Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Skämtaren i en mening

Det var skämtaren Bert Hallin, som alltid var gladlynt och på sitt allra bästa spexhumör.
» Skämtaren jämför med knäckebröd: »Det kan aldrig bli tyskt bara för att någon gubbe med lederhosen öppnat plånboken.
Försök att skämta med henne föll aldrig i god jord – antingen betraktade hon skämtaren med stora uttryckslösa ögon eller så reagerade hon med tydlig irritation.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

Grabben var en skämtare.
Jag är en riktig skämtare.
Eller som en skämtare hade skrivit på Holes kontorsdörr: I see dead people.
Gamla skämtare och ryggdunkare gick omkring med hopbitna käkar och is i ögonen.
Några trogna själar sade »varje månad« och någon skämtare skrev »varje dag«.
Det kan vara en kropp men det kan också vara någon skämtare som slängt ifrån sig en skyltdocka.
Dallas sa att Dylan var en riktig skämtare, så han hamnade alltid på Etikavdelningen på grund av dennes upptåg.
Glaset var krossat och någon skämtare hade ändrat bokstäverna så att hyresgästerna hette saker som von Anka och M.
Samma dag var det en skämtare som berättade att man var tvungen att stå i kö för att hitta ett fönster att hoppa ut genom.
Hörkell hade en gång skrivit ÄKTA MOS med stora svarta bokstäver, men någon lokal skämtare hade ändrat till AKTA MÖS, och så stod det fortfarande.
Hon tror att Peter är en tonårig skämtare med tillräckligt stora datorkunskaper för att kunna hålla sig ett steg före den offentligt tillgängliga informationen.
Någon skämtare i växeln måste ha skickat upp det till Möllerström, och Möllerström visade sig också besitta humor när han kopplade in samtalet till Halders och Halders tackade ja.
En intressant man av kanske lite oklar tysk-jugoslavisk bakgrund, men med betydande praktiska erfarenheter enligt vad alla poliser visste att berätta och dessutom känd som en stor skämtare så länge det inte handlade om honom själv.
Folkpartiets Bertil Ohlin, professor i nationalekonomi och träaktigheten personifierad, Högerpartiets Gunnar Heckscher, professor i statskunskap, lite lagom upphöjd, Centerpartiets Gunnar Hedlund i Rådom, en slug juris doktor och skogsman som dock inte helt saknade humor, och Kommunistpartiets Hilding Hagberg, mer demagog än skämtare.
Han är arg på Lilltuttan/Lillfittan eller kanske låtsas han bara – låtsas vara arg och gräla – som en sträng pappa – drar mig i håret så att jag haltande vacklar efter honom som en hund i kort koppel som försöker skratta, jag vet att Duncan Metz är en skämtare, Duncan Metz blir stolt då han kan få folk att skratta, så om jag skrattar som de andra, då är det inte grymt – är det det? Jag skrattar och jag gnäller inte av rädsla och jag ber honom inte att sluta, för det kommer inte att göra ont – eller kommer det att göra ont? Eller om det gör ont, om min hårbotten skriker av smärta så är det en olyckshändelse och han gör det inte med vilje, Duncan skämtar bara.