Skärva i en mening
En tunn skärva av liv.
En skärva av Alex var nog.
Min skimrande skärva av hopp.
Erika plockade upp en skärva till.
Men det är ändå bara en skärva av ett liv.
Livet fortsatte med bara en skärva som saknades.
En skärva skar henne i fingret så att det blödde.
Och kanske, under de bättre dagarna, en liten skärva hopp.
Vad underbart det låter! Jag skulle själv ha en skärva makt!.
IB-dokumenten fogar ytterligare en intressant skärva till helhetsbilden.
En skärva föll nerför min högra arm, och jag fångade den automatiskt.
Men ändå, det fanns en kall skärva i Pernillas blick som skrämde Erica.
En tunn skärva lossnade och gled nerför isväggen mot det mörka hålet på botten av graven.
Hon gick fram till tebordet, och plötsligt trampade hon på en skärva så att det krasade till.
Hon väntar på någon slags skärva av normalitet, ett förlåt, ett spår av ånger, men inget.
Allt som återstod var en liten skärva silvrat glas som satt inklämd i ramens nedre högra hörn.
Soldaten närmast blödde kraftigt från ansiktet och lossade en vass skärva från översidan av handen.
En liten skärva av ljus trängde in under dörren – en påminnelse om att det fortfarande fanns något annat.
En skärva ljus från morgonen stack in genom fönstret och träffade hennes ena öga som blänkte till i grått.
Med en naken glödlampa ovanför huvudet och en skärva av en trasig spegel på den mörkmålade väggen framför mig.
Han är så trött att hjärnan försöker somna om, men en liten skärva i hans medvetande registrerar att något är helt förändrat.
En man träffades av en kringblåsande skärva av en begravningsurna från Han-dynastin, som klöv hans ansikte, slog sönder hans skalle och fastnade i hans hjärna.
Till sist kastade hon kalkonnålen på golvet, och den studsade pling-plong över klinkerplattorna, över en bit sönderslagen tallrik och studsade mot en skärva från vattenglaset.
Där sköterskor och biträden slavar långa timmar för en skärva av det girigbukarna i Stockholm tjänar och har tjänat på knapptryckningar, på idiotiska affärer som har störtat landet ner i en ekonomisk avgrund.
Plötsligt fick han en skärva minne i huvudet som berättade för honom att han stått framme vid scenen och förklarat för kapellmästaren att Weines aldrig varit på Svensktoppen, och att man inte skulle ljuga om det på affischerna.
En skärva av Alex var nog.
Min skimrande skärva av hopp.
Erika plockade upp en skärva till.
Men det är ändå bara en skärva av ett liv.
Livet fortsatte med bara en skärva som saknades.
En skärva skar henne i fingret så att det blödde.
Och kanske, under de bättre dagarna, en liten skärva hopp.
Vad underbart det låter! Jag skulle själv ha en skärva makt!.
IB-dokumenten fogar ytterligare en intressant skärva till helhetsbilden.
En skärva föll nerför min högra arm, och jag fångade den automatiskt.
Men ändå, det fanns en kall skärva i Pernillas blick som skrämde Erica.
En tunn skärva lossnade och gled nerför isväggen mot det mörka hålet på botten av graven.
Hon gick fram till tebordet, och plötsligt trampade hon på en skärva så att det krasade till.
Hon väntar på någon slags skärva av normalitet, ett förlåt, ett spår av ånger, men inget.
Allt som återstod var en liten skärva silvrat glas som satt inklämd i ramens nedre högra hörn.
Soldaten närmast blödde kraftigt från ansiktet och lossade en vass skärva från översidan av handen.
En liten skärva av ljus trängde in under dörren – en påminnelse om att det fortfarande fanns något annat.
En skärva ljus från morgonen stack in genom fönstret och träffade hennes ena öga som blänkte till i grått.
Med en naken glödlampa ovanför huvudet och en skärva av en trasig spegel på den mörkmålade väggen framför mig.
