Skallig i en mening
Han var skallig.
Mannen var i det närmaste skallig.
Jag blev skiträdd, pappan var stor och skallig.
En skallig man med bulldoggansikte och stirrande blick.
Om jag ska vara ärlig så kändes det bra att vara skallig.
Han var kort och skallig, i femtiofemårsåldern, med kulmage.
De var som hårstrån som kammats över en skallig mans hjässa.
– Breen, om jag blir ful och skallig vill ingen man gifta sig med mig.
Jag undrar hur han ser ut nu? Han kanske är krum och tjock och skallig.
– Vad håller du på med? frågar en skallig gammal man genom glipan.
Han är lite äldre och skallig, och man känner på en gång, den här gubben har makt.
Vakten var en äldre kortvuxen skallig farbror med runt ansikte och hornbågade glasögon.
Wallman hade börjat bli skallig och därför hade han inga svårigheter att granska huvudet.
, tre av hennes mindre konkurrenter i branschen, samt en skallig socialminister från Frankrike.
Han hade rakat huvud, där den mörka stubben ändå avslöjade att han höll på att bli skallig.
Han var nästan skallig, hade ett blont skägg och var klädd i för stor kavaj, jeans och seglarskor.
En kort, tjock och skallig man längre ner i taxikön höjer armarna och vinkar åt henne att komma.
Mannen bakom honom var ganska ung, kanske i trettiofemårsåldern och på väg att bli skallig i förtid.
In kom en mycket kortväxt man som var skallig högst upp men hade en krans av utstående hår runt huvudet.
Molekylen var liten och rund, rödbrusig med skallig hjässa, kransad med spretande vitt hår som stod rakt ut.
En skallig man från Bulgarien, som av en slump figurerar i en utredning, arbetar som läkare på lasarettet här.
En äldre, skallig kypare i röd kavaj kommer in med min huvudrätt: wienerschnitzel med potatiskaka och kantarellsås.
Jag utgick då från mig själv och försökte tänka mig in i situationen att bli skallig och förlora mitt ena bröst.
Ur benfickan drog kadett Gunnarsson fram en trimsax och på ett ögonblick förvandlade han Larsson till en skallig person.
Han var skallig, hade grå ögon, kroppsbyggnad som en vältränad löpare och han utstrålade ett osvikligt självförtroende.
Hon öppnade dörren och såg en lång, skallig svart man i trettioårsåldern, klädd i en välskuren kostym och prålig slips.
Wadkins högra hand var Sergej Lebie, en välklädd, skallig jugoslav med svart pipskägg som fick honom att likna en Mefisto i kostym.
En kraftig, lätt skallig man i sina bästa år, säkert van vid att vistas i hetluften och inte helt olik honom själv, tänkte Bäckström.
Petter är en muskulös och skallig man i trettiofemårsåldern, kommissarie med särskild tjänsteställning, vilket gör honom till Joonas närmaste chef.
Dörren öppnades och en muskulös skallig man i svart linne och kamouflagemönstrade byxor tittade ut med något som fick betraktas som en förvånad blick.
Han såg ut att vara runt trettiofem år, kanske något äldre, började bli skallig och hade ett skadat vänsteröga som var färglöst och inte riktigt följde med.
Mannen var i det närmaste skallig.
Jag blev skiträdd, pappan var stor och skallig.
En skallig man med bulldoggansikte och stirrande blick.
Om jag ska vara ärlig så kändes det bra att vara skallig.
Han var kort och skallig, i femtiofemårsåldern, med kulmage.
De var som hårstrån som kammats över en skallig mans hjässa.
– Breen, om jag blir ful och skallig vill ingen man gifta sig med mig.
Jag undrar hur han ser ut nu? Han kanske är krum och tjock och skallig.
– Vad håller du på med? frågar en skallig gammal man genom glipan.
Han är lite äldre och skallig, och man känner på en gång, den här gubben har makt.
Vakten var en äldre kortvuxen skallig farbror med runt ansikte och hornbågade glasögon.
Wallman hade börjat bli skallig och därför hade han inga svårigheter att granska huvudet.
, tre av hennes mindre konkurrenter i branschen, samt en skallig socialminister från Frankrike.
Han hade rakat huvud, där den mörka stubben ändå avslöjade att han höll på att bli skallig.
Han var nästan skallig, hade ett blont skägg och var klädd i för stor kavaj, jeans och seglarskor.
