på att vi återbördar skeppet till kaj igen.
Pilarna kom rakt emot oss, de skulle sätta hela skeppet i brand trots vätan.
« Margaret tog ett steg tillbaka för att kontrollera att skeppet hängde rakt.
»För varje skepp.
Vårt skepp var halt.
Ett skepp kommer lastat.
Fy fan vilket stort skepp.
kommer ett skepp till ytan.
Inga skepp seglade på havet.
Och ett skepp med åtta segel.
överbord från Samtidens skepp.
Det fanns fler skepp i hamn då.
Ett skepp, som strålar i drömmen,.
Vårt skepp tippar tillbaka snart.
Mitt skepp det far till fjärran land.
Jag stod i fören på Sture Runds skepp.
Det kan köras med skepp över till Amerika.
Svartnacken sänder nya skepp hit hela tiden.
Försvinn från mitt skepp! röt Jonathan Thorn.
Alla ombord på min fars skepp var vettskrämda.
Det är fler skepp på väg in från Vita Landet.
Ett hundratal skepp låg uppdragna på stranden nu.
– Jag bränner skepp, bygger broar river ner dom.
Den lät som en signal från ett horn på ett skepp.
De ser ut som blinkande ljus från skepp på ett hav.
Istället hade isöborna bemannat sina skepp och anfallit.
”Ett skepp utan ankare kan aldrig ligga stilla”, sa han.
De skulle tillverkas på ett skepp som låg utanför Cypern.
När han höll sig undan i klippor, hyddor, på ruttna skepp.
Det stod en flaska med ett halvfärdigt skepp i en fönsterkarm.
– Men akta er så ni inte bränner era skepp! varnade Meurling.
En målning täckte ena väggen, skepp i Lissabons hamn, kanoner.
Våra skepp var alldeles för veka och slogs sönder till brasved.
Ibland kunde man inte se den andra sidan av hamnen för alla skepp.
Vårt skepp var halt.
Ett skepp kommer lastat.
Fy fan vilket stort skepp.
kommer ett skepp till ytan.
Inga skepp seglade på havet.
Och ett skepp med åtta segel.
överbord från Samtidens skepp.
Det fanns fler skepp i hamn då.
Ett skepp, som strålar i drömmen,.
Vårt skepp tippar tillbaka snart.
Mitt skepp det far till fjärran land.
Jag stod i fören på Sture Runds skepp.
Det kan köras med skepp över till Amerika.
Svartnacken sänder nya skepp hit hela tiden.
Försvinn från mitt skepp! röt Jonathan Thorn.
Alla ombord på min fars skepp var vettskrämda.
Det är fler skepp på väg in från Vita Landet.
Ett hundratal skepp låg uppdragna på stranden nu.
– Jag bränner skepp, bygger broar river ner dom.
Den lät som en signal från ett horn på ett skepp.
De ser ut som blinkande ljus från skepp på ett hav.
Istället hade isöborna bemannat sina skepp och anfallit.
”Ett skepp utan ankare kan aldrig ligga stilla”, sa han.
De skulle tillverkas på ett skepp som låg utanför Cypern.
När han höll sig undan i klippor, hyddor, på ruttna skepp.
Det stod en flaska med ett halvfärdigt skepp i en fönsterkarm.
– Men akta er så ni inte bränner era skepp! varnade Meurling.
En målning täckte ena väggen, skepp i Lissabons hamn, kanoner.
Våra skepp var alldeles för veka och slogs sönder till brasved.
Ibland kunde man inte se den andra sidan av hamnen för alla skepp.