Sällsamt i en mening
…ja, det är sällsamt.
Sällsamt: hon njöt av det.
Något sällsamt har snuddat vid henne.
Nyheten om Alice var sällsamt tröstande.
Här fanns ett sällsamt själsfrändskap.
Sällsamt, sällsamt, hör du! Då benådades jag.
Den grep om Petras hjärta på ett sällsamt sätt.
Men ibland lyste månen med ett vitt och sällsamt sken.
I denna omfamning förenades de på ett sällsamt sätt.
Men där han satt mitt på golvet blev intrycket sällsamt.
”Detta sällsamt romantiska par”, sade han, helt utan ironi.
I rummets skymning lyste Agdas kropp åter sällsamt månlikt vit.
Men när hans ande fyllde vargen uppstod en sällsamt kraftfull magi.
Hur sällsamt att ur denna spasm ett nytt liv kunde jublande uppstå!.
Araben ägde ett sällsamt lugn som han aldrig slutade att fascineras av.
Det var något sällsamt över honom, något som drog allas blickar till sig.
Kontakten oss emellan hade varit omedelbar och stämningen sällsamt otvungen.
Den där förbindelsen roade honom och gjorde honom samtidigt sällsamt upprörd.
Mr Vess inser att han inte vill att denna sällsamt mystiska upplevelse ska ta slut.
Men det som han där fick syn på, det var så sällsamt att han nästan blev rädd.
Men hon tycker att den där glasbiten här i natten blixtrar på ett sällsamt sätt.
Men sällsamt de första gångerna … som att äta något man inte trodde var ätbart.
Hon hade krupit upp bland kuddarna och betraktade honom med sina sällsamt strålande ögon.
Hon var en ”sällsamt stark men sårbar person med ett stråk av genialitet i sin begåvning”.
De ljusa rösterna låter sällsamt klanglösa ute i det fria, som om de vore inbäddade i tjocka bolster.
Det blev inte något av med forskningen och direktör var jag som sagt bara ett halvår, ett sällsamt mellanspel.
Jurek vänder sig rakt mot lönndörren och de ljusa ögonen blir sällsamt lugna när han förstår vad han ser.
Var icke jorden bara en återspegling av ett annat land, så sällsamt skönt att det dolde sig för de dödligas ögon?.
När Betty nu betraktade den sällsamt vackra flickan tänkte hon med en liten suck, att hon den gången varit oförståndig.
Då log Frideborg åter, och detta hennes leende, medan tårarna ännu runno som pärlor utefter hennes kinder, var sällsamt.
Men med en stark aning förstod Angela att Stanny och hennes mor trots allt ändå på något sällsamt sätt älskade varandra.
Sällsamt: hon njöt av det.
Något sällsamt har snuddat vid henne.
Nyheten om Alice var sällsamt tröstande.
Här fanns ett sällsamt själsfrändskap.
Sällsamt, sällsamt, hör du! Då benådades jag.
Den grep om Petras hjärta på ett sällsamt sätt.
Men ibland lyste månen med ett vitt och sällsamt sken.
I denna omfamning förenades de på ett sällsamt sätt.
Men där han satt mitt på golvet blev intrycket sällsamt.
”Detta sällsamt romantiska par”, sade han, helt utan ironi.
I rummets skymning lyste Agdas kropp åter sällsamt månlikt vit.
Men när hans ande fyllde vargen uppstod en sällsamt kraftfull magi.
Hur sällsamt att ur denna spasm ett nytt liv kunde jublande uppstå!.
Araben ägde ett sällsamt lugn som han aldrig slutade att fascineras av.
Det var något sällsamt över honom, något som drog allas blickar till sig.
Kontakten oss emellan hade varit omedelbar och stämningen sällsamt otvungen.
Den där förbindelsen roade honom och gjorde honom samtidigt sällsamt upprörd.
Mr Vess inser att han inte vill att denna sällsamt mystiska upplevelse ska ta slut.
Men det som han där fick syn på, det var så sällsamt att han nästan blev rädd.
Men hon tycker att den där glasbiten här i natten blixtrar på ett sällsamt sätt.
Men sällsamt de första gångerna … som att äta något man inte trodde var ätbart.
Hon hade krupit upp bland kuddarna och betraktade honom med sina sällsamt strålande ögon.
Hon var en ”sällsamt stark men sårbar person med ett stråk av genialitet i sin begåvning”.
De ljusa rösterna låter sällsamt klanglösa ute i det fria, som om de vore inbäddade i tjocka bolster.
Det blev inte något av med forskningen och direktör var jag som sagt bara ett halvår, ett sällsamt mellanspel.
