Skallrade i en mening
De skallrade i kylan.
Det skallrade i plankorna.
Ett av fönstren i mitt rum skallrade.
Jag skakade nu så att tänderna skallrade.
Jag darrade så häftigt att mina tänder skallrade.
Jag bultade med knytnäven så att glaset skallrade.
”Var är de?” skrek han så att rutorna skallrade.
Grönsakslådor smällde; ståltrådshyllor skallrade.
Hon tittade upp och frös så att hon skallrade tänder.
Fönsterrutorna skallrade och en gren slog mot husväggen.
Sedan slog Silda knytnäven i bordet så att det skallrade.
Diskmaskinsluckan slog igen så hårt att innehållet skallrade.
En vindstöt kom farande mot fönstren så att rutorna skallrade.
Han drämde in mig i skåpen så hårt att mina tänder skallrade.
”Tror ni han ser oss nu?” skallrade Silda fram mellan hackande tänder.
Hon stormade ur sängen och drämde igen dörren så att rutorna skallrade.
Hennes tänder skallrade och kände den vassa lukten av kopiss från sin kropp.
Han var våt av svett, genomfrusen och tänderna skallrade som en tvåtaktsmotor.
En hund kastade sig mot dörren som skallrade i dörrposten men verkade sitta säkert.
Han vinnlade sig om att hon inte skulle höra hur hans tänder skallrade när han sade:.
Han verkade plötsligt känna av kylan, eftersom tänderna skallrade när han började prata.
Darrande händer lyfte kopparna, skedarna skallrade olycksbådande när de rörde om i kaffet.
”Vad vill du veta?” Han darrade fortfarande på läpparna och skallrade litet med tänderna.
Utanför fönstret rasade vinden så att rutorna skallrade och takpannorna gav ifrån sig ett klagande ljud.
Köksmästarn kom springande, tog en titt på Jakob där han låg och vrålade så att det skallrade i redskapen:.
Ekade från skogen där elektriciteten slog ner, skallrade mellan husen, på vad som då var världens lugnaste gata.
Han gick över det travertinstensbelagda golvet, men mina tänder skallrade som om han just hade gått över min grav.
Allt var tyst förutom folkmassan på gatan och ett skott som skallrade än en gång i huset och följdes av ett dovt skrik.
Det var först då jag insåg att jag skakade så våldsamt att mina tänder skallrade och rummet omkring mig verkade vibrera.
Inte förrän han slog så hårt att glasdörren skallrade lyckades han väcka något intresse hos de människor vi kunde se inne i lokalen.
Rutorna skallrade till något när bildörrarna längst bort på parkeringen slogs igen och några gestalter började springa mot dörröppningen.
Det skallrade i plankorna.
Ett av fönstren i mitt rum skallrade.
Jag skakade nu så att tänderna skallrade.
Jag darrade så häftigt att mina tänder skallrade.
Jag bultade med knytnäven så att glaset skallrade.
”Var är de?” skrek han så att rutorna skallrade.
Grönsakslådor smällde; ståltrådshyllor skallrade.
Hon tittade upp och frös så att hon skallrade tänder.
Fönsterrutorna skallrade och en gren slog mot husväggen.
Sedan slog Silda knytnäven i bordet så att det skallrade.
Diskmaskinsluckan slog igen så hårt att innehållet skallrade.
En vindstöt kom farande mot fönstren så att rutorna skallrade.
Han drämde in mig i skåpen så hårt att mina tänder skallrade.
”Tror ni han ser oss nu?” skallrade Silda fram mellan hackande tänder.
Hon stormade ur sängen och drämde igen dörren så att rutorna skallrade.
Hennes tänder skallrade och kände den vassa lukten av kopiss från sin kropp.
Han var våt av svett, genomfrusen och tänderna skallrade som en tvåtaktsmotor.
En hund kastade sig mot dörren som skallrade i dörrposten men verkade sitta säkert.
Han vinnlade sig om att hon inte skulle höra hur hans tänder skallrade när han sade:.
Han verkade plötsligt känna av kylan, eftersom tänderna skallrade när han började prata.
Darrande händer lyfte kopparna, skedarna skallrade olycksbådande när de rörde om i kaffet.
”Vad vill du veta?” Han darrade fortfarande på läpparna och skallrade litet med tänderna.
Utanför fönstret rasade vinden så att rutorna skallrade och takpannorna gav ifrån sig ett klagande ljud.
Köksmästarn kom springande, tog en titt på Jakob där han låg och vrålade så att det skallrade i redskapen:.
Ekade från skogen där elektriciteten slog ner, skallrade mellan husen, på vad som då var världens lugnaste gata.
Han gick över det travertinstensbelagda golvet, men mina tänder skallrade som om han just hade gått över min grav.
Allt var tyst förutom folkmassan på gatan och ett skott som skallrade än en gång i huset och följdes av ett dovt skrik.
