Silke i en mening
Han trasslar till mitt silke.
Hans violetta skjorta var av silke.
Ibland dyra saker: silke, sidenkjolar.
Också inunder var hon helt klädd i silke.
Silke är en välavlönad medarbetare i ett.
Förmodligen en scarf – materialet kändes som silke.
Hennes hår var som silke, han tyckte det kändes overkligt.
Den var tvättad så många gånger att den var len som silke.
rensar huvudet och på motorvägen ner mot Malmö är det Silke som.
Hon kände mot sin kind brösthållaren av silke, som hon nyss burit.
hälsning till sin comrade in arms och själs älskade, Silke Teuchert.
Som Gotthard sagt, var hon omgiven av mångfärgat silke och i färd med att brodera.
Aldrig hade någon sett knutar så täta och känt silke så ofattbart mjukt och lent.
Det var tyngre än hennes eget, påslakanet var av silke, likaså lakanet hon låg på.
Han lät ett par fingrar glida genom det och blev förtjust över att det var mjukt som silke.
Fällkniven var så vass att den hade skurit upp det tjocka tyget i min tröja som om det vore silke.
Hon hade vit karnevalsmask och håret var kolsvart och föll ner över axlarna som en slängkappa av silke.
Han hade avdelat det med en bred japansk skärm, där fåglar av broderat silke i utsökta färger lyfte vingarna till flykt.
Reinhard Heydrich dödades av tjeckiska motståndsmän 1942 och därmed blev hans tre barn, Heider, Klaus och Silke, faderlösa.
Hon var traditionellt klädd i vita byxor och Ao Dai – en lång tudelad tunika i silke som gick hela vägen ner till vristerna.
Det är första gången hon har strumpor av silke, de är lite svåra att få på, men ljuvligt lena när väl sömmarna sitter rakt.
Hans partner Silke kan inte jobba i Sverige eftersom de är rätt säkra på att den svenska polisen vet vem hon är eller åtminstone hur.
Hans tallrik, hans pärlor, hans kläder som är broderade med silke och guld, alla hans många böcker om varje del av vetandet är magnifika.
Hon duschade och hade precis slagit sig ned i köket iklädd en svart och guldfärgad orientalisk morgonrock i silke då det ringde på dörren.
Min syster, som omsorgsfullt redde ut de tunna trådarna av silke som hängde från hennes sjal, såg rätt på mig och jag gillade inte det jag såg.
Hon bar en cerisefärgad slöja över håret, en grön sjal över axlarna och en lång klänning i gult silke och så hade hon en liten pärla i näsan.
Och alltjämt stridande med dessa kläder av silke, som tycktes ha liv och slingrade och vredo sig omkring henne, sjönk han in mot henne och in i henne.
Händerna, som hon aldrig kunde hålla i ro, irrade över bordduken, till dess de fingo tag i en härva silke, som de obarmhärtigt började trassla till.
Borta var hennes dröm om att åtminstone få svepa runt i en enorm, färgglad krinolinklänning gjord av silke, som kompensation för hennes trista lilla roll.
Han lät kuken glida upp och ner i springan mellan skinkorna, och ollonet var mjukt som silke och halt av glidmedel, både den kemiska och den naturliga varianten.
Han köpte te, socker, siden, silke och andra kinesiska lyxvaror, en last som välbärgat folk hemma på ostkusten var beredda att betala hundratusentals dollar för.
Hans violetta skjorta var av silke.
Ibland dyra saker: silke, sidenkjolar.
Också inunder var hon helt klädd i silke.
Silke är en välavlönad medarbetare i ett.
Förmodligen en scarf – materialet kändes som silke.
Hennes hår var som silke, han tyckte det kändes overkligt.
Den var tvättad så många gånger att den var len som silke.
rensar huvudet och på motorvägen ner mot Malmö är det Silke som.
Hon kände mot sin kind brösthållaren av silke, som hon nyss burit.
hälsning till sin comrade in arms och själs älskade, Silke Teuchert.
Som Gotthard sagt, var hon omgiven av mångfärgat silke och i färd med att brodera.
Aldrig hade någon sett knutar så täta och känt silke så ofattbart mjukt och lent.
Det var tyngre än hennes eget, påslakanet var av silke, likaså lakanet hon låg på.
Han lät ett par fingrar glida genom det och blev förtjust över att det var mjukt som silke.
Fällkniven var så vass att den hade skurit upp det tjocka tyget i min tröja som om det vore silke.
Hon hade vit karnevalsmask och håret var kolsvart och föll ner över axlarna som en slängkappa av silke.
Han hade avdelat det med en bred japansk skärm, där fåglar av broderat silke i utsökta färger lyfte vingarna till flykt.
Reinhard Heydrich dödades av tjeckiska motståndsmän 1942 och därmed blev hans tre barn, Heider, Klaus och Silke, faderlösa.