Jurek vänder sig rakt mot lönndörren och de ljusa ögonen blir sällsamt lugna när han förstår vad han ser.
Var icke jorden bara en återspegling av ett annat land, så sällsamt skönt att det dolde sig för de dödligas ögon?.
När Betty nu betraktade den sällsamt vackra flickan tänkte hon med en liten suck, att hon den gången varit oförståndig.
Då log Frideborg åter, och detta hennes leende, medan tårarna ännu runno som pärlor utefter hennes kinder, var sällsamt.
Men med en stark aning förstod Angela att Stanny och hennes mor trots allt ändå på något sällsamt sätt älskade varandra.
En natt med sällsamma drömmar.
Hela hon skiftade i samma sällsamma färger.
Petra stannade i dörren, när hon fick syn på den sällsamma flickan.
”Vindfångare” heter de här propellerliknande sällsamma skapelserna.
Hur skulle jag kunna glömma? Hennes sällsamma ord ekade fortfarande mitt huvud.
I glaset spegla sig skogen och blommorna, förstorade, sällsamma som djur i ett akvarium.
Inte heller var det den sällsamma blandningen av folk från hela Nordland som utmärkte den.
De sällsamma vågorna gjorde henne så varm och hon grep med händerna längs hans veka rygg.
Men då steg åter denna sällsamma glädje, som ingenting tycktes kunna dämpa, upp inom henne.
Den hänger som en skiljemur mot dagen, skyddande nattens drömmar och alla halvvakna sällsamma fantasier.
Än en gång nådde henne den välbekanta och ändå sällsamma doften från hennes föräldrars trädgård.
Bernard slöt ögonen och genomlevde på nytt de där minuterna ute i skogsdungen med den sällsamma flickan.
Han var förberedd, både genom bilderna han fått se i London och genom själva stämningen i denna sällsamma skog.
Nu kände hon åter samma sällsamma oro efter att nå något långt, långt borta, som hennes ögon icke kunde skönja.
Tätt intill henne växte en rosenbuske alldeles översållad med gula starkt doftande rosor, som liknade sällsamma frukter.
Och då inträffade det sällsamma: ju längre tiden framskred och dagarna gick, desto mera tillgiven tycktes ”hunden” bli.
Och så den sällsamma klangen, man känner alltid igen honom, från första tonen: Detta är Jussi Björling och ingen annan!.
De äldre herrarna går med samma sällsamma gångstil som pappa hade, där varje steg präglas av krumma ben och förstörda knän.
Jag skålar för att jag trots allt fick uppleva det här sällsamma äventyret att födas, leva och en dag försvinna ut i mörkret igen.
Sömnen kommer snart till henne, och det tillbakalutade bilsätet kan bära de mest sällsamma drömmar, flöden spunna av vårnattens kyla.
Vem såg han på så oavbrutet? Hans morfar följde hans blick och upptäckte den vackra, litet sällsamma varelsen, som serverade vid bordet.
Jag frapperades genast av detta sällsamma och i sitt slag ensamstående landskap, och det gick upp för mig att jag sett det förr, men var, var?.
Mycket hade han gjort det för att reta sin mor Lilian som sagt upp Frideborg, men också av ett slags slapp beundran för flickans sällsamma fägring.
”Cascade, Colorado”, sade Skeet, och uttalade det som om det var en magisk plats, ett hem för trollkarlar, enhörningar och andra sällsamma varelser.
Mot slutet var Vess mycket rädd i den förtärande eldens sällsamma värld, och sedan var han inte längre en människa utan bara ett bestående mörker.
Spenslig, elegant, smärt, stod han där, som om han plötsligt höjt sig ur det förflutnas mörka källare för att påminna Petra om att hon ändå haft ett par sällsamma lyckodagar.
Han hade mitt hjärta i sina händer, och han måste ha kastat bort det i de främmande sällsamma land dit han for och från vilka han ej mera kunde slita sig på så många, många år.
Det luktade sjukhus; den där sällsamma blandningen av variga sår, febersvett och desinfektionsmedel, men hon visste att inte ifrågasätta eller undra över saker som inte angick henne.
Uppeggad av den sällsamma leken, av Lottys konster och åsynen av de två systrarna i hans äktenskapliga säng, denna säng på ett gammalt glädjehus, hade han lyckats få sina sinnen vakna.
Och så vill han sätta cigarettens glödande ände i arslet på Emanuel Ärendsson, höra det fräsande ljudet av kött som förbränns, känna den sällsamma lukten och sedan skriket, vädjandet, larvet.
Det var som om denna sällsamma tystnad kommit ifrån livets allra innersta, ett djup som plötsligt öppnat sig för dem och i vars svala mörker de skulle kunna finna förklaringen på de största gåtor.
