Sentens i en mening
Han sträckte handen mot den två gånger, men den hejdade sig, till synes av egen vilja, vilket stod i strid med Augustinus sentens om vilja och motstånd.
Kanske skulle hon skriva en motion till poliskongressen och föreslå att sentensen ingraverades i guld eller silver, kanske på skärmmössorna, även de som fanns utställda i polishuset: en sentens alla kunde samlas kring.
Kanske skulle hon skriva en motion till poliskongressen och föreslå att sentensen ingraverades i guld eller silver, kanske på skärmmössorna, även de som fanns utställda i polishuset: en sentens alla kunde samlas kring.
”Jag borde ha förstått att du skulle drämma den sentensen i huvudet på mig”, svarade Jack.
Josefus var en judisk historieskrivare och sentensen att de fanns aldrig upptagna i kanon torde ha syftat på att de aldrig fanns i den hebreiska kanon.
Kanske skulle hon skriva en motion till poliskongressen och föreslå att sentensen ingraverades i guld eller silver, kanske på skärmmössorna, även de som fanns utställda i polishuset: en sentens alla kunde samlas kring.
Josefus var en judisk historieskrivare och sentensen att de fanns aldrig upptagna i kanon torde ha syftat på att de aldrig fanns i den hebreiska kanon.
Kanske skulle hon skriva en motion till poliskongressen och föreslå att sentensen ingraverades i guld eller silver, kanske på skärmmössorna, även de som fanns utställda i polishuset: en sentens alla kunde samlas kring.
Han slängde ju citat, medicinska termer och latinska sentenser omkring sig.
Han var stillsam, rökte pipa och svängde sig gärna med sentenser från Platon och Shakespeare.
Gårdlund skriver att ”Ruben Rausing som under tidiga år verkade inom reklambranschen yttrade sig gärna i korta och oemotsägliga sentenser” och detta manér ”har blivit ett slags koncernspråk”.
I övrigt fanns där inget att se på, ingen staty, inga i guldskrift avfattade latinska sentenser, ingen porträttmålning på någon gammal bortglömd domare, inget som lättade upp den strama skandinaviska stilen.
Han var stillsam, rökte pipa och svängde sig gärna med sentenser från Platon och Shakespeare.
Gårdlund skriver att ”Ruben Rausing som under tidiga år verkade inom reklambranschen yttrade sig gärna i korta och oemotsägliga sentenser” och detta manér ”har blivit ett slags koncernspråk”.
I övrigt fanns där inget att se på, ingen staty, inga i guldskrift avfattade latinska sentenser, ingen porträttmålning på någon gammal bortglömd domare, inget som lättade upp den strama skandinaviska stilen.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.