Hon var traditionellt klädd i vita byxor och Ao Dai – en lång tudelad tunika i silke som gick hela vägen ner till vristerna.
Det är första gången hon har strumpor av silke, de är lite svåra att få på, men ljuvligt lena när väl sömmarna sitter rakt.
Hans partner Silke kan inte jobba i Sverige eftersom de är rätt säkra på att den svenska polisen vet vem hon är eller åtminstone hur.
Hans tallrik, hans pärlor, hans kläder som är broderade med silke och guld, alla hans många böcker om varje del av vetandet är magnifika.
Hon duschade och hade precis slagit sig ned i köket iklädd en svart och guldfärgad orientalisk morgonrock i silke då det ringde på dörren.
Min syster, som omsorgsfullt redde ut de tunna trådarna av silke som hängde från hennes sjal, såg rätt på mig och jag gillade inte det jag såg.
Hon bar en cerisefärgad slöja över håret, en grön sjal över axlarna och en lång klänning i gult silke och så hade hon en liten pärla i näsan.
Och alltjämt stridande med dessa kläder av silke, som tycktes ha liv och slingrade och vredo sig omkring henne, sjönk han in mot henne och in i henne.
Händerna, som hon aldrig kunde hålla i ro, irrade över bordduken, till dess de fingo tag i en härva silke, som de obarmhärtigt började trassla till.
Borta var hennes dröm om att åtminstone få svepa runt i en enorm, färgglad krinolinklänning gjord av silke, som kompensation för hennes trista lilla roll.
Han lät kuken glida upp och ner i springan mellan skinkorna, och ollonet var mjukt som silke och halt av glidmedel, både den kemiska och den naturliga varianten.
Han köpte te, socker, siden, silke och andra kinesiska lyxvaror, en last som välbärgat folk hemma på ostkusten var beredda att betala hundratusentals dollar för.
Silket smekte hans kind.
Silket smekte och upphetsade henne.
Angela tog snabbt ifrån henne silket.
Allt det här silket trasslar sig så lätt.
Silket stramade åt över de höga spetsiga brösten.
Hon makade litet på ett tjockt brev, som låg under silket på bordet.
Han stod några sekunder och grävde ner tårna i det tjocka svala silket.
Jag minns den varma huden mot min, mjuk som det allra dyraste silket på marknaden, men varmare, varmare mot huden och i mitt inre.
Varje gång hennes bröst eller arm åter blottades vid någon rörelse eller silket på hennes ben skimrade till tände hon på nytt Josefs kättjefulla begär.
Han njöt av att sitta där i hennes kläder, som ännu doftade av hennes kropp, och ha henne att halt glida över honom med ett ljud som knittrade av det spända silket.
Nu låg den där fången mellan det åtstramade silket, men han förde den ändå varsamt längre upp, till dess han kom till ett annat siden, som var lenare än stoffet, hudens underbara glatta marmor.
Ibland höll hon upp nålen och glömde att sticka i den på nytt, och hennes fingrar rörde sig, medan hon stirrade på Betty, som om hon i luften fortsatt att brodera, inte längre med silket utan med berättelsens ord.
Med långsamma, fumliga händer (för att inte fastna med den nariga huden i silket, hon hade alltid något som hon kallade för »självsprickor« och det var för att hon var så mycket i vatten med händerna) la hon ner pyjamasen i kartongen igen.
Silket smekte och upphetsade henne.
Angela tog snabbt ifrån henne silket.
Allt det här silket trasslar sig så lätt.
Silket stramade åt över de höga spetsiga brösten.
Hon makade litet på ett tjockt brev, som låg under silket på bordet.
Han stod några sekunder och grävde ner tårna i det tjocka svala silket.
Jag minns den varma huden mot min, mjuk som det allra dyraste silket på marknaden, men varmare, varmare mot huden och i mitt inre.
Varje gång hennes bröst eller arm åter blottades vid någon rörelse eller silket på hennes ben skimrade till tände hon på nytt Josefs kättjefulla begär.
Han njöt av att sitta där i hennes kläder, som ännu doftade av hennes kropp, och ha henne att halt glida över honom med ett ljud som knittrade av det spända silket.
Nu låg den där fången mellan det åtstramade silket, men han förde den ändå varsamt längre upp, till dess han kom till ett annat siden, som var lenare än stoffet, hudens underbara glatta marmor.
Ibland höll hon upp nålen och glömde att sticka i den på nytt, och hennes fingrar rörde sig, medan hon stirrade på Betty, som om hon i luften fortsatt att brodera, inte längre med silket utan med berättelsens ord.
Med långsamma, fumliga händer (för att inte fastna med den nariga huden i silket, hon hade alltid något som hon kallade för »självsprickor« och det var för att hon var så mycket i vatten med händerna) la hon ner pyjamasen i kartongen igen.