Han är så trött att hjärnan försöker somna om, men en liten skärva i hans medvetande registrerar att något är helt förändrat.
En man träffades av en kringblåsande skärva av en begravningsurna från Han-dynastin, som klöv hans ansikte, slog sönder hans skalle och fastnade i hans hjärna.
Till sist kastade hon kalkonnålen på golvet, och den studsade pling-plong över klinkerplattorna, över en bit sönderslagen tallrik och studsade mot en skärva från vattenglaset.
Där sköterskor och biträden slavar långa timmar för en skärva av det girigbukarna i Stockholm tjänar och har tjänat på knapptryckningar, på idiotiska affärer som har störtat landet ner i en ekonomisk avgrund.
Plötsligt fick han en skärva minne i huvudet som berättade för honom att han stått framme vid scenen och förklarat för kapellmästaren att Weines aldrig varit på Svensktoppen, och att man inte skulle ljuga om det på affischerna.
Silver blundar med högerögat och kan endast uttyda den där skärvan av ljus som kommer och går i havet av mörker.
Jag vände upp spetsen på skärvan mot armen, drog upp tröjan för att blotta huden, och tryckte den vassa spetsen mot armvecket.
En benbit var en benbit och den här skärvan var för liten för att man bara genom att titta på den skulle kunna bestämma om den kom från människa eller djur, än mindre från vilket ben den härrörde.
Mina fingrar slöt sig runt den långa, vassa skärvan medan min egen överlevnadsinstinkt vaknade till liv – eftersom jag inte kunde fly började min kropp – utan att bry sig om sin ineffektivitet – förbereda sig på strid.
När barnen från byarna smög sig ner till kusten för att få syn på den kunde de ena sekunden få se ett ansikte i en av ansiktsskärvorna så vackert att det på egen hand kunde få rosor att slå ut i beundran, men i nästa kunde skärvan vändas, och där stirrade något så fruktansvärt och vanställt och vildsint tillbaka på barnen att de rusade skrikande hela vägen hem.
Jag vände upp spetsen på skärvan mot armen, drog upp tröjan för att blotta huden, och tryckte den vassa spetsen mot armvecket.
En benbit var en benbit och den här skärvan var för liten för att man bara genom att titta på den skulle kunna bestämma om den kom från människa eller djur, än mindre från vilket ben den härrörde.
Mina fingrar slöt sig runt den långa, vassa skärvan medan min egen överlevnadsinstinkt vaknade till liv – eftersom jag inte kunde fly började min kropp – utan att bry sig om sin ineffektivitet – förbereda sig på strid.
När barnen från byarna smög sig ner till kusten för att få syn på den kunde de ena sekunden få se ett ansikte i en av ansiktsskärvorna så vackert att det på egen hand kunde få rosor att slå ut i beundran, men i nästa kunde skärvan vändas, och där stirrade något så fruktansvärt och vanställt och vildsint tillbaka på barnen att de rusade skrikande hela vägen hem.
Sönderslagen i skärvor.
Alltför många skärvor saknades.
Där finns knappt några skärvor alls.
Nedanför på golvet glittrade det av tusen skärvor.
Framför mina ögon dansar skärvor av starkt solsken.
Bara ytterligare tre meningar, tre skärvor information.
Det var stora skärvor, så jag behövde ingen sopborste.
Deras skärvor skickade reflektioner av ljus upp mot skyn.
Alltså skärvor av vin- och spritflaskor, alla i klarglas.
Flaskan går i kras och gröna skärvor yr kring pälsmössan.
Mer gnistor och skärvor for genom luften, metall perforerades.
Hon kom bara ihåg delar av det, som skärvor av en trasig spegel.
Små lösryckta skärvor av tillvaron var allt han delade med sig av.
Vassa skärvor lyste som förstenat ljus över golvet i toalettrummet.