Hela hon skiftade i samma sällsamma färger.
Petra stannade i dörren, när hon fick syn på den sällsamma flickan.
”Vindfångare” heter de här propellerliknande sällsamma skapelserna.
Hur skulle jag kunna glömma? Hennes sällsamma ord ekade fortfarande mitt huvud.
I glaset spegla sig skogen och blommorna, förstorade, sällsamma som djur i ett akvarium.
Inte heller var det den sällsamma blandningen av folk från hela Nordland som utmärkte den.
De sällsamma vågorna gjorde henne så varm och hon grep med händerna längs hans veka rygg.
Men då steg åter denna sällsamma glädje, som ingenting tycktes kunna dämpa, upp inom henne.
Den hänger som en skiljemur mot dagen, skyddande nattens drömmar och alla halvvakna sällsamma fantasier.
Än en gång nådde henne den välbekanta och ändå sällsamma doften från hennes föräldrars trädgård.
Bernard slöt ögonen och genomlevde på nytt de där minuterna ute i skogsdungen med den sällsamma flickan.
Han var förberedd, både genom bilderna han fått se i London och genom själva stämningen i denna sällsamma skog.
Nu kände hon åter samma sällsamma oro efter att nå något långt, långt borta, som hennes ögon icke kunde skönja.
Tätt intill henne växte en rosenbuske alldeles översållad med gula starkt doftande rosor, som liknade sällsamma frukter.
Och då inträffade det sällsamma: ju längre tiden framskred och dagarna gick, desto mera tillgiven tycktes ”hunden” bli.
Och så den sällsamma klangen, man känner alltid igen honom, från första tonen: Detta är Jussi Björling och ingen annan!.
De äldre herrarna går med samma sällsamma gångstil som pappa hade, där varje steg präglas av krumma ben och förstörda knän.
Jag skålar för att jag trots allt fick uppleva det här sällsamma äventyret att födas, leva och en dag försvinna ut i mörkret igen.
Sömnen kommer snart till henne, och det tillbakalutade bilsätet kan bära de mest sällsamma drömmar, flöden spunna av vårnattens kyla.
Vem såg han på så oavbrutet? Hans morfar följde hans blick och upptäckte den vackra, litet sällsamma varelsen, som serverade vid bordet.
Jag frapperades genast av detta sällsamma och i sitt slag ensamstående landskap, och det gick upp för mig att jag sett det förr, men var, var?.
Mycket hade han gjort det för att reta sin mor Lilian som sagt upp Frideborg, men också av ett slags slapp beundran för flickans sällsamma fägring.
”Cascade, Colorado”, sade Skeet, och uttalade det som om det var en magisk plats, ett hem för trollkarlar, enhörningar och andra sällsamma varelser.
Mot slutet var Vess mycket rädd i den förtärande eldens sällsamma värld, och sedan var han inte längre en människa utan bara ett bestående mörker.
Spenslig, elegant, smärt, stod han där, som om han plötsligt höjt sig ur det förflutnas mörka källare för att påminna Petra om att hon ändå haft ett par sällsamma lyckodagar.
Han hade mitt hjärta i sina händer, och han måste ha kastat bort det i de främmande sällsamma land dit han for och från vilka han ej mera kunde slita sig på så många, många år.
Det luktade sjukhus; den där sällsamma blandningen av variga sår, febersvett och desinfektionsmedel, men hon visste att inte ifrågasätta eller undra över saker som inte angick henne.
Uppeggad av den sällsamma leken, av Lottys konster och åsynen av de två systrarna i hans äktenskapliga säng, denna säng på ett gammalt glädjehus, hade han lyckats få sina sinnen vakna.
Och så vill han sätta cigarettens glödande ände i arslet på Emanuel Ärendsson, höra det fräsande ljudet av kött som förbränns, känna den sällsamma lukten och sedan skriket, vädjandet, larvet.
Det var som om denna sällsamma tystnad kommit ifrån livets allra innersta, ett djup som plötsligt öppnat sig för dem och i vars svala mörker de skulle kunna finna förklaringen på de största gåtor.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det är en sällsam känsla.
En sällsam sekund av lånad lycka.
En sällsam tanke steg upp inom Betty:.
Det måste vara en sällsam figur….
Himlen hade en sällsam färg, tyckte hon.
Det måste vara en ytterst sällsam människa.
Styrbjörns liv var i sanning en sällsam historia.
Och där hon så satt, såg hon verkligen sällsam ut.
Den är sällsam och underbar, denna landets söndagsfrid.
De tillbringade kvällen i en sällsam atmosfär av stillhet.
En sällsam, tystlåten stämning låg och tryckte över lägret.
