Skavt i en mening
Ett liv hade han tyst skavt sönder.
Instrumentpanelen hade skavt mot hans knä.
Allting är trasigt, skavt, fläckigt och sprucket.
KEJSAR KONSTANTIN Det är en sak som länge har skavt i mig.
Som att bli befriad från ett plagg som har skavt och klämt så länge man kan minnas.
Var kom de ifrån? Järnet hade skavt av det yttersta skinnet på Ademars vänstra handled.
Den välvda markisen över stora ingången var nött där metallstommen hade skavt för länge mot tyget.
Jag har benämnt situationen och Deneuve har formulerat det som legat och skavt i henne sedan intervjun började.
Hon hade satt på sig jumpern bakochfram och verkade omedveten om det trots att etiketten i linningen måste ha skavt mot halsen.
Resten av repet satt runt Anders hals som en snara och Patrik kunde se den djupa, ilsket röda randen på halsen där repet skavt mot huden.
Strypsnaran hade skavt så hårt att han hade ett mörkrött märke runt hela halsen, och kniven hade gjort en blodig reva i skinnet på halsens vänstra sida.
Hon hade fått ur sig alla tankar och känslor som legat där och skavt i så många år och hon var säker på att han lyssnat och känt hennes kärlek och sorg.
Trots de tjocka sockorna kändes hennes anklar som om de blivit blåslagna och skavda av bojorna och hennes vänstra handled sved där hon hade skavt av skinnet när hon försökte rycka loss pinnarna i ryggstödet.
Därefter hade hon tagit bort en ring i underläppen, och på Grenada hade hon tagit bort en ring som hon haft i vänstra blygdläppen – den hade skavt och hon visste inte riktigt varför hon en gång hade piercat sig där.
Instrumentpanelen hade skavt mot hans knä.
Allting är trasigt, skavt, fläckigt och sprucket.
KEJSAR KONSTANTIN Det är en sak som länge har skavt i mig.
Som att bli befriad från ett plagg som har skavt och klämt så länge man kan minnas.
Var kom de ifrån? Järnet hade skavt av det yttersta skinnet på Ademars vänstra handled.
Den välvda markisen över stora ingången var nött där metallstommen hade skavt för länge mot tyget.
Jag har benämnt situationen och Deneuve har formulerat det som legat och skavt i henne sedan intervjun började.
Hon hade satt på sig jumpern bakochfram och verkade omedveten om det trots att etiketten i linningen måste ha skavt mot halsen.
Resten av repet satt runt Anders hals som en snara och Patrik kunde se den djupa, ilsket röda randen på halsen där repet skavt mot huden.
Strypsnaran hade skavt så hårt att han hade ett mörkrött märke runt hela halsen, och kniven hade gjort en blodig reva i skinnet på halsens vänstra sida.
Hon hade fått ur sig alla tankar och känslor som legat där och skavt i så många år och hon var säker på att han lyssnat och känt hennes kärlek och sorg.
Trots de tjocka sockorna kändes hennes anklar som om de blivit blåslagna och skavda av bojorna och hennes vänstra handled sved där hon hade skavt av skinnet när hon försökte rycka loss pinnarna i ryggstödet.
Därefter hade hon tagit bort en ring i underläppen, och på Grenada hade hon tagit bort en ring som hon haft i vänstra blygdläppen – den hade skavt och hon visste inte riktigt varför hon en gång hade piercat sig där.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Varför? Jo, hennes samvete började skava.
Kragen såg ut att skava vid den smala halsen.
Den senaste tiden hade den börjat skava över halsen.
Hans fientlighet började tära på mig, skava mot det onda.
Tyngden av det som fanns i en av fickorna fick kragen att skava mot hans hals.
Inga fönsterbleck eller vassa kanter som dög att skava av handledens pulsåder mot.
Överhud och naglar blöts upp och lossnar om handen råkar skava mot någonting hårt.
Någonstans inom mig kände jag ändå ett motstånd skava, men jag tog det inte på allvar.
Strumporna, shortsen med extra slitsar för att inte skava på benet, pulsklockan, och så klart, skorna.
Tyngden av all skyddsutrustning hade börjat skava plågsamt på Chynas mörbultade muskler och ömma leder.