Jag såg i skärvor vad jag höll på med och begrep inte hur jag kunde.
Greider, Göran (1997), Rudolf Meidner – Skärvor ur ett nittonhundratalsliv.
Skärmarna visade fram sprickor och på ett par hade glas ramlat ur i skärvor.
Det träffade precis nedanför en målning och exploderade i en kaskad av skärvor.
Hanterade små skärvor av information som andra satte ihop till en begriplig helhet.
Kvar i handen hade jag halsen tillsammans med skarpa skärvor som stack fram ur handen.
Så småningom ska jag reda ut vad hon menar, pussla ihop Helgas skärvor med mina egna.
På den heltäckande mattan i Benjamins rum låg en stor sten bland skärvor och splitter.
Greider, Göran, Rudolf Meidner: skärvor ur ett nittonhundratalsliv, Atlas, Stockholm, 1997.
Dessa målmedvetna skuggor, likt svarta skärvor av en stjärnlös natthimmel, har inga ögon.
Hans järnhårda försök att vara lugn krossas i ändlösa skärvor som på en tunn glasskiva.
Tankar blev till vassa fragment, skärvor som det inte längre gick att sammanfoga till en helhet.
Han lät henne inte ens röra sig förrän tusentals små skärvor penetrerade hennes uppenbarelse.
Som om det som sipprade ut ur mammas mun under sena och spritdränkta nätter bara var skärvor av historien.
Men det krävdes iakttagelse- och slutledningsförmåga för att foga nya skärvor till bilden av Wennerström.
Alla hotellets kanske femtio fönster mot torget hade blåsts ut och glaset var spritt i miljontals skärvor nedanför.
Några spetsiga skärvor genomborrade det stickade materialet och stack henne i magen, men hon bröt sig loss från dem.
Alltför många skärvor saknades.
Där finns knappt några skärvor alls.
Nedanför på golvet glittrade det av tusen skärvor.
Framför mina ögon dansar skärvor av starkt solsken.
Bara ytterligare tre meningar, tre skärvor information.
Det var stora skärvor, så jag behövde ingen sopborste.
Deras skärvor skickade reflektioner av ljus upp mot skyn.
Alltså skärvor av vin- och spritflaskor, alla i klarglas.
Flaskan går i kras och gröna skärvor yr kring pälsmössan.
Mer gnistor och skärvor for genom luften, metall perforerades.
Hon kom bara ihåg delar av det, som skärvor av en trasig spegel.
Små lösryckta skärvor av tillvaron var allt han delade med sig av.
Vassa skärvor lyste som förstenat ljus över golvet i toalettrummet.
Jag såg i skärvor vad jag höll på med och begrep inte hur jag kunde.
Greider, Göran (1997), Rudolf Meidner – Skärvor ur ett nittonhundratalsliv.
Skärmarna visade fram sprickor och på ett par hade glas ramlat ur i skärvor.
Det träffade precis nedanför en målning och exploderade i en kaskad av skärvor.
Hanterade små skärvor av information som andra satte ihop till en begriplig helhet.
Kvar i handen hade jag halsen tillsammans med skarpa skärvor som stack fram ur handen.
Så småningom ska jag reda ut vad hon menar, pussla ihop Helgas skärvor med mina egna.
På den heltäckande mattan i Benjamins rum låg en stor sten bland skärvor och splitter.
Greider, Göran, Rudolf Meidner: skärvor ur ett nittonhundratalsliv, Atlas, Stockholm, 1997.
Dessa målmedvetna skuggor, likt svarta skärvor av en stjärnlös natthimmel, har inga ögon.
Hans järnhårda försök att vara lugn krossas i ändlösa skärvor som på en tunn glasskiva.
Tankar blev till vassa fragment, skärvor som det inte längre gick att sammanfoga till en helhet.
Han lät henne inte ens röra sig förrän tusentals små skärvor penetrerade hennes uppenbarelse.
