Skallra i en mening
Hon verkade skallra i hans händer.
Blåsten fick pickupens vindruta att skallra.
Så lade hon av ett flatgarv som fick glasen på bordet att skallra.
Smällen ekade i den gamla träbyggnaden och fick plankorna att skallra.
Den korta stunden utan jacka får mina tänder att skallra okontrollerat.
Ett öronbedövande vrål som får metallen under mina fötter att skallra.
Ska jag skallra med kaninklorna ovanför hennes hals? Är det vad du vill?.
Det här skallet får hennes hjärna att skallra och husbetongen att vibrera.
Elin tittade på barnprogram och Anton satt på golvet och viftade med en skallra.
Det sista av nagellacket försvinner i mina försök att hindra tänderna från att skallra.
Han skakade om mig igen, inte hårt, men tillräckligt för att mina tänder skulle skallra lite.
Hon greps av en allt starkare skräck som fick alla dörrar och fönster i hennes själ att skallra.
Fler människor längre bort, några satt på huk och spelade trummor, en äldre kvinna skakade en sorts skallra.
Silvriga testar av regn fransade sig förbi den höga byggnaden, och vinden fick dörrarna att skallra lågt i skenorna.
Det här var den eleganta tystnaden hos en panter i snåren, den hopringlade spänningen hos en orm, för farlig för att skallra varnande.
Jag klampade uppför trappan, gick raka vägen fram till fönstret i mitt sovrum och drog igen det med en smäll som fick glaset att skallra.
Han skakade och skakade och var nästan säker på att han hörde sina benknotor skallra som skalen på hårdkokta ägg i en sjudande kastrull.
Hon öppnade handen som om hon försökte kasta ifrån sig en inbillad kniv, och hon väntade sig nästan att höra hur knivbladet skulle skallra mot golvet.
Jag är orättvis, tänkte Bodil när hon såg Åse backa ut genom dörren och noga stänga den efter sig med den speciella knuffen som behövdes och som fick glasrutan att skallra.
I ett snabbt steg, innan Anna hann hejda honom, var han framme vid sin dotter, lyfte henne hårdhänt och skakade henne så kraftigt att Anna kunde höra hennes tänder skallra mot varandra.
Utan ett namn på vilket jag kunde koncentrera min psykiska magnetism, utan någon jag kunde vända mig till för att få hjälp, hade jag gått in i väggen, och smällen fick tänderna att skallra i mig.
Meurling hade hört talet på en fredskonferens i Paris 1934 och det tycks ha gjort ett lika stort intryck på honom som »negressen« Rose som under samlagen hetsat honom genom att skramla med en skallra.
Det körde bilar över Convent Street-bron och de fick den gamla gjutjärnsbron att vibrera och skaka och plankorna att skallra, och floden som Meredith såg ner mot under bron verkade snabb och målmedveten.
Hon står framme vid ett av de höga fönstren i vardagsrummet och ser ner på gatan där 54:an svänger förbi och får det att skallra nästan omärkligt i fönstren och i ljusstakarna och kakelugnsluckorna.
Hon höll en skallra av ben i ena handen och en borste gjord av hönsfjädrar i den andra… gick släpande genom rummet, nynnande på en ramsa innan hon förvandlades till Eva Dahlman med bitmärken runt halsen.
Inte när de var ute på korta guppiga färder som fick tänderna att skallra, längs med grusvägarna mellan sädesfälten, där över två meter höga strån vajade i vinden och piskade mot dem som förtvivlade levande varelser, när motorcyklisterna susade förbi.
Problemet var Angel, ensam bebis i en för övrigt barnlös byggnad: hennes gråt (fast hon sällan grät), hennes högljudda lekar (fast Angel ännu inte var tillräckligt stark för att ens skaka en skallra) och den risk hon innebar för skador på fastigheten (fast hon ännu inte kunde ta sig ur sin korg själv, än mindre gå lös på putsen med kulhammare).
Han var rädd att dödskallarna skulle titta tillbaka och käftarna börja skallra: »Kom, lille Rithisak! Kom! Du är väl inte rädd?« Ibland på eftermiddagen när solen bränt mot pannan hela dagen såg han dem resa sig upp och vandra oroligt omkring där på fältet och jämra sig: »Har ni sett mitt skulderblad? Min underarm, då? Jag skulle så gärna vilja ha tillbaka mina ryggkotor?« De gick där och samlade ihop sig själva.
Blåsten fick pickupens vindruta att skallra.
Så lade hon av ett flatgarv som fick glasen på bordet att skallra.