En kort, tjock och skallig man längre ner i taxikön höjer armarna och vinkar åt henne att komma.
Mannen bakom honom var ganska ung, kanske i trettiofemårsåldern och på väg att bli skallig i förtid.
In kom en mycket kortväxt man som var skallig högst upp men hade en krans av utstående hår runt huvudet.
Molekylen var liten och rund, rödbrusig med skallig hjässa, kransad med spretande vitt hår som stod rakt ut.
En skallig man från Bulgarien, som av en slump figurerar i en utredning, arbetar som läkare på lasarettet här.
En äldre, skallig kypare i röd kavaj kommer in med min huvudrätt: wienerschnitzel med potatiskaka och kantarellsås.
Jag utgick då från mig själv och försökte tänka mig in i situationen att bli skallig och förlora mitt ena bröst.
Ur benfickan drog kadett Gunnarsson fram en trimsax och på ett ögonblick förvandlade han Larsson till en skallig person.
Han var skallig, hade grå ögon, kroppsbyggnad som en vältränad löpare och han utstrålade ett osvikligt självförtroende.
Hon öppnade dörren och såg en lång, skallig svart man i trettioårsåldern, klädd i en välskuren kostym och prålig slips.
Wadkins högra hand var Sergej Lebie, en välklädd, skallig jugoslav med svart pipskägg som fick honom att likna en Mefisto i kostym.
En kraftig, lätt skallig man i sina bästa år, säkert van vid att vistas i hetluften och inte helt olik honom själv, tänkte Bäckström.
Petter är en muskulös och skallig man i trettiofemårsåldern, kommissarie med särskild tjänsteställning, vilket gör honom till Joonas närmaste chef.
Dörren öppnades och en muskulös skallig man i svart linne och kamouflagemönstrade byxor tittade ut med något som fick betraktas som en förvånad blick.
Han såg ut att vara runt trettiofem år, kanske något äldre, började bli skallig och hade ett skadat vänsteröga som var färglöst och inte riktigt följde med.
Han skakade stilla på sitt skalliga huvud.
Bergholm skakade bekymrat på sitt skalliga huvud.
Den skalliga hjässan täcktes av leverfläckar, liksom de ödlelika händerna.
Mitt 'hår’! Det lurar ju ingen! Men ingen vill heller se mitt stackars skalliga huvud.
Hans skalliga huvud var skrovligt av mörka leverfläckar och ett gammalt vitt ärr löpte över pannan.
Atkins var flintskallig, magerlagd och höll sin lika magra och leende, dock ej skalliga hustru om axlarna.
Har du ont? Det skalliga huvudet över den vita skjortan som var öppnad i halsen försvann ur synfältet innan Mortland hann svara något.
Den röda, skalliga hjässan blänkte i skenet från facklan, men till skillnad från Ossian var hans vita hår på sidorna och i nacken kortklippt.
Fula pappersmössor som gjorde att männen och kvinnorna, som stod bakom disken och serverade, allihop såg ut som skalliga, könlösa cancerpatienter.
Två minuter senare stack hennes chef, Oskar Kärnlund, en storvuxen karl som inte hade långt kvar till pensioneringen, in sitt nästan skalliga huvud i dörrhålet.
Jag åkte upp i hissen tillsammans med fyra män som alla började bli skalliga och var klädda i kakifärgade långbyxor och golftröjor vars snören studsade mot deras stora bukar.
Han var en stor, medelålders man med tjurnacke och grova muskler på armar och överkropp, som han lät vara bara under varma dagar och som i likhet med hans skalliga huvud var kraftigt solbrända.
Som den räkneansvarige kommissarien på spaningsroteln så pietetsfullt sammanfattade saken handlade det om högst något hundratal, “några gamla fikusar från finska vinterkriget plus deras yngre skalliga kamrater”, vilket ju inte var “så mycket att hänga i julgran om det nu är demokrati vi snackar om”.
Paul Campos gör en liknande parallell i The Obesity Myth: han jämför fettpanikens inställning till en hälsosam livsstil med en situation där man slår fast att skalliga män dör tidigare och därför ordinerar hårtransplantationer helt utan att reflektera över att orsaken till hårlösheten och den relativt sett tidiga döden är testosteronhalter och inte själva hårfästets utseende.
