Sinnlig i en mening
Hennes relation till kameran var ”rak och sinnlig”, hon var ”tekniskt suverän” och rörde sig sekundsnabbt mellan ”starkaste inlevelse och nyktert registrerande”.
Lust, sinnlig fröjd, ändamålet helgar medlen - eller som Aleister Crowley, en av vår tids mera framstående satanister, formulerade grundprincipen i Lagens Bok: 'Den enda lagen är att du ska göra allt du har lust till'.
Fourier beskrev förtjust den typ av noga koreograferade orgier – formade som en sinnlig spegelbild av den katolska mässan – som skulle äga rum i falangstären och tillfredsställa varje form av sexuell böjelse (inklusive incest).
Lust, sinnlig fröjd, ändamålet helgar medlen - eller som Aleister Crowley, en av vår tids mera framstående satanister, formulerade grundprincipen i Lagens Bok: 'Den enda lagen är att du ska göra allt du har lust till'.
Fourier beskrev förtjust den typ av noga koreograferade orgier – formade som en sinnlig spegelbild av den katolska mässan – som skulle äga rum i falangstären och tillfredsställa varje form av sexuell böjelse (inklusive incest).
De locka med sin heliga Gud, men kvinnorna se bara deras sinnliga ögon.
Min är byggd på dokument och andrahandsuppgifter, hennes av högst påtagliga, sinnliga minnen.
Då förstod hon att hennes sinnliga kärlek för den där mannen var död, men att hon fått en gåva.
Den franska metropolen var inte bara platsen där Engels kunde stilla sin sinnliga aptit, utan också för bildandet av det moderna Kommunisternas förbund.
Bara de rika kunde frossa i den typ av sinnliga gastronomiska och amorösa njutningar som i själva verket väckte otaliga andras (till exempel Fouriers) passioner.
Wilhelm hade förstått att det för hans författare inte handlade om den faktiskt ”riktiga” bilden, utan om det sinnliga intrycket, om att förmedla atmosfären.
Genom att bygga vidare på Bauers alienationsbegrepp hävdade han att religionens utbredning måste förstås som en gradvis separation av människan från hennes mänskliga, sinnliga jag.
Med åren hade det judiska draget mer och mer framträtt hos honom: ögonens sammetsmjukhet, ansiktets bleka ton av elfenben, den en smula högmodiga krökta näsan, den röda, sinnliga munnen.
Den synen absorberas av alla Vess fem extraordinära sinnen, och han badar i den sinnliga glansen av hennes hår, i alla ljuden och dofterna och strukturen som åsynen av det förmedlar till honom.
En annan Angela promenerade nu långt borta från henne stödd mot denna Agda som om det varit en man, ehuru hon trots dräkten tycktes vara så helt kvinna, att dräkten blott ännu mera framhävde hennes unga sinnliga kvinnlighet.
Det svarta tätt åtslickade håret, näsborrarna som vidgades, liksom vädrade de, den röda sinnliga munnen, vars läppar slöto om cigarretten med ett glupskt bett … Var det möjligt att denne man kunde vara hans egen Bettys köttslige bror?.
Kanske trött på nattliga debatter och omröstningar i procedurfrågor använde Engels polistrakasserierna som en välkommen ursäkt att istället för sina socialistiska studiekvällar för en tid hänge sig åt sinnliga njutningar i Parissocieteten.
Han hade en hög vacker panna, men munnen var gemen, dessa hårda, grymma och på samma gång sinnliga läppar avslöjade mannen, han var en vällusting, som hade sökt alla njutningar denna världen kunde bjuda på, men som alltid hade låtit andra betala.
Den 28- årige flyktingen hade fått nog, verkade det, av revolutionära krav; den sinnliga, nästan fourieristiska sidan av hans karaktär gav sig till känna när han övergav det upproriska livets stränga krav för en eskapad genom det lantliga Frankrikes sexuella och gastronomiska rikedomar.