Den kramade mig med en övermänsklig kraft som fick benen att långsamt börja skava och krasa mot varandra.
Att hon stod på scenen med sig själv och rollen och att de alstrade energi genom att skava lite mot varandra.
Klänningens smala axelband verkade skava mot de markerade nyckelbenen, men troligtvis var det bara som det såg ut.
Inte för att hon var överdrivet intresserad av detaljer, detaljer som hon visste skulle skava i henne om hon fick veta.
Det var alltså mot denna bakgrund jag snubblade över bilden i Life på den svarte mannen som hade försökt skava av sig huden.
Hon kan inte säga ordet »barn», får det inte över sina läppar, och nu är det som om hon kan känna spiralen skava inom sig igen.
Hon närmade sig Strängnäs nu, såg kvällsmörkret skava mot bilrutorna, konturerna av landskapet som for förbi i hundrafyrtio kilometer i timman.
Fjärdingsman Erssons blick glider till fångarnas hand- och fotleder, noterar hur krängandet får fängslen att gnaga och skava på den ömtåliga huden där.
Frågorna tumlar runt inom Malin när hon sitter i sin vardagsrumssoffa bredvid Peter i dunklet sent på tisdagskvällen, känner den insuttna vadderingen skava mot ryggen, men hur hans närhet tar över.
Winter körde med delvis nedrullad ruta, han hörde Skandia- och Skarvikshamnarna på andra sidan älven rossla och skava, rost mot rost, järn mot stål, som ett fantomljud från när Arendal varit vid liv.
Alldeles strax skulle han börja trampa upp och ner med fötterna, skava med sitt lilla huvud mot min tröja, blint famla med munnen och, om ingenting genast hände, sätta igång med sitt patetiska lilla skrik (jämfört med bröderna).
Klingandet från kyrkklockan när den förkunnade två och Malin hjälpte honom av med den vita, slitna t-shirten, bomullen sträv och ren, hans hud varm mot brösten, hans ord: »Ta det långsamt, Malin, långsamt», och hela kroppen fick bråttom, började skava och längta och göra ont och hon viskade: »Daniel, det har aldrig varit mer bråttom än nu», tänkte, tror du jag har dig för långsamt, jag har mig själv, andra för det.
Kragen såg ut att skava vid den smala halsen.
Den senaste tiden hade den börjat skava över halsen.
Hans fientlighet började tära på mig, skava mot det onda.
Tyngden av det som fanns i en av fickorna fick kragen att skava mot hans hals.
Inga fönsterbleck eller vassa kanter som dög att skava av handledens pulsåder mot.
Överhud och naglar blöts upp och lossnar om handen råkar skava mot någonting hårt.
Någonstans inom mig kände jag ändå ett motstånd skava, men jag tog det inte på allvar.
Strumporna, shortsen med extra slitsar för att inte skava på benet, pulsklockan, och så klart, skorna.
Tyngden av all skyddsutrustning hade börjat skava plågsamt på Chynas mörbultade muskler och ömma leder.
Den kramade mig med en övermänsklig kraft som fick benen att långsamt börja skava och krasa mot varandra.
Att hon stod på scenen med sig själv och rollen och att de alstrade energi genom att skava lite mot varandra.
Klänningens smala axelband verkade skava mot de markerade nyckelbenen, men troligtvis var det bara som det såg ut.
Inte för att hon var överdrivet intresserad av detaljer, detaljer som hon visste skulle skava i henne om hon fick veta.
Det var alltså mot denna bakgrund jag snubblade över bilden i Life på den svarte mannen som hade försökt skava av sig huden.
Hon kan inte säga ordet »barn», får det inte över sina läppar, och nu är det som om hon kan känna spiralen skava inom sig igen.
Hon närmade sig Strängnäs nu, såg kvällsmörkret skava mot bilrutorna, konturerna av landskapet som for förbi i hundrafyrtio kilometer i timman.
Fjärdingsman Erssons blick glider till fångarnas hand- och fotleder, noterar hur krängandet får fängslen att gnaga och skava på den ömtåliga huden där.
Frågorna tumlar runt inom Malin när hon sitter i sin vardagsrumssoffa bredvid Peter i dunklet sent på tisdagskvällen, känner den insuttna vadderingen skava mot ryggen, men hur hans närhet tar över.