Det var först då jag insåg att jag skakade så våldsamt att mina tänder skallrade och rummet omkring mig verkade vibrera.
Inte förrän han slog så hårt att glasdörren skallrade lyckades han väcka något intresse hos de människor vi kunde se inne i lokalen.
Rutorna skallrade till något när bildörrarna längst bort på parkeringen slogs igen och några gestalter började springa mot dörröppningen.
Hon verkade skallra i hans händer.
Blåsten fick pickupens vindruta att skallra.
Så lade hon av ett flatgarv som fick glasen på bordet att skallra.
Smällen ekade i den gamla träbyggnaden och fick plankorna att skallra.
Den korta stunden utan jacka får mina tänder att skallra okontrollerat.
Ett öronbedövande vrål som får metallen under mina fötter att skallra.
Ska jag skallra med kaninklorna ovanför hennes hals? Är det vad du vill?.
Det här skallet får hennes hjärna att skallra och husbetongen att vibrera.
Elin tittade på barnprogram och Anton satt på golvet och viftade med en skallra.
Det sista av nagellacket försvinner i mina försök att hindra tänderna från att skallra.
Han skakade om mig igen, inte hårt, men tillräckligt för att mina tänder skulle skallra lite.
Hon greps av en allt starkare skräck som fick alla dörrar och fönster i hennes själ att skallra.
Fler människor längre bort, några satt på huk och spelade trummor, en äldre kvinna skakade en sorts skallra.
Silvriga testar av regn fransade sig förbi den höga byggnaden, och vinden fick dörrarna att skallra lågt i skenorna.
Det här var den eleganta tystnaden hos en panter i snåren, den hopringlade spänningen hos en orm, för farlig för att skallra varnande.
Jag klampade uppför trappan, gick raka vägen fram till fönstret i mitt sovrum och drog igen det med en smäll som fick glaset att skallra.
Han skakade och skakade och var nästan säker på att han hörde sina benknotor skallra som skalen på hårdkokta ägg i en sjudande kastrull.
Hon öppnade handen som om hon försökte kasta ifrån sig en inbillad kniv, och hon väntade sig nästan att höra hur knivbladet skulle skallra mot golvet.
Jag är orättvis, tänkte Bodil när hon såg Åse backa ut genom dörren och noga stänga den efter sig med den speciella knuffen som behövdes och som fick glasrutan att skallra.
I ett snabbt steg, innan Anna hann hejda honom, var han framme vid sin dotter, lyfte henne hårdhänt och skakade henne så kraftigt att Anna kunde höra hennes tänder skallra mot varandra.
Utan ett namn på vilket jag kunde koncentrera min psykiska magnetism, utan någon jag kunde vända mig till för att få hjälp, hade jag gått in i väggen, och smällen fick tänderna att skallra i mig.
Meurling hade hört talet på en fredskonferens i Paris 1934 och det tycks ha gjort ett lika stort intryck på honom som »negressen« Rose som under samlagen hetsat honom genom att skramla med en skallra.
Det körde bilar över Convent Street-bron och de fick den gamla gjutjärnsbron att vibrera och skaka och plankorna att skallra, och floden som Meredith såg ner mot under bron verkade snabb och målmedveten.
Hon står framme vid ett av de höga fönstren i vardagsrummet och ser ner på gatan där 54:an svänger förbi och får det att skallra nästan omärkligt i fönstren och i ljusstakarna och kakelugnsluckorna.
Hon höll en skallra av ben i ena handen och en borste gjord av hönsfjädrar i den andra… gick släpande genom rummet, nynnande på en ramsa innan hon förvandlades till Eva Dahlman med bitmärken runt halsen.
Inte när de var ute på korta guppiga färder som fick tänderna att skallra, längs med grusvägarna mellan sädesfälten, där över två meter höga strån vajade i vinden och piskade mot dem som förtvivlade levande varelser, när motorcyklisterna susade förbi.
Problemet var Angel, ensam bebis i en för övrigt barnlös byggnad: hennes gråt (fast hon sällan grät), hennes högljudda lekar (fast Angel ännu inte var tillräckligt stark för att ens skaka en skallra) och den risk hon innebar för skador på fastigheten (fast hon ännu inte kunde ta sig ur sin korg själv, än mindre gå lös på putsen med kulhammare).
Han var rädd att dödskallarna skulle titta tillbaka och käftarna börja skallra: »Kom, lille Rithisak! Kom! Du är väl inte rädd?« Ibland på eftermiddagen när solen bränt mot pannan hela dagen såg han dem resa sig upp och vandra oroligt omkring där på fältet och jämra sig: »Har ni sett mitt skulderblad? Min underarm, då? Jag skulle så gärna vilja ha tillbaka mina ryggkotor?« De gick där och samlade ihop sig själva.