Julen förde med sig en sällsam frid och fröjd, vilket passade mig.
Där verkar sanningen vara en sällsynt, ja nästan sällsam gäst.
För honom hade hon alltid varit en sällsam blandning av ljus och mörker.
Bell tyckte att det nu mitt i hösten var en sällsam doft av vår härinne.
Med en sällsam lust skälvde hon vid denna blotta tanke, frös som i frossa.
Upplevelsen av någon som tog sitt arbete på ett sådant allvar var sällsam.
Hennes barm hävdes och sänkte sig i en sällsam sinnesrörelse som nu grep alla.
Samtidigt kan jag inte bli kvitt en sällsam känsla av att jag redan har varit här.
Jag hade hållit om henne tills hon somnade och känt en sällsam närhet till henne.
Men en sällsam oro var över honom som om han måste ta igen alla förlorade tillfällen.
Abalonen på Ah Yat bjuder på en sällsam smakupplevelse, men inte i klass med piggvarsmärg.
Hon besatt en sällsam förmåga att egga honom, så att han till sist icke mer visste vad han gjorde.
Allt speglade sig i deras ögon, flöt samman med morgonens dröm om en sällsam lycka för dem ensamma.
Plötsligt, utan att han kunde förstå varför, såg han Petras ansikte undergå en sällsam förvandling.
Ty när Quangel hade förstått vad kartan föreställde, hade en sällsam, obegriplig oro kommit över honom.
Adèle visste ej varför, men hon hade alltid en känsla av någon sällsam hophörighet med det där draperiet.
I det ögonblicket fylldes hon av en sällsam känsla av samhörighet som hon aldrig haft med någon människa tidigare.
Hon talade kort, affärsmässigt, men i hennes röda mun blevo orden till ett chiffer, till en sällsam, stor hemlighet.
En sällsam, ödslig, spöklik hemvist, bortsett från Charley i sin trailer och mrs Gedins som sällan låtsades om mig.
Hon varken gjorde motstånd eller eggade honom, och ändå skänkte hon honom en sällsam njutning, som förvånade honom.
En sällsam sekund av lånad lycka.
En sällsam tanke steg upp inom Betty:.
Det måste vara en sällsam figur….
Himlen hade en sällsam färg, tyckte hon.
Det måste vara en ytterst sällsam människa.
Styrbjörns liv var i sanning en sällsam historia.
Och där hon så satt, såg hon verkligen sällsam ut.
Den är sällsam och underbar, denna landets söndagsfrid.
De tillbringade kvällen i en sällsam atmosfär av stillhet.
En sällsam, tystlåten stämning låg och tryckte över lägret.
Julen förde med sig en sällsam frid och fröjd, vilket passade mig.
Där verkar sanningen vara en sällsynt, ja nästan sällsam gäst.
För honom hade hon alltid varit en sällsam blandning av ljus och mörker.
Bell tyckte att det nu mitt i hösten var en sällsam doft av vår härinne.
Med en sällsam lust skälvde hon vid denna blotta tanke, frös som i frossa.
Upplevelsen av någon som tog sitt arbete på ett sådant allvar var sällsam.
Hennes barm hävdes och sänkte sig i en sällsam sinnesrörelse som nu grep alla.
Samtidigt kan jag inte bli kvitt en sällsam känsla av att jag redan har varit här.
Jag hade hållit om henne tills hon somnade och känt en sällsam närhet till henne.
Men en sällsam oro var över honom som om han måste ta igen alla förlorade tillfällen.
Abalonen på Ah Yat bjuder på en sällsam smakupplevelse, men inte i klass med piggvarsmärg.
Hon besatt en sällsam förmåga att egga honom, så att han till sist icke mer visste vad han gjorde.
Allt speglade sig i deras ögon, flöt samman med morgonens dröm om en sällsam lycka för dem ensamma.
Plötsligt, utan att han kunde förstå varför, såg han Petras ansikte undergå en sällsam förvandling.
Ty när Quangel hade förstått vad kartan föreställde, hade en sällsam, obegriplig oro kommit över honom.
Adèle visste ej varför, men hon hade alltid en känsla av någon sällsam hophörighet med det där draperiet.
I det ögonblicket fylldes hon av en sällsam känsla av samhörighet som hon aldrig haft med någon människa tidigare.
Hon talade kort, affärsmässigt, men i hennes röda mun blevo orden till ett chiffer, till en sällsam, stor hemlighet.
En sällsam, ödslig, spöklik hemvist, bortsett från Charley i sin trailer och mrs Gedins som sällan låtsades om mig.
Hon varken gjorde motstånd eller eggade honom, och ändå skänkte hon honom en sällsam njutning, som förvånade honom.