Winter körde med delvis nedrullad ruta, han hörde Skandia- och Skarvikshamnarna på andra sidan älven rossla och skava, rost mot rost, järn mot stål, som ett fantomljud från när Arendal varit vid liv.
Alldeles strax skulle han börja trampa upp och ner med fötterna, skava med sitt lilla huvud mot min tröja, blint famla med munnen och, om ingenting genast hände, sätta igång med sitt patetiska lilla skrik (jämfört med bröderna).
Klingandet från kyrkklockan när den förkunnade två och Malin hjälpte honom av med den vita, slitna t-shirten, bomullen sträv och ren, hans hud varm mot brösten, hans ord: »Ta det långsamt, Malin, långsamt», och hela kroppen fick bråttom, började skava och längta och göra ont och hon viskade: »Daniel, det har aldrig varit mer bråttom än nu», tänkte, tror du jag har dig för långsamt, jag har mig själv, andra för det.
Liksom dess bärare var det en äldre, slavisk modell, skavd i kanterna där metallen slipats blank.
När det här väl var över skulle de vara så skavda att det inte skulle gå att putsa upp dem igen.
Kvinnan var klädd i en sliten brun kappa som såg varm ut i det milda majvädret, och hennes svarta skor var skavda.
På en dörr som måste leda ner i källaren sitter en skylt i mässing med texten: »Mottagning», tryckt med skavda svarta bokstäver.
Han satt i de kläder han hade burit tidigare – den vita skjortan, som var skrynklig, jeansen och cowboystövlarna vars tåhättor var skavda.
När man är fem ser man i en folksamling ingenting annat än sömmar som gått upp, nötta skrev, svällande lår, skavda knän och fållar som lossnat.
Ådror avtecknade sig i musklerna nedanför T-shirtens ärmar och hans knogar var skavda och såriga, som om han hade kravlat bland stenar eller kanske varit i slagsmål.
Sladdarna till terrariets lampa var skavda, när ormarna hade rört sig hade sladdarna slagit gnistor, det började brinna i terrariet, i golvet det stod på, i frigoliten i golvet.
Trots de tjocka sockorna kändes hennes anklar som om de blivit blåslagna och skavda av bojorna och hennes vänstra handled sved där hon hade skavt av skinnet när hon försökte rycka loss pinnarna i ryggstödet.
MITT PÅ EFTERMIDDAGEN DAGEN efter den kväll då faster Viola hade ringt efter honom för att han skulle kunna släpa hem sin stupfulle far, lägga honom på madrassen på golvet i extrarummet i det hus på Quarry Road där de bodde tillsammans, hade Krull sagt till sin eländige far att han skulle ta honom till torken i Watertown, och då menat alkoholistanstalten på veteransjukhuset där Delray en gång för ett par år sedan under en kort period hade varit intagen; och Delray ryckte på axlarna och gnuggade de blodsprängda ögonen med sina skavda knogar och sa med en sorgsen röst som Krull inte kunde avgöra om den var allvarlig eller skämtsam: Visst.
Kvinnan var klädd i en sliten brun kappa som såg varm ut i det milda majvädret, och hennes svarta skor var skavda.
På en dörr som måste leda ner i källaren sitter en skylt i mässing med texten: »Mottagning», tryckt med skavda svarta bokstäver.
Han satt i de kläder han hade burit tidigare – den vita skjortan, som var skrynklig, jeansen och cowboystövlarna vars tåhättor var skavda.
När man är fem ser man i en folksamling ingenting annat än sömmar som gått upp, nötta skrev, svällande lår, skavda knän och fållar som lossnat.
Ådror avtecknade sig i musklerna nedanför T-shirtens ärmar och hans knogar var skavda och såriga, som om han hade kravlat bland stenar eller kanske varit i slagsmål.
Sladdarna till terrariets lampa var skavda, när ormarna hade rört sig hade sladdarna slagit gnistor, det började brinna i terrariet, i golvet det stod på, i frigoliten i golvet.
Trots de tjocka sockorna kändes hennes anklar som om de blivit blåslagna och skavda av bojorna och hennes vänstra handled sved där hon hade skavt av skinnet när hon försökte rycka loss pinnarna i ryggstödet.