Hennes pupiller övergår i ögonfransarna och mörknar av sinnesrörelse; hon har en triumferande blick; det finns något fräckt och ljuvt i hennes ansikte med de målade läpparna och de mörka ögonlocken […] denna »mest bedårande kvinna« vet mycket om mänsklig kärlek och den sinnliga kärleken.
Där skriver Pike: ”Lucifer, morgonens son! Är det han som bär ljuset, och med dess fruktansvärda glans förblindar kraftlösa, sinnliga eller själviska själar? Tvivla inte!” Nu behöver Lucifer inte nödvändigtvis vara synonymt med djävulen utan kan också anspela på ”morgonstjärnan” Venus, men med tanke på Pikes kontakter med illuminaterna så måste frågan lämnas öppen.
Bengt Nerman har hävdat att arbetarrörelsen genom att acceptera vad som låg bakom det borgerliga kulturmönstret, produktionsordningen, inte fick något eget språk eller självklar identitet; genom att avvisa de egna klasserfarenheterna tog rörelsen en idealistisk borgerlig världsbild i arv – folkbildarna anbefallde samma puritanska dygder som borgarna ålagt sig för att avgränsa sig mot arbetarna, mot det låga och sinnliga.
Min är byggd på dokument och andrahandsuppgifter, hennes av högst påtagliga, sinnliga minnen.
Då förstod hon att hennes sinnliga kärlek för den där mannen var död, men att hon fått en gåva.
Den franska metropolen var inte bara platsen där Engels kunde stilla sin sinnliga aptit, utan också för bildandet av det moderna Kommunisternas förbund.
Bara de rika kunde frossa i den typ av sinnliga gastronomiska och amorösa njutningar som i själva verket väckte otaliga andras (till exempel Fouriers) passioner.
Wilhelm hade förstått att det för hans författare inte handlade om den faktiskt ”riktiga” bilden, utan om det sinnliga intrycket, om att förmedla atmosfären.
Genom att bygga vidare på Bauers alienationsbegrepp hävdade han att religionens utbredning måste förstås som en gradvis separation av människan från hennes mänskliga, sinnliga jag.
Med åren hade det judiska draget mer och mer framträtt hos honom: ögonens sammetsmjukhet, ansiktets bleka ton av elfenben, den en smula högmodiga krökta näsan, den röda, sinnliga munnen.
Den synen absorberas av alla Vess fem extraordinära sinnen, och han badar i den sinnliga glansen av hennes hår, i alla ljuden och dofterna och strukturen som åsynen av det förmedlar till honom.
En annan Angela promenerade nu långt borta från henne stödd mot denna Agda som om det varit en man, ehuru hon trots dräkten tycktes vara så helt kvinna, att dräkten blott ännu mera framhävde hennes unga sinnliga kvinnlighet.
Det svarta tätt åtslickade håret, näsborrarna som vidgades, liksom vädrade de, den röda sinnliga munnen, vars läppar slöto om cigarretten med ett glupskt bett … Var det möjligt att denne man kunde vara hans egen Bettys köttslige bror?.
Kanske trött på nattliga debatter och omröstningar i procedurfrågor använde Engels polistrakasserierna som en välkommen ursäkt att istället för sina socialistiska studiekvällar för en tid hänge sig åt sinnliga njutningar i Parissocieteten.
Han hade en hög vacker panna, men munnen var gemen, dessa hårda, grymma och på samma gång sinnliga läppar avslöjade mannen, han var en vällusting, som hade sökt alla njutningar denna världen kunde bjuda på, men som alltid hade låtit andra betala.
Den 28- årige flyktingen hade fått nog, verkade det, av revolutionära krav; den sinnliga, nästan fourieristiska sidan av hans karaktär gav sig till känna när han övergav det upproriska livets stränga krav för en eskapad genom det lantliga Frankrikes sexuella och gastronomiska rikedomar.