Gunnar Unger, med tiden själv beryktad för sina giftiga krönikor i Svenska Dagbladet, mindes hur Meurling »med en glimt av vanvett i sina blekblå ögon klamrade sig fast vid talarstolen, sköt fram sitt lilla skalliga huvud, förvred läpparna till ett revolutionärt leende och formligen spydde ur sig en ström av otidigheter, kvickheter, dialektiska ordkonster, citat från alla upptänkliga auktorer, grovt ekivoka anspelningar och marxistiska standardfraser«.
Han var så försiktig – som om hon varit en ömtålig porslinsdocka och inte en stark och tålig gummidocka som Dolly, som man kunde slänga hit och dit, kasta i golvet och sparka undan om hon låg i vägen – och så tyst! – mannen med det stripiga håret bar in barnet i badrummet och bort till badkaret med lejontassar som var stort som vattentråg som djuren dricker ur, och när de kommit in i badrummet och stängt dörren – dragit igen den hårt – för dörren var skev och det gick inte att få låskolven på plats – tog mannen med det stripiga håret av flickan hennes smutsiga pyjamas och placerade henne – fortfarande mycket försiktigt! – och med ett pekfinger pressat mot läpparna för att visa hur försiktigt och ljudlöst detta måste ske – placerade han henne i badkaret – i vattnet som kom ur den rostfläckiga kranen och som bara var ljummet och där det inte fanns många bubblor, förrän mannen med det stripiga håret hade gnuggat händerna ordentligt med den väldoftande Ivorytvålen mellan handflatorna och i det som var kittelleken hade gnidit ut löddret över barnets bleka, lilla kropp, en kropp som vred sig hit och dit som om den varit någonting mjukt man plockat fram ur dess hölje – den hemliga kittelleken, och medan de plaskade svalnade vattnet snabbt och måste fyllas på ur kranen – men från kranen kom ett jämrande ljud som om den protesterade och mannen med det stripiga håret pressade återigen pekfingret mot läpparna och han trutade med läpparna som en clown på teve, och han höjde sina buskiga ögonbryn för att få barnet att skratta – eller om det inte gick att få barnet att skratta så i alla fall få det att sluta vrida sig hit och dit och kämpa emot – för kittelleken var mycket kittlig! – och mannen med det stripiga håret skrattade ett nästan ljudlöst, väsande skratt och efter en liten stund dåsade han till, sov med öppen mun, eftersom han förlorat all den energi som brukade strömma genom honom som elektriciteten i en ledning, och barnet väntade tills mannen med det stripiga håret hade börjat snarka där han till hälften satt, till hälften låg på det blöta badrumsgolvet med ryggen mot väggen och med vattendroppar glittrande i det tjocka, sträva, järngrå håret på bröstet och på de mjuka slappa vecken på buken och i ljumskarna, och när mannen med det stripiga håret till sist vaknade framåt kvällen – och när kvinnan, som legat utslagen på madrassen i rummet intill, vaknade – då hade barnet, naket och darrande och med huden knottrig och vit som skinnet hos en nyplockad höna, klättrat upp ur badkaret och en lång stund måste kvinnan och mannen med det stripiga håret leta efter henne, ända tills de hittade henne under källartrappan, där hon låg bland spindelväv och dammråttor, låg där som en liten mask man trampat på och kramade sin fula och skalliga gummidocka.
Bergholm skakade bekymrat på sitt skalliga huvud.
Den skalliga hjässan täcktes av leverfläckar, liksom de ödlelika händerna.
Mitt 'hår’! Det lurar ju ingen! Men ingen vill heller se mitt stackars skalliga huvud.
Hans skalliga huvud var skrovligt av mörka leverfläckar och ett gammalt vitt ärr löpte över pannan.
Atkins var flintskallig, magerlagd och höll sin lika magra och leende, dock ej skalliga hustru om axlarna.
Har du ont? Det skalliga huvudet över den vita skjortan som var öppnad i halsen försvann ur synfältet innan Mortland hann svara något.
Den röda, skalliga hjässan blänkte i skenet från facklan, men till skillnad från Ossian var hans vita hår på sidorna och i nacken kortklippt.
Fula pappersmössor som gjorde att männen och kvinnorna, som stod bakom disken och serverade, allihop såg ut som skalliga, könlösa cancerpatienter.
Två minuter senare stack hennes chef, Oskar Kärnlund, en storvuxen karl som inte hade långt kvar till pensioneringen, in sitt nästan skalliga huvud i dörrhålet.
Jag åkte upp i hissen tillsammans med fyra män som alla började bli skalliga och var klädda i kakifärgade långbyxor och golftröjor vars snören studsade mot deras stora bukar.