MITT PÅ EFTERMIDDAGEN DAGEN efter den kväll då faster Viola hade ringt efter honom för att han skulle kunna släpa hem sin stupfulle far, lägga honom på madrassen på golvet i extrarummet i det hus på Quarry Road där de bodde tillsammans, hade Krull sagt till sin eländige far att han skulle ta honom till torken i Watertown, och då menat alkoholistanstalten på veteransjukhuset där Delray en gång för ett par år sedan under en kort period hade varit intagen; och Delray ryckte på axlarna och gnuggade de blodsprängda ögonen med sina skavda knogar och sa med en sorgsen röst som Krull inte kunde avgöra om den var allvarlig eller skämtsam: Visst.
Det skavde i ögonen.
En tanke skavde i honom.
Det skavde över halsen.
Det var något som skavde.
Skjortan skavde mot halsen.
Det skavde under ögonlocken.
Något i historien som skavde.
Förlusterna skavde på psyket.
Dokumenten skavde under brösten.
JEANETTE Den skavde mig på ryggen.
Det skavde av sand innanför trosorna.
De hettade och skavde mot hennes kropp.
Mitt huvud skavde mot toalettstolens kant.
Den var tung och remmen skavde mot min axel.
Ett par kor skavde hornen mot båsets väggar.
Och den skavde och karvade djupare och djupare.
Där satt de i många år och skavde mot varann.
Det slitna stolstyget skavde obehagligt mot låren.
han kände sig ensam och att ångesten skavde hår-.
Det smala plastbandet skavde runt hennes känsliga hud.
Svett rann längs hans rygg och arbetshandskarna skavde.
Varje gång det onda kom skavde de extra mycket i kinden.
Vi bodde där alla tre och skavde och nötte på varandra.
Att han inte fattat från början … Tanken skavde i honom.
Inte bara arbetet som slaktarbiträde skavde, det var hela han.
Han kände också butterflykniven i fickan som skavde mot benet.
Han harklade sig, försökte bli av med det där som skavde i halsen.
Men instängdheten var säkert plågsam, rustningen tryckte och skavde.
Knivskaftet som jag kapat av för att dölja kniven skavde mot handleden.
Den var mörkgrön och skavde litet över axlarna men han visade inte det.
Papiljotterna gjorde henne illa, skavde hennes huvud, där tankarna krälade.
En tanke skavde i honom.
Det skavde över halsen.
Det var något som skavde.
Skjortan skavde mot halsen.
Det skavde under ögonlocken.
Något i historien som skavde.
Förlusterna skavde på psyket.
Dokumenten skavde under brösten.
JEANETTE Den skavde mig på ryggen.
Det skavde av sand innanför trosorna.
De hettade och skavde mot hennes kropp.
Mitt huvud skavde mot toalettstolens kant.
Den var tung och remmen skavde mot min axel.
Ett par kor skavde hornen mot båsets väggar.
Och den skavde och karvade djupare och djupare.
Där satt de i många år och skavde mot varann.
Det slitna stolstyget skavde obehagligt mot låren.
han kände sig ensam och att ångesten skavde hår-.
Det smala plastbandet skavde runt hennes känsliga hud.
Svett rann längs hans rygg och arbetshandskarna skavde.
Varje gång det onda kom skavde de extra mycket i kinden.
Vi bodde där alla tre och skavde och nötte på varandra.
Att han inte fattat från början … Tanken skavde i honom.
Inte bara arbetet som slaktarbiträde skavde, det var hela han.
Han kände också butterflykniven i fickan som skavde mot benet.
Han harklade sig, försökte bli av med det där som skavde i halsen.
Men instängdheten var säkert plågsam, rustningen tryckte och skavde.
Knivskaftet som jag kapat av för att dölja kniven skavde mot handleden.
Den var mörkgrön och skavde litet över axlarna men han visade inte det.
Papiljotterna gjorde henne illa, skavde hennes huvud, där tankarna krälade.
Det skaver i vristerna.
Stygnen skaver mot benet.
Som skaver i solar plexus.
Tanken skaver i kyrkoherden.
Det är nåt som skaver där.
Men det är något som skaver.
Det kliar och skaver i kroppen.