Blåsten fick pickupens vindruta att skallra.
Så lade hon av ett flatgarv som fick glasen på bordet att skallra.
Smällen ekade i den gamla träbyggnaden och fick plankorna att skallra.
Den korta stunden utan jacka får mina tänder att skallra okontrollerat.
Ett öronbedövande vrål som får metallen under mina fötter att skallra.
Ska jag skallra med kaninklorna ovanför hennes hals? Är det vad du vill?.
Det här skallet får hennes hjärna att skallra och husbetongen att vibrera.
Elin tittade på barnprogram och Anton satt på golvet och viftade med en skallra.
Det sista av nagellacket försvinner i mina försök att hindra tänderna från att skallra.
Han skakade om mig igen, inte hårt, men tillräckligt för att mina tänder skulle skallra lite.
Hon greps av en allt starkare skräck som fick alla dörrar och fönster i hennes själ att skallra.
Fler människor längre bort, några satt på huk och spelade trummor, en äldre kvinna skakade en sorts skallra.
Silvriga testar av regn fransade sig förbi den höga byggnaden, och vinden fick dörrarna att skallra lågt i skenorna.
Det här var den eleganta tystnaden hos en panter i snåren, den hopringlade spänningen hos en orm, för farlig för att skallra varnande.
Jag klampade uppför trappan, gick raka vägen fram till fönstret i mitt sovrum och drog igen det med en smäll som fick glaset att skallra.
Han skakade och skakade och var nästan säker på att han hörde sina benknotor skallra som skalen på hårdkokta ägg i en sjudande kastrull.
Hon öppnade handen som om hon försökte kasta ifrån sig en inbillad kniv, och hon väntade sig nästan att höra hur knivbladet skulle skallra mot golvet.
Jag är orättvis, tänkte Bodil när hon såg Åse backa ut genom dörren och noga stänga den efter sig med den speciella knuffen som behövdes och som fick glasrutan att skallra.
I ett snabbt steg, innan Anna hann hejda honom, var han framme vid sin dotter, lyfte henne hårdhänt och skakade henne så kraftigt att Anna kunde höra hennes tänder skallra mot varandra.
Utan ett namn på vilket jag kunde koncentrera min psykiska magnetism, utan någon jag kunde vända mig till för att få hjälp, hade jag gått in i väggen, och smällen fick tänderna att skallra i mig.
Meurling hade hört talet på en fredskonferens i Paris 1934 och det tycks ha gjort ett lika stort intryck på honom som »negressen« Rose som under samlagen hetsat honom genom att skramla med en skallra.
Det körde bilar över Convent Street-bron och de fick den gamla gjutjärnsbron att vibrera och skaka och plankorna att skallra, och floden som Meredith såg ner mot under bron verkade snabb och målmedveten.
Hon står framme vid ett av de höga fönstren i vardagsrummet och ser ner på gatan där 54:an svänger förbi och får det att skallra nästan omärkligt i fönstren och i ljusstakarna och kakelugnsluckorna.
Hon höll en skallra av ben i ena handen och en borste gjord av hönsfjädrar i den andra… gick släpande genom rummet, nynnande på en ramsa innan hon förvandlades till Eva Dahlman med bitmärken runt halsen.
Inte när de var ute på korta guppiga färder som fick tänderna att skallra, längs med grusvägarna mellan sädesfälten, där över två meter höga strån vajade i vinden och piskade mot dem som förtvivlade levande varelser, när motorcyklisterna susade förbi.
Problemet var Angel, ensam bebis i en för övrigt barnlös byggnad: hennes gråt (fast hon sällan grät), hennes högljudda lekar (fast Angel ännu inte var tillräckligt stark för att ens skaka en skallra) och den risk hon innebar för skador på fastigheten (fast hon ännu inte kunde ta sig ur sin korg själv, än mindre gå lös på putsen med kulhammare).
Han var rädd att dödskallarna skulle titta tillbaka och käftarna börja skallra: »Kom, lille Rithisak! Kom! Du är väl inte rädd?« Ibland på eftermiddagen när solen bränt mot pannan hela dagen såg han dem resa sig upp och vandra oroligt omkring där på fältet och jämra sig: »Har ni sett mitt skulderblad? Min underarm, då? Jag skulle så gärna vilja ha tillbaka mina ryggkotor?« De gick där och samlade ihop sig själva.
Förlamad av rädsla, i det hörn av containern som var längst ifrån den ruttnande pianisten, hukande i sopor, hade han skakat så våldsamt att hans kastanjettänder skallrat i en hektisk flamencorytm som fick hans benknotor att klicka, klicka, som klackar mot ett dansgolv.
Vanja skriker så att rutorna skallrar.
Jade känner att trumhinnorna skallrar.
Regnet slår mot rutorna som skallrar i vinden.
