Såpbubblor i en mening
Jag har köpt såpbubblor och hinkar och spadar.
Livet hade liksom gått sönder då, drömmarnas såpbubblor hade spruckit.
Den klingande melodin, lätt som såpbubblor, drillade på från någonstans i parken.
Det såg ut som såpbubblor med svans, för ögonblicket fångade i en håv av gjutjärn.
Eftersom jag är pälsallergiker, och eftersom min tilltro till kinesiska nakenhundar, vandrande pinnar och akvariefiskar som kontaktobjekt med grannar i främmande länder är något begränsad, ser jag det som en gladbonus att även 4-åringar med såpbubblor verkar gå bra.
Livet hade liksom gått sönder då, drömmarnas såpbubblor hade spruckit.
Den klingande melodin, lätt som såpbubblor, drillade på från någonstans i parken.
Det såg ut som såpbubblor med svans, för ögonblicket fångade i en håv av gjutjärn.
Eftersom jag är pälsallergiker, och eftersom min tilltro till kinesiska nakenhundar, vandrande pinnar och akvariefiskar som kontaktobjekt med grannar i främmande länder är något begränsad, ser jag det som en gladbonus att även 4-åringar med såpbubblor verkar gå bra.
Så hemligheten var innesluten i såpbubblan.
Jag stängde av och såpbubblan som omslöt mig var befriande.
Såpbubblan var intakt och hinnan omkring den tjock och fullkomligt ogenomtränglig.
Jag tog min tillflykt till såpbubblan som slöt sig tätt runt min kropp och försvann in i en annan värld.
Det slet och drog i såpbubblan för att innehållet skulle rinna ut men jag stängde in mig igen i mitt gömsle och förställde mig.
Jag kunde inte göra någonting, bara stå där i förnedringen och genom såpbubblan suddigt se Gustav som lystet betraktade mina unga bröst.
Annica, min docka, var kvar i staden men jag kunde höra henne ropa: «Spring, Taina, spring!» Men jag låg som förlamad och såpbubblan slöt sig tätare och tätare om min skräckslagna kropp.
Och om det någonsin finns en tanke att vilja röra vid det där som hennes sort utstrålar, om så bara för att snudda vid såpbubblan för att se om den håller, så är det annat som får stå åt sidan.
Som alltid när jag utsattes för dessa fruktansvärda kränkningar tog jag min tillflykt till såpbubblan som omslöt mig helt, där jag kunde gömma mig bakom den skyddande hinnan så att min själ inte skulle förgås helt.
Jag stängde av och såpbubblan som omslöt mig var befriande.
Såpbubblan var intakt och hinnan omkring den tjock och fullkomligt ogenomtränglig.
Jag tog min tillflykt till såpbubblan som slöt sig tätt runt min kropp och försvann in i en annan värld.
Det slet och drog i såpbubblan för att innehållet skulle rinna ut men jag stängde in mig igen i mitt gömsle och förställde mig.
Jag kunde inte göra någonting, bara stå där i förnedringen och genom såpbubblan suddigt se Gustav som lystet betraktade mina unga bröst.
Annica, min docka, var kvar i staden men jag kunde höra henne ropa: «Spring, Taina, spring!» Men jag låg som förlamad och såpbubblan slöt sig tätare och tätare om min skräckslagna kropp.
Och om det någonsin finns en tanke att vilja röra vid det där som hennes sort utstrålar, om så bara för att snudda vid såpbubblan för att se om den håller, så är det annat som får stå åt sidan.
Som alltid när jag utsattes för dessa fruktansvärda kränkningar tog jag min tillflykt till såpbubblan som omslöt mig helt, där jag kunde gömma mig bakom den skyddande hinnan så att min själ inte skulle förgås helt.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Jag stängde in mig i en såpbubbla och försvann in i min egen värld.
Restaurangen är en såpbubbla och nu lossnar den, svävar över staden och bort.
Den där friheten var bara en såpbubbla, vilken ett ögonblick skimrade framför dem i luften.
Fanns den? Var den icke endast en väldig såpbubbla som människornas fattiga längtan bort från sitt armod blåst upp? Och som skulle upplösas i fukt och dimmor, om man kom den nära? Angela tvekade.
Nu har jag störtat in genom väggen, jag har spräckt hinnan till deras lilla såpbubbla, och när han betraktar henne tycker han sig se avtrycken från mina händer, som smutsfläckar på hennes vita hud.
Men det fick mig bara att hata henne, för att hon hade låtit sig luras av min tilltagsenhet, för att hon hade låtit det gå så långt och för att hon inte hade tagit sitt ansvar och stuckit hål på den löjliga såpbubbla som jag hade blåst åt oss.
Restaurangen är en såpbubbla och nu lossnar den, svävar över staden och bort.
Den där friheten var bara en såpbubbla, vilken ett ögonblick skimrade framför dem i luften.
Fanns den? Var den icke endast en väldig såpbubbla som människornas fattiga längtan bort från sitt armod blåst upp? Och som skulle upplösas i fukt och dimmor, om man kom den nära? Angela tvekade.
Nu har jag störtat in genom väggen, jag har spräckt hinnan till deras lilla såpbubbla, och när han betraktar henne tycker han sig se avtrycken från mina händer, som smutsfläckar på hennes vita hud.
Men det fick mig bara att hata henne, för att hon hade låtit sig luras av min tilltagsenhet, för att hon hade låtit det gå så långt och för att hon inte hade tagit sitt ansvar och stuckit hål på den löjliga såpbubbla som jag hade blåst åt oss.