Han var en stor, medelålders man med tjurnacke och grova muskler på armar och överkropp, som han lät vara bara under varma dagar och som i likhet med hans skalliga huvud var kraftigt solbrända.
Som den räkneansvarige kommissarien på spaningsroteln så pietetsfullt sammanfattade saken handlade det om högst något hundratal, “några gamla fikusar från finska vinterkriget plus deras yngre skalliga kamrater”, vilket ju inte var “så mycket att hänga i julgran om det nu är demokrati vi snackar om”.
Paul Campos gör en liknande parallell i The Obesity Myth: han jämför fettpanikens inställning till en hälsosam livsstil med en situation där man slår fast att skalliga män dör tidigare och därför ordinerar hårtransplantationer helt utan att reflektera över att orsaken till hårlösheten och den relativt sett tidiga döden är testosteronhalter och inte själva hårfästets utseende.
Gunnar Unger, med tiden själv beryktad för sina giftiga krönikor i Svenska Dagbladet, mindes hur Meurling »med en glimt av vanvett i sina blekblå ögon klamrade sig fast vid talarstolen, sköt fram sitt lilla skalliga huvud, förvred läpparna till ett revolutionärt leende och formligen spydde ur sig en ström av otidigheter, kvickheter, dialektiska ordkonster, citat från alla upptänkliga auktorer, grovt ekivoka anspelningar och marxistiska standardfraser«.
Han var så försiktig – som om hon varit en ömtålig porslinsdocka och inte en stark och tålig gummidocka som Dolly, som man kunde slänga hit och dit, kasta i golvet och sparka undan om hon låg i vägen – och så tyst! – mannen med det stripiga håret bar in barnet i badrummet och bort till badkaret med lejontassar som var stort som vattentråg som djuren dricker ur, och när de kommit in i badrummet och stängt dörren – dragit igen den hårt – för dörren var skev och det gick inte att få låskolven på plats – tog mannen med det stripiga håret av flickan hennes smutsiga pyjamas och placerade henne – fortfarande mycket försiktigt! – och med ett pekfinger pressat mot läpparna för att visa hur försiktigt och ljudlöst detta måste ske – placerade han henne i badkaret – i vattnet som kom ur den rostfläckiga kranen och som bara var ljummet och där det inte fanns många bubblor, förrän mannen med det stripiga håret hade gnuggat händerna ordentligt med den väldoftande Ivorytvålen mellan handflatorna och i det som var kittelleken hade gnidit ut löddret över barnets bleka, lilla kropp, en kropp som vred sig hit och dit som om den varit någonting mjukt man plockat fram ur dess hölje – den hemliga kittelleken, och medan de plaskade svalnade vattnet snabbt och måste fyllas på ur kranen – men från kranen kom ett jämrande ljud som om den protesterade och mannen med det stripiga håret pressade återigen pekfingret mot läpparna och han trutade med läpparna som en clown på teve, och han höjde sina buskiga ögonbryn för att få barnet att skratta – eller om det inte gick att få barnet att skratta så i alla fall få det att sluta vrida sig hit och dit och kämpa emot – för kittelleken var mycket kittlig! – och mannen med det stripiga håret skrattade ett nästan ljudlöst, väsande skratt och efter en liten stund dåsade han till, sov med öppen mun, eftersom han förlorat all den energi som brukade strömma genom honom som elektriciteten i en ledning, och barnet väntade tills mannen med det stripiga håret hade börjat snarka där han till hälften satt, till hälften låg på det blöta badrumsgolvet med ryggen mot väggen och med vattendroppar glittrande i det tjocka, sträva, järngrå håret på bröstet och på de mjuka slappa vecken på buken och i ljumskarna, och när mannen med det stripiga håret till sist vaknade framåt kvällen – och när kvinnan, som legat utslagen på madrassen i rummet intill, vaknade – då hade barnet, naket och darrande och med huden knottrig och vit som skinnet hos en nyplockad höna, klättrat upp ur badkaret och en lång stund måste kvinnan och mannen med det stripiga håret leta efter henne, ända tills de hittade henne under källartrappan, där hon låg bland spindelväv och dammråttor, låg där som en liten mask man trampat på och kramade sin fula och skalliga gummidocka.
Den skallige ställde sig bakom Mila.
Hans skallige utredare suckade tungt.
Jag vände mig mot den skallige krigaren.
Den skallige låg utsträckt vid hennes fötter.
