Samvetsgrant i en mening
De två sändebuden genomförde sin uppgift samvetsgrant.
Samvetsgrant gick han på alla möten i lokalgruppen Oslo Vest.
Samvetsgrant berättade jag allt, och ändå var det hela tiden något som var kvar.
Du utför dina uppgifter just så bra och samvetsgrant som jag alltid har trott om dig.
Men Anna-Lena fyllde tavlan med hastiga notationer allt eftersom hon samvetsgrant analyserade del för del av kroppen.
De självlysande visarna på väckarklockan, som samvetsgrant mätte tidens gång, visade att klockan var drygt halv fyra.
När Claës, som samvetsgrant följt anvisningarna, berättade om det postuma meddelandet från fadern för Olof, blev denne överförtjust.
Därför förvånade det henne sedan att Per Sommar, trots sin tydliga motvilja, samvetsgrant skaffade henne allt det han i ögonblickets hänryckning lovat.
Där stod vi således, samvetsgrant arrangerade: en författare, ett departementsråd, en hovrättsdomare, en vingrossist och en präst, samtliga hyggligt unga och framgångsrika.
Det går heller inte att förneka att han utförde sina plikter samvetsgrant, helt oavsett att han också såg till att skapa sig en förmögenhet på sitt ämbete som vicekansler.
Men just för att han var mycket noga med sig själv, var han det också i sin syn på andra, och det där partiet tycktes honom allt annat än samvetsgrant när det gällde att genomföra sina principer.
Grannarna lämnade samvetsgrant flygblad och manuskript som han tappat på Uttrans station till fjärdingsman och rapporterade om konstiga ljud från kommunistens hus om nätterna, monotona dunk som från en tryckpress.
Om hon hade vetat att hon snart skulle ut igen skulle hon ha parkerat alldeles utanför, vid en automat som parkeringsvakterna övervakade alldeles för samvetsgrant för att det skulle vara lönt att stå där längre tider.
Palmgren hade samvetsgrant lämnat en kort rapport till nämnden varje år, men Bjurman antog att Lisbeth Salander hade varit ovetande om att Palmgren också nitiskt hade noterat egna funderingar i form av dagboksanteckningar.
följde Marx noga varje nyhet, varje framsteg; och Moleschott, Liebig och Huxley – vars ”populära föreläsningar” vi samvetsgrant deltog i – var namn som nämndes lika ofta i vår krets som Ricardo, Adam Smith, McCulloch och de skotska och irländska ekonomerna.
Så fort jag hade med honom när jag skulle intervjua församlingsmedlemmar i hans kyrka började han bråka med dem om deras felaktiga bibeltolkningar, deras val av gödningsmedel eller huruvida inkomstskatter var förenliga med grundlagen (han upplevde att skatter utgjorde en kränkning av hans mänskliga fri- och rättigheter och vägrade samvetsgrant att betala).
Kanske är det ett ämbete, eller en familj, eller bara ett distrikt där man går och tänder gaslyktorna varje dag, och man tänker sig att ingen utför detta arbete lika samvetsgrant och punktligt som jag, och även om så vore fallet, så har folk vant sig vid att se mig komma vankande i skymningen med min stav, och de ger mig uppskattande blickar, och många hälsar på mig, som om jag vore en kär gammal vän.
Samvetsgrant gick han på alla möten i lokalgruppen Oslo Vest.
Samvetsgrant berättade jag allt, och ändå var det hela tiden något som var kvar.
Du utför dina uppgifter just så bra och samvetsgrant som jag alltid har trott om dig.
Men Anna-Lena fyllde tavlan med hastiga notationer allt eftersom hon samvetsgrant analyserade del för del av kroppen.
De självlysande visarna på väckarklockan, som samvetsgrant mätte tidens gång, visade att klockan var drygt halv fyra.
När Claës, som samvetsgrant följt anvisningarna, berättade om det postuma meddelandet från fadern för Olof, blev denne överförtjust.