Hennes pupiller övergår i ögonfransarna och mörknar av sinnesrörelse; hon har en triumferande blick; det finns något fräckt och ljuvt i hennes ansikte med de målade läpparna och de mörka ögonlocken […] denna »mest bedårande kvinna« vet mycket om mänsklig kärlek och den sinnliga kärleken.
Där skriver Pike: ”Lucifer, morgonens son! Är det han som bär ljuset, och med dess fruktansvärda glans förblindar kraftlösa, sinnliga eller själviska själar? Tvivla inte!” Nu behöver Lucifer inte nödvändigtvis vara synonymt med djävulen utan kan också anspela på ”morgonstjärnan” Venus, men med tanke på Pikes kontakter med illuminaterna så måste frågan lämnas öppen.
Bengt Nerman har hävdat att arbetarrörelsen genom att acceptera vad som låg bakom det borgerliga kulturmönstret, produktionsordningen, inte fick något eget språk eller självklar identitet; genom att avvisa de egna klasserfarenheterna tog rörelsen en idealistisk borgerlig världsbild i arv – folkbildarna anbefallde samma puritanska dygder som borgarna ålagt sig för att avgränsa sig mot arbetarna, mot det låga och sinnliga.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Allt hos henne är mjukt och sinnligt och spännande.
Med starkt sinnligt behag nöp hon i tyget och strök över det.
Han log belåtet mot spegelbilden, ett leende som han hört beskrivas som sinnligt.
Hon är 24 år, mycket attraktiv, hon har en sinnligt ljus typ, är god skådespelerska.
Till och med för honom var det något sinnligt upphetsande i hennes höfter, som gungade litet.
För en ogenerat fåfäng och sinnligt lagd människa som Jan Stenbeck är det förstås desto värre.
Något sinnligt tilltalande som man visserligen får betala för, men som man å andra sidan inte behöver städa upp efter.
Förhållandet med henne, vulgärt, sinnligt och stormigt, är precis den typ av förhållande som Majakovskij ville undvika.
Möjligt är även att hon berördes på något skarpt och kryddat vis sinnligt av det övergivna husets egendomliga lukt och stämning av förfall och upplösning.
Det var en doft av utslagna rosors mystiskt glödande ungdom omkring henne, något kyskt sinnligt, en oberörd, ljuv mognads sötma, där hon rodnande dröjde mellan de två uppretade kvinnorna.
Och medan hon med silvergaffeln förde bit efter bit till munnen, fick hennes magra ansikte ett nästan sinnligt uttryck, som om hon här för sig själv ägnat sig åt någon förbjuden och pervers njutning.
Med starkt sinnligt behag nöp hon i tyget och strök över det.
Han log belåtet mot spegelbilden, ett leende som han hört beskrivas som sinnligt.
Hon är 24 år, mycket attraktiv, hon har en sinnligt ljus typ, är god skådespelerska.
Till och med för honom var det något sinnligt upphetsande i hennes höfter, som gungade litet.
För en ogenerat fåfäng och sinnligt lagd människa som Jan Stenbeck är det förstås desto värre.
Något sinnligt tilltalande som man visserligen får betala för, men som man å andra sidan inte behöver städa upp efter.
Förhållandet med henne, vulgärt, sinnligt och stormigt, är precis den typ av förhållande som Majakovskij ville undvika.
Möjligt är även att hon berördes på något skarpt och kryddat vis sinnligt av det övergivna husets egendomliga lukt och stämning av förfall och upplösning.
Det var en doft av utslagna rosors mystiskt glödande ungdom omkring henne, något kyskt sinnligt, en oberörd, ljuv mognads sötma, där hon rodnande dröjde mellan de två uppretade kvinnorna.
Och medan hon med silvergaffeln förde bit efter bit till munnen, fick hennes magra ansikte ett nästan sinnligt uttryck, som om hon här för sig själv ägnat sig åt någon förbjuden och pervers njutning.