Det var den skallige av dem, en äldre man med ärr i hela ansiktet.
Ser den skallige polisen som han vet heter Zeke komma fram till Malin.
Loke fångade den skallige mannens blick och såg allvarligt på honom.
”Vad har ni att säga?” sa han och vände sig till den skallige mannen.
När jag tvingade upp ögonen föll min blick på Feta Galtens skallige värd, Orvar.
När männen försvunnit sneglade Elisabeth mot den skallige och tobaksosande inspektören.
Hon kunde ha avlidit på platsen, och hon kunde ha blivit transporterad dit, sade den skallige inspektören.
Den skallige säger någonting med onödigt hög röst, någon annan fyller på med en kommentar, alla skrattar.
– Du har ingen aning om vad denna märkliga sinnesförändring kan ha berott på? Wesslén såg skarpt på den skallige.
Ett par timmar senare jäste Walter i tevesoffan framför den skallige göteborgaren vars ljus snart hade brunnit ned till staken.
Nervösa studenter ställde frågor till Mike, den skallige mannen i receptionen, om hur de skulle hitta till olika platser i skolan.
– Din satans förbannade fähund till dumfan! vrålar Ove rakt i ansiktet på den skallige unge mannen med halstatueringarna så att spottet kaskadyr över sätena.
Det måste ha funnits en annan kamera dold i rummet där den skallige mannen med glasögon hade tagit mig efter att han vid auktionen hade vunnit en timme tillsammans med mig.
Jag hörde en av dem – den sammanbitne, svarthårige Crosley, som verkade ta saker på större allvar än den rundlagde, skallige Jepps – säga: Inget är idiotsäkert.
Ser du den store, skallige mannen borta vid dörren? Det är inte så lätt att se likheten, men han är faktiskt far till den där du slog in skallen på med bollträet i går.
En och annan kastar oroliga blickar åt mitt håll, medan den skallige lägger ut texten om mystiska vågrörelser ute på sjön, och oförklarliga ljussken i de novembermörka skogarna.
Den skallige kastade en blick på mig, rynkade pannan av missnöje över att jag tänkte låta honom misshandla min kvinna, och i samma ögonblick drog Mila bort klockan från klockarmbandet.
Alla håller sig ängsligt i närheten av den skallige mannen, som om de nu fått klart för sig att om det kommer att hända något spännande här ute, så kommer det att hända i hans närhet.
Filippa försökte se så oberörd ut som möjligt över att hon inte kände någon och frågade den skallige mannen i receptionen var röststudion låg, där förstaårseleverna skulle samlas klockan nio.
Vi är ensamma, så ensamma och vi ser Malin sitta i ett mötesrum i en stor stad som vi inte känner igen, och bredvid henne sitter den skallige och framför dem sitter en kvinna och vi kan se hennes mun röra sig, men inte höra vad hon säger och vi vet att det är viktigt.
Och i den friskt kyliga luften denna gråmulna februarimorgon höll den slöe skallige Paul Cassano, Eddys chef, på att kliva ur sin pickup av märket Scout och han blinkade förvånat mot Eddy Diehl som om han aldrig hade sett honom tidigare och Eddy höjde handen till en matt hälsning: Paul, det har dykt upp en sak.
Hans skallige utredare suckade tungt.
Jag vände mig mot den skallige krigaren.
Den skallige låg utsträckt vid hennes fötter.
Det var den skallige av dem, en äldre man med ärr i hela ansiktet.
Ser den skallige polisen som han vet heter Zeke komma fram till Malin.
Loke fångade den skallige mannens blick och såg allvarligt på honom.
”Vad har ni att säga?” sa han och vände sig till den skallige mannen.
När jag tvingade upp ögonen föll min blick på Feta Galtens skallige värd, Orvar.
När männen försvunnit sneglade Elisabeth mot den skallige och tobaksosande inspektören.
Hon kunde ha avlidit på platsen, och hon kunde ha blivit transporterad dit, sade den skallige inspektören.
Den skallige säger någonting med onödigt hög röst, någon annan fyller på med en kommentar, alla skrattar.
– Du har ingen aning om vad denna märkliga sinnesförändring kan ha berott på? Wesslén såg skarpt på den skallige.
Ett par timmar senare jäste Walter i tevesoffan framför den skallige göteborgaren vars ljus snart hade brunnit ned till staken.
Nervösa studenter ställde frågor till Mike, den skallige mannen i receptionen, om hur de skulle hitta till olika platser i skolan.