Därför förvånade det henne sedan att Per Sommar, trots sin tydliga motvilja, samvetsgrant skaffade henne allt det han i ögonblickets hänryckning lovat.
Där stod vi således, samvetsgrant arrangerade: en författare, ett departementsråd, en hovrättsdomare, en vingrossist och en präst, samtliga hyggligt unga och framgångsrika.
Det går heller inte att förneka att han utförde sina plikter samvetsgrant, helt oavsett att han också såg till att skapa sig en förmögenhet på sitt ämbete som vicekansler.
Men just för att han var mycket noga med sig själv, var han det också i sin syn på andra, och det där partiet tycktes honom allt annat än samvetsgrant när det gällde att genomföra sina principer.
Grannarna lämnade samvetsgrant flygblad och manuskript som han tappat på Uttrans station till fjärdingsman och rapporterade om konstiga ljud från kommunistens hus om nätterna, monotona dunk som från en tryckpress.
Om hon hade vetat att hon snart skulle ut igen skulle hon ha parkerat alldeles utanför, vid en automat som parkeringsvakterna övervakade alldeles för samvetsgrant för att det skulle vara lönt att stå där längre tider.
Palmgren hade samvetsgrant lämnat en kort rapport till nämnden varje år, men Bjurman antog att Lisbeth Salander hade varit ovetande om att Palmgren också nitiskt hade noterat egna funderingar i form av dagboksanteckningar.
följde Marx noga varje nyhet, varje framsteg; och Moleschott, Liebig och Huxley – vars ”populära föreläsningar” vi samvetsgrant deltog i – var namn som nämndes lika ofta i vår krets som Ricardo, Adam Smith, McCulloch och de skotska och irländska ekonomerna.
Så fort jag hade med honom när jag skulle intervjua församlingsmedlemmar i hans kyrka började han bråka med dem om deras felaktiga bibeltolkningar, deras val av gödningsmedel eller huruvida inkomstskatter var förenliga med grundlagen (han upplevde att skatter utgjorde en kränkning av hans mänskliga fri- och rättigheter och vägrade samvetsgrant att betala).
Kanske är det ett ämbete, eller en familj, eller bara ett distrikt där man går och tänder gaslyktorna varje dag, och man tänker sig att ingen utför detta arbete lika samvetsgrant och punktligt som jag, och även om så vore fallet, så har folk vant sig vid att se mig komma vankande i skymningen med min stav, och de ger mig uppskattande blickar, och många hälsar på mig, som om jag vore en kär gammal vän.
Hyggliga, händiga och samvetsgranna.
Deras samvetsgranna strävan efter perfektionism visste inga gränser.
, 2010) tror att det senare beror på det faktum att den ”samvetsgranna individen faktiskt kommer att gå ut och göra sakerna deras läkare säger att de borde göra för att hålla sig friska”.
Samvetsgranna människor ”tenderar att vara mer organiserade och ha mindre belamrade hem och arbetsplatser …”, medan förekomsten av filofaxer och att göra-listor tydligen också är typiska tecken.
75 Men när det gällde hans gradvis åldrande kropp var det han verkligen oroade sig för en varning från läkarna: ”… doktorerna säger att jag knappast kommer att kunna sätta mig till häst igen – alltså oduglig till krigstjänst – fördömt!”76 Trogen sin samvetsgranna natur utgav Engels Kapitalets andra band i maj 1885, knappt två år efter Marx död.
Deras samvetsgranna strävan efter perfektionism visste inga gränser.
, 2010) tror att det senare beror på det faktum att den ”samvetsgranna individen faktiskt kommer att gå ut och göra sakerna deras läkare säger att de borde göra för att hålla sig friska”.
Samvetsgranna människor ”tenderar att vara mer organiserade och ha mindre belamrade hem och arbetsplatser …”, medan förekomsten av filofaxer och att göra-listor tydligen också är typiska tecken.