Som om det som sipprade ut ur mammas mun under sena och spritdränkta nätter bara var skärvor av historien.
Men det krävdes iakttagelse- och slutledningsförmåga för att foga nya skärvor till bilden av Wennerström.
Alla hotellets kanske femtio fönster mot torget hade blåsts ut och glaset var spritt i miljontals skärvor nedanför.
Några spetsiga skärvor genomborrade det stickade materialet och stack henne i magen, men hon bröt sig loss från dem.
En av skärvorna gick att använda.
Skärvorna krasar under kängorna.
Om jag slår sönder glaset blir skärvorna till knivar.
Magdalena gick på tå mellan skärvorna och plockade upp den.
Skärvorna regnade med ett vinande, krasande ljud över golvet.
Skärvorna rasar ner i stora flak som splittras mot klinkerplattorna.
Då böjde hon sig ned och började försiktigt plocka upp skärvorna.
Glaset gav vika och några av skärvorna föll ner på golvet bredvid mig.
Peeta hamnar bland skärvorna och det börjar genast blöda om hans händer.
Kraset splittrade tystnaden i samma stund som skärvorna spred sig över golvet.
Så vänder Hanna blicken mot golvet, ser skärvorna från koppen som krossats i fallet.
Krossades med sådan kraft av den där vågen att skärvorna splittrades runt hela jorden.
På en av skärvorna som hamnade på golvet syntes familjen Droths emblem, brutet på mitten.
Vi hittade hennes fingeravtryck på mordvapnet och på skärvorna av en krossad kaffekopp i Enskede.
Jag plockade upp skärvorna av fatet som mamma hade tappat och lade dem i sophinken under diskbänken.
Det kom inget svar, och så var även de små skärvorna av oberoende förödda och resten av veckan blev sämre.
Hon kastade skärvorna i soppåsen och tog fram en ny kopp, som hon sträckte fram till honom, till hans skakande händer.
Skärvorna regnade ner runt om Conrad, som satte sina händer i flisorna och vrålade högt när de trängde genom skinnet.
Om man slog sönder den skulle skärvorna inte bli tillräckligt vassa för att man skulle kunna skära upp handlederna med dem.
Helt plötsligt upptäckte han skärvorna av en av de kaffekoppar som Mia Bergman hade ärvt efter sin mormor och som hon var så rädd om.
Jag hade redan förlorat alldeles för mycket – skulle ödet ta de sista skärvorna av frid som återstod? Det verkade orättvist, obefogat.
Den såg ömsom ned på skärvorna av månljusförsilvrat glas där den försiktigt satte ner tassarna, ömsom blängde den snett upp på henne.
Han lyfte buteljen för att hälla i ett glas åt sig, men då han fann att den var tom, kastade han den i plötsligt ursinne mot den öppna spisen så att skärvorna flögo utåt golvet.
Omedelbart började skärvorna och bitarna av denna onaturliga konstruktion rycka och hoppa av vad som såg ut att kunna vara liv, men som inte var det, och sekunder senare återuppstod den.
När livet inte blev som det var tänkt från början gjorde de ändå det bästa av situationen, försökte skapa något vackert av skärvorna även om det stack till och gjorde ont ibland.
När jag väl hade tagit mig förbi de vassa skärvorna av kokonst och upp på trappan för att ringa på klockan öppnade Ozzie den breda dörren och hävde sig över tröskeln för att ta emot mig.
Jag blev rädd att de skulle skära sig i tassarna på de vassa bitarna som låg strödda över en bra bit av golvet, så jag sprang dit för att ställa mig som en vägg mellan skärvorna och hundarna.
Det tycks finnas genuin värme bakom det, och medan jag tittar på henne och nöjt konstaterar att de där små gula skärvorna fortfarande finns kvar i hennes irisar, känner jag ett välbekant pirr i bröstet, ett högst irrationellt lyckorus.