– Din satans förbannade fähund till dumfan! vrålar Ove rakt i ansiktet på den skallige unge mannen med halstatueringarna så att spottet kaskadyr över sätena.
Det måste ha funnits en annan kamera dold i rummet där den skallige mannen med glasögon hade tagit mig efter att han vid auktionen hade vunnit en timme tillsammans med mig.
Jag hörde en av dem – den sammanbitne, svarthårige Crosley, som verkade ta saker på större allvar än den rundlagde, skallige Jepps – säga: Inget är idiotsäkert.
Ser du den store, skallige mannen borta vid dörren? Det är inte så lätt att se likheten, men han är faktiskt far till den där du slog in skallen på med bollträet i går.
En och annan kastar oroliga blickar åt mitt håll, medan den skallige lägger ut texten om mystiska vågrörelser ute på sjön, och oförklarliga ljussken i de novembermörka skogarna.
Den skallige kastade en blick på mig, rynkade pannan av missnöje över att jag tänkte låta honom misshandla min kvinna, och i samma ögonblick drog Mila bort klockan från klockarmbandet.
Alla håller sig ängsligt i närheten av den skallige mannen, som om de nu fått klart för sig att om det kommer att hända något spännande här ute, så kommer det att hända i hans närhet.
Filippa försökte se så oberörd ut som möjligt över att hon inte kände någon och frågade den skallige mannen i receptionen var röststudion låg, där förstaårseleverna skulle samlas klockan nio.
Vi är ensamma, så ensamma och vi ser Malin sitta i ett mötesrum i en stor stad som vi inte känner igen, och bredvid henne sitter den skallige och framför dem sitter en kvinna och vi kan se hennes mun röra sig, men inte höra vad hon säger och vi vet att det är viktigt.
Och i den friskt kyliga luften denna gråmulna februarimorgon höll den slöe skallige Paul Cassano, Eddys chef, på att kliva ur sin pickup av märket Scout och han blinkade förvånat mot Eddy Diehl som om han aldrig hade sett honom tidigare och Eddy höjde handen till en matt hälsning: Paul, det har dykt upp en sak.
Huvudet var skalligt men omgivet av en grå krans kortklippt hår.
Det lyste i köket, ett skalligt huvud syntes bakom volanggardinerna.
Huvudet var nästan skalligt, som en klippa som slitits ner och blivit slät, och täckt med grå hårtofsar.
Först besöket hos Johanssons hjärtläkare, en liten, vältränad man i femtioårsåldern, med skalligt huvud och pigga bruna ögon.
Barnets huvud var nästan skalligt med kort snagg och det blödde och barnets ögon tycktes förvirrade, som om det inte förstod någonting.
Miljöministern, en allvarstyngd och lågmäld man med skalligt hjässa, vilket han kompenserade med långt hår från öronen och ned över axlarna, talade sakta och med korrekt grammatik.
Kroll hade ett knivskarpt ansikte, ett stort mörkt skägg format som en spade, en ständig rynka mellan ögonbrynen och ett huvud som såg ut att vara elegant rakat och inte (bara) skalligt.
De hade aldrig stått varandra nära, men hon hade ingenting emot honom, och hon mindes hur söt han hade varit när modern kom hem från sjukhuset med ett skalligt litet knyte i ljusblå sparkbyxor.
Det lyste i köket, ett skalligt huvud syntes bakom volanggardinerna.
Huvudet var nästan skalligt, som en klippa som slitits ner och blivit slät, och täckt med grå hårtofsar.
Först besöket hos Johanssons hjärtläkare, en liten, vältränad man i femtioårsåldern, med skalligt huvud och pigga bruna ögon.
Barnets huvud var nästan skalligt med kort snagg och det blödde och barnets ögon tycktes förvirrade, som om det inte förstod någonting.
Miljöministern, en allvarstyngd och lågmäld man med skalligt hjässa, vilket han kompenserade med långt hår från öronen och ned över axlarna, talade sakta och med korrekt grammatik.
Kroll hade ett knivskarpt ansikte, ett stort mörkt skägg format som en spade, en ständig rynka mellan ögonbrynen och ett huvud som såg ut att vara elegant rakat och inte (bara) skalligt.
De hade aldrig stått varandra nära, men hon hade ingenting emot honom, och hon mindes hur söt han hade varit när modern kom hem från sjukhuset med ett skalligt litet knyte i ljusblå sparkbyxor.