75 Men när det gällde hans gradvis åldrande kropp var det han verkligen oroade sig för en varning från läkarna: ”… doktorerna säger att jag knappast kommer att kunna sätta mig till häst igen – alltså oduglig till krigstjänst – fördömt!”76 Trogen sin samvetsgranna natur utgav Engels Kapitalets andra band i maj 1885, knappt två år efter Marx död.
Och den samvetsgranne Burljuk översätter:.
Frideborg kallade denna kvinna inte för mor, det hade den samvetsgranne Boklund icke velat, utan för ”tant”.
Den samvetsgranne byggmästaren vägrade, och blev tydligen utsatt för en sådan press att han inte såg något annat alternativ till regelbrottet än att lämna uppdraget.
Frideborg kallade denna kvinna inte för mor, det hade den samvetsgranne Boklund icke velat, utan för ”tant”.
Den samvetsgranne byggmästaren vägrade, och blev tydligen utsatt för en sådan press att han inte såg något annat alternativ till regelbrottet än att lämna uppdraget.
Han verkar vara samvetsgrann.
Det här måste bli en samvetsgrann utredning.
Hon var mycket samvetsgrann med allt vad hon företog sig.
”Jag är en samvetsgrann och laglydig medborgare”, sa Tranemo allvarligt.
Det fanns ingen inom marinen som var mer rättrådig och samvetsgrann än han.
Han var en samvetsgrann människa som ofta visade djupt engagemang för sina klienter.
Erlander var en samvetsgrann förvaltare som valt förändring för att hålla sig kvar vid makten.
Trots sitt jovialiska sätt var Crocker ett fullblodsproffs – en skarpsinnig, effektiv och ytterst samvetsgrann kriminalpolis.
Om han var en grundlig och samvetsgrann man skulle han nog i själva verket ha hälsat på henne innan han tog med sig Robertson hit.
Stark var en samvetsgrann man och hade kopierat över alla sina arbetsrelaterade skrivelser från departementets server till denna dator.
Det här var inte bara ett upprörande mord på en duktig och samvetsgrann åklagare, tillika pappa till två små barn, förklarade hon.
Henrik Leander tänkte att han aldrig träffat en mer samvetsgrann polis än kriminalinspektör Elisabeth Andersson – och tur var kanske det.
Av någon anledning tog inte kommissarien, som annars var både klok och samvetsgrann i tjänsten, hennes uppgifter om spionerimisstanken på allvar.
Ändå kan de flesta av dem försörja sig själva om de bara får jobb som passar, och det är svårt att hitta duktigare och mer samvetsgrann arbetskraft.
Han kör inte särskilt fort, ligger tio kilometer under den skyltade hastighetsgränsen, och gör dessutom en extra samvetsgrann runda genom Gimo samhälle.
Han var raka motsatsen till de intellektuellt snabbfotade människor som i övrigt omgav statsministern: en lika majestätisk som samvetsgrann folkrörelsefunktionär.
De följande månaderna utvecklades Aveling till en begåvad, intelligent, driftig och samvetsgrann tjänare av den socialistiska saken; tyvärr var han också en skit.
Hade Tom varit här inne och fixat med någonting? Även om han varit det var han en samvetsgrann man, som inte skulle låta fyra värdefulla laxar ligga kvar på uppsamlingsbrickan.
Byxorna på hennes säckiga blå pyjamas hade skurits av lika prydligt som om en samvetsgrann skräddare hade gjort det; de blå tygdelarna hade slätats ut över täcket på båda sidor om henne.
Hon hade kanske inte tagit byn med storm, för det hade hon varit alltför skarp och direkt i tilltalet, men hennes mobila kök hade alltid varit välbesökt och där hade byn lärt känna en samvetsgrann kvinna.
Mikael erkände att han inte hade kompetens nog att bedöma en brottsundersökning, men drog ändå slutsatsen att kriminalinspektör Morell hade varit exceptionellt samvetsgrann och lyft på stenar långt utöver vad tjänsten fordrade.