Men det skaver i landets största stad.
Katetern skaver, ta bort mig härifrån.
Handbojorna vi har skaver så förbannat.
Det skaver, hela kroppen blir hård och kall.
jag vet att det skaver, men vet att vi har’e.
Hon fryser så att tänderna skaver mot varandra.
Det skaver obekvämt i dem som inte klarar det själva.
Elsa förstår dem, men de skaver i hennes hörselgång.
Nu har jag pratat så att min egen röst skaver i öronen.
Men istället skaver tanken att han borde vara där med någon annan.
De har börjat fylla vikarna runt udden och slår och skaver mot varandra.
Bussen stöter envist mot stammen och skaver bort bark, dovt och metalliskt.
Det sticker och svider och skaver där de tryckt in grova nålar i min kropp.
Hennes kropps konturer skaver på något vis mot dagligstugans enkla möblemang.
Rocken skaver, sitter illa, det styva oljetyget känns som en tvångströja om kroppen.
Röst som skaver mot min trumhinna måste utgöra en belastning för varje mänskligt sinne.
Den svarta kostymen skaver över axlar och armar som är vana vid löst sittande arbetskläder.
Mina handleder skaver mot pinnarna i stolsryggen och kanten på sitsen skär in i undersidan av låren.
(Kommissarien har smugit dit för att se Gretchen i aktion och utröna vad det är som skaver i honom).
Hon försöker göra situps men hennes utstickande kotor skaver hårt mot golvet och smärtan är outhärdlig.
Den där fisken ligger ju väldigt kletad till botten, det är väldigt lätt att du bara skaver över ryggen på den.
Enquist har talat om sandkornet i musslan som skaver och skrapar och som vävs in i ett allt tjockare hölje av pärlemor.
Och hon skulle behöva synen nu för att kunna se alla de sammanhang som skaver som små heta metallbitar i hennes medvetande.
Poängen är att jag har ett låtsasben fastsatt på mitt lår som skaver mot den del av mitt knä där min vad brukade ta vid.
Stygnen skaver mot benet.
Som skaver i solar plexus.
Tanken skaver i kyrkoherden.
Det är nåt som skaver där.
Men det är något som skaver.
Det kliar och skaver i kroppen.
Men det skaver i landets största stad.
Katetern skaver, ta bort mig härifrån.
Handbojorna vi har skaver så förbannat.
Det skaver, hela kroppen blir hård och kall.
jag vet att det skaver, men vet att vi har’e.
Hon fryser så att tänderna skaver mot varandra.
Det skaver obekvämt i dem som inte klarar det själva.
Elsa förstår dem, men de skaver i hennes hörselgång.
Nu har jag pratat så att min egen röst skaver i öronen.
Men istället skaver tanken att han borde vara där med någon annan.
De har börjat fylla vikarna runt udden och slår och skaver mot varandra.
Bussen stöter envist mot stammen och skaver bort bark, dovt och metalliskt.
Det sticker och svider och skaver där de tryckt in grova nålar i min kropp.
Hennes kropps konturer skaver på något vis mot dagligstugans enkla möblemang.
Rocken skaver, sitter illa, det styva oljetyget känns som en tvångströja om kroppen.
Röst som skaver mot min trumhinna måste utgöra en belastning för varje mänskligt sinne.
Den svarta kostymen skaver över axlar och armar som är vana vid löst sittande arbetskläder.
Mina handleder skaver mot pinnarna i stolsryggen och kanten på sitsen skär in i undersidan av låren.
(Kommissarien har smugit dit för att se Gretchen i aktion och utröna vad det är som skaver i honom).
Hon försöker göra situps men hennes utstickande kotor skaver hårt mot golvet och smärtan är outhärdlig.
Den där fisken ligger ju väldigt kletad till botten, det är väldigt lätt att du bara skaver över ryggen på den.
Enquist har talat om sandkornet i musslan som skaver och skrapar och som vävs in i ett allt tjockare hölje av pärlemor.
Och hon skulle behöva synen nu för att kunna se alla de sammanhang som skaver som små heta metallbitar i hennes medvetande.
Poängen är att jag har ett låtsasben fastsatt på mitt lår som skaver mot den del av mitt knä där min vad brukade ta vid.