Jag visste det inte då, men den natten gick vi sönder, och under de år som följde skulle skärvorna av det som en gång var vi driva längre och längre isär, små livsviktiga bitar skulle gå förlorade här och där tills det inte längre fanns något hopp om att vi någonsin skulle kunna bli hela igen.
Skärvorna krasar under kängorna.
Om jag slår sönder glaset blir skärvorna till knivar.
Magdalena gick på tå mellan skärvorna och plockade upp den.
Skärvorna regnade med ett vinande, krasande ljud över golvet.
Skärvorna rasar ner i stora flak som splittras mot klinkerplattorna.
Då böjde hon sig ned och började försiktigt plocka upp skärvorna.
Glaset gav vika och några av skärvorna föll ner på golvet bredvid mig.
Peeta hamnar bland skärvorna och det börjar genast blöda om hans händer.
Kraset splittrade tystnaden i samma stund som skärvorna spred sig över golvet.
Så vänder Hanna blicken mot golvet, ser skärvorna från koppen som krossats i fallet.
Krossades med sådan kraft av den där vågen att skärvorna splittrades runt hela jorden.
På en av skärvorna som hamnade på golvet syntes familjen Droths emblem, brutet på mitten.
Vi hittade hennes fingeravtryck på mordvapnet och på skärvorna av en krossad kaffekopp i Enskede.
Jag plockade upp skärvorna av fatet som mamma hade tappat och lade dem i sophinken under diskbänken.
Det kom inget svar, och så var även de små skärvorna av oberoende förödda och resten av veckan blev sämre.
Hon kastade skärvorna i soppåsen och tog fram en ny kopp, som hon sträckte fram till honom, till hans skakande händer.
Skärvorna regnade ner runt om Conrad, som satte sina händer i flisorna och vrålade högt när de trängde genom skinnet.
Om man slog sönder den skulle skärvorna inte bli tillräckligt vassa för att man skulle kunna skära upp handlederna med dem.
Helt plötsligt upptäckte han skärvorna av en av de kaffekoppar som Mia Bergman hade ärvt efter sin mormor och som hon var så rädd om.
Jag hade redan förlorat alldeles för mycket – skulle ödet ta de sista skärvorna av frid som återstod? Det verkade orättvist, obefogat.
Den såg ömsom ned på skärvorna av månljusförsilvrat glas där den försiktigt satte ner tassarna, ömsom blängde den snett upp på henne.
Han lyfte buteljen för att hälla i ett glas åt sig, men då han fann att den var tom, kastade han den i plötsligt ursinne mot den öppna spisen så att skärvorna flögo utåt golvet.
Omedelbart började skärvorna och bitarna av denna onaturliga konstruktion rycka och hoppa av vad som såg ut att kunna vara liv, men som inte var det, och sekunder senare återuppstod den.
När livet inte blev som det var tänkt från början gjorde de ändå det bästa av situationen, försökte skapa något vackert av skärvorna även om det stack till och gjorde ont ibland.
När jag väl hade tagit mig förbi de vassa skärvorna av kokonst och upp på trappan för att ringa på klockan öppnade Ozzie den breda dörren och hävde sig över tröskeln för att ta emot mig.
Jag blev rädd att de skulle skära sig i tassarna på de vassa bitarna som låg strödda över en bra bit av golvet, så jag sprang dit för att ställa mig som en vägg mellan skärvorna och hundarna.
Det tycks finnas genuin värme bakom det, och medan jag tittar på henne och nöjt konstaterar att de där små gula skärvorna fortfarande finns kvar i hennes irisar, känner jag ett välbekant pirr i bröstet, ett högst irrationellt lyckorus.
Jag visste det inte då, men den natten gick vi sönder, och under de år som följde skulle skärvorna av det som en gång var vi driva längre och längre isär, små livsviktiga bitar skulle gå förlorade här och där tills det inte längre fanns något hopp om att vi någonsin skulle kunna bli hela igen.