Majakovskij, till exempel, förklarade att »poeten måste ha en lika samvetsgrann inställning till sitt material som svetsaren till stålet«, en uppfattning som gick stick i stäv mot den amatörmässiga syn på formfrågor som dominerade hos proletärförfattarna.
Men också de som ivrigast hade fördömt de metoder som den nye påven hade tillgripit för att bli vald, tvingades nu vidgå att även om Alexander VI måhända gjort sig skyldig till simoni, mutor och sexuell liderlighet, var han både samvetsgrann och duglig vad gällde att utföra sina plikter.
Det här måste bli en samvetsgrann utredning.
Hon var mycket samvetsgrann med allt vad hon företog sig.
”Jag är en samvetsgrann och laglydig medborgare”, sa Tranemo allvarligt.
Det fanns ingen inom marinen som var mer rättrådig och samvetsgrann än han.
Han var en samvetsgrann människa som ofta visade djupt engagemang för sina klienter.
Erlander var en samvetsgrann förvaltare som valt förändring för att hålla sig kvar vid makten.
Trots sitt jovialiska sätt var Crocker ett fullblodsproffs – en skarpsinnig, effektiv och ytterst samvetsgrann kriminalpolis.
Om han var en grundlig och samvetsgrann man skulle han nog i själva verket ha hälsat på henne innan han tog med sig Robertson hit.
Stark var en samvetsgrann man och hade kopierat över alla sina arbetsrelaterade skrivelser från departementets server till denna dator.
Det här var inte bara ett upprörande mord på en duktig och samvetsgrann åklagare, tillika pappa till två små barn, förklarade hon.
Henrik Leander tänkte att han aldrig träffat en mer samvetsgrann polis än kriminalinspektör Elisabeth Andersson – och tur var kanske det.
Av någon anledning tog inte kommissarien, som annars var både klok och samvetsgrann i tjänsten, hennes uppgifter om spionerimisstanken på allvar.
Ändå kan de flesta av dem försörja sig själva om de bara får jobb som passar, och det är svårt att hitta duktigare och mer samvetsgrann arbetskraft.
Han kör inte särskilt fort, ligger tio kilometer under den skyltade hastighetsgränsen, och gör dessutom en extra samvetsgrann runda genom Gimo samhälle.
Han var raka motsatsen till de intellektuellt snabbfotade människor som i övrigt omgav statsministern: en lika majestätisk som samvetsgrann folkrörelsefunktionär.
De följande månaderna utvecklades Aveling till en begåvad, intelligent, driftig och samvetsgrann tjänare av den socialistiska saken; tyvärr var han också en skit.
Hade Tom varit här inne och fixat med någonting? Även om han varit det var han en samvetsgrann man, som inte skulle låta fyra värdefulla laxar ligga kvar på uppsamlingsbrickan.
Byxorna på hennes säckiga blå pyjamas hade skurits av lika prydligt som om en samvetsgrann skräddare hade gjort det; de blå tygdelarna hade slätats ut över täcket på båda sidor om henne.
Hon hade kanske inte tagit byn med storm, för det hade hon varit alltför skarp och direkt i tilltalet, men hennes mobila kök hade alltid varit välbesökt och där hade byn lärt känna en samvetsgrann kvinna.
Mikael erkände att han inte hade kompetens nog att bedöma en brottsundersökning, men drog ändå slutsatsen att kriminalinspektör Morell hade varit exceptionellt samvetsgrann och lyft på stenar långt utöver vad tjänsten fordrade.
Majakovskij, till exempel, förklarade att »poeten måste ha en lika samvetsgrann inställning till sitt material som svetsaren till stålet«, en uppfattning som gick stick i stäv mot den amatörmässiga syn på formfrågor som dominerade hos proletärförfattarna.
Men också de som ivrigast hade fördömt de metoder som den nye påven hade tillgripit för att bli vald, tvingades nu vidgå att även om Alexander VI måhända gjort sig skyldig till simoni, mutor och sexuell liderlighet, var han både samvetsgrann och duglig vad gällde att utföra sina plikter.