Han rycker upp dörren så att glasrutan skallrar.
Det skallrar i fönstret av fordonen som dundrar förbi.
Bakom mig hör jag hur Grim tar upp tuben igen, hur den skallrar i hans händer.
Benjamin har stängt dörren till sitt rum och lyssnar på så hög musik att det skallrar i väggar och dörrar.
Nu skriker hon så att fönsterrutorna skallrar och den stackars hönan som gått och pickat förskrämt flaxar upp mot taket.
"DOM LYSSNAR INTE!" Arne släpper loss sitt brakande skratt och dunkar sin fräkniga vänsterhand i bordet så att porslinet skallrar.
Utomhus hörs en åskknall som är så kraftig att fönstret skallrar till, och inomhus tittar Carly på mig med en främlings blick och säger: Kanske.
Det tar kanske trettio–fyrtio sekunder innan vrålet dånar ut i korridoren så att tavlorna på väggarna skallrar som om de tänker kasta sig från sina fästen.
Han springer omkring i alla riktningar i predikstolen, böjer sig åt alla sidor, bankar i träkanten, stampar som en stridshäst och skriker därtill så att fönsterrutorna skallrar och folk på gatan rycker till.
Mina systrar och jag sätter igång, snabbt och trestämmigt, och när mammas fingerknäppar hamnat hopplöst på efterkälken tystar hon oss genom att drämma knytnäven i köksdisken så hårt att taklampan skallrar.
Jurek avbryts av en serie nya kramper, han skriker och huvudet vrids åt sidan så att en solfjäder av senor spänns över halsen och kotorna i nacken knastrar och sedan spritter hela kroppen igen så att det skallrar i sängen.
En värld där begrepp som samvete, omtanke och ömhet står och skallrar i all sin ihålighet, och jag drabbas av den askgrå insikten att de där begreppen bara var något som vi hittade på för att göra denna jämmerdal uthärdlig.
"Under den senaste veckan har jag fått stå ut med fejkade faxmeddelanden, vandaliserad bil, plundrat lönekonto, att körkortet återkallats under falska premisser, tvingats lösa ut en av våra viktigaste underleverantörer ur finkan på grund av falsk angivelse i mitt namn" - det sista ryter jag så fönsterrutan skallrar - "och nu detta!" Jag bryr mig inte om att räkna upp resten av eländet, jag är så arg att jag darrar.
Jade känner att trumhinnorna skallrar.
Regnet slår mot rutorna som skallrar i vinden.
Han rycker upp dörren så att glasrutan skallrar.
Det skallrar i fönstret av fordonen som dundrar förbi.
Bakom mig hör jag hur Grim tar upp tuben igen, hur den skallrar i hans händer.
Benjamin har stängt dörren till sitt rum och lyssnar på så hög musik att det skallrar i väggar och dörrar.
Nu skriker hon så att fönsterrutorna skallrar och den stackars hönan som gått och pickat förskrämt flaxar upp mot taket.
"DOM LYSSNAR INTE!" Arne släpper loss sitt brakande skratt och dunkar sin fräkniga vänsterhand i bordet så att porslinet skallrar.
Utomhus hörs en åskknall som är så kraftig att fönstret skallrar till, och inomhus tittar Carly på mig med en främlings blick och säger: Kanske.
Det tar kanske trettio–fyrtio sekunder innan vrålet dånar ut i korridoren så att tavlorna på väggarna skallrar som om de tänker kasta sig från sina fästen.
Han springer omkring i alla riktningar i predikstolen, böjer sig åt alla sidor, bankar i träkanten, stampar som en stridshäst och skriker därtill så att fönsterrutorna skallrar och folk på gatan rycker till.
Mina systrar och jag sätter igång, snabbt och trestämmigt, och när mammas fingerknäppar hamnat hopplöst på efterkälken tystar hon oss genom att drämma knytnäven i köksdisken så hårt att taklampan skallrar.
Jurek avbryts av en serie nya kramper, han skriker och huvudet vrids åt sidan så att en solfjäder av senor spänns över halsen och kotorna i nacken knastrar och sedan spritter hela kroppen igen så att det skallrar i sängen.
En värld där begrepp som samvete, omtanke och ömhet står och skallrar i all sin ihålighet, och jag drabbas av den askgrå insikten att de där begreppen bara var något som vi hittade på för att göra denna jämmerdal uthärdlig.
"Under den senaste veckan har jag fått stå ut med fejkade faxmeddelanden, vandaliserad bil, plundrat lönekonto, att körkortet återkallats under falska premisser, tvingats lösa ut en av våra viktigaste underleverantörer ur finkan på grund av falsk angivelse i mitt namn" - det sista ryter jag så fönsterrutan skallrar - "och nu detta!" Jag bryr mig inte om att räkna upp resten av eländet, jag är så arg att jag darrar.