Smällen ekade i den gamla träbyggnaden och fick plankorna att skallra.
Den korta stunden utan jacka får mina tänder att skallra okontrollerat.
Ett öronbedövande vrål som får metallen under mina fötter att skallra.
Ska jag skallra med kaninklorna ovanför hennes hals? Är det vad du vill?.
Det här skallet får hennes hjärna att skallra och husbetongen att vibrera.
Elin tittade på barnprogram och Anton satt på golvet och viftade med en skallra.
Det sista av nagellacket försvinner i mina försök att hindra tänderna från att skallra.
Han skakade om mig igen, inte hårt, men tillräckligt för att mina tänder skulle skallra lite.
Hon greps av en allt starkare skräck som fick alla dörrar och fönster i hennes själ att skallra.
Fler människor längre bort, några satt på huk och spelade trummor, en äldre kvinna skakade en sorts skallra.
Silvriga testar av regn fransade sig förbi den höga byggnaden, och vinden fick dörrarna att skallra lågt i skenorna.
Det här var den eleganta tystnaden hos en panter i snåren, den hopringlade spänningen hos en orm, för farlig för att skallra varnande.
Jag klampade uppför trappan, gick raka vägen fram till fönstret i mitt sovrum och drog igen det med en smäll som fick glaset att skallra.
Han skakade och skakade och var nästan säker på att han hörde sina benknotor skallra som skalen på hårdkokta ägg i en sjudande kastrull.
Hon öppnade handen som om hon försökte kasta ifrån sig en inbillad kniv, och hon väntade sig nästan att höra hur knivbladet skulle skallra mot golvet.
Jag är orättvis, tänkte Bodil när hon såg Åse backa ut genom dörren och noga stänga den efter sig med den speciella knuffen som behövdes och som fick glasrutan att skallra.
I ett snabbt steg, innan Anna hann hejda honom, var han framme vid sin dotter, lyfte henne hårdhänt och skakade henne så kraftigt att Anna kunde höra hennes tänder skallra mot varandra.
Utan ett namn på vilket jag kunde koncentrera min psykiska magnetism, utan någon jag kunde vända mig till för att få hjälp, hade jag gått in i väggen, och smällen fick tänderna att skallra i mig.
Meurling hade hört talet på en fredskonferens i Paris 1934 och det tycks ha gjort ett lika stort intryck på honom som »negressen« Rose som under samlagen hetsat honom genom att skramla med en skallra.
Det körde bilar över Convent Street-bron och de fick den gamla gjutjärnsbron att vibrera och skaka och plankorna att skallra, och floden som Meredith såg ner mot under bron verkade snabb och målmedveten.
Hon står framme vid ett av de höga fönstren i vardagsrummet och ser ner på gatan där 54:an svänger förbi och får det att skallra nästan omärkligt i fönstren och i ljusstakarna och kakelugnsluckorna.
Hon höll en skallra av ben i ena handen och en borste gjord av hönsfjädrar i den andra… gick släpande genom rummet, nynnande på en ramsa innan hon förvandlades till Eva Dahlman med bitmärken runt halsen.
Inte när de var ute på korta guppiga färder som fick tänderna att skallra, längs med grusvägarna mellan sädesfälten, där över två meter höga strån vajade i vinden och piskade mot dem som förtvivlade levande varelser, när motorcyklisterna susade förbi.
Problemet var Angel, ensam bebis i en för övrigt barnlös byggnad: hennes gråt (fast hon sällan grät), hennes högljudda lekar (fast Angel ännu inte var tillräckligt stark för att ens skaka en skallra) och den risk hon innebar för skador på fastigheten (fast hon ännu inte kunde ta sig ur sin korg själv, än mindre gå lös på putsen med kulhammare).
Han var rädd att dödskallarna skulle titta tillbaka och käftarna börja skallra: »Kom, lille Rithisak! Kom! Du är väl inte rädd?« Ibland på eftermiddagen när solen bränt mot pannan hela dagen såg han dem resa sig upp och vandra oroligt omkring där på fältet och jämra sig: »Har ni sett mitt skulderblad? Min underarm, då? Jag skulle så gärna vilja ha tillbaka mina ryggkotor?« De gick där och samlade ihop sig själva.
I ögonvrån såg Magdalena hur Liv tog skallran och stoppade den i munnen.
Liv, som hade vänt på skallran och stoppat in nästan hela handtaget i munnen, såg fortfarande ganska belåten ut.
Liv, som hade vänt på skallran och stoppat in nästan hela handtaget i munnen, såg fortfarande ganska belåten ut.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.